Dejtingtråden 33

[sorbifolia]

Ungefär…

”Jahaa, så det var du?! Jag blev så osäker på det när jag såg dig på håll så vågade inte heja! Men ja, det tog ju sin lilla tid det där! ”

Du kanske borde lägga till "hade egentligen bråttom, skulle hem i duschen" eller något i den stilen....

 

[_Taggis_]

@Fibusen Alltså den här anekdoten gjorde min kväll idag igen. Det är inte illa

 

[Kiwifrukt]

@Fibusen Alltså den här anekdoten gjorde min kväll idag igen. Det är inte illa

Håller med.

Och sen vill jag förtydliga att jag självklart inte lägger något som helst värde i vad någon annan har på sig eller om vederbörande är osminkad eller luktar häst eller har platt ridhjälmsfrisyr eller vad det än må vara. Däremot önskar jag verkligen att det hade gällt även för mig, men det gör det inte. Det är nästan så att jag skulle önska att jag skulle träffa en kille i en situation där jag är riktigt, riktigt ful och svettig och hemsk för att han redan från början skulle se mitt ofräscha jag, liksom. Och inte mitt tillrättalagda sminkade jobb-jag.

 

[Stefffie]

Sag parkbankskillen igar, och det planerade samtalet om att "Jag tycker om att traffa dig men jag vill inte riktigt att vi gar fram for fort" hande inte riktigt som planerat, forran det blev forcerat i morse, da han fragade om jag ville komma pa middag ikvall da han har nagra vanner som kommer pa besok...

Da fick jag saga att det kandes for tidigt for att traffa vanner, och att fast jag tycker om att spendera tid med honom, sa vill jag inte ga sa fort fram. Sa att jag erkanner att jag bade vill ha kakan och ata den, iom att jag vill spendera mycket tid med honom, men anda inte ga for fort fram (och bli ett par "pa riktigt").
Han reagerade hyfsat bra, och sa att det ar ok och att han forstar hur jag tanker. Nar jag fragade honom om vad han tanker sa sa han att vi kan ha ett samtal om vart vi ar pa vag "at a later point", och sa kom vi overrens om att vara tydliga med nar vi tycker att vi behover ha det samtalet.
Han ar helt klart mer redo att gora nagot seriost av vart forhallande an vad jag ar, men jag tanker att sa lange jag ar tydlig med var jag ar, kanslomassigt osv, sa ar det upp till honom att avgora om han ar ok med min langsammare takt.

(Min berattelse om var konversation ovan kanns styltig - skyller pa att det ar knepigt att oversatta pa ett bra satt )

 

[musicmakesit]

Ska visst på dejt imorgon! Jag som aldrig brukar dejta har plötsligt kommit in i en period där det varit väldigt mycket. Dagen efter jag träffade killen med sunkiga värderingar matchade jag på tinder med en kille som för det första är lika besatt av skräckfilm som jag – har till och med en tatuering från min favoritserie (som visar sig vara även hans favorit). Vi har bondat över gemensamma intressen hela veckan och igår frågade han om jag ville ses på lördag. Vi ska laga mat och kolla på vår favoritserie ihop –snälla låt detta bli bra. Känns verkligen som en kille med potential att det skulle kunna bli något.
Men vågar inte hoppas för mycket, har inte direkt så mycket positiva dejtingupplevelser i bagaget från senaste tiden

 

[Modest]

Ska visst på dejt imorgon! Jag som aldrig brukar dejta har plötsligt kommit in i en period där det varit väldigt mycket. Dagen efter jag träffade killen med sunkiga värderingar matchade jag på tinder med en kille som för det första är lika besatt av skräckfilm som jag – har till och med en tatuering från min favoritserie (som visar sig vara även hans favorit). Vi har bondat över gemensamma intressen hela veckan och igår frågade han om jag ville ses på lördag. Vi ska laga mat och kolla på vår favoritserie ihop –snälla låt detta bli bra. Känns verkligen som en kille med potential att det skulle kunna bli något.
Men vågar inte hoppas för mycket, har inte direkt så mycket positiva dejtingupplevelser i bagaget från senaste tiden

Låter ju klart väldigt lovande, vad kul efter det där bottennappet!

 

[Stefffie]

Ska visst på dejt imorgon! Jag som aldrig brukar dejta har plötsligt kommit in i en period där det varit väldigt mycket. Dagen efter jag träffade killen med sunkiga värderingar matchade jag på tinder med en kille som för det första är lika besatt av skräckfilm som jag – har till och med en tatuering från min favoritserie (som visar sig vara även hans favorit). Vi har bondat över gemensamma intressen hela veckan och igår frågade han om jag ville ses på lördag. Vi ska laga mat och kolla på vår favoritserie ihop –snälla låt detta bli bra. Känns verkligen som en kille med potential att det skulle kunna bli något.
Men vågar inte hoppas för mycket, har inte direkt så mycket positiva dejtingupplevelser i bagaget från senaste tiden

Jag hoppas det blir jattebra, men ska ni traffas hemma hos en av er dock? For forsta traffen?
Sjalv ser jag alltid till att forsta motet sker nagonstans allmant, bland annat folk, dels ifall de inte ar som de verkat pa natet, dels ifall man inte riktigt trivs ihop, sa ar det lattare att ursakta sig om man traffats pa typ ett kafe eller sa.
Fran ett extremt perspektiv ar det ocksa bra om galningar inte vet vart man bor heller...

 

[pepp]

Jag hoppas det blir jattebra, men ska ni traffas hemma hos en av er dock? For forsta traffen?
Sjalv ser jag alltid till att forsta motet sker nagonstans allmant, bland annat folk, dels ifall de inte ar som de verkat pa natet, dels ifall man inte riktigt trivs ihop, sa ar det lattare att ursakta sig om man traffats pa typ ett kafe eller sa.
Fran ett extremt perspektiv ar det ocksa bra om galningar inte vet vart man bor heller...

Jag har alltid setts hemma hos nån av oss, eller tagit en promenad.

Tänker som så, att det kan bli galet från början, men det kan också komma senare, när man faktiskt känner personen.

 

[Mineur]

Visa bifogad fil 78106
Idag är jag ledig, så kör på samma outfit i dag. Så ja, detta är anledningen till att det är oöppnat… Det här vill man ju VERKLIGEN möta tinderkillen i! Sen stripigt hår, osminkat, och plitor på det. Med stirriga ögon och glansig av svett. Det är ett under att jag bara inte blev avmatchad på direkten!

Jag lärde mig en läxa. Jag kommer aldrig mer gå utanför dörren såhär. Hur bråttom jag än har!

Borde jag bli orolig om jag tycker att det där är en helt ok outfit som jag inte direkt skulle ha något emot att gå ut i? Jag hade kanske inte valt att gå ut i den direkt, men jag har så många hemmakläder som är värre än det där

Vad gäller hår och plitor har jag dessvärre ingen tröst att komma med, men om inte annat lär det här bli en väldigt rolig historia att berätta för folk om ni nu skulle råka ta det längre än att prata på Tinder & köa på Ica tillsammans

 

[Tonto]

Jag hoppas det blir jattebra, men ska ni traffas hemma hos en av er dock? For forsta traffen?
Sjalv ser jag alltid till att forsta motet sker nagonstans allmant, bland annat folk, dels ifall de inte ar som de verkat pa natet, dels ifall man inte riktigt trivs ihop, sa ar det lattare att ursakta sig om man traffats pa typ ett kafe eller sa.
Fran ett extremt perspektiv ar det ocksa bra om galningar inte vet vart man bor heller...

Har setts hemma hos folk på första dejten flera gånger. Man är aldrig säker och någon gång behöver man ju träffas hemma hos den andra. Men jag pratar å andra sidan massor med folk innan jag träffar dom.

 

[Fibusen]

Håller med.

Och sen vill jag förtydliga att jag självklart inte lägger något som helst värde i vad någon annan har på sig eller om vederbörande är osminkad eller luktar häst eller har platt ridhjälmsfrisyr eller vad det än må vara. Däremot önskar jag verkligen att det hade gällt även för mig, men det gör det inte. Det är nästan så att jag skulle önska att jag skulle träffa en kille i en situation där jag är riktigt, riktigt ful och svettig och hemsk för att han redan från början skulle se mitt ofräscha jag, liksom. Och inte mitt tillrättalagda sminkade jobb-jag.

Men exakt! Jag bryr mig inte ett dugg om hur andra klär sig eller hur dom ser ut! Jag minns inte ens vad tinderkillen hade på sig, han kanske också hade mjukisar och inte hade sin bästa dag! Jag har faktist ingen aning! Jag är ingen som går runt och dömer andra människor, studerar vad som har för kläder, om dom har nytvättat hår, eller om dom är väl i ansiktet, men när det kommer till mig själv, då jäklar…

Och jag kände mig som KAOS! Det var verkligen riktigt illa! Och inte enbart pga kläderna, helt osminkad, och det stripiga håret, utan hela känslan i kroppen. Jag kan känna mig som skit också även när jag har normala kläder och har sminkat mig, men nu blev det verkligen så extreeeeemt illa när jag både såg ut och kände mig som en urvriden disktrasa på både in och utsida. När jag satt och tänkte innan jag gick in ”låt ingen bekant vara på affären, låt ingen bekant vara på affären!”

Jag skulle inte ens in i affären, utan skulle bara till lilla förbutiken och lämna in ett paket, gjort på 1 minut. Det sket sig!

Jaja, det är bara att skratta åt det som sagt. Vi skriver på som vanligt så verkar inte vara någon större skada skedd.

Och nej, jag tror inte att vi kommer ses för att dejta faktist. Då hade vi nog tagit tag i det redan med tanke på att vi snart har pratat ett år, med uppehåll på några månader när jag träffade D, och bor kanske 1 km ifrån varandra! Men man ska väll aldrig säga aldrig heller egentligen.

 

[Lillefrun]

Jag berättade nästan allt i torsdags!!! Det blev så jobbigt att jag drog igenom det hela i en väldans fart men äntligen fick jag det sagt. Var helt skakig, pratade så att det var osammanhängande till och från men jag fick fram allt det viktiga. Det jobbigaste att prata om kom ut. Detaljerna får komma med tiden. Nu vet han det mesta åtminstone och förstår mig bättre

Frågade om sex och hur han ser på det och hans erfarenheter så vi fick till ett intimt samtal men ville verkligen veta hur han tänker, bara tanken att jag rakt på bara pratade om sex är orimlig med tanke på mina rädslor men jag gjorde det!

 

[Stefffie]

Sag parkbankskillen igar, och det planerade samtalet om att "Jag tycker om att traffa dig men jag vill inte riktigt att vi gar fram for fort" hande inte riktigt som planerat, forran det blev forcerat i morse, da han fragade om jag ville komma pa middag ikvall da han har nagra vanner som kommer pa besok...

Da fick jag saga att det kandes for tidigt for att traffa vanner, och att fast jag tycker om att spendera tid med honom, sa vill jag inte ga sa fort fram. Sa att jag erkanner att jag bade vill ha kakan och ata den, iom att jag vill spendera mycket tid med honom, men anda inte ga for fort fram (och bli ett par "pa riktigt").
Han reagerade hyfsat bra, och sa att det ar ok och att han forstar hur jag tanker. Nar jag fragade honom om vad han tanker sa sa han att vi kan ha ett samtal om vart vi ar pa vag "at a later point", och sa kom vi overrens om att vara tydliga med nar vi tycker att vi behover ha det samtalet.
Han ar helt klart mer redo att gora nagot seriost av vart forhallande an vad jag ar, men jag tanker att sa lange jag ar tydlig med var jag ar, kanslomassigt osv, sa ar det upp till honom att avgora om han ar ok med min langsammare takt.

(Min berattelse om var konversation ovan kanns styltig - skyller pa att det ar knepigt att oversatta pa ett bra satt )

Jaha Buke - lite rad.
Pratade med en van om parkbankskillen och hon tycker att jag bor sluta traffa honom, da han sa tydligt ar en parmanniska ("girlfriend guy") medans jag varit singel lange, och aven fast jag ar oppen for att nagot utvecklar sig till en serios relation , sa behover jag ta det lugnt och stadigt,
Jag traffar t.ex. en annan snubbe fortfarande, och ar i nulaget inte villig att ge upp friheten att "dejta", medans han verkar vara villig att kora pa parspraret 100% medans. Risken ar alltsa att jag fortsatter se honom och situationenen blir att han vantar runt pa mig for att jag ska bestamma mig for att bli ett par med honom; och om jag typ fortsatter traffa honom i tre mander for att sen bestamma mig att jag inte vill bli hans flickvan, sa har jag lite sjalviskt slosat med hans tid.
Vad sager ni?

I min ideala situation sa hade han inte bjudit mig till att traffa hans vanner eller liknande signal att han ser detta som nagot ganska seriost, pa atminstonde ytterligare 6-8 veckor och vi hade kunnat fortsatta traffas och lara kanna varandra pa ett kravlost satt..
Vill inte ta beslut a hans vagnar, men vill samtidigt inte vara i en position dar jag kanner att han vantar pa mig och det ansvar som foljer med det.

 

[SaraXX]

Jaha Buke - lite rad.
Pratade med en van om parkbankskillen och hon tycker att jag bor sluta traffa honom, da han sa tydligt ar en parmanniska ("girlfriend guy") medans jag varit singel lange, och aven fast jag ar oppen for att nagot utvecklar sig till en serios relation , sa behover jag ta det lugnt och stadigt,
Jag traffar t.ex. en annan snubbe fortfarande, och ar i nulaget inte villig att ge upp friheten att "dejta", medans han verkar vara villig att kora pa parspraret 100% medans. Risken ar alltsa att jag fortsatter se honom och situationenen blir att han vantar runt pa mig for att jag ska bestamma mig for att bli ett par med honom; och om jag typ fortsatter traffa honom i tre mander for att sen bestamma mig att jag inte vill bli hans flickvan, sa har jag lite sjalviskt slosat med hans tid.
Vad sager ni?

I min ideala situation sa hade han inte bjudit mig till att traffa hans vanner eller liknande signal att han ser detta som nagot ganska seriost, pa atminstonde ytterligare 6-8 veckor och vi hade kunnat fortsatta traffas och lara kanna varandra pa ett kravlost satt..
Vill inte ta beslut a hans vagnar, men vill samtidigt inte vara i en position dar jag kanner att han vantar pa mig och det ansvar som foljer med det.

Men du och han pratade väl om det? Då tycker jag att han kan få bestämma själv om han tycker att han slösar sin tid, så länge era slutmål inte är helt inkompatibla.

 

[Stefffie]

Men du och han pratade väl om det? Då tycker jag att han kan få bestämma själv om han tycker att han slösar sin tid, så länge era slutmål inte är helt inkompatibla.

Vi halvpratade - var inte tydlig med att jag fortfarande traffar andra, sa maste ta upp det nasta gang vi traffas, var mer ett "jag vill inte ga for fort fram" snack

 

[MidnightSoul]

Jaha Buke - lite rad.
Pratade med en van om parkbankskillen och hon tycker att jag bor sluta traffa honom, da han sa tydligt ar en parmanniska ("girlfriend guy") medans jag varit singel lange, och aven fast jag ar oppen for att nagot utvecklar sig till en serios relation , sa behover jag ta det lugnt och stadigt,
Jag traffar t.ex. en annan snubbe fortfarande, och ar i nulaget inte villig att ge upp friheten att "dejta", medans han verkar vara villig att kora pa parspraret 100% medans. Risken ar alltsa att jag fortsatter se honom och situationenen blir att han vantar runt pa mig for att jag ska bestamma mig for att bli ett par med honom; och om jag typ fortsatter traffa honom i tre mander for att sen bestamma mig att jag inte vill bli hans flickvan, sa har jag lite sjalviskt slosat med hans tid.
Vad sager ni?

I min ideala situation sa hade han inte bjudit mig till att traffa hans vanner eller liknande signal att han ser detta som nagot ganska seriost, pa atminstonde ytterligare 6-8 veckor och vi hade kunnat fortsatta traffas och lara kanna varandra pa ett kravlost satt..
Vill inte ta beslut a hans vagnar, men vill samtidigt inte vara i en position dar jag kanner att han vantar pa mig och det ansvar som foljer med det.

Var ärlig så får han bestämma själv. Han är vuxen å kan göra sina egna beslut.

 

[Modest]

Jaha Buke - lite rad.
Pratade med en van om parkbankskillen och hon tycker att jag bor sluta traffa honom, da han sa tydligt ar en parmanniska ("girlfriend guy") medans jag varit singel lange, och aven fast jag ar oppen for att nagot utvecklar sig till en serios relation , sa behover jag ta det lugnt och stadigt,
Jag traffar t.ex. en annan snubbe fortfarande, och ar i nulaget inte villig att ge upp friheten att "dejta", medans han verkar vara villig att kora pa parspraret 100% medans. Risken ar alltsa att jag fortsatter se honom och situationenen blir att han vantar runt pa mig for att jag ska bestamma mig for att bli ett par med honom; och om jag typ fortsatter traffa honom i tre mander for att sen bestamma mig att jag inte vill bli hans flickvan, sa har jag lite sjalviskt slosat med hans tid.
Vad sager ni?

I min ideala situation sa hade han inte bjudit mig till att traffa hans vanner eller liknande signal att han ser detta som nagot ganska seriost, pa atminstonde ytterligare 6-8 veckor och vi hade kunnat fortsatta traffas och lara kanna varandra pa ett kravlost satt..
Vill inte ta beslut a hans vagnar, men vill samtidigt inte vara i en position dar jag kanner att han vantar pa mig och det ansvar som foljer med det.

Du berättade ju för honom (fritt översatt) att du inte vill vara ett par med ev tillhörande exklusivitet/monogami, i min mening. Klart att du kan förtydliga att du träffar andra men det hade jag tagit för givet i hans sits. Det låter som att ni kanske vill lite för olika saker för att det ska funka så småningom men så länge det känns bra för dig så hade jag fortsatt träffa honom. Om ni vill alltför olika saker så kommer det ju inte kännas bra för dig om ett tag, tänker jag.

 

[Mia_R]

Bara för att man träffat någon ett par gånger så vet man ju inte vad som händer i framtiden, det finns aldrig några garantier och man kan inte och bör inte lova något man inte vet om man kan hålla. Även om bägge är ute efter ett monogamt förhållande och man ses exklusivt så betyder det inte att det säger klick hos båda utan man kanske går skilda vägar efter fjärde dejten, så @Stefffie ta det lugnt och låt tiden utvisa vad som händer. Ta ansvar för ditt liv och låt han ta ansvar för sitt.

 

[ii-ssa]

Jag berättade nästan allt i torsdags!!! Det blev så jobbigt att jag drog igenom det hela i en väldans fart men äntligen fick jag det sagt. Var helt skakig, pratade så att det var osammanhängande till och från men jag fick fram allt det viktiga. Det jobbigaste att prata om kom ut. Detaljerna får komma med tiden. Nu vet han det mesta åtminstone och förstår mig bättre

Frågade om sex och hur han ser på det och hans erfarenheter så vi fick till ett intimt samtal men ville verkligen veta hur han tänker, bara tanken att jag rakt på bara pratade om sex är orimlig med tanke på mina rädslor men jag gjorde det!

Hejja dig!

 

[_Taggis_]

Träffade Dikeskörningen. Han vill ju bevisligen nåt och jag tänkte att jag behöver inte sitta och sura över det som är gammalt, men jag tänkte inte heller låtsas som ingenting så om han nu ville ha nån kontakt så tänkte jag att det kan jag väl gå med på om det sker på mina villkor. Så vi sågs över en fika och det kändes bra, på så vis att det inte är nån spänning och hard feelings. Men jag sa ändå rakt ut att jag undrar kring hans återuppstående nu helt plötsligt, jag fick en förklaring och jag godtar den. Det känns skönt och gör att jag kan släppa historiken och tror jag fått nån form av lugn i att min analys inte varit helt galen. Man lär så länge man lever. Jag tror inte det kommer bli nåt mer med detta men det känns ändå helt okej. Det är jobbigt att vara bitter, jag hoppas att jag inte blir det. Att räta ut frågetecken är ju aldrig fel tänker jag.