Bidrar föräldraskap till unik personlig utveckling och social kompetens? (utbruten)

[Inte_Ung]

Jag tror du blandar ihop begrepp gällande föräldraskap, erfarenheter, egenskaper, personligheter, kultur, respekt, sjäkvuppoffring och och gör det till ett glorifierande mish-mash till någon slags ultrakomplett egenskap man på något magiskt sätt får genom föräldrarollen. Bara att ta beslut om, att acceptera en graviditet är sjäkvuppoffrande. Att ta hand om en annan människa är självuppoffrande, att ha häst är en självuppoffrande roll. Det är saker människor gör, med eller utan egna eller andras barn, med eller för andra människor.

Så kan det kanske vara.
Dock finns det människor som aldrig i hela sitt liv utfört en självuppoffrande handling. De vet inte hur man gör och accepterar inte att sätta någon annan före sig själv.
Dessa är ytterst sällan föräldrar.

 

[Inte_Ung]

Vi är väldigt många utan barn som satt andra i första rummet I ALLTFÖR STOR utsträckning i våra hittills levda liv. Som

Väl övade alltså.
Det krävs ju inte just egna barn för att öva på det.
Men egna barn ger oftast den effekten.
(Om föräldrarna fungerar som de skall.)

 

[honung]

Så kan det kanske vara.
Dock finns det människor som aldrig i hela sitt liv utfört en självuppoffrande handling. De vet inte hur man gör och accepterar inte att sätta någon annan före sig själv.
Dessa är ytterst sällan föräldrar.

Det du beskriver är väl i det närmsta sjuka människor som inte fungerar i ett samhälle, alls. Som troligtvis hålls i slutet förvar. Inte nödvändigtvis barnlösa/fria människor i synnerhet.

 

[xfie]

Jag vet inte om vi kommer så mycket längre på det här spåret...

 

[Wysiwyg]

Skall vi diskutera skillnaden mellan att ha barn och att inte ha barn eller är det artighet vi skall ägna oss åt?

Två saker går ju ofta att kombinera tänker jag. Du gör inte så bra reklam för din egen tes bara när du går på som en ångvält.

Ibland är det som att barnlösa aldrig utvecklas, älskar eller är lika trött eller less som någon med barn, i alla fall om man frågar en förälder. Jag fattar att barn ofta blir en annan dimension av livet men det är ändå rätt oartigt att avfärda andras upplevelser bara för att de inte har blivit välsignade med barn. Speciellt när man inte vet varför folk inte har barn. Är det för att de inte kan, för att de inte vill eller för att de aldrig fått möjlighet? De som inte vill blir nog sura av att höra att de är plattare människor för att de är barnlösa och de som inte kan/har möjlighet går nog sönder av sorg.

 

[Inte_Ung]

Du gör inte så bra reklam för din egen tes bara när du går på som en ångvält.

Om man tar med i beräkningen att jag är enda barn till en mamma som inte fungerar som människor bör fungera och en frånvarande alkoholist till pappa, så är min nivåhöjning tack vare barnen oerhört stor.
Min dysfunktionella uppväxt lämnade mig med mycket att ordna upp på egen hand.
Jag väljer oftast att inte ta upp detta då jag inte anser att det egentligen är någon ursäkt för någonting alls. Jag ansvarar ju själv för mig och mitt uppförande.

 

[Inte_Ung]

@Wysiwyg om någon trumpetar ut att den verkligen inte har lust att anpassa sitt liv efter någon snorig och äcklig unge, så ser jag faktiskt den människan som ganska begränsad i sin sociala förmåga.
Typ "mitt liv får inte begränsas av någon annan".

 

[farin]

Om man tar med i beräkningen att jag är enda barn till en mamma som inte fungerar som människor bör fungera och en frånvarande alkoholist till pappa, så är min nivåhöjning tack vare barnen oerhört stor.
Min dysfunktionella uppväxt lämnade mig med mycket att ordna upp på egen hand.
Jag väljer oftast att inte ta upp detta då jag inte anser att det egentligen är någon ursäkt för någonting alls. Jag ansvarar ju själv för mig och mitt uppförande.

Och det gäller ju just dig, inte alla andra människor med barn.

Jag har, tack vare eller på grund av, dysfunktionella föräldrar med en "något fri syn på barnuppfostran" varit extremt bra på att ta hänsyn till andra, hela mitt liv. Så till dem grad att jag behövt hjälp att hitta tillbaka till mig själv och mina behov. Barnens pappa har alltid haft föräldrar som satt han och hans syskons behov före sina egna. Han är den mest egoistiska skitstövel jag vet.

Så min historia är alltså tvärtom din, men precis lika sann. Så jag drar slutsatsen att man inte automatiskt blir en bättre version av sig själv, oavsett om man jämför med sig själv eller andra, pga. barn.

 

[Wysiwyg]

@Wysiwyg om någon trumpetar ut att den verkligen inte har lust att anpassa sitt liv efter någon snorig och äcklig unge, så ser jag faktiskt den människan som ganska begränsad i sin sociala förmåga.
Typ "mitt liv får inte begränsas av någon annan".

Okej. Jag ser det mest som att alla vill inte ha allting? Är väl snarare bra att folk som inte vill begränsas av barn väljer att inte skaffa barn. Det säger ju ingenting om deras sociala förmåga alls, det säger ju bara att de inte vill ha barn. De vill väl göra annat istället eller helt enkelt bara inte ha barn.

Alla vill ju inte ha häst eller husdjur heller för att det begränsar dem för mycket. Jag som älskar mina djur skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dem men jag förstår verkligen andra som tycker det är skönt att kunna dra iväg hur som helst, sova borta och gå på aw utan att tänka på djurfix. Eller att de tycker djur är lite äckliga som kräks i soffan eller drar ut bajsränder på hallmattan. Det är ju faktiskt äckligt men för mig uppväger fördelarna nackdelarna.

 

[honung]

Om man tar med i beräkningen att jag är enda barn till en mamma som inte fungerar som människor bör fungera och en frånvarande alkoholist till pappa, så är min nivåhöjning tack vare barnen oerhört stor.
Min dysfunktionella uppväxt lämnade mig med mycket att ordna upp på egen hand.
Jag väljer oftast att inte ta upp detta då jag inte anser att det egentligen är någon ursäkt för någonting alls. Jag ansvarar ju själv för mig och mitt uppförande.

Det är ju din resa, din sanning - det kan inte läggas som sanning för alla andra att de också/per automatik lär sig något alls av just och i synnerhet föräldraskapet.

Du verkar inte ta in något av vad du får för motargument av någon här. Vad säger det om dig?

 

[Inte_Ung]

Du verkar inte ta in något av vad du får för motargument av någon här. Vad säger det om dig?

Att här är en oerhört liten del av min värld.
Så åsikterna här blir i en försvinnande minoritet bland andra åsikter.

 

[Inte_Ung]

Okej. Jag ser det mest som att alla vill inte ha allting? Är väl snarare bra att folk som inte vill begränsas av barn väljer att inte skaffa barn. Det säger ju ingenting om deras sociala förmåga alls, det säger ju bara att de inte vill ha barn. De vill väl göra annat istället eller helt enkelt bara inte ha barn.

Alla vill ju inte ha häst eller husdjur heller för att det begränsar dem för mycket. Jag som älskar mina djur skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dem men jag förstår verkligen andra som tycker det är skönt att kunna dra iväg hur som helst, sova borta och gå på aw utan att tänka på djurfix. Eller att de tycker djur är lite äckliga som kräks i soffan eller drar ut bajsränder på hallmattan. Det är ju faktiskt äckligt men för mig uppväger fördelarna nackdelarna.

Om man ser barn som något man gör bland annat som man gör, så har man missat vad det innebär att ha barn.
Jämförelse med djur är på samma sätt.

Barn blir så småningom vuxna människor som man delar ett sammanhang med.

 

[honung]

Att här är en oerhört liten del av min värld.
Så åsikterna här blir i en försvinnande minoritet bland andra åsikter.

Okej, men jag rejtar din interaktion med livs levande människor på denna lilla plats i ditt liv i denna diskussionen som teflon och ganska brutalt empatilöst. Du går fram som en ångvält och kränker människor du inte känner.

 

[Wysiwyg]

Om man ser barn som något man gör bland annat som man gör, så har man missat vad det innebär att ha barn.
Jämförelse med djur är på samma sätt.

Barn blir så småningom vuxna människor som man delar ett sammanhang med.

Jo tack, jag är inte dum, jag förstår konceptet med barn.

Det är ju ändå mycket som man kan behöva försaka när man har barn och som man kanske inte kan göra på samma sätt. Frihet, fritidsintressen, arbetstider, sena kvällar på krogen, långa sovmorgnar, dålig mat, leva på mackor och godis i flera dagar dagar, resor till storstäder med restaurangbesök, spontanresa till Ibiza, åka iväg på spontan träningshelg med hästen, tävla på andra sidan Sverige utan att behöva passa barnvakt etc etc etc. Det är det jag menar med att göra annat, inte som att barn är ett fritidsintresse.

Du verkar tycka att de som inte väljer att få barn på något vis är sämre människor för att de inte vill ha barn? Som du själv har skrivit är det ju ett enormt uppoffrande att skaffa barn, alla är inte beredda att göra det. Och alla VILL inte ha barn heller, även om de kan uppoffra sig själva hur mycket som helst. Jag förstår inte riktigt hur du kan verka så immun mot att barn inte är allas grej?

 

[Inte_Ung]

Jo tack, jag är inte dum, jag förstår konceptet med barn.

Så bra.

Jag förstår inte riktigt hur du kan verka så immun mot att barn inte är allas grej?

Det handlar mer om att beskriva skillnaden mellan människor som inte vill ha barn och de andra.
För det är definitivt en skillnad och jag föredrar definitivt de egenskaper människor som inte aktivt väljer bort barn har. Det är ju min preferens.
Kanske kan det förklara varför de som inte vill ha barn utan i stället göra annat känner sig utanför. De är ju utanför den gemeskapen och de värderingarna.
Det går inte att komma ifrån.

 

[Wysiwyg]

Det handlar mer om att beskriva skillnaden mellan människor som inte vill ha barn och de andra.
För det är definitivt en skillnad och jag föredrar definitivt de egenskaper människor som inte aktivt väljer bort barn har. Det är ju min preferens.
Kanske kan det förklara varför de som inte vill ha barn utan i stället göra annat känner sig utanför. De är ju utanför den gemeskapen och de värderingarna.
Det går inte att komma ifrån.

DIN åsikt ja. Men du tar ju inte in andras åsikter heller? Och du backar inte heller när folk som valt bort barn eller inte har barn (av olika anledningar) säger att de inte alls är egoistiska människor som är socialt inkompetenta och inte kan ta hand om andra? Jag tror inte alls att folk i tråden känner sig utanför, snarare förolämpade. Jag gör det i alla fall.

 

[Hazel]

Så bra.


Det handlar mer om att beskriva skillnaden mellan människor som inte vill ha barn och de andra.
För det är definitivt en skillnad och jag föredrar definitivt de egenskaper människor som inte aktivt väljer bort barn har. Det är ju min preferens.
Kanske kan det förklara varför de som inte vill ha barn utan i stället göra annat känner sig utanför. De är ju utanför den gemeskapen och de värderingarna.
Det går inte att komma ifrån.

Jag tror snarare att din begränsade erfarenhet av sympatiska barnfria människor beror på att de personerna antagligen inte har någon större lust att umgås med en person som ser deras livsval som något som per automatik gör dem till lägre stående människor i dina ögon.

Lite som att min vän som är vegetarian antagligen inte skulle tycka jag var så jävla festlig att umgås med om jag konstant sa till henne att vegetarianer alltid har lägre IQ.

 

[Inte_Ung]

DIN åsikt ja. Men du tar ju inte in andras åsikter heller? Och du backar inte heller när folk som valt bort barn eller inte har barn (av olika anledningar) säger att de inte alls är egoistiska människor som är socialt inkompetenta och inte kan ta hand om andra? Jag tror inte alls att folk i tråden känner sig utanför, snarare förolämpade. Jag gör det i alla fall.

De uttrycker sig om egenskaper som bara andra kan avgöra. Hur man ser på sig själv stämmer sällan med omgivningens bild.
Folk har skrivit om att de känner sig utanför i sitt sociala liv, det var inte här i tråden som jag menade. Det har varit en del klagande runt vänner med barn från dem utan barn.
Varför känner du dig förolämpad?

 

[Wysiwyg]

Varför känner du dig förolämpad?

Om du inte förstår det utifrån vad du har skrivit i den här tråden så kanske det inte barnafödande ger så mycket social kompetens som du tror.

 

[Inte_Ung]

Jag tror snarare att din begränsade erfarenhet av sympatiska barnfria människor beror p

Varför tror du att jag har en begränsad erfarenhet av det?
För det har jag inte. Du drar här felaktigt slutsatsen att den stora erfarenhet av självupptagna människor som väljer bort barn för att de stör livet som jag har skulle utesluta andra erfarenheter.
Så fungerar det inte.
Det som jag påstår är att den egocetrerade egenskapen är oerhört ovanlig hos dem som har barn.