Dejtingtråden 33

[pepp]

Det här låter så bekannt! Jag blir nästan uteslutande attraherad av personer jag inte "kan" få, och som inte känner samma för mig. Medans om någon visar interesse så är det extremt sällan att jag är interesserad tillbaks.... Skulle vilja göra en psykoanalys av varför det blir så!

Hear you!

 

[cirkus]

Kollegan var solbränd snygg och gullig som vanligt.
Jag hade tänkt promenera på lunchen men hann inte pga jag skulle göra en annan grej. Jag hann fika i solen däremot. Jag gick ut och satte mig, en minut senare hade jag fint sällskap. Ännu en gång konstaterar jag att han undviker inte mig.

 

[musicmakesit]

Det här låter så bekannt! Jag blir nästan uteslutande attraherad av personer jag inte "kan" få, och som inte känner samma för mig. Medans om någon visar interesse så är det extremt sällan att jag är interesserad tillbaks.... Skulle vilja göra en psykoanalys av varför det blir så!

Exakt samma här! Så destruktivt, men förstår inte hur man ska "få stopp" på det, även om man logiskt sätt förstår att man "borde" känna annorlunda.. Har en bekant som är psykolog, han har varit på mig en hel del om detta och menar att det kan ha och göra med barndom och relation till föräldrar eller andra"viktiga" vuxna i livet.. Vet inte om det är den enda sanningen, men kan själv se att det kan ligga lite i det för min egen del. Men har inte grävt djupare i det

 

[Nahar]

En vän till mig som är poly plockade på sig partners som andra plockade kantareller i år. Jag är definitivt inte avundsjuk på själva att ha en massa partners/dejter, men lite fundersam blir jag på varför vissa verkligen har så himla lätt för romans (i brist på bättre ord). Jag har väl fått höra tidigare att jag är lite blind för flörtande, och jag är ju kräsen, men jag är verkligen fascinerad över det här att var-varannan person min vän träffar förälskar sig. Blir folk attraherade till andra så ofta generellt eller är det bara min vän som är extremt attraktiv?

 

[_Taggis_]

En vän till mig som är poly plockade på sig partners som andra plockade kantareller i år. Jag är definitivt inte avundsjuk på själva att ha en massa partners/dejter, men lite fundersam blir jag på varför vissa verkligen har så himla lätt för romans (i brist på bättre ord). Jag har väl fått höra tidigare att jag är lite blind för flörtande, och jag är ju kräsen, men jag är verkligen fascinerad över det här att var-varannan person min vän träffar förälskar sig. Blir folk attraherade till andra så ofta generellt eller är det bara min vän som är extremt attraktiv?

Undrar samma. Har en vän som per år har minst 5-6 karlar. Inte för att hon söker stadig relation men romanser är det och känslor varje gång. Förstår int ehur man dels uppbringar känslor för 2-3 samtidigt men ännu mindre hur man lyckas "ladda om" så pass snabbt när det sket sig med nån. Människor är bevisligen olika. Själv måste man ju typ åka på känslorehab ett år eller mer, efter varje krasch....

 

[Mia_R]

En vän till mig som är poly plockade på sig partners som andra plockade kantareller i år. Jag är definitivt inte avundsjuk på själva att ha en massa partners/dejter, men lite fundersam blir jag på varför vissa verkligen har så himla lätt för romans (i brist på bättre ord). Jag har väl fått höra tidigare att jag är lite blind för flörtande, och jag är ju kräsen, men jag är verkligen fascinerad över det här att var-varannan person min vän träffar förälskar sig. Blir folk attraherade till andra så ofta generellt eller är det bara min vän som är extremt attraktiv?

Jag är blind för flörtar rent generellt och har enormt svårt för att falla för någon. Jag kan bli intresserad men döda intresset lika snabbt och blir mycket sällan ens förälskad så du är definitivt inte ensam. Efter mitt bottennapp tidigare så kommer det nog att dröja innan jag intresserar mig för någon igen.

 

[_Taggis_]

Jag är blind för flörtar rent generellt och har enormt svårt för att falla för någon. Jag kan bli intresserad men döda intresset lika snabbt och blir mycket sällan ens förälskad så du är definitivt inte ensam. Efter mitt bottennapp tidigare så kommer det nog att dröja innan jag intresserar mig för någon igen.

+1 på den...

 

[Lillefrun]

All den lilla irritationen jag hade är helt bortblåst, haft en fantastisk kväll. Och så där mysigt när man gör saker i vardagen eller han kommentarer något han ser här hemma och jag frågar hur han kan veta det och han svarar ”För att jag känner dig”

Så en super mysig kväll idag, en till kväll på onsdag och sen går vi på en show på torsdag då vi får träffa delar av varandras familjer och sen filmkväll fredag eller lördag och kanske något mer om vi hinner. Så det är fullt upp här.

Han är så fin min lilla pojk Har legat i hans famn och blivit klappad och kramad och kliad på ryggen och armarna i en evighet, kramats, pussats, pratat och gått med hundarna och gosat med dom med så klart.

 

[PathOfClovers]

Det här låter så bekannt! Jag blir nästan uteslutande attraherad av personer jag inte "kan" få, och som inte känner samma för mig. Medans om någon visar interesse så är det extremt sällan att jag är interesserad tillbaks.... Skulle vilja göra en psykoanalys av varför det blir så!

Hobbypsykoanalys..men har alltid tänkt att det är för att man av olika anledningar inte riktigt är redo att släppa in någon på riktigt. Det är liksom safe att attraheras av de man ändå inte kan få. Men kan såklart finnas tusen andra anledningar också!

 

[Ramona]

Blir folk attraherade till andra så ofta generellt eller är det bara min vän som är extremt attraktiv?

Frågan är väl vart man hittar dessa människor och hur charmig man sedan är. En kille som säger rätt grejer får ofta väldigt mycket tjejer på fall är min erfarenhet. Har de dessutom lite status i någonting så brukar det vara ännu enklare att få folk på fall.

Vissa kvinnor är ju våp och väldigt lätta att "få över på sin sina". Det är betydligt fler kvinnor tex som ger upp sina liv för mannens skull enligt min erfarenhet. Vet inte hur många av mina vänner som genom åren slutat med hästar för att deras partner tycker att det är onödiga pengar, tar för mycket tid etc. Om killen ens sagt någonting. Jag känner tyvärr ett par tjejer som säger att de inte kan slappna av i stallet när de vet att deras sambo sitter hemma och väntar.

Sen finns det givetvis killar som också är väldigt tacksamma över att någon tycker om dem och går all-in i förhållanden. Har tyvärr träffat fler män än kvinnor som inte klarar att vara själva.

 

[Kiwifrukt]

Det här låter så bekannt! Jag blir nästan uteslutande attraherad av personer jag inte "kan" få, och som inte känner samma för mig. Medans om någon visar interesse så är det extremt sällan att jag är interesserad tillbaks.... Skulle vilja göra en psykoanalys av varför det blir så!

Exakt samma här. Attraheras jag av någon kan man ge sig fan på att han antingen är 1) upptagen, 2) urgammal och 3) oftast båda delarna på en gång. Men om en helt vanlig barnlös singelkille i min egen ålder visar intresse känner jag bara blärk.

 

[Nahar]

Frågan är väl vart man hittar dessa människor och hur charmig man sedan är. En kille som säger rätt grejer får ofta väldigt mycket tjejer på fall är min erfarenhet. Har de dessutom lite status i någonting så brukar det vara ännu enklare att få folk på fall.

Vissa kvinnor är ju våp och väldigt lätta att "få över på sin sina". Det är betydligt fler kvinnor tex som ger upp sina liv för mannens skull enligt min erfarenhet. Vet inte hur många av mina vänner som genom åren slutat med hästar för att deras partner tycker att det är onödiga pengar, tar för mycket tid etc. Om killen ens sagt någonting. Jag känner tyvärr ett par tjejer som säger att de inte kan slappna av i stallet när de vet att deras sambo sitter hemma och väntar.

Sen finns det givetvis killar som också är väldigt tacksamma över att någon tycker om dem och går all-in i förhållanden. Har tyvärr träffat fler män än kvinnor som inte klarar att vara själva.

Min vän letar inte, det är väl det som gör mig förvånad. Vem som helst kan ju ragga upp folk om en verkligen vill ha kvantitet över kvalitet, men här handlar det om kolleger och vänner som liksom bara råkar bli något mer. Vännen är lika förvånad som jag, känns det som.

Kanske går vi alla runt och har folk som är attraherade av oss utan att vi märker det? Jag som i princip aldrig blir attraherad av någon är bara konfunderad över fenomenet, men det kommer jag väl fortsätta vara

Sen är jag helt med på din större analys om att fler män än kvinnor har svårt för att vara själva. Vilket jag tycker är problematiskt, särskilt när det, som du skriver, går ut över kvinnornas autonomi och lycka. Sen har jag funderat, i andra sammanhang, på om en del i att jag har svårt att hitta någon är att många kvinnor ändå verkar attraheras av att män ställer krav på dem? Jag som säger "gör vad du vill, hur ofta du vill, jag behöver dig inte" blir inte särskilt attraktiv jämfört med den som nästan svartsjukt binder folk till sig (obs min vän gör det inte, pratar allmänt här) oavsett vad som är mest sunt eller kärleksfullt egentligen.

 

[Tranan]

Var ute i helgen och träffade en trevlig tjej!
men vi har så olika världsbilder så jag tror inte det kommer funka i längden.
å så snusar hon! det går fet bort!

 

[Ramona]

Jag som säger "gör vad du vill, hur ofta du vill, jag behöver dig inte" blir inte särskilt attraktiv jämfört med den som nästan svartsjukt binder folk till sig (obs min vän gör det inte, pratar allmänt här) oavsett vad som är mest sunt eller kärleksfullt egentligen.

Hade någon kille sagt att han inte behöver mig hade jag trott att han inte var intresserad. Sen är det ju stor skillnad på att behöva en människa i sitt liv och att vilja ha en person i sitt liv, men man måste ju någonstans visa framfötterna för att man ska vara attraherad. Obryddhet är fett osexigt.

Men jag vet inte om jag håller med dig. Jag ser många personer vara helt förälskade i människor som behandlar dem som skit. Ju mindre x verkar gilla y, ju mer vill y ha x.

 

[Modest]

Hade någon kille sagt att han inte behöver mig hade jag trott att han inte var intresserad. Sen är det ju stor skillnad på att behöva en människa i sitt liv och att vilja ha en person i sitt liv, men man måste ju någonstans visa framfötterna för att man ska vara attraherad. Obryddhet är fett osexigt.

Men jag vet inte om jag håller med dig. Jag ser många personer vara helt förälskade i människor som behandlar dem som skit. Ju mindre x verkar gilla y, ju mer vill y ha x.

Håller helt om det första stycket, hade också tolkat det som totalt ointresse.
Halvt KL: I min värld handlar är målet att man "behöver" varandra känslomässigt men inte på ett destruktivt sätt, för att uttrycka mig väldigt enkelt. Men om det kvittar känslomässigt så kan det lika gärna vara. Superklumpigt uttryckt nu på morgonkvisten men förhoppningsvis når min poäng fram något sånär.

Det andra stycket känns som urtypen för en tvåsamhet mellan personer med otrygg anknytning (hela grejen med att alltid bli intresserad av otillgänglighet handlar ju om det, det är ingen slump). Har man sunda mönster blir man inte mer förälskad ju sämre man behandlas.

 

[_Taggis_]

Jag som säger "gör vad du vill, hur ofta du vill, jag behöver dig inte" blir inte särskilt attraktiv jämfört med den som nästan svartsjukt binder folk till sig (obs min vän gör det inte, pratar allmänt här) oavsett vad som är mest sunt eller kärleksfullt egentligen.

Tänk att detta undrar jag med. Jag säger samma sak som du om än i andra ordalag, ger mkt frihet vilket jag tycker är sunt och normalt. Men antingen uppfattas det som att jag inte bryr mig eller så blir det en reaktion av att jag är Väldigt Udda...
Så min tanke blir liksom - är folk verkligen så klängiga och osjälvständiga generellt så att en önskan om att partner har ett eget liv anses som ett undantagsfall????

 

[Eurydome]

Håller helt om det första stycket, hade också tolkat det som totalt ointresse.
Halvt KL: I min värld handlar är målet att man "behöver" varandra känslomässigt men inte på ett destruktivt sätt, för att uttrycka mig väldigt enkelt.

Så tycker jag också! Vet att ämnet har varit uppe i en tidigare dejtingtråd och flera vände sig väldigt emot att man skulle behöva varandra, att det skulle vara osunt. Men jag tycker att om min partner inte behöver mig känslomässigt, då får det vara. Och jag vill inte heller vara med någon som jag inte behöver känslomässigt.

 

[Eurydome]

Jag som säger "gör vad du vill, hur ofta du vill, jag behöver dig inte" blir inte särskilt attraktiv jämfört med den som nästan svartsjukt binder folk till sig (obs min vän gör det inte, pratar allmänt här) oavsett vad som är mest sunt eller kärleksfullt egentligen.

Nej det håller jag med om, det är väldigt oattraktivt, i alla fall ur ett förhållandeperspektiv. Tror inte många är intresserade av att involvera sig på ett seriöst sätt med någon som inte är beredd att committa och som tycker att det kvittar lika om man finns där eller ej eller om man ses eller hörs. Det blir ju otroligt flyktigt och inte vad jag skulle kalla ett förhållande, mer som något slags kk-relation utan några känslor eller några strings attached.

 

[Kiwifrukt]

Intressant diskussion. Jag vill inte ha en klängig partner eller vad jag ska säga, tvärtom är det väldigt viktigt att han har egna intressen och ett eget liv eftersom mitt intresse (hästarna) tar väldigt mycket tid. När man lägger till ett heltidsjobb måndag-fredag på det så blir det verkligen inte mycket tid över på vardagarna till någonting annat. Det är delvis väldigt mycket därför som jag inte riktigt känner att utrymmet för att dejta (kanske även flera olika personer innan man träffar rätt) finns, och jag vill bara snabbspola förbi till stadiet när man har en vardag och kanske rasar ihop i soffan framför tvn vid åttatiden på kvällen.

Men jag vill ju samtidigt ha den där vardagen och jag skulle inte tycka att det var jättekul att min partner skulle kalla det för att han inte "behöver" mig, för han ska ju vilja att jag berikar hans liv, typ. På samma sätt som jag ska tycka att han berikar mitt, och det är väl där det kolliderar med att jag inte kommer att tycka att tio olika internetdejter kommer berika mitt liv.

Sen har jag dock haft samma upplevelse i min enda seriösa relation, som flera andra beskrivit här. Min självständighet och mitt tidskrävande intresse har varit så positivt i den allra första fasen, för de hade ju själva stora intressen och egna liv. Men sen blev det snarare det som drog ner allting istället, det blev bara jobbigt att jag inte hela tiden kunde ändra mig utifrån när de fick en lucka eller bara spontant kasta mig iväg åtta mil för en spontan övernattning. (Just den biten hade väl varit lite lättare om vi hade bott i samma stad i och för sig, men övernattning funkar alltid jättedåligt för mig, oavsett om det är i ett sådant sammanhang eller i jobbet, eftersom jag har två hästar som ska släppas in och ut varje dag.)

Jag tycker väl att i ett sunt förhållande ska man "behöva" varandra på ett bra och sunt sätt. Men inte att det slår över och blir klängigt eller krävande i stil med att man ska behöva sluta med sina intressen för att partnern inte klarar av att man har ett eget liv.

 

[cirkus]

Tänk att detta undrar jag med. Jag säger samma sak som du om än i andra ordalag, ger mkt frihet vilket jag tycker är sunt och normalt. Men antingen uppfattas det som att jag inte bryr mig eller så blir det en reaktion av att jag är Väldigt Udda...
Så min tanke blir liksom - är folk verkligen så klängiga och osjälvständiga generellt så att en önskan om att partner har ett eget liv anses som ett undantagsfall????

Jag tror att det inte är ovanligt att folk letar en följsam partner. De själva ska kunna leva sina liv precis som de alltid har gjort och en partner ska passa in i luckorna som blir.