Kära beachisar, här kommer rapport från kropp:
Nu har jag räknat kalorier i exakt två månader.
Den 12 april vägde jag 86,6 kg. I morse visade vågen 80,6.
6 kilo alltså.
På två månader.
Det är minsann inte kattskit.
Jag börjar älska min kropp mer och mer. Inte nödvändigtvis för hur den ser ut, utan för att den kan och för att den orkar. Och för att den gång på gång gör det jag ber den om. Eller ja, den försöker så gott den kan i alla fall.
De senaste 10 dagarna har jag snittat 1300 kcal om dagen, jag håller mig alltså på ungefär samma nivå som när jag började räkna. Ibland blir det 1500, ibland blir det 1100. Det spelar inte så stor roll, jag äter glass om jag vill ha glass. Men oftast är det inte värt det, och då tänker jag inte kalorimässigt, utan hur det får mig att må. Ska jag njuta så ska jag njuta, och det gör jag inte om jag får dåligt samvete. I går åt jag två bakelser till frukost eftersom Hunken fyllde år. Inga konstigheter liksom
Det känns så skönt, jag börjar få ett hum om hur och vad jag ska äta och kan bedöma värdet på maten på ett nytt sätt nu. Jag räknar bara matkalorier, träningskalorierna som brinner upp är min bonus.
Det går bra.
Jag räknar med att vara nere på 70-talet nästa helg.
70-talet alltså. Det är enormt stort, vilken seger. Jag tror att jag vägde 78-79 kg när vi gifte oss. Det är fyra år sedan och jag pulverbantade några veckor innan vigseln. Ärligt talat så tror jag att jag är smalare nu. Det finns nämligen muskler under huden på den här kroppen.
I så fall är jag uppenbarligen väldigt söt
