Bli sövd?

[Blyger]

Får man inte alltid all personal presenterad för sig innan? Det har jag fått i alla fall.

För att svara på ursprungsfrågan:
Jag har blivit sövd två gånger och båda gångerna var insomnandet helt odramatiskt och över på ett par sekunder. Uppvaket har inte heller varit något problem, förutom att jag har så låg vilopuls så det larmade hela tiden (tills jag fick atropin för att höja pulsen). Men inte mått dåligt eller så.

När jag gjorde konisering valde jag att göra det under enbart lokalbedövning, ville kunna köra bil hem. Det var absolut inga problem det heller, men vet man med sig att man inte är bekväm med det är det nog skönare att vara sövd.

Jag träffade ev kirurgen (vet inte säkert, träffade flera men operationen blev uppskjuten) och ingen annan än sköterskan som sövde mig.

 

[jarakamandan]

Hej! Jag har två frågor som är om att bli sövd och så.
1. Ni som har blivit sövda hur känns det? Och hur går det till och hur känns det efter?
2. Om ni skulle göra en jätte jobbig operation alltså som NI tyckte var jätte jobbigt. Och ni fick välja på att bli sövd eller att ha lokal bedövning och lugnande medicin. Vad skulle ni välja då och varför?

Jag har blivit sövd en gång och älskade det! Fantastisk sömn och det var asmysigt på uppvaket Opererade om fingret efter ett tag med bara lokalbedövning och det var helt okej det också men jag var sur för att jag inte fick titta hur fingret såg ut inuti. Det är ju ändå mitt finger!

 

[Ainon]

Jag har blivit helt sövd vid kejsarsnitt, annan bukoperation och för tandvård och man har somnat och sedan känns det som ingen tid gått och man vaknar. Har varit lite illamående och frusen med fått medicin mot illamående och värmefilt.

Fick ryggbedövning vid kejsarsnitt två och trots att sprutan i ryggen var hemsk skulle jag välja det igen alla gånger då jag mådde så mycket bättre efteråt. Inte så att jag mådde hemskt efter sövningarna men man var ju trött och inte riktigt sig själv jämfört med ryggbedövningen då huvudet var normalt hela tiden.

Däremot beror det på operation, lokalbedövning a tandläkarbedövning där det fortfarande gör ont och är obehagligt fixar jag inte utan får panik. Och är rekommendationen full narkos så skulle jag välja full narkos.

 

[L(i)FE]

Jag har blivit helt sövd vid kejsarsnitt, annan bukoperation och för tandvård och man har somnat och sedan känns det som ingen tid gått och man vaknar. Har varit lite illamående och frusen med fått medicin mot illamående och värmefilt.

Fick ryggbedövning vid kejsarsnitt två och trots att sprutan i ryggen var hemsk skulle jag välja det igen alla gånger då jag mådde så mycket bättre efteråt. Inte så att jag mådde hemskt efter sövningarna men man var ju trött och inte riktigt sig själv jämfört med ryggbedövningen då huvudet var normalt hela tiden.

Däremot beror det på operation, lokalbedövning a tandläkarbedövning där det fortfarande gör ont och är obehagligt fixar jag inte utan får panik. Och är rekommendationen full narkos så skulle jag välja full narkos.

För mig så har dom inte sagt att dom rekomenderar att bli sövd eller inte utan dom har sagt att det är dom valen som finns och att det är mitt val vad som känns bäst.
Men jag in ser mera och mera att HELST så skulle jag vilja vara sövd fast om min mamma eller pappa kunde vara med i operations rummet undertiden men jag har ingen aning om det går. Men det kanske iallafall går att fråga om det.

 

[cirkus]

För mig så har dom inte sagt att dom rekomenderar att bli sövd eller inte utan dom har sagt att det är dom valen som finns och att det är mitt val vad som känns bäst.
Men jag in ser mera och mera att HELST så skulle jag vilja vara sövd fast om min mamma eller pappa kunde vara med i operations rummet undertiden men jag har ingen aning om det går. Men det kanske iallafall går att fråga om det.

Jag tror absolut du kan fråga om det även om det inte är säkert att de får vara med.

 

[L(i)FE]

Jag tror absolut du kan fråga om det även om det inte är säkert att de får vara med.

Ja alltså såklart att jag KAN fråga! Men ifall det är kanske 99,99999 % risk att det inte går så är det ju ganska så o nödigt bara.

 

[Islandshästryttare]

Men jag in ser mera och mera att HELST så skulle jag vilja vara sövd fast om min mamma eller pappa kunde vara med i operations rummet undertiden men jag har ingen aning om det går. Men det kanske iallafall går att fråga om det.

Du ska absolut ställa frågan om du känner att det skulle vara en trygghet för dig. Tänk om du inte frågar och det faktiskt skulle gå att lösa. Så ge dig själv den möjligheten iallafall att ta reda på hur det faktiskt är och utgå från varken det ena eller det andra. Fakta är alltid bäst och avstå inte från att fråga.

 

[Fjordfrälst]

Ja alltså såklart att jag KAN fråga! Men ifall det är kanske 99,99999 % risk att det inte går så är det ju ganska så o nödigt bara.

Frågan är alltid fri! Dumt och missa chansen OM den finns

 

[hundtant]

För mig så har dom inte sagt att dom rekomenderar att bli sövd eller inte utan dom har sagt att det är dom valen som finns och att det är mitt val vad som känns bäst.
Men jag in ser mera och mera att HELST så skulle jag vilja vara sövd fast om min mamma eller pappa kunde vara med i operations rummet undertiden men jag har ingen aning om det går. Men det kanske iallafall går att fråga om det.

Om jag var du skulle jag i stället använda föräldrarna, som bollplank i beslutet. Sannolikt vill de inte ha med utomstående i operationssalen av hygieniska skäl. Men dina föräldrar känner dig ju och kan nog hjälpa dig med vilket beslut som är det bästa för just dig.

Senast jag opererades var det en stor operation där man ändå har som rutin att göra den med lugnande och lokalbedövning. Men jag vägrade och sa att jag måste ha narkos, jag ville inte veta vad de gjorde när de skar i mig. Så då fick jag narkos och det var jätteskönt. Jag har aldrig mått illa efter narkos heller, bara känt mig härligt utsövd.

 

[Amha]

Hellre lokalbedövning och lugnande om det är möjligt. Jag är galet trögstartad efter narkos och det ska mycket till för att det ska vara värt besväret men känns det omöjligt hade jag såklart hellre blivit sövd.

 

[Kilauea]

Just ja, tillägg på mitt. Narkosläkaren sa det innan och det smakade massa lök (tänk grillchips i stort lass) i munnen i samband med att jag fick narkosmedlet.

 

[Lingon]

Hej! Jag har två frågor som är om att bli sövd och så.
1. Ni som har blivit sövda hur känns det? Och hur går det till och hur känns det efter?
2. Om ni skulle göra en jätte jobbig operation alltså som NI tyckte var jätte jobbigt. Och ni fick välja på att bli sövd eller att ha lokal bedövning och lugnande medicin. Vad skulle ni välja då och varför?

1. Jag har sövts tre gånger. En gång som barn och två gånger som vuxen. Senaste gången förra året. Jag tycker att sövning är mycket trevligt! Härligt! Man somnar, och sen vaknar man och allt är klart och man har inget minne av operationen. Jag har alltid mått bra efteråt.

2. Sövning!! Utan tvekan! Lugnt och skönt!

 

[Nebraska]

Hej! Jag har två frågor som är om att bli sövd och så.
1. Ni som har blivit sövda hur känns det? Och hur går det till och hur känns det efter?
2. Om ni skulle göra en jätte jobbig operation alltså som NI tyckte var jätte jobbigt. Och ni fick välja på att bli sövd eller att ha lokal bedövning och lugnande medicin. Vad skulle ni välja då och varför?

Gjort ett par stora operationer. Själva sövningen minns jag inte alls. Under tiden jag låg på operationsbordet inför operation så togs jag om hand av fantastisk personal som förstås visste hur man lugnar ner. Vid ett tillfälle fick jag välja musik att lyssna på.
Vid uppvaknandet för operationen i Uppsala hamnade jag i en stor övervakningssal som just då var rätt bökig så jag tjatade mig därifrån tidigt. Misstag då mina värden försämrades så jag fick åka tillbaka. Jag hade ändå tur med en sambo som jobbar inom vården så jag fick in min telefon på övervakningsalen. Det var jag ensam om eftersom dit fick inte anhöriga komma. Kan ju bli rätt långsam tid att bara ligga där då. Men den stora fördelen just då med telefonen var hörlurarna då en patient skrek väldigt mycket.

 

[SiZo]

TACK för alla svar speciellt ni som har skrivit mera detaljer hur det gick till osv! Det hjälper jätte mycket!
Varning nu om nån är känslig att det kanske är tmi. Men det som jag ska göra är en operation i sn*ppan. Och jag har varit med om endel över grepp så allt sånt är väldigt känsligt förmig. Så ja det är väldigt jobbigt så jag vet inte hur jag vill. För att om man blir sövd så slipper man ju vara med veten att dom håller på där liksom men jag hatar att må illa så är rädd för att må illa efter plus att det känns väldigt jobbigt att inte veta vad som händer också. Men om man inte blir sövd så känns det jätte jobbigt att dom ska hålla på där och jag är rädd för att få panik då även fast man kan få lugnande osv.

Min operation var sterilisering, där de bland annat gick in via slidan. Jag var SUPERNERVÖS av samma anledning som dig. Jag berättade det, och att jag hade väldigt känsliga slemhinnor. Och det gick jättebra. Hade inga problem med smärta från den regionen alls efteråt. Även om det känns lite märkligt rent mentalt att någon varit där utan att jag var vaken.

Lugnande är lurigt, fungerar på de flesta, men man kan gå uppåt på det också, det gör jag. Så jag hade absolut föredragit sövning i så fall.

 

[villhöver]

Hej! Jag har två frågor som är om att bli sövd och så.
1. Ni som har blivit sövda hur känns det? Och hur går det till och hur känns det efter?
2. Om ni skulle göra en jätte jobbig operation alltså som NI tyckte var jätte jobbigt. Och ni fick välja på att bli sövd eller att ha lokal bedövning och lugnande medicin. Vad skulle ni välja då och varför?

1. Jag har sövts ett par gånger och de senaste var för typ 2-3 år sen. När jag sövdes så förbereddes jag först i en sal där man fick en säng bakom skärmar. Bytte kläder och hade ett skåp att stoppa grejerna i (skåpet var numrerat och rullades med mig till uppvaket sen så jag hade sakerna där när jag vaknade). En sköterska kom och ställde en del frågor som ska fyllas i ett formulär innan operation, sedan fick jag ett par tabletter (bla mot illamående) och så sattes infart (nål för dropp). Jag gick till operationssalen tillsammans med en sköterska och därinne hälsade personalen och talade om vem som var vem. När jag klättrat upp på operationsbordet så frågade personalen om allt var ok osv, sen sprutades medlet in och efter ett par sekunder var jag borta. Jag har mått bra när jag vaknat, vet att första gången frös jag mycket så då hade personalen på uppvaket gett mig en mössa När jag varit vaken ett tag och man har gått på toaletten (det kan ta en stund innan även det har vaknat till liv) så fick jag en macka, saft och kaffe. Första gången låg jag kvar ett par timmar och sen fick jag åka hem, andra gången låg jag kvar ett par timmar och flyttades sedan med sjuktransport till ett annat sjukhus där jag skulle stanna över natten. Under väntetiden hade jag mobilen och kunde surfa.
Har mått bra som sagt och det har varit som att dra ut sladden när jag sövts och sen stoppa i och starta upp igen när jag vaknat. Lite märklig känsla att tiden gått och man inte haft en aning om nåt, men för mig har det varit av och på och inget jag märkt av.

2. jag hade valt sövning tror jag, just för att om det är något jag vet att jag skulle tycka var jobbigt så hade jag velat vara sövd och inte märka något. Och eftersom mina erfarenheter av sövning varit bra så hade jag känt mig lugn med det valet.

 

[L(i)FE]

Om jag var du skulle jag i stället använda föräldrarna, som bollplank i beslutet. Sannolikt vill de inte ha med utomstående i operationssalen av hygieniska skäl. Men dina föräldrar känner dig ju och kan nog hjälpa dig med vilket beslut som är det bästa för just dig.

Senast jag opererades var det en stor operation där man ändå har som rutin att göra den med lugnande och lokalbedövning. Men jag vägrade och sa att jag måste ha narkos, jag ville inte veta vad de gjorde när de skar i mig. Så då fick jag narkos och det var jätteskönt. Jag har aldrig mått illa efter narkos heller, bara känt mig härligt utsövd.

Ja men det är bara att det inte finns nåt som är det bästa förmig av dom två valen. Utan båda är nog iprincip lika dåliga.

 

[L(i)FE]

Gjort ett par stora operationer. Själva sövningen minns jag inte alls. Under tiden jag låg på operationsbordet inför operation så togs jag om hand av fantastisk personal som förstås visste hur man lugnar ner. Vid ett tillfälle fick jag välja musik att lyssna på.
Vid uppvaknandet för operationen i Uppsala hamnade jag i en stor övervakningssal som just då var rätt bökig så jag tjatade mig därifrån tidigt. Misstag då mina värden försämrades så jag fick åka tillbaka. Jag hade ändå tur med en sambo som jobbar inom vården så jag fick in min telefon på övervakningsalen. Det var jag ensam om eftersom dit fick inte anhöriga komma. Kan ju bli rätt långsam tid att bara ligga där då. Men den stora fördelen just då med telefonen var hörlurarna då en patient skrek väldigt mycket.

Ligger man bara helt ensam och väntar på upp vakningen? Hur länge måste man ligga där?

 

[L(i)FE]

Min operation var sterilisering, där de bland annat gick in via slidan. Jag var SUPERNERVÖS av samma anledning som dig. Jag berättade det, och att jag hade väldigt känsliga slemhinnor. Och det gick jättebra. Hade inga problem med smärta från den regionen alls efteråt. Även om det känns lite märkligt rent mentalt att någon varit där utan att jag var vaken.

Lugnande är lurigt, fungerar på de flesta, men man kan gå uppåt på det också, det gör jag. Så jag hade absolut föredragit sövning i så fall.

Ja det är detdär med att dom kommer hålla på där och jag inte ens vet om det som är så jobbigt! Jag tror liksom inte att det kommer kännas lite märkligt bara utan jag är rädd för att få panik då. Men om jag är vaken så kanske jag kommer få panik undertiden.
Jag har fått lugnande förut men jag vet inte om det är exakt samma sort och så. Men jag brukar bara bli trött och lite konstig i huvudet av sånt iallafall.

 

[Kilauea]

Ligger man bara helt ensam och väntar på upp vakningen? Hur länge måste man ligga där?

Jag fick ligga ett par timmar. Sambon tjatade sig dock till att få komma ner till mig.
Där var man flera i samma sal och en sköterska som såg till en med jämna mellanrum.

 

[L(i)FE]

1. Jag har sövts ett par gånger och de senaste var för typ 2-3 år sen. När jag sövdes så förbereddes jag först i en sal där man fick en säng bakom skärmar. Bytte kläder och hade ett skåp att stoppa grejerna i (skåpet var numrerat och rullades med mig till uppvaket sen så jag hade sakerna där när jag vaknade). En sköterska kom och ställde en del frågor som ska fyllas i ett formulär innan operation, sedan fick jag ett par tabletter (bla mot illamående) och så sattes infart (nål för dropp). Jag gick till operationssalen tillsammans med en sköterska och därinne hälsade personalen och talade om vem som var vem. När jag klättrat upp på operationsbordet så frågade personalen om allt var ok osv, sen sprutades medlet in och efter ett par sekunder var jag borta. Jag har mått bra när jag vaknat, vet att första gången frös jag mycket så då hade personalen på uppvaket gett mig en mössa När jag varit vaken ett tag och man har gått på toaletten (det kan ta en stund innan även det har vaknat till liv) så fick jag en macka, saft och kaffe. Första gången låg jag kvar ett par timmar och sen fick jag åka hem, andra gången låg jag kvar ett par timmar och flyttades sedan med sjuktransport till ett annat sjukhus där jag skulle stanna över natten. Under väntetiden hade jag mobilen och kunde surfa.
Har mått bra som sagt och det har varit som att dra ut sladden när jag sövts och sen stoppa i och starta upp igen när jag vaknat. Lite märklig känsla att tiden gått och man inte haft en aning om nåt, men för mig har det varit av och på och inget jag märkt av.

2. jag hade valt sövning tror jag, just för att om det är något jag vet att jag skulle tycka var jobbigt så hade jag velat vara sövd och inte märka något. Och eftersom mina erfarenheter av sövning varit bra så hade jag känt mig lugn med det valet.

Tack för svaret och en bra förklaring hur det gick till och så! Det är somsagt jätte mycket hjälp!
Jag är så jävla rädd för både att bli sövd och inte veta vad som händer OCH att inte vara sövd och vara med veten om exakt det som händer så det känns bara som det är o möjligt och jag vet inte hur jag ska tänka