Blir så arg!

[citron]

Sv: Blir så arg!

Det där tycker jag är en dålig jämförelse faktiskt.Jag har en kompis som hade schäfer och han hade bitit vilken sorts hund som helst som kom fram till honom oavsett det var hane eller tik,valp eller inte.Hade det däremot sprungit fram ett barn och slängt sig om halsen på honom så hade han varit som en stor teddybjörn.

 

[Fragile]

Sv: Blir så arg!

Nä, det är ingen dålig jämförelse för ger sig en vuxen hund på en valp då är det något fel i huvudet på den! Även hanhundar som ger sig på tikar tycker jag är tomma i skallen...

De har ingen annlednig till att gå på en hund som inte är könsmogen eller en tik som ej utgör något hot.
Klart att de inte ska ge sig på andra hundar överhuvudtaget, men hanhundar som känner agg mot andra hanhundar är ju ganska vanligt. Kanske ej är arga utan oftast rädda. Känner sig hotade.

En valp utgör lika lite hot som ett barn...

//Mimmi

 

[escodobe]

Sv: Blir så arg!

Varför skulle det vara fel i huvudet på en hanhund som råkar bita en tik? Det beror helt och hållet på i vilken situation.

Vi hade ett slagsmål hemma för ett par år sedan,(det enda vi har haft, trots två hanhundar och höglköpande tikar osv) med en äldre tik och en yngre hane, Hane hade mycket, mycket stor respekt för tiken - och skulle aldrig medvetet störa/irretera henne.
Tiken hade pga tidigare vanskötsel stort matförsvar. Det brukade dock inte vara några problem då vi hade rutiner runt fodringsituationer.
Men en dag var olyckan framme.
Tiken (och en annan hane) hade fått varsitt köttben, när det är dags för promenad försöker tiken ta med sig benet ut, men hon får lov att spotta ut det. i den 1 kvm stora hallen.
När tiken (och en annan hane) är ute kommer den andre hanen in i lägenheten (jag var ovetandes om detta) hittar ett smarrigt ben och lägger sig ner för att äta på det.
Tiken (och den andra hanen) släpps in vid dörren. Det första tiken får se är hanhunden som äter på HENNES BEN. Hon tar ett hoppar ifrån toppen av trappan för att dyka ner till SITT ben. Hanen som ligger avslappnat i godan ro tugagdne på sitt ben överaskas totalt när tiken nästan landar på honom och ta sitt ben
Självklart så hugger han ifrån sig och slagsmålet är ett faktum. Det går rätt fort att sära på dem, och så fort de inser vad de gjort så är det två mycket skamsna hundar. Hanen skulle som sagt aldrig DRÖMMA om att sätta sig upp mot tiken, och tiken hade i normala fall bara kunnat visa sig så skulle han släppt benet och gått därirån.
Han blev överaskad helt enkelt, och när han dels inte flyttade på sig och dessutom bet henne - tro fan hon skulle sätta slynglen på plats.

Min tik fick en reva i örat.
Men jag skulle aldrig för en sekund klandra hanhunden.
Det var enbart den mänskliga faktorn.
Det var slarv, både ifrån min sida som lät benet ligga i den mikorskåpsika hallen, och det var slarv av hundvakten att inte upmärksamma att hans hund inte borde ligga i hallen och tugga på benet.

 

[Fragile]

Sv: Blir så arg!

"De har ingen annlednig till att gå på en hund som inte är könsmogen eller en tik som ej utgör något hot."

Jag syftade på hanhundar som ger sig på tikar, alltså som hänger i kopplet och vill slåss med din tik om den bara passerar.
De hundarna tycker jag att det är fel på. Jag tycker inte att en hanhund ska ge sig på en tik, oprovocerat.

Jag tyckte att det var en rätt jämförelse att göra om en hund ger sig på valpar att den då skulle kunna göra ett barn illa.
Pratar hela tiden nu om hundar som ger sig på valpar, barn, tikar mm oprovocerat.

//Mimmi

 

[Fragile]

Sv: Blir så arg!

Klart att inte hanhunden ska klandras i en sådan situation. Men han ska snabbt som fan vika sig för tiken. För det är hon som bestämmer! Hennes ben, hon tar det om hon vill ha det.

//M

 

[escodobe]

Sv: Blir så arg!

Fast han bet henne,och de slogs till jag särade på dem.
Enligt ditt resonomang så skulle hanhunden ordagrant vara "tomma i skallen".

Dessutom behöver inte hundagressivitet alls innebära att hunden hunden skulle bita ett barm. Det är två skilda saker

Däremot kan ett barn komma ivägen för hundar i ett slagsmål och bli bitna av "misstag" såattsäga.
Det är ett start vägande argument för att inte låta barn rasta hundar, även om ens egna är toksnäll. Det KAN komma en arg hund - då är det inte kul om barnet sitter emellan.

Att en hanhund hänger i kopplet och vrålar åt en tik kan bero på att hunden är så blockerad att han inte vet att det är en tik på det avstånde när han är så uppe i varv. Vore den lös så skulle den kanske ignorera hunden totalt, eller hälsa vänligt när han ser att det är en tik.

 

[escodobe]

Sv: Blir så arg!

Det jag skriver är absolut inget försvar mot sådna hundar, och ägarna ska se till att ingen kommer till skada, hund,katt eller barn.
Däremot så kan det finnas andra förklaringar än "tomma i bollen" "ska ALDRIG" osv

 

[Kicki_J]

Sv: Blir så arg!

KL; Vad gäller ansvarsfrågan när hundar skadar varandra så börjar polisen tack och lov se mer till vems felet är istället för att blint följa lagen.
Tex så vet jag om en man som var ute med sina två storpudelhanar, den äldre hunden lös och den yngre i koppel. (hundarna tävlar bruks och lydnad, ägaren har superkoll på dem) De möter en äldre dam med en liten sällskapshund av dvärgras i flexikoppel. Pudelägaren beordar hundarna "fot" och går på höger sida vägen. Damen med dvärgen går på vänster. När de är mitt för varndra säger damen "varsågod och hälsa", släpper ut flexikopplet och dvärghunden rusar skällande mot pudlarna. Den äldre hanen klipper dvärgen med ett bett över ryggen innan ägaren hinner dra undan sina hanar.
Naturligtvis utbryter nu en mindre trevlig konversation då damen är arg på pudelägaren med de "elaka" hundarna och pudelägaren är arg för att damen inte frågade innan hon släpper fram sin hund. När de lugnat sig skjutsar han damen med dvärgen till vetrinär där man bara kan konstatera att bettet punkterat båda lungorna och hunden avlivas.
De åker då till polisen för att utreda ansvarsfrågan och får då träffa en polis som är just hundförare. Han berättar för damen om det strikta ägaransvaret men betonar också att det ansvaret gäller även att inte släppa fram sin hund till andras hundar. Eftersom damen bekräftar att pudlarna gick "fot" bredvid sin ägare och inte gjorde en tendens att gå fram till hennes så bedömde polismannen det som att damen helt hade ansvar för vad som skedde. Hade hennes hund inte skällt när den sprang fram hade läget kunnat bli ett annat.
Summan av detta blev alltså att pudelägaren gick fri utan ersättningsskyldighet.

 

[Union_Conrad]

Sv: Blir så arg!

Jo, men farbrorn såg ju att min hund sprang fram, är man seriös så säger man ju till att hunden kanske inte tkr om valpar eller så. INNAN min hund är framme.

Jo, men du såg också att din hund sprang iväg, det är din hund alltså ditt ansvar inte gubbens. Hur blir det när valpen blir äldre och vuxen, ska du skylla på samma sak då? det är lika bra att ta itu med problemen direkt när dom kommer.

 

[Niki]

Sv: Blir så arg!

Å vad bra att de äntligen har börjat se lite till omständigheterna! Inte lätt att avgöra från fall till fall och bra att lagen finns där vid osäkra fall, men ändå bra att det finns en möjlighet att tänka lite mer!

 

[Kicki_J]

Sv: Blir så arg!

Håller helt med dig! Om min kopplade hund blir anfallen av en lös så ska jag inte behöva stå för några vet kostnader tycker jag, varken på min eller den lösa. Det gäller faktiskt även de som har agressiva hundar. Har de sin hund kopplad och en lös kommer fram "utan lov" för att hälsa och den kopplade biter den lösa så tycker jag även här att den lösa hundens ägare får stå för sina egna kostnader.

 

[PIRU]

Sv: Blir så arg!

Men sen ska man ju ha klart för sig bara nån Polis säger att det är du står som ansvarig så kan ju hon med dvärgen gå till rätten med det o då kan det ju bli ett annat utslag där.

 

[Kicki_J]

Sv: Blir så arg!

Där har du en poäng!
Det skulle vara intressant om något sådant fall kunde komma upp i rätten, just för att få ett prejuridicerande fall, fast då måste det ju gå så långt som till regeringsrätten om jag inte minns fel.

Tyvärr är det inte många fall som går så långt eftersom risken är för stora kostnader.

 

[Philosophia]

Sv: Blir så arg!

KL; Vad gäller ansvarsfrågan när hundar skadar varandra så börjar polisen tack och lov se mer till vems felet är istället för att blint följa lagen.

Men polisen har ju inget att göra med att avgöra ansvarsfrågan. Ansvarsfrågan är sådan - och har varit i många år - att det är den bitande hundens ägare som är strikt ansvarig och som ska betala ev. skadestånd. Dock kan skadeståndsansvaret jämkas om den bitna hundens ägare kan anses ha del i orsakandet av skadan. Men det är fortfarande inte en polissak, utan en civilrättslig fråga om skadestånd.

 

[Philosophia]

Sv: Blir så arg!

fast då måste det ju gå så långt som till regeringsrätten om jag inte minns fel.

Regeringsrätten är en förvaltningsdomstol och tar inte upp skadeståndsfrågor. Det är Högsta domstolens utslag som är prejudicerande för fall som rör den typ av mål som vi talar om här.

 

[PIRU]

Sv: Blir så arg!

Ja det vore riktigt intressant o se vad som hände.

 

[Kicki_J]

Sv: Blir så arg!

Men polisen har ju inget att göra med att avgöra ansvarsfrågan.

Nej det har de ju inte, men ofta så blir det inget mer av ett ärende som polisen lägger ner. Inte många som går vidare med det som civilmål.

 

[Jolanta]

Sv: Blir så arg!

Jag funderade lite...

Jag har ibland munkorg på min schäfer, där det är risk att möta mycket andra hundar som är lösa...

Men om då en hund attakerar min hund, och hon har munkorg, då har hon ju inte en chans att försvara sig...

 

[PIRU]

Sv: Blir så arg!

Nej det har de ju inte, men ofta så blir det inget mer av ett ärende som polisen lägger ner. Inte många som går vidare med det som civilmål.

Du kan själv gå till civilrätt om du vill behöver inte blanda in polisen ens.
Du går bara till en advokatfirma så ordnar dom det åt dig.

Så skulle jag fått gjort. När Piru Vart så illa biten av pitbullen så jag trodde Piru skulle bli halt för livet. Då skulle försäkrings bolaget fått räknat ut värdet på Piru o sen begärt det som skadestånd.

 

[escodobe]

Sv: Blir så arg!

Helst så ska hunden SLIPPA hamna i en stuation då den måste försvara sig, i möjligast mån försker JAG ta konfrontationen med den andra hunden.
ibland är det dock svårt att undvika.
De senaste gångerna vi blivit attackerade var det av en nåt minatyrhundslikande. Chihuahua korsning eller nåt.
Det var mörkt och den kom utfarande ur en buske och satte sig i ansiktet på min rottis...

Jag fick hiva upp skallen på rottisen och hålla honom i ett järngrepp medans jag förskte få fatt på råttan som högg som besatt mot huvudet på rottisen. Men råttfanskapet var kvick som en ål och arg som en rabiessmittad symaskin...
Långt om länge och med ett antal fotpareringar (vågar inte sparka en sån plutt, då hade vartenda ben krossats) orkade matten vagga fram och ta sin hund.
Tur att min hund har tämligen lång stubin...