Nu kära bukefalister har jag tagit till drastiska åtgärder. Jag reagerar och blir ledsen om folk kommenterar mig utan att jag ens är med men framförallt för att jag får höra en massa skit rent ut sagt, elaka saker. Och folks blickar. Men det intressanta är att oavsett så känner jag mig tjock, jag kan inte välja kläder och tillbringar väldigt mycket tid med att stå vid spegeln för att försöka hitta kläder som jag inte ser så otroligt tjock ut i, samtidigt som jag vet att mina anhöriga som jag litar på mer än främlingar säger att jag är väldigt mager eller i dåligt skick, att vården varit på mig i typ 6-8 månader nu om att dom vill ha mig inlagd så kan jag inte se det dom säger förrutom att jag har otroligt svårt att hitta kläder som inte hänger som tält trots att jag väljer det absolut minsta och ibland/ofta är även det för stort. Har nog en skev kroppsbild, vill se mig utifrån, se vad andra ser.
Att lägga så mycket tid, värdering, självkritik, jämförande, ångest, självhat och ändå aldrig bli helt nöjd är inte något jag vill ägna mig åt och lägga kraft på längre. Jag vill titta på kläderna och vad jag har lust för just den dagen. Så vet ni? Jag plockade bort min lägenhets enda helkroppsspegel! Får bara användas om jag köper nya kläder och vill testa dom, om jag ska vara lite fin eller vill kolla så kläderna passar ihop. Men det här andra vägandet tusen gånger per dag, när jag fastnar framför spegeln så pass att jag kan komma för sent till saker för att jag försöker hitta dom kläderna jag ser minst tjock ut men får panik och får så mycket ångest självhat, jag skäms och jag provar kläder efter kläder men inget sitter bra. Och granskar kroppen i detalj. Det ska bort.
Och eftersom jag knappt kommer se mig själv förutom i skyltfönster och sånt som jag maniskt har granskat mig i var tionde meter så hoppas jag att fokuset kan flyttas till annat, spara tid och beslutsångest och panik över att äga massor av kläder som jag känner mig tjock ut i, jag ska inte titta vilket det också blir en utmaning. Och dom kläderna jag tar för att dölja mig är också något jag sa jobba mig bort ifrån. Vill inte att mitt mående, min kropp eller vikt osv ska styra mitt liv och andras bemötande och blickar. Oavsett om kläderna får mig att se mager eller tjock ut.
SÅ idag börjar ett experiment som jag inte riktig bestämt hur länge jag ska köra, ska börja med några dagar eller en vecka för det är nog en vanesak och kommer bli sjukt jobbigt, och sen om det känns ok blir det längre tid. Inget mer slentrianvägande, inte tusen klädombyten för minska lilla för att jag skäms antingen för att jag inte passar i några kläder, att jag är rädd för att se tjock ut och samtidigt vill dölja mig till viss del för att jag skäms över min kropp på så många olika sätt.
Ska dessutom göra allt för att inte gå och stirra i alla skyltfönster och spegla mig, lite svårare för där dyker dom upp hela tiden och det är liksom svårt att undvika det men går all in för det här. Har bara en badrumsspegel där man ser ansiktet.
Fatta vilken frihet att välja kläder man tycker är fina, att inte ha bakomliggande tankar och tvång och ångest, och tvivel och skam osv.
Det här är från och med dag nummer 1!
.
