Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?
Jag har suttit och läst tråden, och tycker att vissa har en ganska fyrkantig syn på saker.
Var för inte bara acceptera andras val? Jag kan inte förstå varför det är så hemskt att lämna sitt barn på förskola?
Och att TS kan så hårt fördöma något som hon själv inte har någon erfarenhet av... Det förstår jag inte.
Och att sitta och säga att sömnbrist är detsamma som lathet??? Det är ju riktigt korkat, faktiskt.
Som någon skrev så är barns sömnbehov olika, och så är även vuxnas. Sambon klarar sig med sex timmars sömn, medan jag behöver åtta för att ens fungera som människa....
Utan sömn blir jag lättirriterad, okoncentrerad och och allmänt otrevlig. Visst är det trevligt att ha sina riktigt små barn hemma 24/7, men inte till vilket pris som helst.
Dottern är strax över året och har börjat på förskolan. Hon har hunnit gå en hel månad nu.
I början var hon lite försiktig, men nu har alla hämningar släppt och dagispersonalen har händerna fulla
Men de älskar henne, för hon är alltid på ett strålande solskenshumör.
Vi har ett bar dagis, med bra pedagoger och lagom med barn.
Jag känner ingen oro att hon ska bli bortglömd eller att ingen ska se om hon är trött.
Hon har fått sova en sväng på förmiddagen om hon har behövt, hon har t.o.m fått somna i den ena pedagogens famn ett par gånger.
Och att det inte hinns med knämys...
Tycker att varje gång man kommer och ska hämta henne så sitter hon i någons knä.
Eller så vill hon bli buren. Och de bär på henne. Fast det blir mindre och mindre nu när hon börjar känna sig hemma.
Idag ville hon inte ens åka hem. Hon vinkade hejdå till sin pappa och gick iväg med sin nyfunna vän igen
Jag säger inte att min väg är den rätta, jag säger inte att TS väg är den rätta.
Men jag sitter åtminstone inte och kallar folk för lata....