Bidrar föräldraskap till unik personlig utveckling och social kompetens? (utbruten)

[Inte_Ung]

Om du inte förstår det utifrån vad du har skrivit i den här tråden så kanske det inte barnafödande ger så mycket social kompetens som du tror.

Då så är vi tillbaka på nivå.
Min nivå var vid starten mycket låg.
Dessutom så är just verbal artighet inte min starka sida.
Social kompetens består av flera faktorer än att lyckas med att vara artig på ett internetforum.

 

[Hazel]

Varför tror du att jag har en begränsad erfarenhet av det?
För det har jag inte. Du drar här felaktigt slutsatsen att den stora erfarenhet av självupptagna människor som väljer bort barn för att de stör livet som jag har skulle utesluta andra erfarenheter.
Så fungerar det inte.
Det som jag påstår är att den egocetrerade egenskapen är oerhört ovanlig hos dem som har barn.

Min erfarenhet är helt enkelt att om det krävs att man skaffar barn för att man ska kunna se bortom sig själv så dras man nog till liknande människor för att ursäkta sitt tidigare beteende.

 

[Fruentimber]

Och du för fram att jag har fel som en sanning.
Om du inte har belägg för att jag har fel så blir det ju bara att vi tycker olika.

Och det brukar vi ju göra så det är ju inget förvånande i det.

Skillnaden är att du för fram en personlig åsikt/upplevelse som något generellt kutymt som du inte kan backa upp med annat än dina egna erfarenheter. Det håller liksom inte när du samtidigt uttrycker dig så svepande som du gör.

Istället för att konstatera att "såhär ÄR det", är det betydligt lämpligare att påpeka att det endast är din egen upplevelse. De omkring dig som är föräldrar anser du ha en större social kompetens än de utan. Det gäller din egen omgivning - det betyder inte att det skulle vara ett återkommande fenomen såsom du fört fram i tråden.

Men om nu social kompetens skulle vara förunnat just föräldrar, hur tolkar du då ditt eget sätt att argumentera och föra diskussion med andra människor? Det kommer ju knappast som en nyhet för dig att andra användare ofta uppfattar dig fyrkantig, med en svårighet att ta till dig vad andra skriver. Det är för mig inte synonymt med god social kompetens.

 

[sthu]

Har du provat att göra det 7/24 i några års tid?
Jag lovar, det blir skillnad.

Nej, och det vet du att jag inte har och med tanke på trådstarten borde du inse att jag är mycket kluven i min inställning till att testa. Jag tycker du beter dig väldigt gränslöst och egoistiskt just nu. Knappast sympatiskt och inkännande.

 

[Inte_Ung]

Nej, och det vet du att jag inte har och med tanke på trådstarten borde du inse att jag är mycket kluven i min inställning till att testa. J

Du kunde ju ha haft yngre syskon eller syskonbarn.

Jag kan ju välja att uppföra mig sympatiskt och inkännande när jag så önskar. Men ibland, som just nu, vill jag bara uttrycka min åsikt fritt. För min skull.

 

[Inte_Ung]

Min erfarenhet är helt enkelt att om det krävs att man skaffar barn för att man ska kunna se bortom sig själv så dras man nog till liknande människor för att ursäkta sitt tidigare beteende.

Jag tror snarare att umgänget före barn är på ett sådant sätt att skillnaden märks. Massor av insnöade tekniker och ingenjörer kan ju spela roll. Jag har inte bytt umgänge utan bara utökat det.
Kanske spelade förbättringen roll för just utökandet av vänkretsen?
Till annat än bara andra insnöade nördar.

 

[sthu]

Du kunde ju ha haft yngre syskon eller syskonbarn.

Jag kan ju välja att uppföra mig sympatiskt och inkännande när jag så önskar. Men ibland, som just nu, vill jag bara uttrycka min åsikt fritt. För min skull.

Men när du märker att flera inte håller med och till och med blir upprörda väljer du att köra på ändå helt utan att ta hänsyn till någon. Det skulle, med din egen argumentation, tyda på dåligt föräldraskap.

Vad har syskon med saken att göra?

 

[Inte_Ung]

Jag undrar när vi som är sk offer för kroppshetssamhället ska få tala om våra problem med det? Eller är det en typ av dåligt mående som inte får pratas högt om för att nån kan såras av det, så får vi

Jag tror att det hamnar i samma påse som att prata högt om särbegåvade barns problem i skolan.
När det vackra folket som många känner sig nedtryckta av beklagar sig, så känns det som att försöka känna sympati med dem man känner sig mindervärdig inför.
Det blir svårt.

 

[Inte_Ung]

Men när du märker att flera inte håller med och till och med blir upprörda väljer du att köra på ändå helt utan att ta hänsyn till någon. Det skulle, med din egen argumentation, tyda på dåligt föräldraskap.

Det handlar om att kunna välja.
Just nu väljer jag bort det.
Något annat man lär sig som förälder är tålamod.

Vad har syskon med saken att göra?

De som har vuxit upp med syskon har ju haft möjlighet att redan träna på att andra måste komma i första rummet i alla fall ibland. De har levt på ett sätt där de har varit tvugna att stå tillbaka för andras behov.
Jag ser ofta samma egenskaper hos dem som vuxit upp med många syskon som hos goda föräldrar.

 

[sthu]

Det handlar om att kunna välja.
Just nu väljer jag bort det.
Något annat man lär sig som förälder är tålamod.



De som har vuxit upp med syskon har ju haft möjlighet att redan träna på att andra måste komma i första rummet i alla fall ibland. De har levt på ett sätt där de har varit tvugna att stå tillbaka för andras behov.
Jag ser ofta samma egenskaper hos dem som vuxit upp med många syskon som hos goda föräldrar.

Du är ju helt sanslös. Ser du själv vad du skriver? Jag tolkar dig som att man måste ha syskon och/eller vara förälder för att besitta vissa egenskaper, men att om man är förälder har man frikort från att använda dessa egenskaper. Jag läser också att du verkar anse att föräldrar är lite (nåja, inte så lite) bättre människor.
Hur förklarar du det extrema behovet av familjehem? Alla barn som far illa i hemmet?

Jag lägger ner det här nu. Det kan inte vara på riktigt.

 

[Inte_Ung]

Men om nu social kompetens skulle vara förunnat just föräldrar, hur tolkar du då ditt eget sätt att argumentera och föra diskussion med andra människor? Det kommer ju knappast som en nyhet för dig att andra användare ofta uppfattar dig fyrkantig, med en svårighet att ta till dig vad andra skriver. Det är för mig inte synonymt med god social kompetens.

Just på detta forum så unnar jag mig att få tycka och tänka fritt utan filter. För min egen skull.
Jag väljer ett forum då det ger andra möjligheten att komma undan.
Det går ju att låta bli att läsa om man inte vill.

 

[Inte_Ung]

Hur förklarar du det extrema behovet av familjehem? Alla barn som far illa i hemmet?

Det är ju de människorna som inte fungerar som de skall som också blir föräldrar.
Men i normalfallet är ju inte människor vare sig missbrukare, våldsamma eller har diverse andra svårigheter i livet som omöjliggör ett gott föräldraskap.

 

[Inte_Ung]

Du är ju helt sanslös. Ser du själv vad du skriver? Jag tolkar dig som att man måste ha syskon och/eller vara förälder för att besitta vissa egenskaper,

Då så har du ju inte läst alla mina inlägg.
Jag har skrivit att det även finns andra sätt att tillägna sig dessa egenskaper, t.ex. utbildning.

 

[athena_arabians]

Du kunde ju ha haft yngre syskon eller syskonbarn.

Jag kan ju välja att uppföra mig sympatiskt och inkännande när jag så önskar. Men ibland, som just nu, vill jag bara uttrycka min åsikt fritt. För min skull.

Dvs det är endast din åsikt och inte något som är vetenskapligt belagt. Ditt resonemang haltar betänkligt och jag tror du får svårt att visa på några empiriska bevis för att stödja det.

Det faktum att du själv säger att du lägger bort dina "filter" här är i sig ett bevis på bristande empati och tyder inte på någon större självutveckling. Empati är inget en kan ta av och på som en kappa.

Som en person utan barn är jag faktiskt en aning förolämpad av ditt resonemang att jag skulle behöva ett barn för att vara en inkännande och empatisk människa. Samtidigt, jag är van vid att ignorera skit jag fått kastat på mig i olika sammanhang. De som utdelar den är inte värda ens min upprördhet. Men samtidigt har jag tillräcklig självinsikt för att inse att mitt humör gör att jag har svårt att låta bli att bli upprörd. Livet blir så mycket lättare när en inser att en inte är perfekt och omfamnar sina brister.

Till skillnad från sådana som inte ser sina brister och tror att de sitter på en allenarådande sanning.

 

[Inte_Ung]

Empati är inget en kan ta av och på som en kappa.

Nej men det går att välja hur man agerar på den.
Det är skillnad på empati och sympati.

Även psykopater besitter en enorm förmåga till empati som de använder på sitt eget vis.

 

[athena_arabians]

Nej men det går att välja hur man agerar på den.
Det är skillnad på empati och sympati.

Även psykopater besitter en enorm förmåga till empati som de använder på sitt eget vis.

Men ditt beteende i den här tråden och ibland i andra trådar visar inget av den självutveckling som du hävdar sker med föräldraskap.

Jag köper inte ditt resonemang helt enkelt för att det finns inga bevis för det, hos dig eller någon annan förälder. Det finns barnlösa som är vettiga med empati och föräldrar som är egoistiska idioter.

 

[Fruentimber]

Just på detta forum så unnar jag mig att få tycka och tänka fritt utan filter. För min egen skull.
Jag väljer ett forum då det ger andra möjligheten att komma undan.
Det går ju att låta bli att läsa om man inte vill.

Varför ska andra låta bli att läsa, och därmed också undvika att svara? Att tycka och tänka fritt på ett forum innebär inte att man oemotsagd kan orera fram den ena "sanningen" efter den andra. Om du tycker det är påfrestande att få dina märkliga slutsatser ifrågasatta så kanske inte ett forum är rätt kanal för dig, trots allt. Att du behöver filtrera bort ditt godstågsliknande sätt att argumentera på i sociala sammanhang tvivlar jag inte en sekund på, men jag anser att det fortfarande tyder på en tydlig brist i social kompetens. Att kunna ta in och erkänna att ens egen uppfattning inte är allenarådande eller att man till och med kan ha fel, det skulle jag påstå är ganska grundläggande för en god social kompetens överhuvudtaget. Att inte heller påstå att ens åsikt skulle vara en reell sanning, är för mig också ganska basic.

 

[MiniLi]

Nu har det blivit flera sidor med det här sidospåret om personlig utveckling och barn. Kanske passar bättre i egen tråd? Jag rapporterar till mod.

 

[Inte_Ung]

Varför ska andra låta bli att läsa, och därmed också undvika att svara? Att tycka och tänka fritt på ett forum innebär inte att man oemotsagd kan orera fram den ena "sanningen" efter den andra. Om du tycker det är påfrestande att få dina märkliga slutsatser ifrågasatta så kanske inte ett forum är rätt kanal för dig, trots allt. Att

Jag blir gärna ifrågasatt och t.o.m. överbevisad.
Det är utvecklande och själva idén med att diskutera.
Personliga påhopp däremot är inte det minsta utvecklande, de är bara trista att läsa oavsett vem som är föremål för påhoppen.
Om man däremot känner att man mår dåligt av att läsa mina inlägg så kanske det är bättre att låta bli. Jag tvingar ju inte någon att läsa.

 

[Otherside]

Ett kort inlägg till sidospåret om personlig utveckling efter barn: Jag själv utvecklades (eller ska vi säga förändrades istället?) rejält sedan jag fått barn. Jag blev modigare, fick en annan självsäkerhet, vågar säga ifrån och stå upp för mig själv (antagligen för att det innebär att stå upp för mitt barn). Jag ändrade åsikt om väldigt mycket som jag tidigare haft ganska spikade åsikter kring - politiskt inte minst. Jag fick en annan syn på en hel del. På ett sätt som nog fått mitt tidigare jag att häpna.....

Och jag vågar numera sjunga när andra hör på. Om det är bra eller inte kan man ju diskutera....

Om det är vad @Inte_Ung menade i sina inlägg vet jag inte, men nog har jag förändrats. (Till det negativa kan väl tilläggas att jag fått en ny rädsla som följer mig som en skugga; rädslan att något ska hända mitt barn. Den rädslan lär jag få leva med resten av livet.)