Barns konst utveckling

Sv: Barns konst utveckling

Jovisst är det det! och han har så många poänger också! Men just hans hangup mot att kalla sig själv mamma och förbudet mot beröm funkar inte helt för mig, det blir konstlat.

Mino: Och framför allt, till Mino igen. Missade på förra. Mitt mål är inte att "locka fram prestationer"! Jag tycker ju helt ärligt att någonting är fint eller duktigt, på riktigt, inte på låtsas, utan baktankar. "Locka fram prestationer" är kanske något jag gör när han är äldre, vem vet. Men vad vore meningen med det just nu, varför skulle jag vilja ha "prestationer" visa faster Agda? Visserligen verkar hon bry sig om när småbarn börjar gå och hur bra de pratar, jag gör det inte så länge det är inom normalkurvan, utanför kanske jag bekymrar mig.
 
Senast ändrad:
Sv: Barns konstutveckling

Jag tror ö h t inte att orden duktig har något alls att göra med duktig-flicka-grejen. Vore det så enkelt hade problemet varit lättlöst.

Det har med hela sammanhanget och bemötandet att göra.

Sen förstår jag att duktig är ett starkt ord för de som redan är duktiga flickor. Men inte för små barn. De har ingen upplevelse alls av ordet. Det är vi som kommer ge ordet en innebörd. Ge istället ordet en bra värdering och få barnet att ta av sig positivt när andra använder ordet i "fel" syfte. (Som man då kan göra enligt vissa tydligen )
 
Sv: Barns konst utveckling

Intressant nog verkar musik vara något kreativt som människor behåller utan att på samma sätt bekymra sig om den konstnärliga kvaliteten.

Fast musik kan ju vara extremt strikt i början innan man kan teknikerna. Det är först sedan det blir lite som man vill (även om mina musikintresserade vänner aldrig spelat som de vill utan snarare vackert, verkar ligga mycket ångest i tex sopran kontra alt osv.) Punkare verkar vara de enda som kan spela vilt oavsett teknik (min man var punkare). Det är väl snarare det att det är en accepterad konstform som folk kan lära sig, till skillnad från bild som betraktas som lite barnsligt och där teknik, skicklighet o undervisning inte får spela någon roll. Man får ju i musiken bedöma två violinister olika om den ena spelar mindre falskt tex.
 
Senast ändrad:
Sv: Barns konst utveckling

Man ska säga jag, det blir mer personligt.

Citatet ur Juhls artiklar är -sådär som svenska mammor gör, kalla sig själv mamma.

Fråga honom :) jag bryr mig inte om det, jag säger mamma om mig själv.
 
Sv: Barns konst utveckling

Exakt! (och för mig som inte är duktig flicka så har det heller aldrig varit laddat)
 
Sv: Barns konst utveckling

Man ska säga jag, det blir mer personligt.

Citatet ur Juhls artiklar är -sådär som svenska mammor gör, kalla sig själv mamma.

Fråga honom :) jag bryr mig inte om det, jag säger mamma om mig själv.

Aha, man ska inte prata om sig själv i tredje person? Håller med om att det låter lite knäppt egentligen, men har insett att jag gör så själv nuförtiden. Jag tror faktiskt det är en spontan förenkling av språket när man pratar med småbarn, detta med att pronomen ändras beroende på vem som talar är ju egentligen rätt avancerat, och det blir lite enklare ifall man skippar pronomen, och alla alltid heter sitt namn, oavsett vem som talar. Ungefär som att jag frågar sonen Mamma göra? istället för Vill du att jag ska göra det?, man talar lite förenklat för att bli lättare att förstå.
 
Sv: Barns konst utveckling

Själv tycker jag det är rätt praktiskt att barnet vet vad jag heter. Ja nu heter jag ju inte mamma, men om jag alltid benämner mig själv som "jag", hur ska då barnet kunna kalla på min uppmärksamhet? Kalla mig för jag? Då heter ju alla jag om alla använder sig av jag.

Tja visst vore det kanske praktiskt om alla använder sitt riktiga namn bara rätt av. Jag har några bekanta där barnen kallar sina föräldrar för deras namn. Det är en vanesak, men jag tycker det känns väldigt opersonligt för mig. På något sätt vill jag att jag och barnen har något som andra inte har. Att bilda en grupp gör ju att man utesluter andra och det blir bara mina barn som kallar mig för mamma. Men alla kan ju kalla mig för mitt förnamn.

Däremot tycker jag inte att det är konstigt att de kalla sina föräldrar vid namn. Jag bara konstaterar att de gjort så! Min fd kallar alltid sina föräldrar för mor och far. Det är ju också att sätt att iaf i deras umgänge att skilja på deras mor och far och andras mammor och pappor.

Nä nu ska jag ut och slåss med andra mammor och pappor på Ikea!
 

Liknande trådar

Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 035
Senast: alazzi
·
Övr. Barn Sonen har i alla år kämpat med dåligt självförtroende, blyghet, den sociala biten osv. Vi har läst, funderat, pratat, peppat, köpt hem...
2
Svar
21
· Visningar
2 212
Senast: Snurrfian
·
Hästvård Någon som har några idéer om vad detta kan vara? Försöker göra en lång historia kort. 1/2 fick jag hem min fina tjej som jag har på...
12 13 14
Svar
270
· Visningar
29 671
Senast: sandrafors
·
Småbarn Hur ser rutinerna egentligen ut när det händer något på en förskola? Är det skillnad på rutinerna, ansvaret, kraven om det är privat vs...
2
Svar
31
· Visningar
10 789
Senast: Lupin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp