Bidrar föräldraskap till unik personlig utveckling och social kompetens? (utbruten)

[Fruentimber]

Ja det stämmer ju också.
Men för normalt begåvade och intresserade människor så gör erfarenheten absolut skillnad när det kommer till att förstå sig på andra människor.

Jag förstår inte varför du försöker framställa detta som fakta.

 

[Inte_Ung]

Jag håller tyvärr inte med dig. Att erfarenheter gör en rikare är en sak, men det gör inte folk till bättre vetande än andra.

Du anser alltså att man inte blir bättre på sådant som man tränar på?
Det är ju ett märkligt synsätt.

 

[Inte_Ung]

Jag förstår inte varför du försöker framställa detta som fakta.

Varför förstår du inte det?
Det man tränar på blir man ju bättre på.
Hur kan du motsäga det?

 

[Bison]

Så är det ju också tyvärr. Men som jag tidigare skrev är ju inte alla människor lika benägna att lära sig av sina erfarenheter.


Det märks i hur man hanterar människor i sin omgivning på daglig basis. I förståelsen av andra och deras olika förutsättningar.
Människor har man ju alltid omkring sig på något vis som del i en civilisation.

Det där är ju ren bs.
Jag jobbar med människor och har aldrig upplevt föräldrar som mer förstående för sina medmänniskor än de utan barn.
Vissa är idioter och vissa är vettiga, ovsett om de har noll eller tio ungar.

 

[Fruentimber]

Varför förstår du inte det?
Det man tränar på blir man ju bättre på.
Hur kan du motsäga det?

Man blir inte per automatik bättre på att förstå sin omgivning och andra människors förutsättningar, för att man får barn. Det är vad jag (och flera andra) säger emot.

Det är en falsk korrelation som du verkar dra ur anekdotiska erfarenheter.

 

[Inte_Ung]

Dels så tycker jag att de allra flesta människorna är tillräckligt bra på andra människor,

Jag för min del ser en brist på att kunna vara den "Större Människan".
Det är något man får träna mycket på när man har med barn att göra.

 

[honung]

Du anser alltså att man inte blir bättre på sådant som man tränar på?
Det är ju ett märkligt synsätt.

Hur tycker du att din relation med din egen mamma är/var? Tycker du att hon fattade grejjen och var bra på att förstå dig och därmed tog sig an resten av världen på ett bättre sätt än alla andra som inte var/är föräldrar??

 

[Inte_Ung]

Man blir inte per automatik bättre på att förstå sin omgivning och andra människors förutsättningar, för att man får barn. Det är vad jag (och flera andra) säger emot.

Det är en falsk korrelation som du verkar dra ur anekdotiska erfarenheter.

Man blir alltid bättre på det som man tränar på utifrån de förutsättningar som man har.
Inte bättre än andra men bättre än sig själv före.

 

[Inte_Ung]

Hur tycker du att din relation med din egen mamma är/var? Tycker du att hon fattade grejjen och var bra på att förstå dig och därmed tog sig an resten av världen på ett bättre sätt än alla andra som inte var/är föräldrar??

Min mamma har antagligen en diagnos av någon sort.
Hon fungerar allmänt oerhört dåligt bland andra människor.
Om hon inte hade blivit förälder och tränat på mig så hade hon varit en social katastrof.
Hon blev alltså definitivt en bättre människa än hon hade varit utan barn. Men från den låga nivån förblev det fortfarande lägre än bättre fungerande människor.

 

[Fruentimber]

Man blir alltid bättre på det som man tränar på utifrån de förutsättningar som man har.
Inte bättre än andra men bättre än sig själv före.

Men att man skulle bli bättre på människor för att man valt att skaffa barn är fortfarande en falsk korrelation. Föräldrar är fortfarande som vilka andra människor som helst.

Är man ute i civilisationen och omger sig av andra människor inser man fort att barn inte har något med saken att göra kring hur personer väljer att bete sig och bemöta andra.

 

[Voeux]

Jag för min del ser en brist på att kunna vara den "Större Människan".
Det är något man får träna mycket på när man har med barn att göra.

Jag ser väldigt många skolor för det. Samtliga vårdyrken, polis, brandmän, socialarbetare, relationer med anhöriga framför allt de svårare, att ha syskon, arbetsplatsrelaterade relationer och konflikter osv.

 

[Inte_Ung]

Det där är ju ren bs.
Jag jobbar med människor och har aldrig upplevt föräldrar som mer förstående för sina medmänniskor än de utan barn.
Vissa är idioter och vissa är vettiga, ovsett om de har noll eller tio ungar.

Du måste jämföra dem själva mot hur de var före barn.
Inte med andra människor.
Alla börjar från olika nivåer.
Dock finns det vissa egenskaper som är vanligare hos föräldrar, som att kunna lämna plats åt andra bättre behövande.

 

[Inte_Ung]

Men att man skulle bli bättre på människor för att man valt att skaffa barn är fortfarande en falsk korrelation. Föräldrar är fortfarande som vilka andra människor som helst.

Är man ute i civilisationen och omger sig av andra människor inser man fort att barn inte har något med saken att göra kring hur personer väljer att bete sig och bemöta andra.

Där så går våra åsikter totalt isär.

 

[honung]

Min mamma har antagligen en diagnos av någon sort.
Hon fungerar allmänt oerhört dåligt bland andra människor.
Om hon inte hade blivit förälder och tränat på mig så hade hon varit en social katastrof.
Hon blev alltså definitivt en bättre människa än hon hade varit utan barn. Men från den låga nivån förblev det fortfarande lägre än bättre fungerande människor.

Det finns alltid undantag. Det finns ungefär och absolut lika många olika typer av till-och-från-månen-och-tillbaka-bäst, strålande, utmärkt, gott, neutralt,sämre eller katastrofalt eller frånvarande föräldraskap som det finns föräldrar. Förälderskap ger en erfarenheter och förhoppningsvis insikter, men huruvida det gör folk till bättre människor och människokännare är ytterst tveksamt. Att en cancerläkare själv haft cancer gör inte den läkaren till bättre cancerläkare och så vidare....

 

[Exile]

Så är det ju också tyvärr. Men som jag tidigare skrev är ju inte alla människor lika benägna att lära sig av sina erfarenheter.


Det märks i hur man hanterar människor i sin omgivning på daglig basis. I förståelsen av andra och deras olika förutsättningar.
Människor har man ju alltid omkring sig på något vis som del i en civilisation.

Men alltså nog för att barn också är människor men det är ju en enorm skillnad på att bemöta barn och att bemöta vuxna.

Ibland stöter man ju dock på folk som bemöter en på samma sätt som de bemöter sina barn och de människorna framstår väl inte direkt som socialt kompetenta om jag säger så, så nej jag fattar verkligen inte vad det är för samband du tror finns här.

 

[Inte_Ung]

Jag ser väldigt många skolor för det. Samtliga vårdyrken, polis, brandmän, socialarbetare, relationer med anhöriga framför allt de svårare, att ha syskon, arbetsplatsrelaterade relationer och konflikter osv.

Ja det finns definitivt andra sätt att ta till sig den kunskapen och utvecklingen.
De du nämner ger ju också en märkbar utveckling i ämnet.

 

[Bison]

Du måste jämföra dem själva mot hur de var före barn.
Inte med andra människor.
Alla börjar från olika nivåer.
Dock finns det vissa egenskaper som är vanligare hos föräldrar, som att kunna lämna plats åt andra bättre behövande.

Du kanske blev en annan människa efter att ha fått barn.
Bland de jag känner ser jag ingen skillnad alls.
Vad har du egentligen för belägg för detta?
Jag har inte upplevt att de är bättre på att ge plats åt andra

 

[Fruentimber]

Random förskolelärare kan nog enkelt instämma i att föräldrar på intet sätt skulle vara bättre på att hantera andra människor...

 

[Inte_Ung]

Men alltså nog för att barn också är människor men det är ju en enorm skillnad på att bemöta barn och att bemöta vuxna.

Inte så stor som man kan tro.

 

[Inte_Ung]

Du kanske blev en annan människa efter att ha fått barn.
Bland de jag känner ser jag ingen skillnad alls.
Vad har du egentligen för belägg för detta?
Jag har inte upplevt att de är bättre på att ge plats åt andra

Mig själv kan jag inte riktigt bedöma på det sättet.