Barns konst utveckling

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Jo exakt, det var ju det som gjorde det roligt att rita! tips och hjälp och att inte behöva uppfinna hjulet själv. Få tips om att hus kunde få volym med perspektiv, att horisontlinjen inte måste vara längst ned på papperet och hus och allting klänga fast där nere och så blå himmel på resten (det blev så nedrans mycket himmel)

Jag blev nästan lite orolig att alla tyckte det var helt fel att hjälpa barn med teknik och att prata och umgås runt att rita. Att man skulle slänga en hög papper och färg på dem och smälla igen dörren så man inte råkar säga att någonting är fint. (Jag tycker nog visst man får säga att en teckning är fin och att ett barn som dukar ut är duktigt.)

Eller att lära sig "se"/titta på en häst, att se att bakbenen är böjda åt fel håll jämfört med en människas. Eller som pappa en gång visade att en häst kan byggas upp av bollar om man vill osv.

Det är lättare att dra saker till extremer och rita ngt som är likt, men inte, om man först vet ungefär vart saker sitter. Som sagt.

 

[Lena Furberg]

Sv: Barns konst utveckling


Och sen det där med beröm/inte beröm....... Jag tror visst man kan berömma, men kanske inte bedöma.... Jag vet inte riktigt.

MEN jag vet att jag alltid fick mängder med beröm som liten, genom hela barndomen och uppväxten, för att jag var så "duktig på att teckna". Jag sög förstås åt mig och tyckte det var jättetrevligt. Och gick vidare till att ha tecknandet som passion och yrke.

Men - när jag idag utan förutfattade meningar tittar på de teckningar jag gjorde som liten .... så inte var de speciellt märkvärdiga! Inte ett dugg!! Och de hästar jag tecknade som 11-åring är inte i närheten av de teckningar jag får se, idag, av barn i den åldern. Mina hästteckningar var riktigt förfärliga!! Men jag trodde jag var bra, för alla sa ju det ... och tack vare det tyckte jag det var ännu roligare, så jag fortsatte och lärde mig på så sätt via decennier av övning. Idag är jag väl okej på att teckna hästar, men de barn och tonåringar vars teckningar jag ser idag, är tusen gånger bättre än vad jag var då!

 

[Rufss]

Sv: Barns konst utveckling

Man är alltid sin egna värsta kritiker så jag tror nog du överdriver en smula

Beröm är dock väldigt viktigt tycker jag, beröm kan det inte bli för mycket av.

 

[Lena Furberg]

Sv: Barns konst utveckling

Man är alltid sin egna värsta kritiker så jag tror nog du överdriver en smula

Beröm är dock väldigt viktigt tycker jag, beröm kan det inte bli för mycket av.

Nix! Jag ska scanna in nån teckning från 12-årsåldern så får du se!

 

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Jippiiiii!

(Kanske var dina teckningar klart över medel och du numera får se de översta 5% av sveriges barns hästteckningar )

 

[mino]

Sv: Barns konst utveckling

Vad vill du uppnå med ditt barns ritande? Idag när varje unge har en kamera i sin mobil känns det inte särskilt värdefullt att kunna avbilda saker exakt. Att däremot ha ett personligt kreativt "språk" att kunna uttrycka sig med ser jag som betydligt mer värdefullt. Tyvärr tar man rätt effektivt död på det språket om man lär barnet att lyssna på andra och söka efter vad andra tycker är "fint" i stället för på sig själv.

Att sen få stöd i att utveckla sin tekniska skicklighet med konstnärliga verktyg av olika slag är en helt annan sak. Men så länge de är små är den stora grejen bara att de vill uttrycka sig och tycker att de har nåt att uttrycka, eller kanske bara att pennan ligger bra i handen och känslan av en bra tuschpenna mot pappret känns härlig. Den kritiska värderande aspekten bör man vänta med så länge som det överhuvudtaget är möjligt. Det är säkert ingen slump att vi är väldigt många som har ritat mycket som små men helt tappat (lusten för) det uttryckssättet som vuxna.

 

[Inte_Ung]

Sv: Barns konst utveckling

Storheten i dina bilder är ju just det personliga uttrycket.
Det syns att det är en av dina hästar och ¨bilden förmedlar hur vi uppfattar hästar mera än hur de ser ut.

Lysande lyckat.
Ingen har hittills lyckats bättre.

 

[Lena Furberg]

Sv: Barns konst utveckling

Men Gud! Tack!!

 

[Inte_Ung]

Sv: Barns konst utveckling

Varsågod.
Detta har jag velat säga länge.
Redan de första serierna slog liksom till mig på något vis.
Och det var ju ganska länge sedan nu.

 

[Brandgul]

Sv: Barns konst utveckling

Storheten i dina bilder är ju just det personliga uttrycket.
Det syns att det är en av dina hästar och [...]

Min syster ritar ett annat djur med samma elegans. Det syns när det är hennes djur och de efterapas fortfarande 20 år efter att vissa original ritats.

I somras kunde hon inte låta bli att retas när hon hittade en av sina djur på ett tryck. Hon påpekade vänligt att hennes initialer fallit bort ;-)

 

[Lena Furberg]

Sv: Barns konst utveckling

Nu blir jag HEMSKT nyfiken.......

 

[Hoppelhase]

Sv: Barns konst utveckling

Idag är jag väl okej på att teckna hästar

dagens underdrift

 

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Vad vill du uppnå med ditt barns ritande? Idag när varje unge har en kamera i sin mobil känns det inte särskilt värdefullt att kunna avbilda saker exakt. Att däremot ha ett personligt kreativt "språk" att kunna uttrycka sig med ser jag som betydligt mer värdefullt. Tyvärr tar man rätt effektivt död på det språket om man lär barnet att lyssna på andra och söka efter vad andra tycker är "fint" i stället för på sig själv.

Uppnå? Jag är inte sådär galen att jag vill uppnå ngt med barndressyr. Jag gillar att rita även om jag inte gör det lika ofta nu som tidigare. Jag tycker det är jättekul att rita tillsammans, han tycker det är kul. Min dröm är kanske att vi kan om några år sitta och rita tillsammans ibland (på varsitt papper gärna) eftersom det är en underbar umgängesform. Diskutera teknik och så kommer naturligt för mig, sådant har jag gjort med mina väninnor när vi tecknar och med mamma och med pappa. Att låta bli det, att strunta i att visa osv skulle vara att lägga band på mig och vara konstlad. Att säga lite ansträngt -jaha, en bil, var det roligt att rita den? hur kändes det? istället för -Åååh vilken fin bil! vad kul! Eller om han fyller i ett tåg hans mormor ritat innanför linjerna, ska jag hindra henne att säga -Oj så fint det blev! (det bör bemötas med tystnad? eller -nej nej rita inte innanför linjerna du måste rita var du vill. Eller ett konstlat -ojsan var det roligt att rita innanför linjerna.) Det skulle vara att agera och spela teater inför mitt barn. Får jag själv fylla i någonting och färglägga det innanför linjerna? är det ok?

Kamera? Man SER inget när man använder en kamera. Man ritar dessutom inte för att ersätta en kamera. Och eget konstnärligt språk kan man ha ändå. Man kan bli författare även om man lärde sig skriva och stava och var tvungen att skriva en bokresension när man var liten. Man kan uttrycka sig i lera även om man lärde sig dreja. Faktum är att jag omöjligen hade kunnat uttrycka mig själv genom att göra skålar i lera om ingen hade lärt mig tekniken bakom att dreja. Varför ska just rita vara ett område där det är förbjudet att lära någon någonting.

Att sen få stöd i att utveckla sin tekniska skicklighet med konstnärliga verktyg av olika slag är en helt annan sak. Men så länge de är små är den stora grejen bara att de vill uttrycka sig och tycker att de har nåt att uttrycka, eller kanske bara att pennan ligger bra i handen och känslan av en bra tuschpenna mot pappret känns härlig. Den kritiska värderande aspekten bör man vänta med så länge som det överhuvudtaget är möjligt. Det är säkert ingen slump att vi är väldigt många som har ritat mycket som små men helt tappat (lusten för) det uttryckssättet som vuxna.

Så ska jag sluta rita med mitt barn? Ska jag uttrycka mig konstlat och spela teater? En förälder får tillsammans med ett barn spela fotboll, sy, läsa, skriva, räkna osv men det är förbjudet att teckna för då förstör man. För teckna är ett annat heligt område som är för barn o duktiga pedagoger allena.

 

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Tyvärr tar man rätt effektivt död på det språket om man lär barnet att lyssna på andra och söka efter vad andra tycker är "fint" i stället för på sig själv.

Och igen, faktiskt inte. Det som var roligt med att rita när man var liten och fortfarande när man är vuxen är just att lyssna på andra, söka efter vad de tycker är fint, testa prova, kika, härma. Och genom ett initierat val utveckla det och välja sin egen väg. Det var ju rita av alla ämnen i skolan man kunde diskutera utan att ett rätt och fel fanns och hjälpa varandra effektivt. (Och nej jag ritar inte fint eller proffesionellt eller jobbar inom det eller ngt. Eller ritar speciellt ofta. Det bara stör mig lite att teckning ska tigas ihjäl och mosas ut till vuxet ointresse till skillnad från allt annat ett barn kan lära sig. Bara min man tex är lite ledsen över att han inte alls kan rita och eftersom han inte "kan" kan knappt ens lilla A övertyga honom om att rita en snigel.)

 

[mino]

Sv: Barns konst utveckling

Har inte kreativt skapande mer att säga dig än att nåt är fint? Själv tycker jag att den typen av uppmuntran ("vad duktig du är som tar undan tallriken") har ganska liten effekt på själva görandet, jag ser inga tecken på att mina barn börjar plocka undan mer av den typen av överentusiastisk uppmuntran. Min slutsats av detta är att man kanske kan hålla klaffen och bara göra ihop utan att metasnacka så mycket om själva prestationen. Uppmärksamhet kan man ju ge ändå, tex genom det du skriver att man ritar ihop och visar hur man själv gör.

 

[Mabuse]

Sv: Barns konst utveckling

Jag ritade en del som liten, men aldrig nuförtiden. En stor anledning till det var nog att jag lätt kunde se med egna ögon att det inte blev så fint, det jag gjorde. Jag tror att om nån vuxen suttit med mig och visat mig lite mer hur man kan göra rent tekniskt för att det ska bli bättre, så hade jag tyckt det var roligare och kanske fortsatt. Det är väldigt frustrerande att försöka rita och måla, när bilderna aldrig blir som man tänkt sig.

 

[mino]

Sv: Barns konst utveckling

Jag har precis samma erfarenhet.

 

[Lena Furberg]

Sv: Barns konst utveckling

Har inte kreativt skapande mer att säga dig än att nåt är fint? Själv tycker jag att den typen av uppmuntran ("vad duktig du är som tar undan tallriken") har ganska liten effekt på själva görandet, jag ser inga tecken på att mina barn börjar plocka undan mer av den typen av överentusiastisk uppmuntran. Min slutsats av detta är att man kanske kan hålla klaffen och bara göra ihop utan att metasnacka så mycket om själva prestationen. Uppmärksamhet kan man ju ge ändå, tex genom det du skriver att man ritar ihop och visar hur man själv gör.

Men det beror ju lite på vad man menar med "fint". Fint kan ju betyda härligt, häftigt, underbart, sånt man blir glad av, allt möjligt! Om man utbrister till det lilla kladdande barnet -ÅÅHHH vad FIIINT!!! och visar hur lycklig man blir över de galna färgerna - eller över de små mikroskopiska prickarna på papperets ena hörn, så tycker jag det är en positiv reaktion. Det behöver inte handla om att man menar att "bilden" är tekniskt skickligt utförd eller nåt sånt.

Riktigt små barns kladdande och "ritande" handlar mer om färgglädje och nåt kul att hålla på med. Där ska man ju inte komma med anvisningar och tekniska påpekanden.

Men när barnen blir lite äldre tror jag också att tips och råd kan göra underverk för självförtroende och vilja att fortsätta. Små tips som kan ändra en hel teckning till nåt man inte trodde man var kapabel till! För i slutänden handlar det ju om att vara envis -och entusiastisk!- och rita/måla på, precis som med instrument, man kan inte spela piano efter en lektion, eller utan nån lektion alls.

 

[Mabuse]

Sv: Barns konst utveckling

Men då är det väl bra ifall man sitter med sitt barn, ritar tillsammans, och ger lite tips om hur man kan göra för att det ska bli finare?

 

[mino]

Sv: Barns konst utveckling

Det jag vänder mig emot är detta som Cattan skrev

(Jag tycker nog visst man får säga att en teckning är fin och att ett barn som dukar ut är duktigt.)

Jag anser inte att det är en bra eller särskilt effektiv metod, lite beroende på vad man vill uppnå, att värdera barns prestationer hela tiden. Man kan lära dem saker utan att tjat om att dom är duktiga och ritar fint.