Det här med att skaffa/inte skaffa barn

[sthu]

Jag tror oavsett inte att läkaren menade att du behövde fatta barnbeslut nu.

Nä, han bara tyckte att det var en bra idé att börja prata graviditet och barnalstrande för det är någon man gör i min ålder. Alltså måste jag ta någon form av beslut.

 

[MiniLi]

Nä, han bara tyckte att det var en bra idé att börja prata graviditet och barnalstrande för det är någon man gör i min ålder. Alltså måste jag ta någon form av beslut.

Nej du måste inte alls ta ett beslut bara för att läkaren pratade om det. Du kan ta beslut när DU känner dig redo, det är ingen annan som har något att säga till om där.

 

[sthu]

Nej du måste inte alls ta ett beslut bara för att läkaren pratade om det. Du kan ta beslut när DU känner dig redo, det är ingen annan som har något att säga till om där.

Och hur vet man att man är redo för ett beslut, om inte när man börjar fundera på att ta ett beslut?

 

[MiniLi]

Och hur vet man att man är redo för ett beslut, om inte när man börjar fundera på att ta ett beslut?

Tex i ditt fall så har du funderat jättemycket nu men kommer inte framåt. Då låter det som att du inte är redo att fatta beslut just nu.

 

[sthu]

Tex i ditt fall så har du funderat jättemycket nu men kommer inte framåt. Då låter det som att du inte är redo att fatta beslut just nu.

Nähä, så bara för att det är svårt ska jag strunta i det (och alltså fatta ett beslut att avvakta, vilket inte heller känns bra). Bra att veta att man ska ge upp när det är svårt.

 

[Fruentimber]

Nähä, så bara för att det är svårt ska jag strunta i det (och alltså fatta ett beslut att avvakta, vilket inte heller känns bra). Bra att veta att man ska ge upp när det är svårt.

Men återigen - vad är det du förväntar dig för svar? Vad är det vi kan göra för dig för att du ska kunna ta beslut i frågan?

Att läkaren tog upp graviditet i samband med recept händer hela tiden. Jag har gått hos samma läkare i över 10 år nu och han frågar vid varje receptförnyelse, två gånger per år.

Det verkar som att risken för att du läser in saker som inte finns där är skyhög för dig just nu, i både tal och text. Ingen har skrivit att du ska strunta i det, eller ge upp. Men du kanske bara inte ska ta ett beslut just nu.

 

[sthu]

Men återigen - vad är det du förväntar dig för svar? Vad är det vi kan göra för dig för att du ska kunna ta beslut i frågan?

Att läkaren tog upp graviditet i samband med recept händer hela tiden. Jag har gått hos samma läkare i över 10 år nu och han frågar vid varje receptförnyelse, två gånger per år.

Det verkar som att risken för att du läser in saker som inte finns där är skyhög för dig just nu, i både tal och text.

Jamen ursäkta att jag ville ha andras syn på saken och höra hur de tänkt i samma situation.
Läkaren tog upp det tre gånger. Tre gånger när jag var där av helt andra anledningar än att förnya recept.

 

[Kiwifrukt]

Men återigen - vad är det du förväntar dig för svar? Vad är det vi kan göra för dig för att du ska kunna ta beslut i frågan?

Att läkaren tog upp graviditet i samband med recept händer hela tiden. Jag har gått hos samma läkare i över 10 år nu och han frågar vid varje receptförnyelse, två gånger per år.

Det verkar som att risken för att du läser in saker som inte finns där är skyhög för dig just nu, i både tal och text.

De frågar ju hos tandläkaren också, jag antar att de måste det innan man röntgar? Jag hade inte ens slutat gymnasiet än (det vill säga fortfarande tonåring) när de frågade första gången. De måste ju det?

Att en läkare eller dylikt ställer frågan på grund av röntgen eller mediciner som inte är lämpliga för ett foster tycker inte jag är konstigt. Det är alla andra, släkt, vänner, kollegor och så vidare som ständigt klampar över gränsen som går för långt. Sjukvårdspersonalen måste ju fråga.

 

[Fruentimber]

Jamen ursäkta att jag ville ha andras syn på saken och höra hur de tänkt i samma situation.
Läkaren tog upp det tre gånger. Tre gånger när jag var där av helt andra anledningar än att förnya recept.

Ja, och det har du fått. Men uppenbarligen är du ju inte nöjd med svaren? Du argumenterar emot och kastar anklagelser till höger och vänster.

 

[sthu]

Ja, och det har du fått. Men uppenbarligen är du ju inte nöjd med svaren? Du argumenterar emot och kastar anklagelser till höger och vänster.

Vem har jag anklagat för vad?

 

[Sagohöst]

Nä, han bara tyckte att det var en bra idé att börja prata graviditet och barnalstrande för det är någon man gör i min ålder. Alltså måste jag ta någon form av beslut.

Den frågan får jag också när det handlar om behandlingar eller mediciner som kan skada foster. Jag är 45 och har tre barn redan…

Men för att återgå till din ursprungsfråga. Jag var helt säker på att jag inte ville ha barn. Blev oplanerat gravid som väldigt ung och det upptäcktes för sent för att avsluta. Sen blev det två barn till. Och det har ju gått helt ok. Jag har aldrig varit den där självutplånande mamman. Har tex haft egen häst hela tiden. Min identitet har liksom aldrig varit ”mamma” eller hur jag ska uttrycka det. Med det sagt så med facit i hand hade jag inte velat vara utan mina barn. De har gett och ger mig massor på en mängd olika sätt. Även om jag många gånger velat säga upp mig som förälder. De är vuxna nu alla tre, har blivit fantastiska människor. Så nåt rätt måste jag ändå ha gjort tänker jag trots att föräldraskapet aldrig har varit självklart för mig som tanke.

 

[em-pirre]

Jamen ursäkta att jag ville ha andras syn på saken och höra hur de tänkt i samma situation.
Läkaren tog upp det tre gånger. Tre gånger när jag var där av helt andra anledningar än att förnya recept.

Ja men om du nu mår så dåligt så måste de ju veta om du har tänkt bli gravid inom snar framtid. För det är ju ingen vits med att sätta in en medicin som måste sättas ut igen innan den ens nått full effekt. Du läser in egna saker i vad folk skriver och säger, och jag vet att det är pga ditt psykiska mående. Men samtidigt är det inte så himla trevligt att diskutera med dig för du uppfattas i alla fall av mig som väldig otrevlig.

Det är inte ditt fel att du är sjuk, men det är inte mitt fel heller. Eller läkarens. Vi vill bara hjälpa.


Vill du ha min syn på saken så tycker jag att nej, just nu ska du inte ta beslut. Sen, om ett tag när du är stabil kan du ta beslutet.

 

[Fruentimber]

Vem har jag anklagat för vad?

Att folk skriver att du ska "ge upp", eller "sluta bry dig", eller "strunta i det". Det som skrivs är ju att du kanske borde avvakta.

 

[Hedinn]

Nähä, så bara för att det är svårt ska jag strunta i det (och alltså fatta ett beslut att avvakta, vilket inte heller känns bra). Bra att veta att man ska ge upp när det är svårt.

Måste du ta ett beslut som gäller för all framtid nu då, om du är osäker? Kan du inte utgå från nuvarande situation och se om du vill ha barn nu? Om svaret är nej, så har du ju ditt beslut där. Om livet sen ser annorlunda ut om ett år eller nåt, eller tankarna dyker upp igen, så gör du samma sak. Om du en dag svarar ja på frågan, så är det ju ”bara” att påbörja den resan då. Vad är det som gör att du upplever att du måste bestämma dig flera år i förväg?

 

[sthu]

Måste du ta ett beslut som gäller för all framtid nu då, om du är osäker? Kan du inte utgå från nuvarande situation och se om du vill ha barn nu? Om svaret är nej, så har du ju ditt beslut där. Om livet sen ser annorlunda ut om ett år eller nåt, eller tankarna dyker upp igen, så gör du samma sak. Om du en dag svarar ja på frågan, så är det ju ”bara” att påbörja den resan då. Vad är det som gör att du upplever att du måste bestämma dig flera år i förväg?

Det är ju det jag säger hela tiden, jag vet inte vad det är som gör att jag känner såhär.

 

[Fjordfrälst]

Jag tänker även mycket såhär, talar inte gör dig sthu utan dessa är mina egna tankar i mitt "velande fram och tillbaka". Min mormor var en hypokondrisk och orolig själ. Hela mammas uppväxt fick mamma ständigt följa med i ambulans till akuten för mormor åkte in för allt och ingenting!!! Tack och lov har detta inte förts vidare utan mamma har gett mig och min lillebror en fin och trygg uppväxt . Och så tänker jag med nu. Jag har aldrig någonsin haft psykisk ohälsa med ångest och skit förr! Visste inte ens att det existerade typ! Har ju tyvärr fått det efter långvarig stress (har även hormonspiralen ett finger med i spelet? Inte omöjligt alls). Även om jag känner att tiden går, är 33 i typ i 3 mån till så snart 34 och jag vill inte bli "en lastgammal mor" Men som jag ser det måste jag för min egen del! Fortsätta må bättre innan jag väljer att skaffa barn då jag vill ge en trygg uppväxt. Nu är jag inte lika hypokondrisk som mormor var men ändå!!! Mina tankar runt min egen situation. Du kanske, om det går, ska få ordning med på ditt mående psykiskt sett innan du tar ett sånt stort beslut? ❤

 

[Fjordfrälst]

Den frågan får jag också när det handlar om behandlingar eller mediciner som kan skada foster. Jag är 45 och har tre barn redan…

Men för att återgå till din ursprungsfråga. Jag var helt säker på att jag inte ville ha barn. Blev oplanerat gravid som väldigt ung och det upptäcktes för sent för att avsluta. Sen blev det två barn till. Och det har ju gått helt ok. Jag har aldrig varit den där självutplånande mamman. Har tex haft egen häst hela tiden. Min identitet har liksom aldrig varit ”mamma” eller hur jag ska uttrycka det. Med det sagt så med facit i hand hade jag inte velat vara utan mina barn. De har gett och ger mig massor på en mängd olika sätt. Även om jag många gånger velat säga upp mig som förälder. De är vuxna nu alla tre, har blivit fantastiska människor. Så nåt rätt måste jag ändå ha gjort tänker jag trots att föräldraskapet aldrig har varit självklart för mig som tanke.

Men precis! Har ju en nära vän med make och mycket engagerad far till deras två barn så hon utan problem har kunnat behålla sina två hästar, aldrig i livet att hon hade sålt dem "bara" för hon ville ha barn med! Hon ser det som att får hon hålla på med det hon älskar utöver barnen givetvis, så gör det henne till en bättre mamma .

 

[sthu]

Du kanske, om det går, ska få ordning med på ditt mående psykiskt sett innan du tar ett sånt stort beslut? ❤

Jag har redan svarat på exakt samma sak högre upp, men tar det igen. Det var just det här som triggar igång det hela. Jag känner att jag måste ta beslut.
Jag kommer aldrig bli "frisk", det är en kronisk sjukdom.

 

[Fruentimber]

Jag har redan svarat på exakt samma sak högre upp, men tar det igen. Det var just det här som triggar igång det hela. Jag känner att jag måste ta beslut.
Jag kommer aldrig bli "frisk", det är en kronisk sjukdom.

Förvisso, men du kanske åtminstone inte ska ta ett beslut när du befinner dig i ett skov.

 

[sthu]

Förvisso, men du kanske åtminstone inte ska ta ett beslut när du befinner dig i ett skov.

Men det är just bristen på beslut som orsakat måendet.

Nu går det bara runt i cirklar, jag skriver samma sak gång på gång men ingen verkar läsa.
Jag bett moderator låsa tråden.