Dejtingtråden 33

[Lillefrun]

Träffade Dikeskörningen. Han vill ju bevisligen nåt och jag tänkte att jag behöver inte sitta och sura över det som är gammalt, men jag tänkte inte heller låtsas som ingenting så om han nu ville ha nån kontakt så tänkte jag att det kan jag väl gå med på om det sker på mina villkor. Så vi sågs över en fika och det kändes bra, på så vis att det inte är nån spänning och hard feelings. Men jag sa ändå rakt ut att jag undrar kring hans återuppstående nu helt plötsligt, jag fick en förklaring och jag godtar den. Det känns skönt och gör att jag kan släppa historiken och tror jag fått nån form av lugn i att min analys inte varit helt galen. Man lär så länge man lever. Jag tror inte det kommer bli nåt mer med detta men det känns ändå helt okej. Det är jobbigt att vara bitter, jag hoppas att jag inte blir det. Att räta ut frågetecken är ju aldrig fel tänker jag.

Vad bra att du tog upp det, jag har inte läst om honom innan men det är skönt när man får ur sig saker, för sin egen del mer än den andra.

 

[_Taggis_]

Vad bra att du tog upp det, jag har inte läst om honom innan men det är skönt när man får ur sig saker, för sin egen del mer än den andra.

Ja precis. Nu vill jag ju inte outa detta för mkt här men det känns bra att vi faktiskt är ganska överens om varför saker blev som de blev. Om inte annat så för att det är mkt lättare att släppa och gå vidare.
Vi kommer nog ses förutsättningslöst framöver, för vi gillar ändå varandra. Jag tror ingen vet exakt på vilket sätt. Det kan ju bli åt vilket håll som helst. Rent spontant känner jag att jag har inget behov av att samla på ytliga kompisar, speciellt eftersom jag inte kommer att kunna vara som en vanlig kompis med honom. Jag tror det varit för mkt känslostormar helt enkelt, även om jag kommer fram till att jag inte vill ha ihop det med honom så tror jag historiken kommer poppa upp nån gång. Men jag vet ju inte det, det kanske utvecklas till en vanlig kompisrelation. Jag behöver inte veta det heller just nu tänker jag, men det är klart att jag funderar. Jag är ju en kontrollperson.

Jag känner att det här borde vi ha rett ut för längesedan, men samtidigt vet vi båda två att vi var faktiskt inte kapabla till det där och då. Jag tror att det var ett genidrag av honom att gå under isen i ett halvår
Han är väl helt enkelt min "rätt person vid fel tillfälle" eller vad vi nu diagnostiserat detta fenomen till i denna tråden. Jag älskar det begreppet

 

[Lillefrun]

Jag börjar bli irriterad på killens dåliga sidor. Det kan ta flera timmar eller en hel dag innan han svarar på ett sms. Och då vet jag att han sett mina sms för han är besatt av sin klocka där allt ploppar upp och på sin mobil. Han svarar så snabbt på andras så jag ska försöka fortsätta på min rättframma väg och ta upp det med honom idag. Han behöver liksom inte svara sekunden efter men inom några timmar iaf vore trevligt.

Är inte på humör för att träffa någon idag men har bestämt tid både med en kompis strax och honom ikväll men jag vet inte om jag orkar. Är liksom sur och purken idag så på ett sätt vet jag inte om jag vill träffa honom. Jag är orimligt arg för smsen och allmänt irriterad.

Men det kanske släpper när han väl är här. Antar att det är naturligt att bli irriterad ibland men jorden går ju inte under för det.

 

[the_connemara]

@_Taggis_ Så skönt att med lite distans kunna landa såhär tillsammans ändå! Jag känner så ganska ofta, att jag inte hanterar saker perfekt och har själv lätt orimligt höga krav på både mig själv och andra. Vill verkligen bli mer förlåtande (åt båda hållen) för ofta gör man ju så gott man kan där och då. Sedan kanske två personer inte kan tillräckligt för att mötas där och då och det blir bara fel utan att det är direkt Någons fel sas.

Hoppas på en enklare fortsättning för er nu varthän det än leder!

 

[the_connemara]

Jag börjar bli irriterad på killens dåliga sidor. Det kan ta flera timmar eller en hel dag innan han svarar på ett sms. Och då vet jag att han sett mina sms för han är besatt av sin klocka där allt ploppar upp och på sin mobil. Han svarar så snabbt på andras så jag ska försöka fortsätta på min rättframma väg och ta upp det med honom idag. Han behöver liksom inte svara sekunden efter men inom några timmar iaf vore trevligt.

Är inte på humör för att träffa någon idag men har bestämt tid både med en kompis strax och honom ikväll men jag vet inte om jag orkar. Är liksom sur och purken idag så på ett sätt vet jag inte om jag vill träffa honom. Jag är orimligt arg för smsen och allmänt irriterad.

Men det kanske släpper när han väl är här. Antar att det är naturligt att bli irriterad ibland men jorden går ju inte under för det.

Måste säga att det känns bra och uppfriskande ändå att du dels blir irriterad istället för osäker och ledsen och dels direkt vill prata med honom om det! Vilka framsteg Hoppas ni kan få ett bra snack och att ingen av er känner att det blir för mycket anklagande (eller vad säger man? Jag känner ofta att jag låter anklagande när jag tar upp helt normala saker att lyfta iaf) utan bara gör det tydligare och enklare för er att kommunicera vad ni behöver och mår bra av tillsammans

 

[Lillefrun]

Måste säga att det känns bra och uppfriskande ändå att du dels blir irriterad istället för osäker och ledsen och dels direkt vill prata med honom om det! Vilka framsteg Hoppas ni kan få ett bra snack och att ingen av er känner att det blir för mycket anklagande (eller vad säger man? Jag känner ofta att jag låter anklagande när jag tar upp helt normala saker att lyfta iaf) utan bara gör det tydligare och enklare för er att kommunicera vad ni behöver och mår bra av tillsammans

Ja det är framsteg, jag har en plan för hur jag ska ta upp det. Så att det inte blir anklagande. Om rätt tillfälle dyker upp.

Men idag hörde han av sig vid 15 och ställde in idag för att han var trött, vi skulle ses vid 18 egentligen. Blev irriterad på det också, att han alltid säger att han är trött och ställer in saker. Min kompis kom fram till att han nog har järnbrist för att han alltid är så trött…Får puffa iväg honom till vårdcentralen för blodprov eller så får han sluta spela datorspel så sent in på natten. Eller börja träna eller något.

Troligtvis ses vi imorgon men kan inte lita på det. På torsdag ska jag med mina föräldrar och han med några från hans familj gå på samma show så då får han träffa mina föräldrar för första gången och jag hans. Blir nog lättsamt eftersom vi är där för showen men blir spännande. Hoppas alla sköter sig

 

[EmmaBovary]

Ja det är framsteg, jag har en plan för hur jag ska ta upp det. Så att det inte blir anklagande. Om rätt tillfälle dyker upp.

Men idag hörde han av sig vid 15 och ställde in idag för att han var trött, vi skulle ses vid 18 egentligen. Blev irriterad på det också, att han alltid säger att han är trött och ställer in saker. Min kompis kom fram till att han nog har järnbrist för att han alltid är så trött…Får puffa iväg honom till vårdcentralen för blodprov eller så får han sluta spela datorspel så sent in på natten. Eller börja träna eller något.

Troligtvis ses vi imorgon men kan inte lita på det. På torsdag ska jag med mina föräldrar och han med några från hans familj gå på samma show så då får han träffa mina föräldrar för första gången och jag hans. Blir nog lättsamt eftersom vi är där för showen men blir spännande. Hoppas alla sköter sig

Nog för att det är hemskt jobbigt med någon som ställer in med kort varsel etc. och som något man kan få säga till om att man upplever som problematiskt. Men om någon jag själv träffat ganska kort tid skulle tycka något om mina vanor (som att jag skulle börja träna) skulle jag nog bli lite stött. Sedan är det ju såklart välment att fråga någon som har problem med trötthet om den kollat järnvärdena någon gång, men att puffa iväg till VC låter lite bryskare?

 

[parellikusken]

Nog för att det är hemskt jobbigt med någon som ställer in med kort varsel etc. och som något man kan få säga till om att man upplever som problematiskt. Men om någon jag själv träffat ganska kort tid skulle tycka något om mina vanor (som att jag skulle börja träna) skulle jag nog bli lite stött. Sedan är det ju såklart välment att fråga någon som har problem med trötthet om den kollat järnvärdena någon gång, men att puffa iväg till VC låter lite bryskare?

Håller helt med, skulle bli tokig på det. Kan ju också finnas någon annan anledning till att han ställer in egentligen, men att det är lättast att säga trötthet.

 

[Stefffie]

Ja det är framsteg, jag har en plan för hur jag ska ta upp det. Så att det inte blir anklagande. Om rätt tillfälle dyker upp.

Men idag hörde han av sig vid 15 och ställde in idag för att han var trött, vi skulle ses vid 18 egentligen. Blev irriterad på det också, att han alltid säger att han är trött och ställer in saker. Min kompis kom fram till att han nog har järnbrist för att han alltid är så trött…Får puffa iväg honom till vårdcentralen för blodprov eller så får han sluta spela datorspel så sent in på natten. Eller börja träna eller något.

Troligtvis ses vi imorgon men kan inte lita på det. På torsdag ska jag med mina föräldrar och han med några från hans familj gå på samma show så då får han träffa mina föräldrar för första gången och jag hans. Blir nog lättsamt eftersom vi är där för showen men blir spännande. Hoppas alla sköter sig

Om han ofta ar i vanan att stalla in med kort varsel / ar allmant opalitlig nar det galler att ses sa hade inte jag orkat roddat med det. Det ar for ovrigt en vuxen man vi snackar om, det ar upp till honom att hantera sitt schema / halsa / energinivaer!
Prata om hur frusterande det ar for dig om han fota staller in med kort notis, och fraga vad han tanker kring det / hur han kan andra sig till nagot som funkar battre for dig, men borja inte rodda runt hans liv!

 

[cirkus]

Oklart om jag kan kalla det dejt.

I tidernas begynnelse umgicks jag med ett gäng och en av killarna i gänget och jag sov ofta ihop. Jätteofta. Vi tyckte så mycket om varandra att vi ville bevara vår fina relation och inte ha sex eller så även om det lätt hade kunnat hända (jag var mindre gränslös då än nu verkar det som). Sen kom våra familjeliv och han flyttade till andra sidan jorden. Han flyttade hem igen för ett antal år sen. Vi träffades sporadiskt i gänget och har gjort så de senaste många åren. Vi har alltid dragits till varandra och han är bästa bästa sort. Vi har dock alltid haft partner. Nu är båda singlar, vilket vi aldrig varit synkade med förut. Vi träffades i fredags i det större gänget. Vi följde traditionen och sov ihop precis som förr. Idag var han här hos mig och vi hade en superfin eftermiddag. Pussar och kramar, promenad och fika. Vi har massa planer och grejer vi vill göra ihop. Vi kommer göra det i bästa, bästa kontexten. Det här är en sån jag inte vill förlora från min radar. Känns så härligt.

Imorgon kommer jag träffa kollegan. Han kommer vara solbränd och skitsnygg. Jag ser fram emot morgondagen och känner mig så töntigt förälskad i honom. Hoppas feelingen från sist vi sågs hänger i.

Tänk vilken tur jag har ändå. En massa fantastiska män runt mig.

 

[Lillefrun]

Nog för att det är hemskt jobbigt med någon som ställer in med kort varsel etc. och som något man kan få säga till om att man upplever som problematiskt. Men om någon jag själv träffat ganska kort tid skulle tycka något om mina vanor (som att jag skulle börja träna) skulle jag nog bli lite stött. Sedan är det ju såklart välment att fråga någon som har problem med trötthet om den kollat järnvärdena någon gång, men att puffa iväg till VC låter lite bryskare?

Haha, det var skrivet med glimten i ögat. Självklart skulle jag inte be honom ta blodprov eller börja träna. Det var ett skämt från min kompis. Han kan inte träna pga skada så skulle aldrig ens ta upp det

 

[Lillefrun]

Håller helt med, skulle bli tokig på det. Kan ju också finnas någon annan anledning till att han ställer in egentligen, men att det är lättast att säga trötthet.

Som sagt, det var ett skämt. Skulle aldrig lägga mig i hans livsstil och försöka styra. Jag vet varför han ofta är trött och stöttar. Hade bara varit önsketänkande om han gick till vc och fick hjälp och fick må bra. Det gör ont att se honom ha det jobbigt. Men skulle aldrig försöka förändra saker jag inte har med att göra förutom att planera in saker jag vet att han mår bra av.

 

[Lillefrun]

Om han ofta ar i vanan att stalla in med kort varsel / ar allmant opalitlig nar det galler att ses sa hade inte jag orkat roddat med det. Det ar for ovrigt en vuxen man vi snackar om, det ar upp till honom att hantera sitt schema / halsa / energinivaer!
Prata om hur frusterande det ar for dig om han fota staller in med kort notis, och fraga vad han tanker kring det / hur han kan andra sig till nagot som funkar battre for dig, men borja inte rodda runt hans liv!

Ska inte rodda i hans liv, problemet nu är att han roddar runt i mitt. Trodde han hade fattat att det blir jobbigt med allt fram och tillbaka och andra inställda saker.
Som sagt, ändringarna var ett skämt.

 

[AbCdE]

Jag kollar alltid upp kompisar på Equipe för att se hur det går för dom så att kolla en ny kompis/dejt på liknande sajt skulle jag göra utan att ens reflektera.

 

[Kiwifrukt]

Nog för att det är hemskt jobbigt med någon som ställer in med kort varsel etc. och som något man kan få säga till om att man upplever som problematiskt. Men om någon jag själv träffat ganska kort tid skulle tycka något om mina vanor (som att jag skulle börja träna) skulle jag nog bli lite stött. Sedan är det ju såklart välment att fråga någon som har problem med trötthet om den kollat järnvärdena någon gång, men att puffa iväg till VC låter lite bryskare?

Jag håller också med (nu förstod jag på senare inlägg att det inte var seriöst menat), men jag hade blivit helt galen om en person hade försökt tvinga iväg mig till VC eller ännu värre påpeka att jag nog borde börja träna om jag skyllde på trötthet. Det hade jag tagit helt fel. Det finns såna personer runt mig som ofta påpekar saker jag "borde" göra som alltid överensstämmer med något som de själva gör, och det är inte speciellt trevliga personer att ha och göra med.

 

[Stefffie]

Snackat med parkbankskillen - vi ar pa det klara, skont att ha det avklarat

 

[musicmakesit]

Jag hoppas det blir jattebra, men ska ni traffas hemma hos en av er dock? For forsta traffen?
Sjalv ser jag alltid till att forsta motet sker nagonstans allmant, bland annat folk, dels ifall de inte ar som de verkat pa natet, dels ifall man inte riktigt trivs ihop, sa ar det lattare att ursakta sig om man traffats pa typ ett kafe eller sa.
Fran ett extremt perspektiv ar det ocksa bra om galningar inte vet vart man bor heller...

Ja jag förstår din oro! Min närmsta vän bor i lägenheten precis över mig, så om jag har en dejt hemma brukar hon alltid ha både hans namn och vi brukar planera det så hon är hemma, och har koll på sin telefon så jag kan skicka ett snabbt sms om det skulle behövas. Har aldrig behövts, men man ska vara försiktig! Just det med att han då vet var jag bor ska jag vara ärlig och säga att jag inte tänkt på.. det kanske man egentligen borde vara mer försiktig med! Tänker samtidigt lite som nämnds i tråden, att en person kan ju vara trevlig i flera månader – för att sedan visa sig vara en galning. Så svårt att vetavar "gränsen" går!

Dejten var trevlig! Han verkar vara en fin person, lätt att prata med och verkar väldigt sympatisk, social och vi hade många gemensamma intressen. Svårt att avgöra om jag ser det som en potentiell partner eller nära vän dock. Vi har redan sagt att vi ska träffas igen, så tänker att jag ska ge det en chans och se hur det utvecklas. (Så typiskt mig att när jag träffar en man som är känslomässigt otillgänglig och behandlar mig halv-illa, knappt svarar på meddelanden och är av/på hela tiden blir jag väldigt attraherad snabbt. Medans när man träffar någon som är snäll, förstående och trevlig och visar intresse direkt får jag oftast "vänskapskänslor"... Nu har vi ju bara setts en gång, men kände att "risken" att det bara blir vänskap från min sida är stor medans han ganska snabbt skrev ett långt meddelande om att han såg mycket potential. Hoppas dock att det kan utvecklas till mer från min sida, så vill ändå ge det en ärlig chans och inte avsluta direkt som jag vanligtvis gör.)

 

[Lillefrun]

.

Jag håller också med (nu förstod jag på senare inlägg att det inte var seriöst menat), men jag hade blivit helt galen om en person hade försökt tvinga iväg mig till VC eller ännu värre påpeka att jag nog borde börja träna om jag skyllde på trötthet. Det hade jag tagit helt fel. Det finns såna personer runt mig som ofta påpekar saker jag "borde" göra som alltid överensstämmer med något som de själva gör, och det är inte speciellt trevliga personer att ha och göra med.

Precis, jag vill inte heller att någon lägger sig i sånt vilket folk gör för ofta och jag tycker det är upp till varje person själv att avgöra. Skulle därför aldrig säga eller göra något som lägger sig i. Var som sagt ett skämt mellan mig och en kompis. Däremot tror jag att han borde kolla upp vissa saker som verkligen är problem, men han är som sagt vuxen.

 

[Masqueradee]

Vågar knappt skriva det, men jag har börjat träffa en kille lite granna och än känns det bra (quote me on this in a month ^^). Det som känns annorlunda denna gång är att allt går långsamt, på ett bra sätt! Annars har det varit lite av ett mönster med 2 dejter, ligg på den tredje och sen blir jag "dumpad". Nu har vi träffats.. Fyra-fem gånger varav tre gånger själva och vi har inte ens kysst ännu. Återigen, det känns bra, fint och inte stressat

 

[sorbifolia]

Dejten var trevlig! Han verkar vara en fin person, lätt att prata med och verkar väldigt sympatisk, social och vi hade många gemensamma intressen. Svårt att avgöra om jag ser det som en potentiell partner eller nära vän dock. Vi har redan sagt att vi ska träffas igen, så tänker att jag ska ge det en chans och se hur det utvecklas. (Så typiskt mig att när jag träffar en man som är känslomässigt otillgänglig och behandlar mig halv-illa, knappt svarar på meddelanden och är av/på hela tiden blir jag väldigt attraherad snabbt. Medans när man träffar någon som är snäll, förstående och trevlig och visar intresse direkt får jag oftast "vänskapskänslor"... Nu har vi ju bara setts en gång, men kände att "risken" att det bara blir vänskap från min sida är stor medans han ganska snabbt skrev ett långt meddelande om att han såg mycket potential. Hoppas dock att det kan utvecklas till mer från min sida, så vill ändå ge det en ärlig chans och inte avsluta direkt som jag vanligtvis gör.)

Det här låter så bekannt! Jag blir nästan uteslutande attraherad av personer jag inte "kan" få, och som inte känner samma för mig. Medans om någon visar interesse så är det extremt sällan att jag är interesserad tillbaks.... Skulle vilja göra en psykoanalys av varför det blir så!