Barns konst utveckling

[Lena Furberg]

Sv: Barns konst utveckling

Det jag vänder mig emot är detta som Cattan skrev

Jag anser inte att det är en bra eller särskilt effektiv metod, lite beroende på vad man vill uppnå, att värdera barns prestationer hela tiden. Man kan lära dem saker utan att tjat om att dom är duktiga och ritar fint.

Men, som jag skrev nyss - det beror också på vad man menar med "fint". Om jag utropar -ÅÅÅHH vad FIINT!! till lilla 4-åringen som just skapat nåt obeskrivbart med arton färger (eller två) så behöver det inte betyda att jag bedömer den tekniska skickligheten. Jag kan säga -"DEN teckningen gör mig så glad, får jag den? Då ska jag sätta den på min kylskåpsdörr och bli glad varje gång jag går förbi!" så VET jag att barnet blir upplyft och glad och gärna ritar elva till, som jag får till min kylskåpsdörr

 

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Jag anser inte att det är en bra eller särskilt effektiv metod, lite beroende på vad man vill uppnå, att värdera barns prestationer hela tiden. Man kan lära dem saker utan att tjat om att dom är duktiga och ritar fint.

Låter inte som ngt jag skrivit, men det kan ju vara så såklart.

 

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Det jag vänder mig emot är detta som Cattan skrev...

Jag anser inte att det är en bra eller särskilt effektiv metod, lite beroende på vad man vill uppnå, att värdera barns prestationer hela tiden. Man kan lära dem saker utan att tjat om att dom är duktiga och ritar fint.

Jaha, men vem sade någonting om hela tiden? Eller tjata. Eller om metoder effektiva eller ej. Jag har inga metoder, eftersom jag inte heller har några mål om dresserade barnet 1a.

Jag för vanlig, normal, trevlig konversation och om jag tycker att min man varit underbar som diskat (man kan berömma även saker som händer vardagligt) så säger jag -Vad duktig du var som diskade! Liksom jag säger till A om han kommer med ett porslinsfat från bordet (med hög risk att han tappar) -Åh vad bra att du dukar av, tack så mycket, jag tar tallriken. Just för att jag blev glad, om än samtidigt orolig för tallriken. Att hitta på ngn konstlad fras enligt metoden om effektiv uppfostran för idealbarnet ligger inte riktigt för mig.

Jag tycker det är kul att rita. Så vi ritar och har kul, och då pratar jag också.
Jag tycker det är kul att springa, sparka boll, läsa, pussla, rida, diska tillsammans med A. När jag gör det så pratar jag. Ord som springa fort, sparka bollen, hoppa högt, där passar pusselbiten, hur många barn är det på bilden, vad fint du klappar hästen snällt, vad bra att du rör dig lungt osv förekommer helt enkelt om jag inte ska vara tvärtyst. Jag har också lite av tendensen att jag gärna vill förstärka önskat beteende och då blir det lite beröm om att man klappar hästen fint.

 

[Mabuse]

Sv: Barns konst utveckling

Jag tycker inte det är särskilt hemskt att berömma sina barn och säga att de är duktiga, det finns tycker jag massor man vill att barnen ska lära sig, och positiv förstärkning är en betydligt trevligare och bättre sätt än negativ förstärkning, som det ju lätt blir nog av ändå, med allt man får säga nej till med småbarn.

 

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Har inte kreativt skapande mer att säga dig än att nåt är fint? Själv tycker jag att den typen av uppmuntran ("vad duktig du är som tar undan tallriken") har ganska liten effekt på själva görandet, jag ser inga tecken på att mina barn börjar plocka undan mer av den typen av överentusiastisk uppmuntran. Min slutsats av detta är att man kanske kan hålla klaffen och bara göra ihop utan att metasnacka så mycket om själva prestationen. Uppmärksamhet kan man ju ge ändå, tex genom det du skriver att man ritar ihop och visar hur man själv gör.

Jo det är kanske att vara en bättre förälder att inte prata. Men det måste vara ok att ha personlighet även som mor. Men jag tycker om att umgås genom att prata. Jag säger inte bara saker för att få effekt, är inte den typen.

Har inte kreativt skapande mer att säga dig än att nåt är fint?

Oj det var ett elakt litet nålstick. Vad tänkte du att jag skulle svara på det? Om fint är det enda ordet man någonsin använder kan jag föreställa mig att det kunde vara ett problem. Om man får vara elak tillbaka så kanske det är tur att jag säger så mycket annat att ett ord inte är det enda jag säger om någonting... och att jag inte alltid använder samma ord om allting eller varje gång...

 

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Jag ritade en del som liten, men aldrig nuförtiden. En stor anledning till det var nog att jag lätt kunde se med egna ögon att det inte blev så fint, det jag gjorde. Jag tror att om nån vuxen suttit med mig och visat mig lite mer hur man kan göra rent tekniskt för att det ska bli bättre, så hade jag tyckt det var roligare och kanske fortsatt. Det är väldigt frustrerande att försöka rita och måla, när bilderna aldrig blir som man tänkt sig.

Två vuxna satt regelbundet med mig när jag ritade som liten och hjälpte med tekniken. Senare i skolan utbytte jag erfarenheter och tekniker med kamrater. Jag fick extremt lite beröm men mycket kritik o tips. (De ville nog vara "pedagogiska")(Jag skulle av mig själv förstå att det var "fint" och vara nöjd, men nöjd blir man ju aldrig och om ok prestation det förstod jag inte förrän det började synas i betygsform.) Tycker nog allt att lite av varje, både tips och beröm/positiv kritik är mysigt. Lena Furberg verkar ju inte ha skadats av beröm.

 

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Precis så! Ett spontant, kanske förvånat, ååh vad fint! Oj. (Med allt det du beskrev att det innefattade.)

 

[Mabuse]

Sv: Barns konst utveckling

Ja, det är klart beröm också är bra. Det är alltid roligt om det man gör blir uppskattat av andra, det tror jag gäller alla människor. Vi är ju sociala varelser, problem blir väl möjligen om man saknar förmåga att ge sig själv en klapp på axeln också, utan bara kan få bekräftelse från andra. Det innebär ju inte att det är skadligt att alls få andras bekräftelse också.

 

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Fast den förmågan tror jag kommer delvis lite av att få uppleva beröm och uppskattning utifrån ibland. (obs ordet ibland, inte ständigt eller alltid )

 

[mino]

Sv: Barns konst utveckling

Jag tycker att Lena har ett bra sätt att uttrycka sig utan att lägga in så mycket värderingar i teckningen och i stället hålla fram sin egna reaktion:

Jag kan säga -"DEN teckningen gör mig så glad, får jag den? Då ska jag sätta den på min kylskåpsdörr och bli glad varje gång jag går förbi!" så VET jag att barnet blir upplyft och glad och gärna ritar elva till, som jag får till min kylskåpsdörr

Duktighetsproblematiken kanske är värd en annan tråd. Men min grundinställning är att det finns bättre och trevligare sätt att locka fram bra prestationer hos barn än att få dem att anpassa sig efter vad andra tycker är fint, duktigt och bra.

 

[cirkus]

Sv: Barns konst utveckling

NU väntar jag på två saker, dels Lenas teckning från 12-års ålder

Och vart tog TS vägen ? Hon ville ha en diskussion men försvann som en avlöning

 

[Mabuse]

Sv: Barns konst utveckling

Duktighetsproblematiken kanske är värd en annan tråd. Men min grundinställning är att det finns bättre och trevligare sätt att locka fram bra prestationer hos barn än att få dem att anpassa sig efter vad andra tycker är fint, duktigt och bra.

Men människor är ju sociala varelser, självklart anpassar vi oss hela tiden efter varandra, vi uppskattar varandra och har åsikter om varandra. Att låta sitt barn växa upp utan minsta förståelse för sociala spelregler tycker jag vore direkt elakt. Och ja, jag vill i högsta grad att mitt barn ska anpassa sig efter vad jag tycker är fint, duktigt och bra, t ex när det gäller att inte kasta mat omkring sig, att vara snäll mot djur, inte slåss, osv. Och jag vill att när han verkligen ansträngt sig med något och lyckats, t ex att bygga ett högt torn av alla klossarna, bekräfta hans känsla av att vara nöjd över att ha lyckats med vad han föresatt sig.

 

[mino]

Sv: Barns konst utveckling

Ok, "anpassa sig" är nog fel uttryckt, "söka efter" hade nog varit bättre. Det är är en stor skillnad mellan att utveckla ett behov av att söka andras bekräftelse och gillande i det man ritar mot att anpassa sig efter, tex, trafikregler. Och det är ju just ritande vi pratar om i tråden.

Du skrev själv tidigare i tråden att du tappade intresset för att rita för att det inte blev bra och jag tyckte själv att det blev så (och jag gick ändå estetisk specialinriktning i bild fram till jag tog studenten och fick en hel del träning). Jag tycker att det är synd att barn inte bara kan få uppleva en glädje i att göra (kreativa) saker för sin egen skull utan att fundera på resultatet så mycket. Resultatet är egentligen inte särskilt viktigt.

Intressant nog verkar musik vara något kreativt som människor behåller utan att på samma sätt bekymra sig om den konstnärliga kvaliteten.

 

[Lena Furberg]

Sv: Barns konst utveckling

NU väntar jag på två saker, dels Lenas teckning från 12-års ålder

Och vart tog TS vägen ? Hon ville ha en diskussion men försvann som en avlöning

Hehe! Ska försöka fixa den....... Den finns i en gammal dagbok.

 

[Golden_Heart]

Sv: Barns konst utveckling

Läser tråden!
Gillar det som dyker upp, en del har själv lugnat mig inför fyra årskontrollen av dottern.
Försöker hitta ideer till hur jag ska inspirera henne mer kreativt och på något sätt träna finmotoriken. Grovmotorik och språket har hon oerhört bra!

 

[Mabuse]

Sv: Barns konst utveckling

Det finns ju massor av sätt att träna finmotoriken, klossar och duplo t ex? Om ni har en ipad så kan man rita med fingrarna på den, lättare än att behöva hålla i en penna.

 

[Brandgul]

Sv: Barns konst utveckling

Ditt barn tränar finmotorik hela tiden. Du kanske bara inte ser det?

Jag tror inte att den ultimata träningen för finmotorik är att rita. Den bästa och effektivaste träningen är det som barnet är intresserat av och faktiskt gör. Även alla rutinsaker som man omedvetet gör hela hela tiden. Det är färdigheter som knappast går att forcera hur mycket som helst eftersom det handlar om utveckling.

Jag gillar verkligen inte denna hysteri om att barn måste kunna allt jättetidigt. Precis som att man inte skulle kunna lära sig saker när man är lite äldre.

Tex att cykla kan få (ens någon?) två och treåringar. Men man lär sig det ändå även om man hinner bli sju år.

Sen är det så klart väldigt trevligt om barnet snabbt blir bra på saker som man själv tycker är viktiga.

 

[Sar]

Sv: Barns konst utveckling

Jag blev nästan lite orolig att alla tyckte det var helt fel att hjälpa barn med teknik och att prata och umgås runt att rita. Att man skulle slänga en hög papper och färg på dem och smälla igen dörren så man inte råkar säga att någonting är fint. (Jag tycker nog visst man får säga att en teckning är fin och att ett barn som dukar ut är duktigt.)

Är inte det lite typiskt "Jesper Juul"?! Att man ex.vis hellre ska fråga hur det kändes bär barnet åkt rutchbana istället för att säga att barnet är "duktigt" för att det åkte en så hög rutchbana.

Ibland kan jag hålla med men ibland inte. Jag tycker att bra prestationer förtjänar att berömmas och ibland kanske ett barn behöver beröm bara för att våga eller fortsätta hålla intresset uppe även om prestationen kanske rent objektivt är rätt usel.

 

[Brandgul]

Sv: Barns konst utveckling

Jo exakt, det var ju det som gjorde det roligt att rita! tips och hjälp och att inte behöva uppfinna hjulet själv. Få tips om att hus kunde få volym med perspektiv, att horisontlinjen inte måste vara längst ned på papperet och hus och allting klänga fast där nere och så blå himmel på resten (det blev så nedrans mycket himmel)

Jag blev nästan lite orolig att alla tyckte det var helt fel att hjälpa barn med teknik och att prata och umgås runt att rita. Att man skulle slänga en hög papper och färg på dem och smälla igen dörren så man inte råkar säga att någonting är fint. (Jag tycker nog visst man får säga att en teckning är fin och att ett barn som dukar ut är duktigt.)

Eller att lära sig "se"/titta på en häst, att se att bakbenen är böjda åt fel håll jämfört med en människas. Eller som pappa en gång visade att en häst kan byggas upp av bollar om man vill osv.

Det är lättare att dra saker till extremer och rita ngt som är likt, men inte, om man först vet ungefär vart saker sitter. Som sagt.

Jag tror inte heller på att barnen alltid ska uppfinna hjulet igen. Jag tror att det är ett tankefel. Hur ska man kunna komma på allt när man inte ens vet vad som finns? Vuxna förkovrar sig i både det ena och det andra. Men barnen ska helt utan inspiration komma på allt...

Man kan använda sig av stilleben. Vad är det för färg och form? Vart sitter öronen? Ju mer styrt ju mer sällan har jag erfarenhet av. Generellt.

Något som alla verkar älska är att barnen ska måla med grundfärgerna. Åh vad jag tycker det är tråkigt. Jag tror det går lika bra att lära sig blanda till färgerna när man är äldre än tre fyra år. Jag erbjuder heller deras önskefärger!

 

[Badger]

Sv: Barns konst utveckling

Nä men jisses. Vill du att jag ska skriva upp meningar och uttrycka mig som en annan människa (om än en väldigt trevlig och vettig sådan) än mig själv för att uppfostra barn ständigt, spela skådespel inför mitt barn istället för att umgås med det?

Helt ärligt jag tror att det är bäst att vara sig själv. Och nej jag är inte dum i huvudet så ja jag kommer inte att försöka handikappa mitt barn. Jag har också läst de där artiklarna i föräldrapressen om att inte skapa "duktiga" flickor med ätstörningar, ingen fara. Kände igen det direkt när diskussionen startade, var nyfiken på hur förbjudna o provocerande de blivit. De förbjudna orden, duktig och fint, slår vad om att det blir nästa generations hangup att de inte använts . Inga förbjudna ord här inte, men jag har förstått andemeningen i artiklarna, det är ingen risk. Jag gör saker i moderation inte i extremer. Inte förbjuda ord, inte bara använda vissa ord. (Jag har aldrig varit en duktig flicka och var inte uppfostrad till att bli en.)

Mitt barn är inte min hobby eller mitt (uppfostrings)projekt, eller mitt uppvisningsobjekt, eller jämföraoskrytaisamtalmedföräldrargrej, det är mitt barn. Jag hoppas han blir lycklig och får många intressen (han är ganska glad och positiv just nu vilket är mysigt). Jag struntar i om någon annan gillar hans teckningar, vi tycker om dem, han och jag. Om de gör mig glad eller förvånad förbjuder jag inte mig själv enstaka ord. (För jag är ingen "duktig flicka" jag tänker själv )