Sv: Beach 2014 del IV
Åh tack snälla för alla svar, jag har helt glömt bort hur det är att vara frisk efter ca 9 år med ätstörningar och säkert 20 år av extremt självhat inför min kropp.
Även en frisk person tänker alltså lite på vad som är nyttigt och inte men det är inget man låter gå ut över livet mer än att man försöker välja hälsosamt till vardags liksom och tillåta sig att äta lite extra gott ibland om jag fattat det hela rätt. Det låter sunt. Och att man äter tillräckligt för att orka leva ett vanligt liv och orka med träningen. Och att man inte strävar efter den där jätte smala kroppen utan en frisk och stark kropp. Fast det gör iof jag med, jag vill också bli smal och vältränad vilket jag verkligen inte är nu. Efter viktuppgången är jag inte längre smal och absolut inte vältränad
Jag vet att det tar ett tag för kroppen att omfördela sig så att man ser proportionerlig ut efter viktuppgången men det är jobbigt att vänta på det...
Det låter så skönt det ni beskriver, jag vill så gärna kunna lita på min egen kropp igen och automatiskt veta vad kroppen vill ha och vad den behöver. Jag har alltid oroat mig för att alla som vill gå ner i vikt eller som tränar mycket är i riskzonen för en ätstörning men det verkar verkligen inte vara så. Jag menar, typ alla vuxna kvinnor har enligt statistiken försökt gå ner i vikt eller ogillat sina kroppar och ändå har de inte blivit sjuka.
Jag vill inte heller ha förbjuden mat, jag vill kunna äta det jag vill, jag vill inte vara livrädd för mat
Har fått utökat matschema igen , ska äta mer än tidigare eftersom jag inte gått upp i vikt. Och det känns som att jag bara äter och äter. Hur många gånger per dag äter ni andra?