Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?
Tar hand om gör dom väl, men inte fullt ut eftersom att man väljer att lämna bort dom. I övrigt tror jag inte att folk struntar i sina barn.
Det jag menade var att man gjort ett val av att skaffa ännu ett barn och har man möjligheten att vara hemma med BÅDA sina ungar borde man vilja det, men efter svaren här har jag förstått att folk inte vill det, trotts att möjligheten finns.
Jösses, vilken attityd du har!
Det känns som att du uppenbart inte läser vad de flesta här skriver utan enbart väljer att fokusera på att "folk över lag är för lata för att vilja ta hand om sina barn (syskon) 15h i veckan". Skälen så vitt jag kan läsa är många. Allt ifrån grav sömnbrist till brist på samma pedagogiska aktiviteter som förskolan tillhandahåller på den ort man bor.
Jag har hittills inte sett NÅGON som tänkt sig att omedelbart efter bebisens ankomst skola in storasyskonet som dittills varit hemma (och dessutom inte någon som skolat in något 1-årigt storasyskon alls - det finns ju inte så många 1-åringar som får syskon -, ens när den lilla är lite större, som du verkar vilja ge sken av). Rätta mig gärna om du hittar någon!
Istället kommer svaren uteslutande från föräldrar som redan
har sina barn i förskoleverksamhet, tex jag själv, syskon eller ej. Och svaren är svar på grundfrågan "-Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?" och det svaret har varit ett unisont "nej" så vitt jag kan se, utan andra anledningar har varit orsaken.
Samtliga har utgått från att de, med den erfarenhet de har i ryggen från SINA förskolor och dess verksamheter, och SINA barn i dessa miljöer, ser stora behållningar i att låta det stora syskonet få vara kvar i sitt sociala sammanhang på sin förskola, med sina rutiner där. Att barnet "springer av sig" är minst sagt sekundärt, för jag har inte sett någon alls svara att de
behöver förskoleplatsen för att barnet skall rastas av. Eller av lathet!
Det är inte konstigt att du får många motfrågor och svar när du använder en så arrogant och nedlåtande attityd. Det är DEN många reagerar mot vågar jag påstå, inte någon öm tå hur vida man har sitt barn hemma 24/7 eller inte.
Definitivt är det inte så i mitt fall i alla fall. Vi ser stora mervärden för vår 3-åring i att få behålla sin plats i barngruppen på förskolan, med alla de aktiviteter som blivit en del av hans vardag under det år som gått sedan han skolades in (och då syftar jag framförallt på gruppaktiviteter som vi inte lika enkelt kan skapa hemma), och det som förskolan gör för hans utveckling i de sociala sammanhangen - det sociala som kommer av sig självt i förskolemiljö.
Vi kan inte försvara för oss själva att frånta honom det, för att vi skall få oss själva att tro att vi är någon slags första klassens föräldrar som till varje pris skall ha honom hemma 24/7 tillsammans med oss och lillebror, vars rutiner dessutom är styrande med amningar etc, för att "folk klarat det i alla tider". Till vilken nytta då frågar vi oss? Det blir ju rent larvigt att se småbarnsåren som något man "skall gå igenom" gärna trött som ett as och därmed en sämre förälder, med ett syskon som förlorar en betydande del av sin vardag genom att tas från en i vårt fall fantastisk förskola helt, för att VI velat ha ett syskon. Nej tack.
Vi vet att vi KAN och inte gör det av "lathet", och vi vet att VI vill umgås med honom så mycket som möjligt men vi vet att vi inte vill det under vilka premisser som helst, dvs vi vill inte ta honom från förskolan för
hans skull - när det dessutom, som bonus, innebär att all den övriga tid vi umgås tillsammans är mer kvalitativ pga mer ork hos oss föräldrar OCH att lillebror dessutom får några h själv med oss och att storebror därmed kan ägnas ännu mer uppmärksamhet när han är hemma - ytterligare en bonus!
Anledningen till att du kanske tolkar svar liknande mina som att du trampat på en öm tå när så definitivt inte är fallet - kanske är att jag och fler med mig känner ett behov av att förtydliga noga för att du inte skall få ytterligare vatten på din lathets-kvarn? För det känns onekligen provocerande att bli kallad lat utan anledning. Eller trampas det på någon ömmande tå hos dig att vi inte håller med dig? Och dessutom inte ifrågasätter DITT val att skaffa syskon barn tätt och därmed ha båda hemma, vilket jag tror de flesta i din situation har (inkl. jag själv skulle haft)? För jag har hittills inte sett någon ifrågasätta det, för det finns helt enkelt ingen anledning? Det går inte att jämföra äpplen och päron. En 1-1,5-åring som inte är inskolad på förskolan ÄR något helt annat än en 2,5-5-åring som redan är det.
Slutligen kan jag säga att våra förskolepedagoger, som motpol till de pedagoger du verkat träffa, tycker att det är fel att samtliga barn skall motas in i ett 15h-fack alternativt vara hemma helt när de blir syskon, utan skulle vilja att det fanns möjligheter till längre tid på förskolan än 15h för att flera barn skulle må bra av att få några h till, då det passar dem som
individer. Inte alla naturligtvis - för alla är olika (vilket i princip alla som svarat i tråden velat påvisa), men för en del och då särskilt de större barnen. Min kompis 4,5-åring tex. han ser sig "straffad" för att ha fått en lillasyster nu i vinter, genom att han nu bara får gå på förskolan 15h i veckan. Han skulle vilja vara där mer, trots att de aktiverar honom på många andra sätt. Det ena förtar inte det andra.
