Dejtingtråden del 13

[angsmark]

Jag skulle firat nyår med en trevlig ny bekantskap. Men jag har lite mkt runt omkring mig.
Så vi bestämde att vi ses vid ett mer passande tillfälle. En ganska skön avslappnad typ!.
Jag reser i alla fall till norrland och snön en vecka: skall åka skoter och skidor.
Lära känna han som gärna får viska lena mjuka ord på norrländska i mitt öra.
Så med andra ord Jag ger inte opp!
Intressant att i slutänden så hittade jag mig själv kanske mitt i allt!.
Snart ett år som fri från mitt forna spruckna äktenskap.
Livet är fantastiskt och jag har verkligen hållit igång 2017!
Året då jag vågade!. Gott nytt år!

 

[Singoalla]

Jag har fått bra tips tidigare bla från @Singoalla mfl. Men de senaste sidorna ser jag inte särskilt många tips förutom folk som klagar på vad jag har skrivit för ett halvår sen eller mer. Samt klaga på mitt beteende på en dejt där hon betedde sig otrevligt ?

Det är kul att du tycker att jag ger bra tips, men det här är faktiskt första gången du säger det. Varenda gång jag försöker ge dig råd så startar ditt svar alltid med ordet "Fast.." Som att jag inte riktigt fattar din situation och att mitt råd därmed är helt irrelevant. Du säger att du tar till dig av konstruktiv kritik, men det är precis det jag tycker du får här i tråden. Som @athena_arabians skrev tidigare, vi får också rejält med mothugg på det här forumet ibland. Ibland tar jag inte åt mig, men ibland får jag också nya insikter om hur jag uppfattas och att jag tänker knasigt ibland. Buke är rena guldgruvan när det kommer till att få hjälp med självrannsakan. Nåväl, nu lämnar jag det här. Har inte läst ikapp i tråden ännu så ni har säkert kommit vidare för länge sen

 

[enough]

Sitter här nu med alldeles för mycket känslor och tankar.
Har hängt med L från igår tills idag, och det blev ett litet snack på hans intitativ om vad vi känner och vill. Precis som jag haft på känn känner han sig inte färdig med sin separation och han vill inte att det blir nåt seriöst mellan oss. Han gillar mig jättemycket och vill fortsätta hänga nån gång i veckan så länge det känns bra, hitta på grejer, dra iväg på nån minisemester, men han tillåter sig inte att bli kär nu och behöver träna på att vara själv. Han är dock överens med mig om att det känts klockrent mellan oss från start, vi hade båda lite känslan efter första dejten att "det här känns ju lite FÖR bra" eftersom ingen av oss hade intentionen att träffa nån som det skulle bli seriöst med, som man skulle bli kär i. Nu har ju jag blivit kär i alla fall. Trots att jag rent förnuftsmässigt kan se att förpliktelsefritt häng är vad jag också skulle behöva. Jag har inte tid att ses så ofta, och har ju fortsatt att swipa på tinder bara för att det är spännande, och jag fantiserar t.ex. om ifall jag ska träffa nån spännande på nästa jobbkurs jag ska gå... En del av mig vill absolut vara singel. Men så tycker jag att den här killen är så fantastisk, och det fina och ärliga sätt han tog upp det här på gör bara att jag tycker ännu mer om honom. Igår kväll kändes det ändå okej, men idag när jag kom hem med sömnbrist och lite bakis så var jag riktigt ledsen, och det förvånade mig nästan att den reaktionen kom, jag hade ju anat att läget var så här, och trodde inte att jag hunnit bli SÅ kär i honom som det nu känns.
Vet inte om det kommer att funka att fortsätta träffas. Skulle så gärna vilja att det skulle funka, egentligen borde det väl inte vara så svårt, det är ju ingen skillnad på hur/vad vi gör, det är bara definitionen av relationen.
Önskar bara jag var lite bättre på att inte bli kär! Inte första gången jag har detta problem tyvärr...

 

[Singoalla]

Jag har hängt lite med frukostkillen senaste dagarna. Vi stack till stugan, eldade och drack vin. Jag vet att jag sagt att jag inte borde dejta just nu, men just honom känner jag mig trygg och lugn med. Jag känner mig inte alls sugen på att lära känna nya just nu, eller dejta flera. Men att träffa just honom känns bra. Jag önskade dock att han var mitt livs kärlek, men det är han inte. Han är så fin, lugn och omtänksam. Skulle han bli min så vet jag att jag hade haft en livspartner som alltid prioriterade mig främst, och alltid brydde sig om mina behov. Som alltid fanns där. Jag kan krypa ihop i hans famn och känna mig tryggast i hela världen. Men jag är inte kär. Det är förbaskat tråkigt faktiskt.

 

[Singoalla]

Sitter här nu med alldeles för mycket känslor och tankar.
Har hängt med L från igår tills idag, och det blev ett litet snack på hans intitativ om vad vi känner och vill. Precis som jag haft på känn känner han sig inte färdig med sin separation och han vill inte att det blir nåt seriöst mellan oss. Han gillar mig jättemycket och vill fortsätta hänga nån gång i veckan så länge det känns bra, hitta på grejer, dra iväg på nån minisemester, men han tillåter sig inte att bli kär nu och behöver träna på att vara själv. Han är dock överens med mig om att det känts klockrent mellan oss från start, vi hade båda lite känslan efter första dejten att "det här känns ju lite FÖR bra" eftersom ingen av oss hade intentionen att träffa nån som det skulle bli seriöst med, som man skulle bli kär i. Nu har ju jag blivit kär i alla fall. Trots att jag rent förnuftsmässigt kan se att förpliktelsefritt häng är vad jag också skulle behöva. Jag har inte tid att ses så ofta, och har ju fortsatt att swipa på tinder bara för att det är spännande, och jag fantiserar t.ex. om ifall jag ska träffa nån spännande på nästa jobbkurs jag ska gå... En del av mig vill absolut vara singel. Men så tycker jag att den här killen är så fantastisk, och det fina och ärliga sätt han tog upp det här på gör bara att jag tycker ännu mer om honom. Igår kväll kändes det ändå okej, men idag när jag kom hem med sömnbrist och lite bakis så var jag riktigt ledsen, och det förvånade mig nästan att den reaktionen kom, jag hade ju anat att läget var så här, och trodde inte att jag hunnit bli SÅ kär i honom som det nu känns.
Vet inte om det kommer att funka att fortsätta träffas. Skulle så gärna vilja att det skulle funka, egentligen borde det väl inte vara så svårt, det är ju ingen skillnad på hur/vad vi gör, det är bara definitionen av relationen.
Önskar bara jag var lite bättre på att inte bli kär! Inte första gången jag har detta problem tyvärr...

Åh vad trist att höra. Men du, var försiktig med att träffa någon casual när du är kär. Jag har gjort det några gånger och intalat mig själv att det är lugnt. Jag är nog inte så kär. Tills det brister helt och jag upptäcker hur mycket jag gjort våld på mig själv.

 

[enough]

Åh vad trist att höra. Men du, var försiktig med att träffa någon casual när du är kär. Jag har gjort det några gånger och intalat mig själv att det är lugnt. Jag är nog inte så kär. Tills det brister helt och jag upptäcker hur mycket jag gjort våld på mig själv.

Tack för ditt råd, du har nog rätt! Jag ska försöka vara rädd om mig själv här.

 

[Singoalla]

Tack för ditt råd, du har nog rätt! Jag ska försöka vara rädd om mig själv här.

Ja, var det. På vilket sätt känner du bäst av själv. Men rädd om sig är bra. Det är så lätt att kompromissa över sina gränser när man är kär.

 

[ptr]

Jag har hängt lite med frukostkillen senaste dagarna. Vi stack till stugan, eldade och drack vin. Jag vet att jag sagt att jag inte borde dejta just nu, men just honom känner jag mig trygg och lugn med. Jag känner mig inte alls sugen på att lära känna nya just nu, eller dejta flera. Men att träffa just honom känns bra. Jag önskade dock att han var mitt livs kärlek, men det är han inte. Han är så fin, lugn och omtänksam. Skulle han bli min så vet jag att jag hade haft en livspartner som alltid prioriterade mig främst, och alltid brydde sig om mina behov. Som alltid fanns där. Jag kan krypa ihop i hans famn och känna mig tryggast i hela världen. Men jag är inte kär. Det är förbaskat tråkigt faktiskt.

Samtidigt så är frågan - vad är att vara kär. Senaste vändan för mig vart aldrig den där yra förälskelsen, det blev liksom inte, men ändå så var det på något vis att tycka om och på så vis vara kär men inte älska vilket kan ta lång tid att utveckla, eller inte, det kan vara så olika.

 

[Singoalla]

Samtidigt så är frågan - vad är att vara kär. Senaste vändan för mig vart aldrig den där yra förälskelsen, det blev liksom inte, men ändå så var det på något vis att tycka om och på så vis vara kär men inte älska vilket kan ta lång tid att utveckla, eller inte, det kan vara så olika.

Det kan det verkligen vara. Jag minns bara så väl hur kär jag var när jag var.. som mest kär. Jag var hans, på alla sätt. Jag kunde inte tänka på något annat än honom. Det fanns inga tvivel från min sida. Nu sitter jag med världens bästa kille, men jag känner efter. Jag analyserar. Jag tvivlar. Jag vet om att jag tycker väldigt mycket om honom, och att jag känner någonting för honom. Absolut. Men hade han varit rätt för mig så hade jag inte suttit här och vänt och vridit. Då hade jag bara.. vetat?

 

[ptr]

Det kan det verkligen vara. Jag minns bara så väl hur kär jag var när jag var.. som mest kär. Jag var hans, på alla sätt. Jag kunde inte tänka på något annat än honom. Det fanns inga tvivel från min sida. Nu sitter jag med världens bästa kille, men jag känner efter. Jag analyserar. Jag tvivlar. Jag vet om att jag tycker väldigt mycket om honom, och att jag känner någonting för honom. Absolut. Men hade han varit rätt för mig så hade jag inte suttit här och vänt och vridit. Då hade jag bara.. vetat?

Samtidigt som stormförälskelse är det som snarare döljer bristerna under fernissan. Att Så att säga "bara" tycka om gör det hela så mycket nyktrare. Det kanske inte är så himmelsstormande som man tror det där "rätta". Tänker att det kan vara lätt att den perfekta idealbilden för stå ivägen för det som är bra. Särskilt när det som varit tidigare är med och spökar och trasslar i det hela.
Går ju att bara se vart det tar vägen med, bra människor som man känner sig bekväm med växer inte på träd. Lätt är det inte, men passa på att trivs så ger det väl sig.

 

[emma-vsm]

Det kan det verkligen vara. Jag minns bara så väl hur kär jag var när jag var.. som mest kär. Jag var hans, på alla sätt. Jag kunde inte tänka på något annat än honom. Det fanns inga tvivel från min sida. Nu sitter jag med världens bästa kille, men jag känner efter. Jag analyserar. Jag tvivlar. Jag vet om att jag tycker väldigt mycket om honom, och att jag känner någonting för honom. Absolut. Men hade han varit rätt för mig så hade jag inte suttit här och vänt och vridit. Då hade jag bara.. vetat?

Jag analyserar mer när jag är rädd tror jag. Och rädd blir jag när det är en relation jag inte känner igen (det man är van vid är tryggt, oavsett om det är destruktiva relationer eller sunda). Med andra ord kan det, för mig, vara tecken på en sund relation när jag analyserar och vrider och vänder på saker (till och med hittar fel). Sen brukar jag ju inte stanna i dom relationerna ändå tyvärr men jag har iaf identifierat det som ett mönster hos mig.

 

[the_connemara]

Åh vad intressant äntligen! Har velat ta upp det här med att vara kär tidigare men inte vetat hur. Läser o funderar. Känner mig mest totalt känslokall gentemot människor i allmänhet förutom knäppa förälskelser som bara varit destruktiva så känner jag helt saknar kompass.

 

[Ceta]

Sitter här nu med alldeles för mycket känslor och tankar.
Har hängt med L från igår tills idag, och det blev ett litet snack på hans intitativ om vad vi känner och vill. Precis som jag haft på känn känner han sig inte färdig med sin separation och han vill inte att det blir nåt seriöst mellan oss. Han gillar mig jättemycket och vill fortsätta hänga nån gång i veckan så länge det känns bra, hitta på grejer, dra iväg på nån minisemester, men han tillåter sig inte att bli kär nu och behöver träna på att vara själv. Han är dock överens med mig om att det känts klockrent mellan oss från start, vi hade båda lite känslan efter första dejten att "det här känns ju lite FÖR bra" eftersom ingen av oss hade intentionen att träffa nån som det skulle bli seriöst med, som man skulle bli kär i. Nu har ju jag blivit kär i alla fall. Trots att jag rent förnuftsmässigt kan se att förpliktelsefritt häng är vad jag också skulle behöva. Jag har inte tid att ses så ofta, och har ju fortsatt att swipa på tinder bara för att det är spännande, och jag fantiserar t.ex. om ifall jag ska träffa nån spännande på nästa jobbkurs jag ska gå... En del av mig vill absolut vara singel. Men så tycker jag att den här killen är så fantastisk, och det fina och ärliga sätt han tog upp det här på gör bara att jag tycker ännu mer om honom. Igår kväll kändes det ändå okej, men idag när jag kom hem med sömnbrist och lite bakis så var jag riktigt ledsen, och det förvånade mig nästan att den reaktionen kom, jag hade ju anat att läget var så här, och trodde inte att jag hunnit bli SÅ kär i honom som det nu känns.
Vet inte om det kommer att funka att fortsätta träffas. Skulle så gärna vilja att det skulle funka, egentligen borde det väl inte vara så svårt, det är ju ingen skillnad på hur/vad vi gör, det är bara definitionen av relationen.
Önskar bara jag var lite bättre på att inte bli kär! Inte första gången jag har detta problem tyvärr...

Tack för ditt råd, du har nog rätt! Jag ska försöka vara rädd om mig själv här.

Tycker @Singoalla sagt det så bra, du får vara rädd om dig! Jag har varit i liknande situation, fast där avslutade killen det för min skull. Blev sur då, för tyckte det var mitt beslut om jag ville utsätta mig för detta. Men i efterhand är jag tacksam för jag hade blivit mycket mer sårad av att fortsätta umgås och vara kär i en kille som inte var kär i mig!

 

[Singoalla]

Tycker @Singoalla sagt det så bra, du får vara rädd om dig! Jag har varit i liknande situation, fast där avslutade killen det för min skull. Blev sur då, för tyckte det var mitt beslut om jag ville utsätta mig för detta. Men i efterhand är jag tacksam för jag hade blivit mycket mer sårad av att fortsätta umgås och vara kär i en kille som inte var kär i mig!

Jag var så sjuuuuuukt casual med en kille förut och vi var så sjuuuukt sköna med allt att jag till och med skickade hem honom med en annan tjej från en klubb en gång. Sen satt jag och bölade hela natten och försökte övertyga min kompis att DET ÄR FAKTISKT SÅ JÄVLA CASUAL OCH DET ÄR INTE DÄRFÖR JAG ÄR LEDSEN JAG ÄR BARA LEDSEN ÖVER NÅT ANNAT OKEJ?!?

 

[Singoalla]

Samtidigt som stormförälskelse är det som snarare döljer bristerna under fernissan. Att Så att säga "bara" tycka om gör det hela så mycket nyktrare. Det kanske inte är så himmelsstormande som man tror det där "rätta". Tänker att det kan vara lätt att den perfekta idealbilden för stå ivägen för det som är bra. Särskilt när det som varit tidigare är med och spökar och trasslar i det hela.
Går ju att bara se vart det tar vägen med, bra människor som man känner sig bekväm med växer inte på träd. Lätt är det inte, men passa på att trivs så ger det väl sig.

Jag analyserar mer när jag är rädd tror jag. Och rädd blir jag när det är en relation jag inte känner igen (det man är van vid är tryggt, oavsett om det är destruktiva relationer eller sunda). Med andra ord kan det, för mig, vara tecken på en sund relation när jag analyserar och vrider och vänder på saker (till och med hittar fel). Sen brukar jag ju inte stanna i dom relationerna ändå tyvärr men jag har iaf identifierat det som ett mönster hos mig.

Ja, ni har rätt. Jag vet inte alls jag. Men tänker att jag fortsätter hänga med honom och ser vad som händer. Jag tror att ett problem är att han är svår att lära känna. Han pratar inte så mycket om känslor och är rätt tystlåten av sig, och det är väl just där som jag ofta känner att jag får ett band med människor. Men sådant kan ju komma med tiden också. Alla är ju inte en öppen bok.

 

[Gnist]

Att umgås med någon man är kär i, som inte känner detsamma är själadödande i längden, så sånt avråder jag från.

Något annat jag avråder från är överanalyserande, folk borde leva och känna mer i nuet men ändå ha hjärnan med ombord på lite lagom nivå

 

[parellikusken]

Jag analyserar mer när jag är rädd tror jag. Och rädd blir jag när det är en relation jag inte känner igen (det man är van vid är tryggt, oavsett om det är destruktiva relationer eller sunda). Med andra ord kan det, för mig, vara tecken på en sund relation när jag analyserar och vrider och vänder på saker (till och med hittar fel). Sen brukar jag ju inte stanna i dom relationerna ändå tyvärr men jag har iaf identifierat det som ett mönster hos mig.

Tack för dessa ord, kände mycket igen mig i dina tankar. Har konstigt nog inte tänkt som du innan, men inser nu att det nog kan vara så det är för mig också.
Har rätt stora anknytningsproblem som ställer till det för mig, så kan se rationellt på relationer, men hanterar dom inte alls rationellt. Men dina ord kanske kan hjälpa mig lite.

 

[emma-vsm]

Tack för dessa ord, kände mycket igen mig i dina tankar. Har konstigt nog inte tänkt som du innan, men inser nu att det nog kan vara så det är för mig också.
Har rätt stora anknytningsproblem som ställer till det för mig, så kan se rationellt på relationer, men hanterar dom inte alls rationellt. Men dina ord kanske kan hjälpa mig lite.

Tack, vad fint av dig. Jag är rätt insnöad på anknytningsteorin, tycker den förklarar mycket för mig.

 

[Red_Chili]

Äsch vad har du att förlora? Det värsta är ju att han säger tack men nej tack. Och det överlever du nog .

Fast han gav ju dig sitt nummer, nog vill han (eller ville då iaf) att du skulle höra av dig? Skulle han ha hunnit träffa någon sedan dess lär han säga det, och det är väl inte det värsta som kan hända

Jag tänker mest att han ska tycka att jag är dum i huvudet och att jag pga det ska känna mig dum nästa gång vi ses (för vi kommer med största sannolikhet mötas vid fler tillfällen) Får se lite hur jag gör...

 

[ptr]

Jag tänker mest att han ska tycka att jag är dum i huvudet och att jag pga det ska känna mig dum nästa gång vi ses (för vi kommer med största sannolikhet mötas vid fler tillfällen) Får se lite hur jag gör...

Hab kan lika gärna tycka du är trög som inte hör av dig - att han lämnat bollen till dig så att säga. Så ingen skillnad där inte.