Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

[My_view]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag mådde så fruktansvärt illa både psykiskt och fysiskt med mina två graviditeter, och jag hatade varje sekund av dem! ALDRIG att jag gör om det, två räcker gott och väl! Kan inte förstå kvinnor som får en 10-12 barn, hur sjuttan orkar dom!?!
Sen var jag precis som du när jag fick mitt första barn: noll erfarenhet!
Jag hade inte haft något umgänge på det viset med barn, och ingen i min närhet hade barn, så jag låg där med ett barn på armen på BB och visste absolut ingenting!
Men, dom är jättesnälla och förstående på BB. Där visade dom mig allt som jag behövde kunna för att sköta om barnet hemma. Sen har man nära kontakt med MVC i flera månader, och där hjälper dom gärna till också, bara man vågar fråga. Inga frågor är dumma eller onödiga. Det är bättre att man frågar och får veta än att gå omkring och grubbla.

Sen att vara en perfekt förälder. Ååhh nej du, inte här Jag är nog så långt ifrån en perfekt förälder som man kan komma Man försöker så gott man kan, annat kan man inte göra. Jag kan totalt tappa nerverna på mina barn, skrika till dem ibland då man får höra på samma tjatet för femhundrandemiljontetusendegången! Och jag kan se ut så här och tänka "varför skaffade jag barn?"
Men i slutänden, så är barnen mitt allt, och jag skulle inte kunna leva utan dom, trots att det var 18 månader av helvete innan jag fick dem, och trots att jag vet att man har en låååång tid framför sig med allehanda bråk m.m. Men man får bara göra det bästa av situationen, annat kan man inte göra

Vad gäller din depression, självmordsförsök m.m. så kan jag bara säga jag vet hur det är, har själv varit där nere, och försökt kämpa mig upp... och sänder dig en stor styrkekram, för jag vet vilket helvete du går igenom.
Tänker inte gå in på några detaljer här nu, men du får gärna pm:a mig om du vill prata.

 

[rubytoo]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Och då kanske vi börjar närma oss slutklämmen ...
Jag anser att jag är en dålig människa. Min barndom kanske inte var den bästa, men jag är i alla fall medveten om mina brister och jag inser att jag inte är en människa som bör ha ansvar för ett barn. Jag är alltid mer eller mindre självdestruktiv. Jag har varit mer eller mindre suicidal i åtta år (ja, jag är suicidal nu med - enda anledningen till att jag faktiskt inte gör något är för att jag tycker synd om det där fröet i magen på mig som inte har bett om att bli till.). Jag saknar karaktär, har bara tagit mig igenom 1 år av 3 i min utbildning (om jag nu inte misslyckas med den också) och jag tycks vara obotlig pessimist (nä, verkligen?).

Jag har läst och funderat och läst och funderat och det jag skriver nu kommer nog att få alla här inne att hoppa på mig, men då jag nära sett hur barn mår med föräldrar som är just självmordsbenägna och tar steget så anser jag att om du hyser tvivel faktiskt borde vänta med att skaffa barn.

En väninna till mig blev av med sin pappa genom självmord och det har varit enormt jobbigt för henne och det önskar jag inte en enda människa att genomgå. Det hjälper inte med en bra förälder i ett sådant fall.

Nu vet jag inte hur gammal du är om det brinner i knutarna med att skaffa barn eller om du är så pass ung att du faktiskt kan vänta lite tills du mår bättre? Gå klart din utbildning tex.

Jag tror inte ett dugg på att du är så värdelös som du skriver att du tycker att du är. Tror säkert att du är en bra människa som de flesta faktiskt är och ffa du har en man som stöttar dig och det är en väldigt bra sak och ett stort bevis för att du inte är allt det där du skriver.

Tror att alla människor faktiskt har upp och nedgångar i livet och ser jag till mig själv så vet jag att det är så. Mycket i mitt liv som känns jobbigt försvinner när jag ser mig son och när jag tänker på honom så känner jag bara lycka. Och nej under grav var jag inte rosenrödlycklig, tyckte det var enormt jobbigt att vara gravid och ibland känns det skönt att jag valde att skaffa barn så sent att jag inte hinner skaffa en till. Så tro inte att alla är så glada som de vill ge sken av, däremot så när mitt barn var fött så kände jag obeskrivlig lycka från första sekunden men det var ju jag. Min väninna kände inte samma sak, där tog det veckor innan hon kunde knyta sig an.

Jag tycker att du skall ta en funderare hur du vill göra och känner du att det positiva aspekterna väger över så finns inget att förlora, annars så får man omvärdera sitt beslut. Den lyckan du kände när du plussade kanske är det sanna känslan och det andra du känner nu är kanske vad man förväntar att du skall känna? Om du förstår vad jag menar?

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Min fråga nu blir väl snarast ... finns det någon som inte direkt varit mammamaterial som ändå har lyckats bli en bra förälder?
Eller ja, kanske inte ens "bra" som toppentoppen - good enough är väl vad jag satsar på.

Fast utan att ha läst hela tråden så tycker jag nog att du verkar att vara ett utmärkt mamma-material.

Du ser på det hela klarsynt och praktiskt.
Du erkänner för dig själv och andra att du är osäker och att du inte gillar att vara gravid.
Du har en jättebra pappa till barnet.
Du har tänker redan nu på att ta hänsyn till barnet som är på väg.

Good enough är faktiskt jättebra för ett barn.
Det räcker med att du tar hand om barnet och visar det respekt som individ så får barnet en bra uppväxt.
Svårare än så är det faktiskt inte.

Jag har 3 barn och fullständigt hatade att vara gravid.
Jag har gjort mitt bästa och har underbara barn som tycker om mig precis som jag är.
Det som de tycker är det bästa med mig är att jag alltid finns för dem när de behöver mig.
De vet ju säkert att jag alltid vill deras bästa och det räcker för dem.
Jag tror från det du skriver att du utan vidare klarar av att alltid vilja barnets bästa.

 

[failure]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Med tanke på att jag trots 8 års suicidönskan fortfarande inte HAR tagit livet av mig anser jag att jag har bättre självkontroll än de flesta. Detsamma när det gäller självskadande. Ibland brister det, men uppenbart nog har jag mer självkontroll än vad jag brukar tillskriva mig själv.

Jag har redan gjort en abort, så det är inte det att jag är totalt anti-abort om någon nu fått för sig det. Däremot har jag faktiskt ingen större lust att spola ut något som jag har sett hjärtat slå på. Det kanske är fånigt, melodramatiskt och allmänt idiotiskt, men det är så jag känner.

Men okej, ponera att jag aldrig blir frisk och att min önskan att faktiskt klara av livet normalt failar, så att jag istället tar livet av mig:
Kommer det prägla mitt barn?
Ja, sannolikt.
Kommer det få mitt barn att önska att det inte blivit fött?
Förhoppningsvis inte. De flesta jag känner gör inte det. Till och med jag, som ju inte direkt är någon muntergök, kan faktiskt sätta mig på en stubbe ute i skogen och tycka att det är tur att jag får uppleva livet. Trots allt.

Jepp, det kan vara önsketänkande. Men jag vill jämföra det med bilkörande: jag kan iaktta alla säkerhetsåtgärder (medicin, stöd osv) och ändå dö i en bilolycka. Om jag faktiskt gör allt vad jag kan för att bli fungerande - är jag fortfarande omöjlig som förälder då?

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

För mig själv kändes det mest som "jahapp, en till individ att ta hand om", när vi kom hem med första barnet. Det var mer som om det var en till katt, häst eller annat husdjur som flyttade hit. [/COLOR]

Men det duger ju alldeles utmärkt.
Bara man tar hand om bebisen så att den är mätt, torr, ren och har rätt temperatur.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Med tanke på att jag trots 8 års suicidönskan fortfarande inte HAR tagit livet av mig anser jag att jag har bättre självkontroll än de flesta. Detsamma när det gäller självskadande. Ibland brister det, men uppenbart nog har jag mer självkontroll än vad jag brukar tillskriva mig själv.

Jag håller även jag med rubytoo. Vänta med barn, för det är inte optimalt att ha en förälder som är så självdestruktiv som du beskriver. har också en vän vars mamma fortfarande lever trots självmordstankar men de har ingen kontakt. Barnet, som är vuxet i dag, mår bra nu, men jag vet att det har varit oerhört psykiskt jobbigt.

Du behöver ju faktiskt inte fortsätta graviditeten om du inte vill. jag tycker inte riktigt att det handlar om du är bra mamma-material eller inte, utan om din sjukdom.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men det duger ju alldeles utmärkt.
Bara man tar hand om bebisen så att den är mätt, torr, ren och har rätt temperatur.

Men TS mår ju inte bra? Hur kan man då garantera de där behoven?

 

[failure]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Läste du resten av mitt inlägg överhuvudtaget?

Jag försöker ju göra något åt min situation. Inte springer jag till MVC och bokar kuratorer, sjukgymnaster och läkarbesök bara för att jag tycker att det är kul. Men det kanske inte är nog?

Jag har redan gjort en abort, så det är inte det att jag är totalt anti-abort om någon nu fått för sig det. Däremot har jag faktiskt ingen större lust att spola ut något som jag har sett hjärtat slå på. Det kanske är fånigt, melodramatiskt och allmänt idiotiskt, men det är så jag känner.

Det kanske inte är relevant överhuvudtaget? Spola och gör om, gör rätt?

Den här graviditeten var inte planerad. Det betyder inte att jag inte gör mitt bästa.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Med tanke på att jag trots 8 års suicidönskan fortfarande inte HAR tagit livet av mig anser jag att jag har bättre självkontroll än de flesta. Detsamma när det gäller självskadande. Ibland brister det, men uppenbart nog har jag mer självkontroll än vad jag brukar tillskriva mig själv.

Jag har redan gjort en abort, så det är inte det att jag är totalt anti-abort om någon nu fått för sig det. Däremot har jag faktiskt ingen större lust att spola ut något som jag har sett hjärtat slå på. Det kanske är fånigt, melodramatiskt och allmänt idiotiskt, men det är så jag känner.

Men okej, ponera att jag aldrig blir frisk och att min önskan att faktiskt klara av livet normalt failar, så att jag istället tar livet av mig:
Kommer det prägla mitt barn?
Ja, sannolikt.
Kommer det få mitt barn att önska att det inte blivit fött?
Förhoppningsvis inte. De flesta jag känner gör inte det. Till och med jag, som ju inte direkt är någon muntergök, kan faktiskt sätta mig på en stubbe ute i skogen och tycka att det är tur att jag får uppleva livet. Trots allt.

Jepp, det kan vara önsketänkande. Men jag vill jämföra det med bilkörande: jag kan iaktta alla säkerhetsåtgärder (medicin, stöd osv) och ändå dö i en bilolycka. Om jag faktiskt gör allt vad jag kan för att bli fungerande - är jag fortfarande omöjlig som förälder då?

Nej, men det innebär förmodligen oceaner av mer lidande för ett barn att förlora en förälder på det sätt du talar om, än för dig att genomgå en abort till ett barn vars hjärta slår. Att barn helst inte ska önska att de inte har blivit födda är inte argument för, om du frågar mig.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Läste du resten av mitt inlägg överhuvudtaget?

Jag försöker ju göra något åt min situation. Inte springer jag till MVC och bokar kuratorer, sjukgymnaster och läkarbesök bara för att jag tycker att det är kul. Men det kanske inte är nog?



Det kanske inte är relevant överhuvudtaget? Spola och gör om, gör rätt?

Den här graviditeten var inte planerad. Det betyder inte att jag inte gör mitt bästa.

Vi gör alla vårt bästa! Att du går till MVC är givetvis bra, men det kanske inte räcker. Hade det räckt hade du troligen aldrig startat den här tråden.

 

[Ninnurur]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag får en helt annan känsla av TS. Hon är klart osäker inför det nya, men vem fan är inte det vid första graviditeten? Detta oavsett psykisk hälsa. TS visar, enligt mig, att hon har arbetat med sig själv på ett bra sätt och hon är dessutom ovanligt klarsynt och medveten om sina negativa och positiva sidor.


TS - Kommer barnets behov av närhet, mat, värme, trygghet och kärlek att tillgodoses så ser inte jag några vidare problem. Snarare kan det vara bra för dig att "tvingas" sätta någon annan i främsta rummet, eller hur jag nu ska uttrycka mig

 

[failure]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Nej, men det innebär förmodligen oceaner av mer lidande för ett barn att förlora en förälder på det sätt du talar om, än för dig att genomgå en abort till ett barn vars hjärta slår. Att barn helst inte ska önska att de inte har blivit födda är inte argument för, om du frågar mig.

Jag vill inte göra abort.
Har jag upprepat det nog nu? Ingen av de jag har pratat med på MVC eller dylikt har uppmanat mig till abort - de tycker snarare att det är bra att ta tag i situationen på en gång. Vilket vi gör.

Jag planerar inte att ta mitt liv. Jag redogör för min sjukdomshistoria. Nej, jag har ingen särskilt rak väg, men det betyder inte att jag planerar att alltid ha det så här. Jag ser inte vinsten i att vara en sjuk människa när jag har förbannat mycket att vinna i att leva - om jag bara kommer upp över tröskeln. Jag ser inte mig själv som ett hopplöst fall. Mest för att det skulle strida mot min egen människosyn som säger att det inte finns några hopplösa fall.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag får en helt annan känsla av TS. Hon är klart osäker inför det nya, men vem fan är inte det vid första graviditeten? Detta oavsett psykisk hälsa. TS visar, enligt mig, att hon har arbetat med sig själv på ett bra sätt och hon är dessutom ovanligt klarsynt och medveten om sina negativa och positiva sidor.

Jag tror att man ska vara ganska försiktig att dra sådana slutsatser över nätet. Jag tycker också att det är ganska stor skillnad på att vara kliniskt deprimerad/självmordsbenägen och att känna osäkerhet.

 

[Ninnurur]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Så vitt jag kan utläsa har inga suicidförsök gjorts. Där tycker jag den stora skillnaden faktiskt är.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag vill inte göra abort.
Har jag upprepat det nog nu? Ingen av de jag har pratat med på MVC eller dylikt har uppmanat mig till abort - de tycker snarare att det är bra att ta tag i situationen på en gång. Vilket vi gör.

Du gör som du vill. Givetvis. Och om du med tråden förväntar dig muntra tillrop så får du säkert det av en massa andra användare. Jag tar mig rätten att inte hålla med, helt enkelt.

 

[failure]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Vi gör alla vårt bästa! Att du går till MVC är givetvis bra, men det kanske inte räcker. Hade det räckt hade du troligen aldrig startat den här tråden.

Jag påstår inte att jag är ovanlig. Jag säger bara att jag tänker göra något åt min situation. Dessutom är jag som sagt 9 veckor gången - det innebär att jag har vetat om min graviditet i 4 veckor. På 4 veckor hinner man inte förändra hela sitt liv och hela sin världsbild, hur gärna man än vill.

Men visst, jag borde kanske inte ha startat tråden när jag satt i tårar och undrade hur jag skulle reda ut situationen för att få "högsta betyg". Det kan jag ge dig.

Jag får en helt annan känsla av TS. Hon är klart osäker inför det nya, men vem fan är inte det vid första graviditeten? Detta oavsett psykisk hälsa. TS visar, enligt mig, att hon har arbetat med sig själv på ett bra sätt och hon är dessutom ovanligt klarsynt och medveten om sina negativa och positiva sidor.


TS - Kommer barnets behov av närhet, mat, värme, trygghet och kärlek att tillgodoses så ser inte jag några vidare problem. Snarare kan det vara bra för dig att "tvingas" sätta någon annan i främsta rummet, eller hur jag nu ska uttrycka mig

Tack.
Det stämmer att jag är osäker. Det var det där med att aldrig ha varit i närheten av barn.

Närhet, mat, värme, trygghet och kärlek kommer inte vara något problem. Nej, man ska väl kanske inte jämföra barn med djur antar jag - men nog tar jag hand om mina "flockmedlemmar". Det som är mitt ansvar är mitt ansvar. Typ. Även om jag inte är lika skraj för att lära mina katter skumma ideal som jag är för att tvinga på mitt barn detsamma.

 

[failure]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Så vitt jag kan utläsa har inga suicidförsök gjorts. Där tycker jag den stora skillnaden faktiskt är.

Stämmer. Det mest självdestruktiva som har gjorts de senaste veckorna var att trycka i mig själv en påse chips för att jag tyckte synd om mig själv. Det var inte världens smartaste idé.

 

[failure]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Du gör som du vill. Givetvis. Och om du med tråden förväntar dig muntra tillrop så får du säkert det av en massa andra användare. Jag tar mig rätten att inte hålla med, helt enkelt.

Varsågod, jag försöker inte förhindra din rätt till att tycka. Du är fri att tycka som du vill.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men TS mår ju inte bra? Hur kan man då garantera de där behoven?

Självdisciplin och självkontroll.
Man bara gör det för att man har det ansvaret.
Dessutom så skriver TS att hon med medicin fungerar som alla andra.

Ingen kan garantera att man alltid är frisk och vid liv.
Så den delen är lika för alla.

 

[Ninnurur]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag tycker mycket väl att man kan jämföra det med djur på ett sätt. Du har samma ansvar för någon annans liv. Skillnaden med barnet är att man inte kan sälja det, även om man i några svåra stunder ibland kan vilja det Men viktigt att veta är att sånt också är "normalt". Det är jävligt jobbigt i perioder och man vill bara få vara ensam eller göra nåt annat. Men man tar sig igenom det också Du har ju buke som bollplank också! Hoppa in i någon av gravidtrådarna som kan passa. Jag fann mycket stöd i min grupp, mer där än mammagruppen på bvc!

Och om det är självdestruktivt att moffa chips så är jag riktigt illa ute jag också