Skulle gå på en dejt i morgon men så blev det terrängträning, mycket roligare så ställde in dejten.
SJ har velat ses varje dag men jag har haft annat att göra, typ sova i soffan
Allergikern ville ses idag men jag skulle rida och nu ska jag på grillkväll med kompisar.
Senast igår kände jag att jag var lite trött på mina lösa förbindelser och att det skulle vara trevligt med något mera stadigt, men hur ska jag få plats med det i mitt liv?
Du flyttar hit o träffar min kollega när du har tid o lust
Inte så mycket good news i den här tråden nu. Önskar att jag hade det, och egentligen hade det väl kunnat vara det och man sett objektivt på det. Jag har ju hånglat och legat med "kompis" för första gången. Men det känns bara åt helvete!
Igår var okej. Det var kul att ses igen, vi babblade och skrattade i köket, sen blev det lite tyst och spänt i soffan när vi satt och väntade på den andras initiativ. Jag tog tag i det och smekte hans arm. Han gav mig en kram. Jag gav honom en kyss. Och sen hoppade vi rätt snart i säng, var aldrig tal om annat. Det var riktigt skönt sex, nervöst självklart, men bra för att vara en första gång tyckte jag. Han verkade också nöjd. Det var sent och vi somnade med en gång.
Så i morse - minimalt med morgongos, gick upp typ direkt. Nåt litet missförstånd vid frukosten som gjorde att det kändes lite dumt. Så for vi in till stan och hängde ett par timmar, några små tafatta närhetsförsök emellanåt från oss båda. Men jag blev bara mer och mer spänd. Hade trott att vi skulle hänga hela dan, men så blev han inringd på jobb imorgon och kände sig stressad och ville hem och fixa med grejer/ta det lugnt. Eller så var han bara trött på att hänga med mig som var så spänd och stel och tråkig. Helt bortblåst den coola och roliga tjejen som hade avslappnat häng med honom tre dar förra veckan. Jag hade nog behövt få landa i hans famn en stund och lugna mig lite, men det blev bara en kort hejdåpuss i bilen innan vi skildes åt. Därefter ångest.
Jag fattar inte riktigt vad som händer. Eller delvis förstår jag det, att det handlar om förväntningar, och känsla av obalans, att jag upplever att jag vill mer och gjort mig sårbar. Väntar bara nu på att få ett sms där han skriver att det nog inte funkar mellan oss...
Eftersom jag fick den här spända känslan även med A börjar jag nu tänka att jag kanske har nåt låst läge och det kommer aldrig att funka, att så fort jag vill nåt så förstör jag det genom att inte kunna vara mig själv med personen. Jag kanske inte ska dejta. Eller bara dejta såna jag bara vill ligga med. Vill så gärna bli kär, men kanske inte är i fas för nåt sånt just nu.
Om det nu inte redan är kört med "kompis" hur sjutton lyckas jag bryta de här negativa tankarna så att det känns bra när vi ses nästa gång?
Tröstar mig med att utväxla långa meddelanden med en tindermatch som började skriva till mig nu. Flyt i skrivandet, flera viktiga saker gemensamt, och vi har barn i samma ålder, stort plus. Men egentligen orkar jag inte tänka på att träffa en till ny person och gå igenom samma sak...
Åh Jag känner så igen mig i vartenda ord Det går fortfarande upp o ner för mig med min dejt men jag blir bättre o bättre både på att slappna av och att säga något som bryter det där spända. För jag är precis sådan med alla. Och jag tror aldrig jag ens varit kär just pga det. Tänker tom att om jag i framtiden faktiskt kommer sakna just det, att våga vara så nära en annan människa att man kan bli kär, så kommer jag på riktig ta tag i det o gå till nån terapeut för det känns mig helt avlägset.
Med dejten så hjälper det att vi pratar rätt mycket om våra (obefintliga) förväntningar för att mota Olle i grind. Att vi pratar om de tillfällen där jag tyckt det varit lite jobbigt eller vs att han trott jag varit besvärad men jag bara varit trött/haft ont eller helt enkelt velat åka till min häst snabbare än kvickt
Ang @athena_arabians inlägg (vet inte hur jag får in ett nytt citat här nu ) om avbrutet sex så är det just vad som hjälper mig åt andra hållet. Om jag har lite svårt att säga nej/avbryta/ändra på något så tänker jag istället att han vill INTE detta när jag är tveksam. Eftersom min största drivkraft i sådana obekväma lägen tyvärr fortfarande är att inte vara till besvär så hjälper det att tänka att jag är mer till besvär genom att inte göra något åt situationen.
@Dressyrtjejen_97 Alltså jag blir helt mållös. Och det blir jag för vartenda inlägg jag läser av Linnea Claesson också varenda dag. Det borde vara straffbart och krav på någon form av vård med sådana tankar en Så jäkla bra svarat av dig!!!