Dejtingtråden 32

[Lillefrun]

Precis detta @Lillefrun

Okej, det låter verkligen inte som något som passar mig. Men det är en väldans tur att det finns så många olika sorters relationer så alla kan välja det som passar just dom.

 

[sorbifolia]

Jag har ingen problem att hitta folk (läs: killar, tjejdejting på Tinder har inte funkat så bra för mig) som vill ha vare sig seriösa relationer eller något casual. Finns gott om relativt vettiga personer i både kategoriar, då kollar jag i åldersspann på ca. 30-45 år.

Mitt problem är snarare att jag är sjukt kräsen och sällan blir attraherad av någon. Så för min del är det ingen idè att skriva länge med någon utan jag måste "känna av" om det finns kemi IRL.

 

[Fjordfrälst]

Okej, det låter verkligen inte som något som passar mig. Men det är en väldans tur att det finns så många olika sorters relationer så alla kan välja det som passar just dom.

Jag är som dig men som sagt, tur att vi alla är olika.

 

[Tonto]

Tror inte att jag kom ihåg att berätta om en riktigt konstig snubbe ifrån tinder för ett par veckor sedan.

Vi började ha en helt normal ganska trevlig konversation, han la till mig på instagram osv. Men när jag sen åkte iväg och inte hade på mig telefonen på kvällen/natten så vaknade jag nästa morgon till hur många meddelanden som helst. Skrev då att jag inte var intresserad längre och att det var obehagligt att få en miljard meddelanden på en kväll.

Tog bort matchingen och blockerade på instagram. Då skapar han nytt konto på instagram och skriver en massa om hans tvångstankar som han har under kontroll, men att det ibland blir svårt och då skriver han massor. När han inte får respons där så söker han upp mig på FB och lägger till mig där för att berätta samma sak.

När jag tillslut svarar att han är en oerhört gränslös och obehaglig människa som inte kan respektera folks gränser så förklarar han för mig hur han gör detta för min skull och att han vill att jag ska veta att han är ledsen att han betett sig så att jag tycker att han är obehaglig. När jag säger "Kontakta mig inte igen" så får jag "Vill du att jag ska förklara mina tvångstankar för dig???????". Fick ryta ifrån ordentligt innan han gav upp, men herregud vilka människor det finns.

 

[Lillefrun]

Haft en toppen kväll fast jag varit så trött idag. Först fixade vi lite ärenden och åkte hem och hämtade hundarna och gick en sväng. Han har helt tagit till sig livet med hund och våra rutiner. Äntligen börjar alla mina tre grabbar finna varandra, jyckarna söker sig till honom för gos och han uppskattar deras närhet. Han tycker att min nakenhund är den lenaste och gosigaste hunden han träffat. Tänk så många som tror nakenfisar är obehagliga att röra vid men så är det tvärtom.

Vi pratade rätt länge och sen kände jag bara att jag ville vara nära honom så kröp ihop i hans familj och vilade och småpratade. Kände verkligen ett behov av hans närhet. Yngsta hunden som är en igel på mig följde med och la sig i hans famn han med sida vid sida med mig, det går ju inte att lämna mamma med någon annan och dessutom mista en chans till gos Fast mysigt. Gamlingen kom och la sig hos oss också så vi låg i soffan i en fyrmannagrupp och bara myste tätt tätt ihop. Det var verkligen fint.

Jag tror nog att jag gått och blivit kär, på riktigt kär , han betyder mer än alla killar jag träffat på väldigt länge. Och det känns helt annorlunda.

Blir en träff i helgen också. Imorgon är han upptagen och jag behöver ändå en egendag imorgon. Känns så självklart att vi ska fortsätta träffas, är inte längre orolig för det, så säger han nej och inte vill fortsätta träffas bryter jag ihop. Men nu njuter jag av hur det är nu.

Jo just det, jag har helt släppt det här med att fixa mig med kjol och klänning utan det är mjukisbyxor i olika former och sköna kläder. Inget han bryr sig om. Så skönt!

 

[cirkus]

Jag har ingen problem att hitta folk (läs: killar, tjejdejting på Tinder har inte funkat så bra för mig) som vill ha vare sig seriösa relationer eller något casual. Finns gott om relativt vettiga personer i både kategoriar, då kollar jag i åldersspann på ca. 30-45 år.

Mitt problem är snarare att jag är sjukt kräsen och sällan blir attraherad av någon. Så för min del är det ingen idè att skriva länge med någon utan jag måste "känna av" om det finns kemi IRL.

Jag är ju i annan åldersgrupp men jag är rätt mkt sån också. Jag vet direkt IRL om jag är attraherad eller inte. I skrivande går det för långsamt. Sen är det ungefär fyra miljoner ljusår till att gå från attraherad till kär.

 

[Ramona]

Jag har alltid varit den största förespråkaren av att det finns massor med vettiga män där ute. Att man bara måste vara öppen för att hitta dem.

Men jag har ändrat mig. Alla män är fan i mig idioter. Är de inte på riktigt korkade (vilket ju de inte kan hjälpa men jag vill ändå inte dejta) så är de narcissister och allmänna idioter (vilket de kan hjälpa).

 

[cirkus]

Jag har alltid varit den största förespråkaren av att det finns massor med vettiga män där ute. Att man bara måste vara öppen för att hitta dem.

Men jag har ändrat mig. Alla män är fan i mig idioter. Är de inte på riktigt korkade (vilket ju de inte kan hjälpa men jag vill ändå inte dejta) så är de narcissister och allmänna idioter (vilket de kan hjälpa).

Jag har fortfarande nån sorts hopp om vettiga män. Min kollega är vettig tror jag.

Jag hoppas att jag har bra morrhår att snabbt identifiera de som är idioter om de inte själva visar upp hela färgpaletten. Snubben som tyckte att det kommer bli problem eftersom jag hade för många djur som tar tid är ändå en sån som visade upp det direkt, men fan vad jag stör mig. Han är så jäkla upptagen med sitt i stort sett varje helg. Han har en unge som bor på heltid. Men ändå är mina djur problemet för att kunna vara spontan. Dessutom med det rara tillägget - nån kommer bli besviken och sårad (jag antar att han menar sig själv, för jag lär inte bli det)

 

[EmmaBovary]

Jag har fortfarande nån sorts hopp om vettiga män. Min kollega är vettig tror jag.

Jag hoppas att jag har bra morrhår att snabbt identifiera de som är idioter om de inte själva visar upp hela färgpaletten. Snubben som tyckte att det kommer bli problem eftersom jag hade för många djur som tar tid är ändå en sån som visade upp det direkt, men fan vad jag stör mig. Han är så jäkla upptagen med sitt i stort sett varje helg. Han har en unge som bor på heltid. Men ändå är mina djur problemet för att kunna vara spontan. Dessutom med det rara tillägget - nån kommer bli besviken och sårad (jag antar att han menar sig själv, för jag lär inte bli det)

Fast jag vet inte om jag håller med om att det är en indikator för att det rör sig om en ovettig karl för att han insåg att ni kanske inte var kompatibla tidsmässigt? Om han nu har svårt att vara spontan själv pga. fullt upp (kanske med saker man inte kan dra ned på, eftersom att barn nämns?) så kräver det kanske en partner som inte är uppbokad de tider han kan vara "spontan" i sitt eget schema. Men visst, det hade väl låtit bättre om han mest hade skyllt på sin egna fullspäckade vardag snarare än dina djur.

 

[cirkus]

Fast jag vet inte om jag håller med om att det är en indikator för att det rör sig om en ovettig karl för att han insåg att ni kanske inte var kompatibla tidsmässigt? Om han nu har svårt att vara spontan själv pga. fullt upp (kanske med saker man inte kan dra ned på, eftersom att barn nämns?) så kräver det kanske en partner som inte är uppbokad de tider han kan vara "spontan" i sitt eget schema. Men visst, det hade väl låtit bättre om han mest hade skyllt på sin egna fullspäckade vardag snarare än dina djur.

Ovettig och ovettig
Problemet är att han är ute efter en följsam människa. Så som så jäkla många kvinnor inklusive jag är (har varit). Just detta att hans grejer inte är en issue utan MINA djur är ett problem. Han vill vara spontan när det passar honom och då ska nån finnas till hands, det skaver sjukt mycket.

 

[SaraXX]

Ovettig och ovettig
Problemet är att han är ute efter en följsam människa. Så som så jäkla många kvinnor inklusive jag är (har varit). Just detta att hans grejer inte är en issue utan MINA djur är ett problem. Han vill vara spontan när det passar honom och då ska nån finnas till hands, det skaver sjukt mycket.

Så har min särbo det. Jag har barn på mer än halvtid (dock ej heltid). Han får anpassa sig massor. Det känns såklart inte superbra men jag har inget val. Det blir en konstig balans ibland också, för att vi liksom alltid måste passa på när jag inte har barnen. Men så är det.
Bra att komma på tidigt om det inte skulle funka.

 

[cirkus]

Så har min särbo det. Jag har barn på mer än halvtid (dock ej heltid). Han får anpassa sig massor. Det känns såklart inte superbra men jag har inget val. Det blir en konstig balans ibland också, för att vi liksom alltid måste passa på när jag inte har barnen. Men så är det.
Bra att komma på tidigt om det inte skulle funka.

Absolut och i fallet med den här snubben så tror jag inte alls att det handlar om barn, utan om att han vill kunna vara spontan när det passar för honom, att då träffa nån med eget liv och egna intressen som kan krocka med hans spontana infall var en återvändsgränd. Dessutom tror jag att han fattade att han riskerade att bli mer kär än mig och då är det jobbigt att jag inte alltid kan bekräfta honom och vilja vara med honom. Nu spelar det inte nån roll så sett eftersom det är historia men just fenomenet tycker jag att jag ser så ofta. Männen fortsätter sitt liv med kvinnan som guldkant medan kvinnorna anpassar sig: Hörde för övrigt senast idag om en som hade flera hundar när hon träffade sin snubbe, numera sitter hon fast med honom nånstans i ödemarken och utan hund för han har visat sig vara hundhatare, något som han inte alls visade från början utan det har långsamt smugit sig på så hon har anpassat bort hundarna och halva sin själ

 

[Lillefrun]

Min första seriösa kille träffade jag som ung, i nian i högstadiet och 2 år i gymnasiet. Vi var tillsammans i 3 år. Han var på riktigt avundsjuk på min häst och sa att jag verkade vara mer kär i henne än honom, då blev jag irriterad och sa att det finns många killar men ingen mer ponny som henne. Han förstod inte att jag var tvungen att mocka, fixa foder, ta hand om henne och att jag ville det.

Han ville inte att jag skulle träffa mina kompisar heller, han blev super arg om jag umgicks med någon annan, sa rakt ut att han inte ville veta av att jag umgicks med andra. Han ville att mitt liv skulle kretsa kring honom.

Det fungerade inte för mig.

Killen jag träffar nu har hittills inte sagt något, han verkar gilla våra promenader och att vi alltid har sällskap av hundarna. Det är lugnande och gör allt mer avslappnat. Han blev dock lite överraskad när min lilla nakenhund följde med mig när jag la mig i killens famn och hunden slängde sig i hans knä han också, mycket viktigt att alltid vara precis hos mig, världens mammigaste hund. Så då fick han hålla om mig med ena armen och klappa hunden med andra

Förra killen hade också hund så där var det lugnt, vi träffades i parken på grund av hundarna. Min äldre hund brukade lägga sig mellan oss i sexuella sammanhang, bara klev in helt självsäkert och la sig där. Mindre uppskattat av partnern

Jag skulle aldrig ge upp hundlivet för en man.

 

[pepp]

Jag höll på omplacera herr pudel för många år sen när jag träffade en kille som inte riktigt gillade hundar.
Tack och lov hände det inte, förstod inte vad jag tänkte med.

Samma kille for och reste i 6 månader och tyckte att vi inte skulle träffa andra under den tiden. När han kom tillbaka gjorde han slut med mig

 

[cirkus]

Jag höll på omplacera herr pudel för många år sen när jag träffade en kille som inte riktigt gillade hundar.
Tack och lov hände det inte, förstod inte vad jag tänkte med.

Samma kille for och reste i 6 månader och tyckte att vi inte skulle träffa andra under den tiden. När han kom tillbaka gjorde han slut med mig

Vilken jäkla tur att du inte omplacerade vovven. Sånt här driver mig till vansinne.

Idag hade jag en lång diskussion med en manlig kollega (inte han jag är kär i) om könsmaktsordning och hur anpassningar av kvinnors värld sker - han lyssnade uppmärksamt och var uppriktigt chockad när budskapet sjunkit in. Han insåg hur illa det kan vara och ÄR för många.

 

[Tonto]

Har själv inte träffat vettiga män förens jag började dejta förra året! Är himla glad att jag ändå gav mig ut i det. Även om man stött på lite knäppa människor längs vägen

 

[parellikusken]

Kan säga att det är inte så lätt att hitta vettiga och rimliga tjejer heller.
Börjar tro att det är jag som är svår och inte dom.

 

[Lillefrun]

Har själv inte träffat vettiga män förens jag började dejta förra året! Är himla glad att jag ändå gav mig ut i det. Även om man stött på lite knäppa människor längs vägen

Inte en enda vettig?

Jag har haft noll intresse för någon sorts relation trots en hel del inviter från killar (för unga saker) och män som jag inte kände något för. Men ibland när jag umgåtts med familjen så har jag känt att jag vill ha det som min bror och hans sambo har. Sen nyligen började jag av en slump stöta på massor av trevliga, snygga, söta och charmiga killar i vardagen bara för att inse att alla var upptagna. Och där tar det stopp, skulle aldrig göra något som riskerar att såra en partner till någon kille som jag råkar börja gilla. Hade dom varit singlar hade jag nog flörtat och tagit fram den sidan av mig men aldrig med någon som är i ett förhållande.

Sen mest för att jag var nyfiken på att svajpa skaffade jag Good ones och den första killen jag skrev till är killen jag träffar nu. Gick 9 dagar tills vi träffades men hade planerat att ses flera dagar tidigare men han åkte på semester lite oplanerat. Och på den vägen är det. Hade alltså noll planer för att skriva till eller träffa någon. Blev liksom fast vid just honom, hans profiltext fick mig att skratta rakt ut och han är så söt. Så nu har jag insett att det faktiskt finns vettiga män, och vettiga män som inte är upptagna.

Men killen jag träffar nu har också lite skumma intressen, harmlösa men lite udda. Men vi har gjort dealen från början rakt ut att vi får vara konstiga och gilla vad vi vill och vara oss själva så länge vi respekterar varandra och olikheterna. Och det gör vi.

Jag visar måttligt intresse för hans intressen. Lagom för att vara social och verka lite intresserad och göra honom glad och lagom för att inte behöva prata om det hela tiden och inte verka för intresserad så han vill prata för mycket om vissa av alla roliga saker han gillar. Men en del är faktiskt rätt intressant.

Så när jag väl började dejta hade jag hittat honom inom ett dygn. Kanske har jag haft tur?

 

[Lillefrun]

Hur ser ni ut på dejt? Skiljer er klädsel sig åt från i början till när ni setts ett tag? Dom första gångerna hade jag kjol och klänning. Sen la jag ner det och har klätt mig i olika sorters mjukiskläder och ser rätt vardaglig ut. Inga stora förändringar förutom att jag börjat använda linser igen. Sminkar mig inte heller så mycket förutom lite foundation och puder som jag oftast har ändå och mascara. Vet inte om jag är för obrydd eller om det är bra att våga vara som jag brukar vara. Funderar på att ta på mig något liiiite finare i helgen. Men gillar att han inte verkar bry sig.

 

[Gotthard]

Hur ser ni ut på dejt? Skiljer er klädsel sig åt från i början till när ni setts ett tag? Dom första gångerna hade jag kjol och klänning. Sen la jag ner det och har klätt mig i olika sorters mjukiskläder och ser rätt vardaglig ut. Inga stora förändringar förutom att jag börjat använda linser igen. Sminkar mig inte heller så mycket förutom lite foundation och puder som jag oftast har ändå och mascara. Vet inte om jag är för obrydd eller om det är bra att våga vara som jag brukar vara. Funderar på att ta på mig något liiiite finare i helgen. Men gillar att han inte verkar bry sig.

Jag brukar "klä upp" mig, typ ett par snyggare byxor och en blus. Men det är mest för mig egen skull, jag jobbar hemifrån i mjukiskläder så det är kul med lite variation