Dejtingtråden del 20

[Anna]

Ja, jag tror inte vi har någon motsvarighet till Ratsit - borde kanske dock kolla om Ratsit har någon info om mig. man borde kunna begära att tas bort va? (gdpr?).

Så nä, det är nog svårt för mig att snoka (spec denna killen, väldigt vanligt namn och så jobbar han för landets största arbetsgivare..) - men jag känner iaf inget behov av det. .

ni som kollar upp era träffar online innan ni träffas, gör ni det bara för att kolla att deras story stämmer (isafall, hur vanligt är det stt den inte gör det?) eller för att bara snoka reda på mer info? Känns det inte konstigt att veta grejer som ni inte har diskuterat?

Ratsit är bara offentliga uppgifter, mig veterligen, så där kan man inte bli borttagen. Tror bara att det är kungafamiljen man inte kan hitta där. Sökte på skoj på lite extremt offentliga personer här och de finns med, med adress, förutom någon tung brottsling där adress saknas - jag tror att det är så i särskilda fall. Har man skyddade personuppgifter tror jag att man finns med, men endast med namn.

Jag kollar mest att de inte verkar vara gifta eller sambo, brottslingar eller ha åsikter och värderingar som går emot mina så till den milda grad att jag inte ens vill träffa dem och låta dem berätta om dem själva.

 

[bumpo]

Jag kollar upp potentiella dejter svinnoga numera. Men det har ju sina skäl. Jag talar även om att jag gör det och varför. De allra allra flesta förstår varför och är helt okej med det.

 

[Singoalla]

Vill bara hoppa in och uppdatera att jag och MM numer officiellt är sambos. Igår flyttstädade vi ur hans lägenhet och min är numer full av nya flyttlådor. Han har också köpt biljetter för att göra mig sällskap på Bali i tre veckor över jul och nyår. Det känns som ett fantastiskt avslut på det här året, och start på nya

Vilken resa det har varit det här året. Det har verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan och rent av kärleksförakt. Jag har varit skeptisk till kärlek och förhållanden i många år nu, och det känns som att det blev en stegvis upptrappning av det föraktet i linje med att mina känslor för MM växte sig starkare. För några år sedan såg jag en mamma med sitt småbarn på väg hem från ICA, och barnet trotsade varenda steg hon tog. Hängde bakåt i armen och skrek från tårna. Tillslut sa mamman "Du är nog hungrig, vill du ha en banan?" och barnet vrålade helt förnärmad: "JAG VILL INTE HA BANAN! JAG HATAR BANANER!" Jag kände mig lite som det barnet ett tag. När någon frågade om det börjar bli något seriöst mellan mig och MM så blev svaret "NEJ!! Jag HATAR förhållanden!" följt av att typ andas i en påsen en kvart och den som frågade bara eeeeeeeeh okej sorry som frågade. Minns särskilt en vän som skulle springa ner och öppna porten till MM och sa "Vänta, jag ska bara springa ner och öppna till din pojkvän" och jag ropade efter honom att "HAN ÄR INTE MIN POJKVÄN!!!!!!!!"

Nåväl, nu är han det och jag är glad att den där ragatan till kärlekshatare tog ett chill pill. Den där paniken växte som en ballong under våren men när den väl smällde så blev det knäpptyst. Jag har inte känt mig så lugn och trygg på många år som jag gör just nu, och jag vill bara ligga med huvudet på hans bröst dygnet runt. Töntigt va? Vem trodde att det skulle bli så? (Förutom precis alla mina vänner)

 

[starcraft]

Vill bara hoppa in och uppdatera att jag och MM numer officiellt är sambos. Igår flyttstädade vi ur hans lägenhet och min är numer full av nya flyttlådor. Han har också köpt biljetter för att göra mig sällskap på Bali i tre veckor över jul och nyår. Det känns som ett fantastiskt avslut på det här året, och start på nya

Vilken resa det har varit det här året. Det har verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan och rent av kärleksförakt. Jag har varit skeptisk till kärlek och förhållanden i många år nu, och det känns som att det blev en stegvis upptrappning av det föraktet i linje med att mina känslor för MM växte sig starkare. För några år sedan såg jag en mamma med sitt småbarn på väg hem från ICA, och barnet trotsade varenda steg hon tog. Hängde bakåt i armen och skrek från tårna. Tillslut sa mamman "Du är nog hungrig, vill du ha en banan?" och barnet vrålade helt förnärmad: "JAG VILL INTE HA BANAN! JAG HATAR BANANER!" Jag kände mig lite som det barnet ett tag. När någon frågade om det börjar bli något seriöst mellan mig och MM så blev svaret "NEJ!! Jag HATAR förhållanden!" följt av att typ andas i en påsen en kvart och den som frågade bara eeeeeeeeh okej sorry som frågade. Minns särskilt en vän som skulle springa ner och öppna porten till MM och sa "Vänta, jag ska bara springa ner och öppna till din pojkvän" och jag ropade efter honom att "HAN ÄR INTE MIN POJKVÄN!!!!!!!!"

Nåväl, nu är han det och jag är glad att den där ragatan till kärlekshatare tog ett chill pill. Den där paniken växte som en ballong under våren men när den väl smällde så blev det knäpptyst. Jag har inte känt mig så lugn och trygg på många år som jag gör just nu, och jag vill bara ligga med huvudet på hans bröst dygnet runt. Töntigt va? Vem trodde att det skulle bli så? (Förutom precis alla mina vänner)

Va glad jag blir för din skull du förtjänar all lycka!

Dessutom ger det lite hopp för en annan som just nu känner sig anti allt vad relationer heter och är helt inställd på ett ensamt liv som en bitter ragata att det kanske en dag går att ändra på det

 

[Singoalla]

Va glad jag blir för din skull du förtjänar all lycka!

Dessutom ger det lite hopp för en annan som just nu känner sig anti allt vad relationer heter och är helt inställd på ett ensamt liv som en bitter ragata att det kanske en dag går att ändra på det

Nämen, nu har jag missat något helt, skulle inte du gifta dig? (Samt oj vad jag kände att den frågan kunde strö salt i såret, sorry!)

Å tack

 

[the_connemara]

Vill bara hoppa in och uppdatera att jag och MM numer officiellt är sambos. Igår flyttstädade vi ur hans lägenhet och min är numer full av nya flyttlådor. Han har också köpt biljetter för att göra mig sällskap på Bali i tre veckor över jul och nyår. Det känns som ett fantastiskt avslut på det här året, och start på nya

Vilken resa det har varit det här året. Det har verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan och rent av kärleksförakt. Jag har varit skeptisk till kärlek och förhållanden i många år nu, och det känns som att det blev en stegvis upptrappning av det föraktet i linje med att mina känslor för MM växte sig starkare. För några år sedan såg jag en mamma med sitt småbarn på väg hem från ICA, och barnet trotsade varenda steg hon tog. Hängde bakåt i armen och skrek från tårna. Tillslut sa mamman "Du är nog hungrig, vill du ha en banan?" och barnet vrålade helt förnärmad: "JAG VILL INTE HA BANAN! JAG HATAR BANANER!" Jag kände mig lite som det barnet ett tag. När någon frågade om det börjar bli något seriöst mellan mig och MM så blev svaret "NEJ!! Jag HATAR förhållanden!" följt av att typ andas i en påsen en kvart och den som frågade bara eeeeeeeeh okej sorry som frågade. Minns särskilt en vän som skulle springa ner och öppna porten till MM och sa "Vänta, jag ska bara springa ner och öppna till din pojkvän" och jag ropade efter honom att "HAN ÄR INTE MIN POJKVÄN!!!!!!!!"

Nåväl, nu är han det och jag är glad att den där ragatan till kärlekshatare tog ett chill pill. Den där paniken växte som en ballong under våren men när den väl smällde så blev det knäpptyst. Jag har inte känt mig så lugn och trygg på många år som jag gör just nu, och jag vill bara ligga med huvudet på hans bröst dygnet runt. Töntigt va? Vem trodde att det skulle bli så? (Förutom precis alla mina vänner)

Jag älskar dina inlägg och är så glad för din skull

 

[starcraft]

Nämen, nu har jag missat något helt, skulle inte du gifta dig? (Samt oj vad jag kände att den frågan kunde strö salt i såret, sorry!)

Å tack

Jo, så var ju tanken för ett par månader sen, men det blir sällan som man tänkt sig. Och jag har inte var så öppen om det på sociala medier, så inte så konstigt att du missat det. Kommer nog hoppa in i den här tråden om ett tag, men är inte riktigt där ännu.

 

[Singoalla]

Jo, så var ju tanken för ett par månader sen, men det blir sällan som man tänkt sig. Och jag har inte var så öppen om det på sociala medier, så inte så konstigt att du missat det. Kommer nog hoppa in i den här tråden om ett tag, men är inte riktigt där ännu.

Åh, vad trist att höra Vi tänker på dig, och ser fram emot dina inlägg framöver när du är redo. Jag har vänner som går igenom svåra perioder just nu och jag säger samma sak till dig som jag sagt till dom, att hur djup en svacka än är och hur mörkt det än känns så reser man sig alltid förr eller senare. Å allting kommer snart kännas ljust och lätt igen. Men låt det ta den tid det behöver.

 

[starcraft]

Åh, vad trist att höra Vi tänker på dig, och ser fram emot dina inlägg framöver när du är redo. Jag har vänner som går igenom svåra perioder just nu och jag säger samma sak till dig som jag sagt till dom, att hur djup en svacka än är och hur mörkt det än känns så reser man sig alltid förr eller senare. Å allting kommer snart kännas ljust och lätt igen. Men låt det ta den tid det behöver.

Tack, det värmer och hjälper

 

[sorbifolia]

@Singoalla grattis med sambo, det låter fantastiskt! Njut!

När tycker ni det är dags att börja inse att man aldrig kommer att hitta någon, utan börja ”ställa om” och se sitt liv som utan ”+1”?

Typ när man är 89-90 nångång... Ge upp är inte min grej.

Men det sagt så tycker jag inte man ska gå runt och bara vänta och ha sitt liv i pausmodus "tills man hittar någon". Se till att skapa ett bra liv för dig själv, men tro ändå inte att du aldrig ska hitta någon.

Inte specifikt riktad till dig, men mtp hur många singlar som finns som önskar sig en partner så är det nog inte alls omöjligt att hitta någon, iaf om man "firar lite på kraven" sas, eller ger någon en andra chans även om man inte gillar absolut allting med dom...

 

[parellikusken]

Jag ska på dejt imorgon med en tjej från tinder. Vi ska ut till en krog och dricka lite vin, hoppas på att kvällen blir bra. Hon är förskolelärare, och då bör man väl ändå vara hyfsat vettig och rolig känns det som.
Inte pratat så mycket med henne, men vet att hon är hästintresserad. Alltid en bra start.

 

[Sagohöst]

På väg hem från dejt. Trevligt och snygg och vältränad var han, men inget klick och inget för mig. får dejta vidare...

 

[Milosari]

Ja, det är inte mycket att gå på.
Men antagligen har du hyfsat tidigt också en bostadsort. Är orten inte alltför stor kollar du vilka 40-åriga Anders (förutsatt att nu både Anders och 40 är sanna uppgifter) som till att börja med är ogifta, och sedan dessutom bor själva. Har något även framkommit om hemmaboende större barn, om yrke eller arbetsplats, om boendeform etc, så brukar det smalna ner urvalet betydligt. När du fastställt för- och efternamn och gärna ort, så kan du gå vidare från t ex Ratsit eller Eniro till t ex Facebook eller LinkedIn. Ofta går det också att få ledning från kontonamn på t ex Instagram.
Man lägger pussel helt enkelt, och det brukar inte ta så många minuter. Ju ovanligare namn desto lättare förstås, men även med vanliga namn går det att komma rätt långt.

En av anledningarna till att jag inte lämnar ut mitt riktiga namn innan jag känner mig trygg med att personen är reko. Tycker hela den grejen med att inte nöja sig med den infon man får utan att man ska gräva fram mer är lite tråkig.

 

[parellikusken]

En av anledningarna till att jag inte lämnar ut mitt riktiga namn innan jag känner mig trygg med att personen är reko. Tycker hela den grejen med att inte nöja sig med den infon man får utan att man ska gräva fram mer är lite tråkig.

Håller med!
Jag känner att det är upp till den andra att lämna ut den info hen vill i hens egen takt. Jag skulle inte uppskatta om någon berättade att den hade gjort en grundlig research på mig innan vår första dejt, skulle tycka att det var rejält märkligt. Den andra personen behöver inte få reda på min årsinkomst liksom..

Förnamn och ålder står på tinder, men jag heter inget ovanligt.

 

[Magiana]

En av anledningarna till att jag inte lämnar ut mitt riktiga namn innan jag känner mig trygg med att personen är reko. Tycker hela den grejen med att inte nöja sig med den infon man får utan att man ska gräva fram mer är lite tråkig.

Vad skriver du i stället för ditt riktiga namn? Hittar du bara på något?

 

[Milosari]

Håller med!
Jag känner att det är upp till den andra att lämna ut den info hen vill i hens egen takt. Jag skulle inte uppskatta om någon berättade att den hade gjort en grundlig research på mig innan vår första dejt, skulle tycka att det var rejält märkligt. Den andra personen behöver inte få reda på min årsinkomst liksom..

Förnamn och ålder står på tinder, men jag heter inget ovanligt.

Mitt namn är jätteovanligt, finns nog bara 150 i Sverige som heter så. Är inte särskilt hemlig på sociala medier heller. Får de reda på mitt förnamn får de reda på ”allt”.

 

[Milosari]

Vad skriver du i stället för ditt riktiga namn? Hittar du bara på något?

Mitt andranamn.

 

[durachiny]

Mitt namn är nog ganska ovanligt för min ålder så jag är säkert rätt lätt att hitta. Skulle inte direkt uppskatta om någon grävt fram mer info än vad jag själv gett men det är väl sånt som händer antar jag.

 

[Magiana]

Mitt namn är jätteovanligt, finns nog bara 150 i Sverige som heter så. Är inte särskilt hemlig på sociala medier heller. Får de reda på mitt förnamn får de reda på ”allt”.

Mitt namn är inte heller så vanligt men enligt Ratsit finns ändå 407 personer med namnet. 5 av dessa är i min ålder (jag själv inräknad) och en använder inte namnet som förnamn. Så jag är också lätt att hitta.

 

[parellikusken]

Mitt namn är jätteovanligt, finns nog bara 150 i Sverige som heter så. Är inte särskilt hemlig på sociala medier heller. Får de reda på mitt förnamn får de reda på ”allt”.

Aha, okej. Då skulle jag också vara tveksam med att använda mitt namn.