Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

[vallhund]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Skämtsamhet går inte fram i en allvarlig tråd.
Din mästrande ton betackar jag mig för.

 

[Badger]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Synd att du inte har länken.

För övrigt så går i princip alla barn på dagis nu för tiden och det var säkert fler som hade det jobbigt på ett eller annat sätt, som hade gått på dagis.

Vad som är lite lustigt med det här med dagis är att en GOD mor ammar så länge som möjligt just för att undvika allergier. Det är inte otvetydigt bevisat att amning minskar risk för allergi.

Däremot finns klar evidens för att dagis före 1,5 års ålder signifikant minskar allergirisk hos barn. Men en GOD mor bör ha barnet hemma

 

[Badger]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

*kl*
En aspekt som kanske inte förtydligats är att det är framför allt under de första två åren där omsorgsbiten och tillsynen är så total som man har störst behov av avlastning. Samtidigt är min erfarenhet att det är rätt oproblematiskt med dagis då, det spelar inte så stor roll vem som utför omsorgen så länge det är tryggt. Däremot när barnen är från 3 och uppåt och det mer handlar om en relation, då har jag upplevt att barnen behöver mig som individ på ett annat sätt. Och när de är i den åldern när de förflyttar sig, äter och går på toa och sånt på egen hand är det inte särskilt svårt att ha båda hemma. Så det behöver inte bara vara till glädje för barnet med dagis utan också är bra för föräldrar att ta den avlastning de kan få. Är det något som kännetecknar de trådar där folk ropar på hjälp och håller på att gå under i sitt familjeliv så är det just att de kör på 24/7 och bristen på avlastning och att de till varje pris ska klara allt själva. Det finns ingenting bra med att göra familjeumgänget och hemmet till en prestigesak där man anses lat om man inte gör barnmat från grunden och aldrig lämnar sina barn en sekund utan snarare är det en klok och bra strategi att se till att ta den avlastning man kan få.

Jag är verkligen böjd att hålla med. Jag har tänkt samma sak själv, att nu går det bra med långa dagar, A sover 1-3 timmar på dagis, oftast två. Men när han blir äldre, då känns det som att det inte är hållbart på samma sätt.

 

[Petruska]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Nej. Jag lånade formen för min beskrivning från hur presentationer av förskoleverksamheter brukar låta, ungefär - det var inte alls riktat mot vad andra föräldrar ger/gör med sina barn.

Jag har faktiskt aldrig sett samma invändningar mot att folk lägger år på att ströplugga eller att resa, trots att det "förslösar" yrkesverksamma år på samma sätt.

Nej, jag talade om ditt föräldraskap. Det låter ju som att det är avhängigt att barnet är hemma med dig/er hela tiden under de tre första åren, för att barnet ska kunna få det där du räknar upp. De flesta klarar nog av att ge ungefär detsamma, även sedan barnet börjat på dagis. Jag tror rentav att många föräldrar blir om inte mer engagerade, så i alla fall lättare är inriktade på barnet och barnets behov just om de inte umgås hela tiden. Inte bara barn har ju behov av annat än sina föräldrar, även föräldrar har andra behov.

Jag träffar faktiskt väldigt sällan eller aldrig på någon som ströpluggar (vad det nu är) eller reser sedan de väl utbildat sig och inlett sitt yrkesliv. Att studera på fritiden (med eller utan direkt koppling till arbetet), att resa ett par tre månader någon enstaka vinter, eller att ta ett utlandsuppdrag i relation till jobbet, är ju en annan sak än att gå på halvfart eller mindre i flera år.

 

[Badger]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Någon skrev också någonstans i den här tråden om sitt barn på dagis som kryper in i en buske(???) och bara sitter där och "ser på hur dom andra leker".

Det är möjligen inte så att den ungen är stressad och slutkörd och drar sej undan för att få lugn och ro? Man undrar hur den kraken kommer att må om ett visst antal år...

Å vad elakt skrivet. Det var jag som skrev det och jag vet att han mår bra. Finns det något krav på att ett barn måste springa runt runt hela tiden för att det ska duga för dig. Två små pojkar som sitter tillsammans och njuter av dagen duger inte. (dessutom beskrev du det fel, det är ngn liten buske längs med väggen på förskolan och de lutar sig mot väggen).

Jag gillar inte människor som du, som betraktar barn som ngt slags varelser skilda från mänskligheten. Som hundar eller marsvin, stöpta i samma form allihop. Alla ska göra likadant, lägga sig 7 på kvällen, gå upp 6 på morgonen. Om de är ute ska de springa, om det är mat ska de peta. Korv och makaroner ska de äta, inte kallrökt lax. Marsch marsch marsch. Ingen mjukhet eller böjlighet i kalla åsikter.

Pft barn ska sova klockan 7. Det är ngt svenskt påfund, en mysig kväll med fest i andra länder får barn vara med till 9 och somna tryggt i föräldrarnas famn. (A sover normalt klockan 9 så jag har inget egenintresse i den frågan)

Ooooh jag älskar barn säger folk. Som om de vore akvariefiskar. Barn är ett folk i ett främmande land, bläh.

(eller som en kollega som annars är trevlig som helt plötsligt på en julfest fräste i mitt öra - DEN DÄR UNGEN BORDE SOVA NU! klockan var 18:30 på en restaurang och sjuåringen var helt underbar, lugn och glad. En syn som värmer mig, ett barn med sin familj, väcker hat hos andra. )

Ush jag kan inte riktigt beskriva vad jag tycker om den attityden.

Om det är någon känsla som dagis ger när man lämnar eller hämtar eller dyker upp så är det -stilla, lugn, flexibilitet.

 

[ien]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Nej, jag talade om ditt föräldraskap. Det låter ju som att det är avhängigt att barnet är hemma med dig/er hela tiden under de tre första åren, för att barnet ska kunna få det där du räknar upp. De flesta klarar nog av att ge ungefär detsamma, även sedan barnet börjat på dagis. Jag tror rentav att många föräldrar blir om inte mer engagerade, så i alla fall lättare är inriktade på barnet och barnets behov just om de inte umgås hela tiden. Inte bara barn har ju behov av annat än sina föräldrar, även föräldrar har andra behov.

Jag har redan skrivit att vi inte löser det så att vi är hemma de tre första åren trots att vi i princip skulle föredra det - just eftersom situationen måste vara bra för alla i familjen. Däremot har vi valt senare förskolestart än vad som är gängse här (där vi bor).

Jag tycker inte att det är konstigt att man hinner med att göra fler saker med sitt barn om man är hemma med det än om det går på förskola. Om umgänget inte blir helt inriktat på barnet när man är hemma tillsammans hela dagarna ser jag snarare som en fördel än en nackdel faktiskt, jag tycker att det är viktigare att barnet är med än att det är i centrum.

Jag träffar faktiskt väldigt sällan eller aldrig på någon som ströpluggar (vad det nu är) eller reser sedan de väl utbildat sig och inlett sitt yrkesliv. Att studera på fritiden (med eller utan direkt koppling till arbetet), att resa ett par tre månader någon enstaka vinter, eller att ta ett utlandsuppdrag i relation till jobbet, är ju en annan sak än att gå på halvfart eller mindre i flera år.

Ströplugg är, som jag ser det, att läsa enstaka kurser i väntan på att man ska komma på vad man egentligen vill göra. Jag uppfattar varken det och mer omfångsrikt resande (typ, jobba som en galning i tre månader, ut och res i sex månader - gör om hela proceduren) som så väldigt ovanligt. Visserligen sker det väl snarare just innan man utbildat sig och etablerat sig på arbetsmarknaden, men jag har svårt att se vad som skulle vara så illa med att vända på den ordningen.

 

[Petruska]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Visserligen sker det väl snarare just innan man utbildat sig och etablerat sig på arbetsmarknaden, men jag har svårt att se vad som skulle vara så illa med att vända på den ordningen.

Poängen är väl snarare att så kallat ströpluggande (jag anar att du skulle räkna min tioåriga utbildning dit i sin helhet, men jag anser att min utbildning förräntar sig mycket väl när det gäller valfrihet i yrket, och helt ok när det gäller inkomster) och längre resor mycket sällan används på ett sådant sätt att det försämrar ens läge på arbetsmarknaden, sedan man väl tagit sig in på densamma. Ett steg som studierna dessutom brukar underlätta, för mig har de tex varit helt avgörande.

Inte heller verkar studier och resor sedan man börjat arbeta användas - som däremot föräldraledigheten används - på ett könsrollskonserverande sätt där kvinnor är hemma från jobbet under lång tid (och dessutom oftare går ner i arbetstid sedan ledigheten är över).

 

[ien]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Poängen är väl snarare att så kallat ströpluggande (jag anar att du skulle räkna min tioåriga utbildning dit i sin helhet, men jag anser att min utbildning förräntar sig mycket väl när det gäller valfrihet i yrket, och helt ok när det gäller inkomster) och längre resor mycket sällan används på ett sådant sätt att det försämrar ens läge på arbetsmarknaden, sedan man väl tagit sig in på densamma. Ett steg som studierna dessutom brukar underlätta, för mig har de tex varit helt avgörande.

Inte heller verkar studier och resor sedan man börjat arbeta användas - som däremot föräldraledigheten används - på ett könsrollskonserverande sätt där kvinnor är hemma från jobbet under lång tid (och dessutom oftare går ner i arbetstid sedan ledigheten är över).

Utgångspunkten för den här delen av diskussionen är ju det du skrev om att (längre) hemmavaro med barn innebär att yrkeslivet eftersätts. Jag tycker att det är mest rimligt att utvärdera det utifrån hur det (troligtvis) kommer att se ut över hela livet, inte när stillaståendet i yrkeslivet inföll. Om två personer vid ålder Y befinner sig vid karriärpunkt X så befinner de sig ju på samma punkt även om anledingen till de befinner sig där och inte på X+2 är att en ägnat två år år att resa och en ägnat två år åt att vara hemma med barn. Dessutom bör effekten kunna motverkas åtminstone delvis om man är två föräldrar som växeldrar.

Din andra invändning delar jag däremot - men fick jag bestämma skulle männen vara hemma mer snarare än att kvinnorna skulle vara hemma mindre.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jamen svara på frågan istället! Hur sent i livet anser du att barnen skall lära sig social kompetens? Att man har det inom familjen gör inte att man klarar av utomstående samspel

Tycker mej ha svarat på frågan förut men tar det igen då.

Den sociala biten tränas ju in från allra första stund i livet, och den finns ju överallt, precis som du säger, inte bara inom familjen. MEN, inte ska väl dagis behöva finnas för att barnet ska utvecklas?
Barnet har föräldrar som kan se till att det får träna på andra ställen.
Jag kan se till att mitt barn får det han behöver på den fronten utan dagis för man kan faktiskt gå utanför dörren och hitta på saker vare sej man har ett eller två barn eller till och med flera.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag tycker att det är synd om man som förälder känner att ens lilla barn måste gå på förskola (inte för att man själv ska jobba/plugga utan för att barnet annars skulle missa något väsentligt).

Håller helt o hållet med.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Nu läser jag dig som att du svarar mig och TS i ett. Jag har ingenstans argumenterat för att hålla barn hemma till skolstart eftersom jag också tror att det är bra för barn att få göra de saker du nämner innan "allvaret" börjar, men jag har argumenterat mot att små barn behöver förskolan för sin egen skull. För min del går den gränsen någonstans runt tre år.

Edit: såg nu att du redigerat och utvecklat ditt inlägg. Vi har helt enkelt olika syn på vilken miljö ett litet barn har störst glädje av.

Kan även säga att det är väl så jag oxå resonerar, att barn upp till en viss ålder inte alls är beroende av att gå på dagis för att kunna funka i en grupp senare i livet, man måste inte börja träna så hårt så snabbt som vissa verkar tycka.
Sen tror jag en treåring kan säga vad den vill(för det mesta iaf) och det kan bli lite lättare att ta beslut om vart den större gruppträningen ska ske, och med det menar jag fortfarande att just dagis inte behöver vara nödvändigt även om det är en lätt lösning.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Nej, så kan det vara. Svårt att säga, eftersom barn utvecklas så mycket oavsett, men när det gäller vårt eget barn så har det i vilket fall blivit en ganska stor skillnad i hur självsäkert han interagerar med andra barn, och deltar i större sociala sammanhang (t ex äta tillsammans med många andra) på det dryga halvår som gått sedan han började dagis, fast han är under tre fortfarande. Sen tror jag också att dagis säkert blir viktigare ju äldre barnet blir, men jag har verkligen inte det minsta dåligt samvete för att jag inte var hemma med honom tills han var tre, det känns inte som han missat något genom att börja dagis, men däremot vunnit en del.

Men man kan ju aldrig veta hur ditt barn hade utvecklats om han hade varit hemma med dej istället den tiden han nu har varit på dagis, han kunde ju ha tagit allt i en lugnare takt eller så hjälpte dagis till att få fram honom lite snabbare eller så kanske han hade kunnat ännu mer om han varit hemma med dej. Svårt att säga eftersom man inte kan spola tillbaka tiden och sen göra om för att kunna jämföra.

Men anser du att det är viktigt att han kan just det han kan idag, just idag?
Hade det spelat någon roll om han agerat mer självsäkert gentemot andra barn om två månader?

 

[Calazirya]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag har förståelse för att du och fler andra väljer att ha dina båda barn hemma, den förståelse för att andra väljer annorlunda än dig har du inte visat i tråden dock.

Förskolan är inte nödvändig, då skulle den ha varit obligatorisk ( vilket det finns dom som vill införskaffa, från 3 år ). Men det finns ändock forskning som stödjer det som många skriver i tråden. Förskolan ger fördelar, det är skillnad på hemmabarn och förskolebarn rent statistiskt.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag förstår att man vill ha nummer 1 på dagis några timmar i veckan så man verkligen orkar vara med att vara mamma på bästa sätt. Men det är nog många som inte vågar erkänna det, därav vrider och vänder på anledningen till dagis.

Precis, men varför ska det kännas så fult att säga som det är?

Här i tråden anses jag tycka mej vara bättre än alla andra, vilket jag aldrig har påstått, för att jag tror mej klara av att ha bägge mina ungar hemma och umgås med dom utan att dom går miste om en massa viktigt, för jag tror att jag kan se till att dom får det dom måste ha utan att klättra på väggarna genom andra aktiviteter än dagis och dess aktiviteter.
Sen hur länge jag och min man tänkt vara hemma har vi satt på obestämd tid, men börja skolan måste dom ju och jag har alltid tänkt att när ungen är 5-6 år måste han iaf börja på sexårsverksamheten(vilket jag fick höra här inte var nått obligatoriskt men som jag trodde att det var).

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag har förståelse för att du och fler andra väljer att ha dina båda barn hemma, den förståelse för att andra väljer annorlunda än dig har du inte visat i tråden dock.

Förskolan är inte nödvändig, då skulle den ha varit obligatorisk ( vilket det finns dom som vill införskaffa, från 3 år ). Men det finns ändock forskning som stödjer det som många skriver i tråden. Förskolan ger fördelar, det är skillnad på hemmabarn och förskolebarn rent statistiskt.

Ni har inte tolkat mej så trotts att jag har skrivit att jag haft förståelse för att folk vill ha sina ungar på dagis.
Det var pga att jag använde ordet lat som folk gick i taket, för att jag tycker, men med det har jag inte sagt att jag inte kan förstå andra.

 

[Calazirya]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

För att det fijja skrev inte är synonymt med ordet lat, det ordet som du återkommer till.

Ja bland annat är det ordvalet som får folk att reagera eftersom det inte handlar rent generellt om lathet.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Det bor många barn på vår gata. Hans bästa kompis från dagis bor 100 m bort.
Vi åker till öf 1-2 ggr/veckan.
Annars leker han mycket med sin storebror. Och en av mina bästa vänner har barn i samma ålder, och vi ses minst 1 gång i veckan.
Vi försöker åka och bada 1 gång i veckan också, och där brukar han träffa barn som han leker med.

Jag tycker att det vekar som om att ditt barn har det jätte bra hemma

Min man, som gick på dagis fast han inte ville det (var tvunget att bli så pga att hans föräldrar behövde jobba), berättade för mej igår hur glad han blev dom gångerna han fick vara hemma från dagis och att han helst hade sluppit vara där, trotts alla pedagoger.

 

[Mabuse]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Men man kan ju aldrig veta hur ditt barn hade utvecklats om han hade varit hemma med dej istället den tiden han nu har varit på dagis, han kunde ju ha tagit allt i en lugnare takt eller så hjälpte dagis till att få fram honom lite snabbare eller så kanske han hade kunnat ännu mer om han varit hemma med dej. Svårt att säga eftersom man inte kan spola tillbaka tiden och sen göra om för att kunna jämföra.

Men anser du att det är viktigt att han kan just det han kan idag, just idag?
Hade det spelat någon roll om han agerat mer självsäkert gentemot andra barn om två månader?

Hur menar du att han hade kunnat ännu mer socialt genom att vara hemma med mig och träffa betydligt färre människor? Hur skulle det gått till, hur skulle han kunna bli bättre på något genom att göra det mindre?

Visst är det inte jätteviktigt att han känner sig trygg och glad i större sällskap redan nu, men det är något han har glädje av, eftersom vårt liv trots allt ser ut så att vi ibland umgås med andra, och då blir åtminstone jag glad av att se att han är trygg med och gillar den situationen. Likadant är det roligt att han på dagis har lärt sig att det är jätteroligt att äta många tillsammans, både för honom och oss, eftersom det gör att han har glädje av fikor och middagar med vänner på ett annat sätt. Det är rätt jobbigt att känna sig osäker tillsammans med andra, så kan man slippa det så ser jag bara fördelar, faktiskt.

Hemmiljön påverkar dessutom otroligt mycket mer än dagis eller inte när det kommer till t ex framgång i skolan och senare livsval. På gott och ont, men så funkar nu en gång det sociala arvet. Vill man att det ska gå bra för barnen i skolan t ex är det mycket viktigare huruvida man själv har en högskoleutbildning, än om man är hemma med dem under uppväxten eller inte, om man ska vara lite krass.

Jag blir också lite nyfiken på vad du tror att barn kan utveckla genom att vara hemma istället för på dagis? Som jag ser det så tillför dagis, utan att ta ifrån barnet det man får hemma. Man förlorar inget, men vinner desto mer.

Sen får man ju se det hela lite mer långsiktigt också - min egen mamma jobbade heltid i princip hela min uppväxt, ibland lite mindre och ibland lite mer, hon la tillräckligt med tid och energi på sitt yrke för att bli duktig på det, och det gjorde att jag såg det som självklart att också satsa på utbildning och arbete. Vilket i förlängningen gjort att jag idag har en bra utbildning och ett mycket roligt arbete, har valt en man som tycker det är självklart att mitt arbete är lika viktigt som hans, vilket i sin tur gör att vi delar lika på föräldraskap och hushållsarbete, vilket undanröjer en stor potentiell konflikthärd i relationen. Det handlar ju också om vilken sorts förebild man vill vara för sina barn.

 

[Mabuse]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Min man, som gick på dagis fast han inte ville det (var tvunget att bli så pga att hans föräldrar behövde jobba), berättade för mej igår hur glad han blev dom gångerna han fick vara hemma från dagis och att han helst hade sluppit vara där, trotts alla pedagoger.

Jag tror iofs att föräldrarnas inställning kan spela en stor roll där. Om föräldrarna tycker att de helst skulle vilja vara hemma, men tyvärr är så illa tvungna att jobba, och barnet måste gå på dagis av nödtvång, så tror jag risken är stor att barnen också ser det så - arbete som ett nödtvång, men något man skulle strunta i om man kunde. Och att det bästa såklart vore om man kunde vara hemma istället.

När jag var liten var förskolan inte alls lika bra som nu, så jag kan inte säga att varken dagmamman eller dagiset jag gick på var något vidare, åtminstone inte jämfört med hur det ser ut idag. Men jag kommer inte ihåg att jag nånsin tänkte att det skulle vara roligare att vara hemma istället, det var liksom så självklart att vuxna naturligtvis arbetar, det är vad man gör när man är vuxen. Inte av nödtvång, utan för att det är en självklarhet, ungefär som att man sover på natten och äter frukost på morgonen. Jag minns att det var en pojke när jag gick i lågstadiet som hade en mamma som var hemmafru, och det tyckte jag verkligen var jättekonstigt, att hon inte hade ett riktigt yrke som alla andra vuxna utan bara gick hemma och tog hand om hemmet hela dagarna, det verkade så futtigt på nåt sätt. Jag hade absolut inte önskar att min mamma slutade med sitt yrke, som jag var stolt över att hon hade, för att vara hemma på heltid.

Detta att arbete är ett nödtvång är för övrigt inte alls en inställning jag skulle önska att mitt barn fick med sig hemifrån, man tillbringar alldeles för mycket tid på sin arbetsplats för att det ska kännas vettigt att uppleva det så. Som att det verkliga livet börjar när man kommer hem - då blir det ju så väldigt stor del av livet som man bara väntar på att det ska ta slut.

 

[rubytoo]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Tycker mej ha svarat på frågan förut men tar det igen då.

Den sociala biten tränas ju in från allra första stund i livet, och den finns ju överallt, precis som du säger, inte bara inom familjen. MEN, inte ska väl dagis behöva finnas för att barnet ska utvecklas?
Barnet har föräldrar som kan se till att det får träna på andra ställen.
Jag kan se till att mitt barn får det han behöver på den fronten utan dagis för man kan faktiskt gå utanför dörren och hitta på saker vare sej man har ett eller två barn eller till och med flera.

Har du samma åsikt om skola??

Det är svårt att hitta det sociala nät som förskolan ger om de inte går på förskola.

Gå utanför dörren gör väl alla föräldrar oavsett om de har barnen på förskola eller inte.