Dejtingtråden 32

Status
Stängd för vidare inlägg.
Inte direkt ett svar till dig utan mer en allmän fundering, men nu när du skrev ut det där så kände jag bara "ja! så vill jag ha det!". Separata liv och ses nån helg i månaden, best of both worlds!

...jag får nog vara singel länge:p

Särbo is da shit :up: Även om jag just nu inte är jättetaggad på att köra 54 mil (det är dags för älgjakt så jag är på väg upp).
 
Jag håller med. Ett 16-årigt barn borde vara ungefär tusen procent lättare att han har på heltid än ett sexårigt barn som kräver tillsyn hela tiden och någon barnvakt som måste styras upp varje gång. En 16-åring borde ju dels klara av att vara själv ibland om nätterna och kanske till och med själv sover borta då och då?

Precis. Jag tänker tillbaka själv när jag var 16, exakt NÄR var man hemma?! 🤔 Typ aldrig….😅 Drömmen var ju när mamma/någons kompis föräldrar åkte bort och man fick hela huset för sig själv! 😂 Min bästa väns föräldrar åkte till sin stuga nere i Småland varenda sommar så jag och kompisen tog hand om deras hus hela sommarlovet, bodde där och handlade/lagade mat helt själva. Självklart hade vi regler, och min mamma hade lite huvudansvar eftersom hon var kvar på samma ort, men det gick galant, och vi skötte oss exemplariskt! Dvs ingen dog, huset stod kvar, inget gick sönder eller försvann, och ingen hamnade på sjukhus/fyllecell! 😇😅

(16 går man väll i nian/första året på gymnasiet? Fina tider det! 🙈😂😂😂)
 
Särbo is da shit :up: Även om jag just nu inte är jättetaggad på att köra 54 mil (det är dags för älgjakt så jag är på väg upp).

Ja, jag kommer som sagt aldrig flytta ihop med någon! Det är ett som är säkert! Och även fast jag blev mer kär i D än vad jag ens trodde att jag kunde bli så skulle jag aldrig vilja bo med honom! Så jag tror inte det spelar någon roll hur mycket/lite kär man är, eller hur mycket/lite man älskar personen, att bo ihop kommer ALDRIG ske! 😆

Jag skulle kunna sträcka mig till att köpa en gemensam sommarstuga typ efter x antal år tillsammans, men där går min gräns! 😂
 
Och för övrigt så sket det sig med den trevliga vännen jag hittat… Vi var som sagt ut i lördags och fiskade och hade supertrevligt, sen har vi pratat på som vanligt, i går kom det att han börjar bli väldigt intresserad av mig… Så nu vet jag inte alls om jag vill fortsätta ses! Jag har sagt att jag absolut inte är där från första början. Och det gäller fortfarande.

Jag tycker det varit trevligt att ses, men jag vill inte fortsätta om det ska ge han några förhoppningar, för det kommer inte ske några under! Jag känner mig stendöd invändigt och är NOLL intresserad av att börja träffa någon!

Har sagt det åt honom, men han vill ses ändå som vänner då, jag känner mest att det blir för drygt att umgås om han börjar bli ”intresserad”. Suck!

Förövrigt så tror jag karlarna blivit alldeles tokiga. Har 4-5 stycken på Messenger (alltså mina vänner på facebook) som absolut ger flörtiga inviter dagligen. I dag dök det upp en ny! Börjar folk tröttna på att vara singlar nu när hösten smyger sig på? 😂
 
En kille på jobbet började prata med mig på min rast igår, jättetrevlig, ställde massa frågor och visade sin instagram (kreativ person)
Väldigt oväntat!

Jag började sen följa honom och han verkar ha gått igenom alla mina bilder då han kommenterade en mycket gammal bild också :D
 
Ja, jag kommer som sagt aldrig flytta ihop med någon! Det är ett som är säkert! Och även fast jag blev mer kär i D än vad jag ens trodde att jag kunde bli så skulle jag aldrig vilja bo med honom! Så jag tror inte det spelar någon roll hur mycket/lite kär man är, eller hur mycket/lite man älskar personen, att bo ihop kommer ALDRIG ske! 😆

Jag skulle kunna sträcka mig till att köpa en gemensam sommarstuga typ efter x antal år tillsammans, men där går min gräns! 😂

Vi har husbil (eller ja, det är ju särbon som köpte den men...) :up: Första svängen frågade hans syster hur mycket vi grälat och blev förvånad när svaret var "inte alls" :rofl:
 
+ @_Taggis_ ni har säkert rätt, nu är jag ju van vid DB's barn som var 6, 8 och 10 när vi träffades... Tänkte med att 16-åringen kanske sover borta ibland, men kändes lite jobbigt att vara beroende av det. Dock så gissar jag att han åtminstonde måste förklara för 16-åringen vart han är om han ska vara borta någon natt, och vet inte hur "seriöst" det måste anses vara innan han vill berätta att han sover hos en dejt....

Ska nog ta upp detta med avståndet imorgon när vi ses (dejten blev framflyttad pga jag var upptagen i dag), och hur han ser för sig att det ska funka. För jag är absolut inte nöjd med att ses en gång i månaden, utan behöver iaf en gång i veckan +/-. Idealiskt skulle jag vilja ha något liknande som mina skiljda kompisar med barn har: en dag i veckan plus varannan helg.
Min tonåring är i den åldern och det var inga problem alls att dejta någon 45 min bort :)
Nu var jag iofs ärlig med att jag dejtade vilket tonåringen glatt hejade på. Hen ville så gärna att jag skulle träffa nån bra.
Min tonåring hade inga problem med att vara själv nån natt då och då. Hen gillade det, få känna sig lite vuxen och självständig. Herregud, jag flyttade hemmifrån 10 mil för att börja gymnasium i den åldern.
Ibland sov tonåringen hos någon kompis på helgerna och då passade vi på att dejta och sova över.
Nu 1 år och 7 mån senare är vi sambos:)
 
Skönt att inte vara ensam med särbodrömmar!

Fortsätter skriva med ghostingtjejen och jag stör mig fortfarande på att vi har så många saker gemensamt. Hon droppade nyss att hon vill jobba heltid med klimataktivism. Å andra sidan kanske det är jobbigt att vara med någon som håller på med exakt samma sak. (vadå leta efter fel? jag? neeeeejdå:angel:)
 
Inte direkt ett svar till dig utan mer en allmän fundering, men nu när du skrev ut det där så kände jag bara "ja! så vill jag ha det!". Separata liv och ses nån helg i månaden, best of both worlds!

...jag får nog vara singel länge:p
Innan jag blev ihop trodde jag i många år att jag ville ha någon som jag bara träffar ibland. Tänkte typ att en sjöman/sjökapten eller pilot skulle vara det ultimata! Borta flera dagar/veckor/månader i sträck.
Sen hittade jag min partner och vill aldrig vara ifrån henne i princip :p Hade gått under om hon var borta på en båt i flera månader.
 
Innan jag blev ihop trodde jag i många år att jag ville ha någon som jag bara träffar ibland. Tänkte typ att en sjöman/sjökapten eller pilot skulle vara det ultimata! Borta flera dagar/veckor/månader i sträck.
Sen hittade jag min partner och vill aldrig vara ifrån henne i princip :p Hade gått under om hon var borta på en båt i flera månader.
Jag tror att en stor anledning till att jag främst tänker mig särbo är att jag vet att jag är svår att bo med, rent praktiskt. Jag har ingen dygnsrytm, kan köra ett danspass med hög musik tre på morgonen utan förvarning, extremt pedantisk, tar lång tid i badrummet, vill ha max 16 c inne etcetc... Vill inte utsätta någon för allt detta:laugh:
 
Jag tror att en stor anledning till att jag främst tänker mig särbo är att jag vet att jag är svår att bo med, rent praktiskt. Jag har ingen dygnsrytm, kan köra ett danspass med hög musik tre på morgonen utan förvarning, extremt pedantisk, tar lång tid i badrummet, vill ha max 16 c inne etcetc... Vill inte utsätta någon för allt detta:laugh:
Vilken perfekt beskrivning på en tinderprofil! 😜 tror absolut att du kan hitta en excentrisk person som går med på det där, eller till och med gillar det! 😄
 
Skönt att inte vara ensam med särbodrömmar!

Fortsätter skriva med ghostingtjejen och jag stör mig fortfarande på att vi har så många saker gemensamt. Hon droppade nyss att hon vill jobba heltid med klimataktivism. Å andra sidan kanske det är jobbigt att vara med någon som håller på med exakt samma sak. (vadå leta efter fel? jag? neeeeejdå:angel:)
Jag har funderat mycket över det där och stör mig på hur mycket normerna fuckar upp det inne i mitt huvud. Jag är ju särbo, och vill verkligen inte ha det på något annat sätt. Men tankarna på om det då visat att det inte är riktigt rätt, räknas det lika mycket om en inte vill bo ihop liksom? Jag blir galen på mig själv och håller inte med mig!!
 
Jag tror att en stor anledning till att jag främst tänker mig särbo är att jag vet att jag är svår att bo med, rent praktiskt. Jag har ingen dygnsrytm, kan köra ett danspass med hög musik tre på morgonen utan förvarning, extremt pedantisk, tar lång tid i badrummet, vill ha max 16 c inne etcetc... Vill inte utsätta någon för allt detta:laugh:

Jag och särbon hade ju varit ensamma rätt länge när vi blev ihop... vi har båda våra ovanor som vi inte vill göra oss av med :angel: :D
 
Jag har funderat mycket över det där och stör mig på hur mycket normerna fuckar upp det inne i mitt huvud. Jag är ju särbo, och vill verkligen inte ha det på något annat sätt. Men tankarna på om det då visat att det inte är riktigt rätt, räknas det lika mycket om en inte vill bo ihop liksom? Jag blir galen på mig själv och håller inte med mig!!

Jag har ju berättat om när jag och särbon mer eller mindre bodde ihop pga hans jobb... det höll på att ta slut då. Vi är bäst när vi inte bor tillsammans men vi älskar inte varandra mindre för det eller inte har ett "riktigt" förhållande :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 572
Senast: Palermo
·
Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med...
19 20 21
Svar
414
· Visningar
16 751
Senast: Mineur
·
Kultur Nu är den igång! Såg första avsnittet precis och jag är helt såld. Känns som en serie för lite äldre barn, och även perfekt för en...
4 5 6
Svar
113
· Visningar
6 469
Senast: MML
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
9 218

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp