Ja, det är det, fina du. Och så oväntat. Inte mycket "lagom" i mig nu inte. Sorg, glädje, 30 år försenad tonårsrevolt. Phu. Lite lätt utmattade, men det är bara att hänga medÅh, vad härligt det låter
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja, det är det, fina du. Och så oväntat. Inte mycket "lagom" i mig nu inte. Sorg, glädje, 30 år försenad tonårsrevolt. Phu. Lite lätt utmattade, men det är bara att hänga medÅh, vad härligt det låter
Ja, det är det, fina du. Och så oväntat. Inte mycket "lagom" i mig nu inte. Sorg, glädje, 30 år försenad tonårsrevolt. Phu. Lite lätt utmattade, men det är bara att hänga med
Det beror på hur det känns. Jag behöver inte känna attraktion direkt och sånt, men jag vill däremot att vi ska ha roligt tillsammans. Känns det inte roligt ovh givandd på första dejten, utan snarare ansträngt och spänt, då vill jag inte ses igen.Jag har inte läst hela tråden (den är ju gigantiskt lång ), men för er som har varit på en del dejter - hur bestämmer ni er för om det ska bli fler dejter med samma person? När säger ni "nej, jag är inte intresserad"?
Jag var under tonåren och universitetstiden aldrig särskilt intresserad av romantiska förhållanden (eller rent sexuella) och har alltid trivts med att vara själv. Men någon gång per år under de senaste åren har jag laddat hem en dejtingapp för att se om det går att hitta någon som jag faktiskt kan bli kär i, ha ett romantiskt intresse av eller hitta någon som jag faktiskt känner att jag vill leva mitt liv med.
Men säg att ni varit på dejt med en person (t.ex. promenad med samtal), och att ni inte känner något speciellt alls från den dejten trots att dejten "på papperet" låter rätt och är trevlig - fortsätter ni att träffa personen någon/flera gånger till för att se om det uppstår några känslor?
Samma. Det behöver inte slå gnistor men vara rejält trevligt.Jj
Det beror på hur det känns. Jag behöver inte känna attraktion direkt och sånt, men jag vill däremot att vi ska ha roligt tillsammans. Känns det inte roligt ovh givandd på första dejten, utan snarare ansträngt och spänt, då vill jag inte ses igen.
Går mycket efter magkänslan.
Jag har inte läst hela tråden (den är ju gigantiskt lång ), men för er som har varit på en del dejter - hur bestämmer ni er för om det ska bli fler dejter med samma person? När säger ni "nej, jag är inte intresserad"?
Jag var under tonåren och universitetstiden aldrig särskilt intresserad av romantiska förhållanden (eller rent sexuella) och har alltid trivts med att vara själv. Men någon gång per år under de senaste åren har jag laddat hem en dejtingapp för att se om det går att hitta någon som jag faktiskt kan bli kär i, ha ett romantiskt intresse av eller hitta någon som jag faktiskt känner att jag vill leva mitt liv med.
Men säg att ni varit på dejt med en person (t.ex. promenad med samtal), och att ni inte känner något speciellt alls från den dejten trots att dejten "på papperet" låter rätt och är trevlig - fortsätter ni att träffa personen någon/flera gånger till för att se om det uppstår några känslor?
+1 på den.Jj
Det beror på hur det känns. Jag behöver inte känna attraktion direkt och sånt, men jag vill däremot att vi ska ha roligt tillsammans. Känns det inte roligt ovh givandd på första dejten, utan snarare ansträngt och spänt, då vill jag inte ses igen.
Går mycket efter magkänslan.
Hade inte gått på någon mer dejt då.Om det varken känns superroligt och givande, eller särskilt ansträngt eller spänt, utan mer bara en "meh" känsla?
Då hade jag inte lagt mer tid på att dejta personen.Om det varken känns superroligt och givande, eller särskilt ansträngt eller spänt, utan mer bara en "meh" känsla?
Precis samma sak här. Jag blir nästan lite bitter när jag tänker på det.Jag får inte till några dejter alls. Det är liksom knappt någon som väcker mitt intresse, varken på HP eller Tinder. Känner att jag nästan somnar när jag sitter och kollar. Så jävla trist.
Ja, men eller hur?! Är det för mycket begärt?Precis samma sak här. Jag blir nästan lite bitter när jag tänker på det.
Varför kommer inte bara prinsen hit, knackar på min dörr och ger mig en himmelsk kyss när jag öppnar? Vore så mycket smidigare.
Jag försöker känna om detta är en person jag hade velat ha i min vänskapskrets först. Alla öppnar sig ju inte direkt och inte jag heller. Finns det någon form av kemi, tycker jag personen verkar intressant och vill veta mer om henom? Isåfall går jag vidare om det är ömsesidigt, annars tackar jag för mig.Men säg att ni varit på dejt med en person (t.ex. promenad med samtal), och att ni inte känner något speciellt alls från den dejten trots att dejten "på papperet" låter rätt och är trevlig - fortsätter ni att träffa personen någon/flera gånger till för att se om det uppstår några känslor?
Om det varken känns superroligt och givande, eller särskilt ansträngt eller spänt, utan mer bara en "meh" känsla?
Om det varken känns superroligt och givande, eller särskilt ansträngt eller spänt, utan mer bara en "meh" känsla?
Så härligtTinderappen raderad. Går omkring knäpp, galen och med pirr i magen hela tiden. Fascinerande hur hela regnbågen av känslor kan samsas i en samtidigt. Bara att hinka upp allt i en salig röra. Livet är rätt gott, ändå.