Bryta upp med sambo (långt)

[startpompe]

Undrar så mycket vad det här inlägget gör i den här tråden. Kommunikation i all ära men ibland är man med fel person och då är det bästa för alla inblandade att inte vara tillsammans längre.

Håller med, jag kanske är en bitterfitta men känns så skitnödigt att komma in med nå dylikt. Speciellt eftersom tråden föregåtts av att kvinnan försökt att både på längden och tvären kommunicera och mötas med den partnern.

 

[Ebba_S]

Undrar så mycket vad det här inlägget gör i den här tråden. Kommunikation i all ära men ibland är man med fel person och då är det bästa för alla inblandade att inte vara tillsammans längre.

Ja, ibland kan du bara vara med fel person. Jag håller med dig. Men jag vet också av erfarenhet att stora problem kan komma från små problem som bara inte har kommunicerats. Det är allt

 

[Cherarriduracell]

Ja, ibland kan du bara vara med fel person. Jag håller med dig. Men jag vet också av erfarenhet att stora problem kan komma från små problem som bara inte har kommunicerats. Det är allt

Har du läst tråden?

 

[Sporthorse]

Har inte läst hela tråden, alldeles för många sidor att läsa igenom och jag vet inte hur gammal TS är eller varför du skriver att du aldrig vill ha barn. Av det jag läst så verkar det dock ligga betydligt mer bakom beslutet att göra slut än enbart barnafödande och du är vad jag förstått fast besluten att lämna relationen så låt inte någonting hindra dig. Ditt liv, ditt val!

Däremot var jag själv extremt anti barn när jag var yngre. Alltså i vuxen ålder då.
Jag kunde absolut inte tänka mig att skaffa barn någonsin, har aldrig ens tyckt om barn egentligen, var rädd för att föda barn och är det fortfarande men till sist hände något och jag ändrade min syn på ett eget barn. Har idag barn och skulle aldrig vilja leva ett liv utan barn igen.
Det är vanligare än man tror att man senare ändrar sig och det är inget konstigt eller fel med det. Jag känner flera stycken unga vuxna som ändrat sig på den fronten och skulle snarare säga att det är helt normalt att göra det.

En annan sak jag vill skriva är att oavsett hur svår en separation känns när man står inför den, så har jag i varje fall aldrig ångrat mig efteråt, snarare tvärtom. Livet går vidare och ibland måste det få kännas när man tar ett annat vägval.

 

[Shaggy]

Har inte läst hela tråden, alldeles för många sidor att läsa igenom och jag vet inte hur gammal TS är eller varför du skriver att du aldrig vill ha barn. Av det jag läst så verkar det dock ligga betydligt mer bakom beslutet att göra slut än enbart barnafödande och du är vad jag förstått fast besluten att lämna relationen så låt inte någonting hindra dig. Ditt liv, ditt val!

Däremot var jag själv extremt anti barn när jag var yngre. Alltså i vuxen ålder då.
Jag kunde absolut inte tänka mig att skaffa barn någonsin, har aldrig ens tyckt om barn egentligen, var rädd för att föda barn och är det fortfarande men till sist hände något och jag ändrade min syn på ett eget barn. Har idag barn och skulle aldrig vilja leva ett liv utan barn igen.
Det är vanligare än man tror att man senare ändrar sig och det är inget konstigt eller fel med det. Jag känner flera stycken unga vuxna som ändrat sig på den fronten och skulle snarare säga att det är helt normalt att göra det.

En annan sak jag vill skriva är att oavsett hur svår en separation känns när man står inför den, så har jag i varje fall aldrig ångrat mig efteråt, snarare tvärtom. Livet går vidare och ibland måste det få kännas när man tar ett annat vägval.

Varför känner du att det är nödvändigt att föreläsa om att "du kommer ändra dig lilla vän och vilja ha barn" i en tråd som handlar om en separation? Visst finns det de som ändrar sig och det lär ju TS märka om hon gör men sen finns vi som inte ändrar oss. Jag är 44 idag och känner tydligare än någonsin tidigare att barn aldrig är något jag vill utsätta vare sig mig, dem eller världen för. Jag är så jävla less på det där klappande på huvudet och bemötandet som om de vore ovetande småbarn av kvinnor som säger att de inte vill ha barn.

 

[Sel]

Har inte läst hela tråden, alldeles för många sidor att läsa igenom och jag vet inte hur gammal TS är eller varför du skriver att du aldrig vill ha barn. Av det jag läst så verkar det dock ligga betydligt mer bakom beslutet att göra slut än enbart barnafödande och du är vad jag förstått fast besluten att lämna relationen så låt inte någonting hindra dig. Ditt liv, ditt val!

Däremot var jag själv extremt anti barn när jag var yngre. Alltså i vuxen ålder då.
Jag kunde absolut inte tänka mig att skaffa barn någonsin, har aldrig ens tyckt om barn egentligen, var rädd för att föda barn och är det fortfarande men till sist hände något och jag ändrade min syn på ett eget barn. Har idag barn och skulle aldrig vilja leva ett liv utan barn igen.
Det är vanligare än man tror att man senare ändrar sig och det är inget konstigt eller fel med det. Jag känner flera stycken unga vuxna som ändrat sig på den fronten och skulle snarare säga att det är helt normalt att göra det.

En annan sak jag vill skriva är att oavsett hur svår en separation känns när man står inför den, så har jag i varje fall aldrig ångrat mig efteråt, snarare tvärtom. Livet går vidare och ibland måste det få kännas när man tar ett annat vägval.

Fast känns det verkligen nödvändigt med ett pro-barn inlägg a'la "alla kan ändra sig och jag blev lycklig mamma" i just den här tråden?

 

[Sel]

Varför känner du att det är nödvändigt att föreläsa om att "du kommer ändra dig lilla vän och vilja ha barn" i en tråd som handlar om en separation? Visst finns det de som ändrar sig och det lär ju TS märka om hon gör men sen finns vi som inte ändrar oss. Jag är 44 idag och känner tydligare än någonsin tidigare att barn aldrig är något jag vill utsätta vare sig mig, dem eller världen för. Jag är så jävla less på det där klappande på huvudet och bemötandet som om de vore ovetande småbarn av kvinnor som säger att de inte vill ha barn.

Tack.

 

[Sporthorse]

Varför känner du att det är nödvändigt att föreläsa om att "du kommer ändra dig lilla vän och vilja ha barn" i en tråd som handlar om en separation? Visst finns det de som ändrar sig och det lär ju TS märka om hon gör men sen finns vi som inte ändrar oss. Jag är 44 idag och känner tydligare än någonsin tidigare att barn aldrig är något jag vill utsätta vare sig mig, dem eller världen för. Jag är så jävla less på det där klappande på huvudet och bemötandet som om de vore ovetande småbarn av kvinnor som säger att de inte vill ha barn.

Trist att du tolkar in dina egna känslor i min text, jag hade inte för avsikt att klappa någon på huvudet och allt annat nedvärderande du skrev.
Däremot blev det riktigt hetsigt i dom första 7 sidorna jag läste och man får lätt uppfattningen om att det aldrig skulle gå att ändra uppfattning om en större fråga. Vilket såklart inte är sanning. Allt kan ändras och även synen på ens framtid om 20, 30 år.
Tagga ner

 

[yamyam]

@Sporthorse Klart saker kan förändras över tid, men det behöver ju inte göra det. Och även om det gör det det så behöver det ju heller inte bara förändras en gång. Jag gick från att väldigt bestämt inte vilja ha barn, till att under ett par år verkligen önska barn i framtiden, sedan tillbaka till att nej jag vill inte ha barn.

 

[Inte_Ung]

Varför känner du att det är nödvändigt att föreläsa om att "du kommer ändra dig lilla vän och vilja ha barn" i en tråd som handlar om en separation? Visst finns det de som ändrar sig och det lär ju TS märka om hon gör men sen finns vi som inte ändrar oss. Jag är 44 idag och känner tydligare än någonsin tidigare att barn aldrig är något jag vill utsätta vare sig mig, dem eller världen för. Jag är så jävla less på det där klappande på huvudet och bemötandet som om de vore ovetande småbarn av kvinnor som säger att de inte vill ha barn.

Här så vill jag faktiskt försvara @Sporthorse .
Eftersom det händer att man ändrar sig så är det i alla fall litet rimligt att förstå (ex)sambon när han hoppas på det.
Det är ju som att köpa en lott.
Man kan vinna, det händer ju.
Det är också precis lika oförutsägbart huruvida det händer.
Och ändå så köper folk lotter och spelar på casino.

 

[Fruentimber]

Varför känner du att det är nödvändigt att föreläsa om att "du kommer ändra dig lilla vän och vilja ha barn" i en tråd som handlar om en separation? Visst finns det de som ändrar sig och det lär ju TS märka om hon gör men sen finns vi som inte ändrar oss. Jag är 44 idag och känner tydligare än någonsin tidigare att barn aldrig är något jag vill utsätta vare sig mig, dem eller världen för. Jag är så jävla less på det där klappande på huvudet och bemötandet som om de vore ovetande småbarn av kvinnor som säger att de inte vill ha barn.

Sådant bemötande gör mig snarare mer anti-barn än vad jag redan är.

Vill inte ha barn. Hur svårt ska det vara att bara respektera mitt beslut istället för att bidra till hets-normen om barn som vi kvinnor ständigt drabbas av? Så otroligt tröttsamt.

 

[MiaMia]

Här så vill jag faktiskt försvara @Sporthorse .
Eftersom det händer att man ändrar sig så är det i alla fall litet rimligt att förstå (ex)sambon när han hoppas på det.
Det är ju som att köpa en lott.
Man kan vinna, det händer ju.
Det är också precis lika oförutsägbart huruvida det händer.
Och ändå så köper folk lotter och spelar på casino.

Men det har sedan länge blivit uppenbart att TS separation handlar om mer/annat än barnfrågan i sig. Så vad är anledningen att diskutera i vilken utsträckning folk ändrar sig om barn i denna tråd, i detta skede?

 

[Shaggy]

Trist att du tolkar in dina egna känslor i min text, jag hade inte för avsikt att klappa någon på huvudet och allt annat nedvärderande du skrev.
Däremot blev det riktigt hetsigt i dom första 7 sidorna jag läste och man får lätt uppfattningen om att det aldrig skulle gå att ändra uppfattning om en större fråga. Vilket såklart inte är sanning. Allt kan ändras och även synen på ens framtid om 20, 30 år.
Tagga ner

Fast det är inte relevant i den här frågan. TS kan ju inte bygga ett förhållande på att kanske ändra sig. Tror du på riktigt att det förhållandet skulle bli bra? Till det kommer som du själv säger att separationen beror på så mycket mer än det där med barn. Att jag reagerar är helt enkelt för att du tar upp en totalt irrelevant komponent och den enda orsaken till att ta upp det jag kan se är för att dra det där tråkiga nedvärderande mantrat.

 

[Shaggy]

Här så vill jag faktiskt försvara @Sporthorse .
Eftersom det händer att man ändrar sig så är det i alla fall litet rimligt att förstå (ex)sambon när han hoppas på det.
Det är ju som att köpa en lott.
Man kan vinna, det händer ju.
Det är också precis lika oförutsägbart huruvida det händer.
Och ändå så köper folk lotter och spelar på casino.

Fast det har ju inget med den här tråden att göra, alls. Man har inte ett förhållande med någon som verkligen vill ha barn om man själv inte vill ha det. Det är respektlöst mot bägge inblandade och kommer att skapa otroliga spänningar i förhållandet och knappast leda till något bra. Visst kan man ändra sig att ändra sig under press lär inte medföra något gott.

 

[Diabetikern]

Bland det första så skrev TS att OM känslorna skulle ändra sig gällande barn så ville hon ändå inte ha barn med nuvarande partnern.

Ja jag läste bara de första sidorna.

men nu känner jag att jag måste läsa hela tråden för att se om jag missat något

/Diabetikern som avslutat flera förhållanden tidigare pga av barnfråga

 

[Kiwifrukt]

Hela den sista diskussionen är väl lite faran med att inte läsa en lång tråd utan bara första sidorna. Barnfrågan lämnades av både TS och resten av tråden på ett tidigt skede och för mig tycker jag det finns annat, betydligt mer skavigt i deras relation än frågan om TS kommer ändra sig om barn eller inte (den biten är ju mest påfrestande för den som vill ha barn, vilket i det här fallet inte är TS).

 

[Kiwifrukt]

Och för att ändå kommentera kommentaren om barn. Jag har en ytligt bekant, som däremot är mycket nära vän med ett av mina syskon. Hen är ung, så pass ung att det kan gå tio år i nuvarande sits och det är fortfarande fullt möjligt att få barn sen, men hen vill verkligen, verkligen ha barn. Hens sambo vill det inte, sambon har ett barn från en tidigare relation som är ganska stort idag, barnet har börjat skolan för flera år sen och hen vill inte börja om med småbarn igen.

Detta har varit väldigt tydligt från partnerns sida redan från början. Lika tydligt är det att min bekant egentligen vill ha barn. Hen har dock börjat inse nu, efter typ sex års förhållande där partnern inte ändrat sig, att det aldrig kommer ske med nuvarande partner. Mitt syskon, som då står den här personen mycket nära, har försökt vid flertalet tillfällen att resonera med personen om vad som är viktigast, att leva med den här personen utan barn (och med det barn som partnern redan har på halvtid) eller dra plåstret, bryta relationen och senare bli tillsammans med någon som vill ha barn i framtiden om det är det viktigaste.

Men den här personen lever fortfarande i någon slags förnekelse om att partnern kan ändra sig. Det kanske är lättare att göra det om man är så ung som de är i det här fallet, det finns tid att ändra sig på. Men jag, och många andra, är helt övertygade om att det aldrig kommer se. Då tycker i alla fall jag att det vår TS har gjort här och brutit med sambon, är mycket mer rakryggat än att båda två går runt och hoppas i år efter år att den andre ska ändra sig. Minst en person i paret kommer bli bitter i slutänden om de fortsätter vara tillsammans när de vill så olika om en så pass stor sak.

 

[Inte_Ung]

Fast det har ju inget med den här tråden att göra, alls. Man har inte ett förhållande med någon som verkligen vill ha barn om man själv inte vill ha det. Det är respektlöst mot bägge inblandade och kommer att skapa otroliga spänningar i förhållandet och knappast leda till något bra. Visst kan man ändra sig att ändra sig under press lär inte medföra något gott.

Det var som en förklaring på varför t.s. sambo har så svårt att acceptera ett "aldrig".

 

[Shaggy]

Det var som en förklaring på varför t.s. sambo har så svårt att acceptera ett "aldrig".

Ja i så fall så är han ju definitivt inget att hänga i granen. Varför vara ihop med någon som ens tänker "du begriper inte bättre lilla vän" och tror att alla kvinnors våta dröm är moderskap?

 

[Sporthorse]

Ja i så fall så är han ju definitivt inget att hänga i granen. Varför vara ihop med någon som ens tänker "du begriper inte bättre lilla vän" och tror att alla kvinnors våta dröm är moderskap?

Jag tolkar det som att både TS och pojkvännen är väldigt unga utifrån texten jag läst och därför tycker jag personligen att det är lite magstarkt att kalla honom diverse grejer som han blivit kallad i tråden. Fick inte alls dom vibbarna av det jag läst utan snarare två personer som inte alls fungerar på samma sätt eller har samma syn på livet.
om det är så att både TS och hennes partner är ungdomar, unga vuxna, så är det väl ganska förståeligt att tex sambon inte själv vet ännu om han ens vill ha barn eller inte och tror att ts fungerar likadant. Tycker ärligt talat att det blev väldigt hetsigt från start och därför har jag heller inte brytt mig om att läsa sida efter sida med i princip samma kommentarer. Nu lämnar jag tråden då jag inte har lust att diskutera barn eller inte i 7 sidor till.

Ts har dessutom uppenbarligen redan löst relationen på ett bra sät där båda kommit till insikt.