Att ta hand om våra äldre (utbruten från Det här med att skaffa/inte skaffa barn)

[pannkaka]

Har inga råd att komma med, mer än att jag också känner igen mig väldigt väl i det du skriver.

Är 37 år nu, gift och har alla ekonomiska förutsättningar för barn men jag har aldrig identifierat mig som förälder. Precis som du säger känner jag absolut noll lust efter ett liv som styrs av hämta/lämna, VAB, lekparker eller diverse utflykter för att aktivera barn. Såklart är föräldrarollen inte bara massa måsten, men för mig överväger inte fördelarna nackdelarna.

När jag var yngre, runt 30 fick jag en del kommentarer för vänner, familj och kollegor men de verkar ha gett upp nu. Jobbigast var att göra mamma besviken när jag berättade att jag inte ville ha barn, samtidigt som jag blev irriterad över att hon skulle gråta över det när de redan hade tre barnbarn.

När jag träffade min man för 7 år sedan berättade jag tidigt att jag inte ville ha barn, var en stor familj viktig för honom var jag fel häst att satsa på. Han ville inte heller ha barn utan är nöjd med det liv vi lever med aktiv fritid och hundar.

På senare tid har jag också börjat få en liten klump i magen ibland, tankar som tänk om jag ångrar mig, hur ensam kommer jag bli på ålderdomshemmet osv dyker upp, samtidigt som jag har en rätt dyster syn på framtid med miljöförstöring, klimatförändringar och hårdare samhällsklimat. Vill jag verkligen att min avkomma ska få växa upp i det? När jag pratar om det med min man idag vill han inte heller ha barn per se, men tycker tanken är lite sorglig att man inte har någon att lämna över till, för vems skull förvaltar man verkligen gård osv.

Hade jag fortfarande bara varit 30 så hade jag nog ändå känt att jag hade några år till på mig att fundera, men nu känns det som tiden börjar rinna mellan fingrarna. Dessutom vet jag inte ens om jag kan få barn, jag kanske är steril

Jag tycker det svåra är att veta om klumpen i magen kommer av att man själv är osäker på själva barnfrågan, eller om det är viljan att följa normen. Jag kan inte riktigt känna skillnad.
Jättesvår fråga som man nog inte kommer ha facit på förrän man är 80 bast och sitter där i gungstolen.

Vill bara berätta ang detta ensam när man bor på äldreboende, där jag jobbar är det flera med många barn/barnbarn men inga kommer och besöker dem ändå.

 

[Voeux]

Vill bara berätta ang detta ensam när man bor på äldreboende, där jag jobbar är det flera med många barn/barnbarn men inga kommer och besöker dem ändå.

Stämmer. Tillägger också att en del gubbar och gummor är ju hemskt svåra att ha att göra med. Jag har en äldre släkting som ständigt klagar på att ingen hör av sig samtidigt ringer hen aldrig upp när man ringt eller tar eget initiativ att höra av sig, och är ibland ens inte särskilt trevlig när man ses. En annan är hemskt trevlig men en riktig eremit och vill inte ha med någon att göra mer än enstaka gång vartannat år. En tredje är en riktig martyr men en riktigt elak och jobbig jävel att ha att göra med. Jag har konstant dålig kontakt med dessa och har konstant dåligt samvete eftersom jag är den yngre som "borde" hålla ihop kontakten. Men ibland blir jag också bara så satans sur på dessa. Du är gammal (nåväl, inte tillräckligt för hem ens), inte helt inkapabel att försöka bidra lite själv.

Slut på OT. Behövde bara få ur mig lite frustration

 

[_Taggis_]

Vill bara berätta ang detta ensam när man bor på äldreboende, där jag jobbar är det flera med många barn/barnbarn men inga kommer och besöker dem ändå.

Jag har också jobbat i äldrevården och sett det. Men jag lärde mig tidigt att inte lägga skuld på anhöriga som ej besöker, man vet inget om deras anledningar. Att folk blir gamla betyder inte att de går fria från tidigare ev konflikter. Man kanske betett sig som ett ärkesvin tidigare i livet och varför ska dessa människor som utsatts nu börja behandla en väl bara för att man blivit gammal? Om detta vet vi andra som sagt inget.

Min farmor är nu dement och flyttade in på ett boende i våras. Hennes två barn besökte henne varannan dag var till en början, likväl som när hon bodde hemma och krävde mer hjälp och tillsyn. Farmor glömmer deras besök så fort de går ut genom dörren, och är bitter och rent av elak emellanåt både när de är där men även kan hon ringa 30 ggr/dag och anklaga dem för det mesta. Hon har bra stunder också men de är få jämförelsevis. Som anhörig blir man utbränd av detta även om man vet att hon är sjuk. Det spelar heller ingen roll för farmor om de är där varje dag eller en gång i veckan. Så nu är de där en gång i veckan, och den dagen har de ork med henne istället.

Nåväl, det var OT.
Kort sagt, att skaffa barn är ingen garanti för att slippa ensamhet. Man vet aldrig hur relationen ser ut under livets gång.

 

[honung]

Apropå @pannkaka & @_Taggis_ som är inne på ämnet ålderdom och ev barn eller anhöriga helt enkelt... När det gäller äldrevård & omsorg, så är det nog en ganska vanlig sanning att folk som har anhöriga som kan prata för sin kin, får en bättre vård & omsorg. Familj är viktigt att ha, det behöver dock inte innebära att egna barn är viktigt att ha.

 

[_Taggis_]

Apropå @pannkaka & @_Taggis_ som är inne på ämnet ålderdom och ev barn eller anhöriga helt enkelt... När det gäller äldrevård & omsorg, så är det nog en ganska vanlig sanning att folk som har anhöriga som kan prata för sin kin, får en bättre vård & omsorg. Familj är viktigt att ha, det behöver dock inte innebära att egna barn är viktigt att ha.

Ja så är det verkligen, under hela livet. För att vara sjuk måste man vara frisk att kräva vård, eller ha nån som är frisk som orkar streta för en.

 

[kolblakkur]

På senare tid har jag också börjat få en liten klump i magen ibland, tankar som tänk om jag ångrar mig, hur ensam kommer jag bli på ålderdomshemmet osv dyker upp,

Ta det lugnt, även de på äldreboende som har barn får aldrig besök heller

(ja, jag är bitter över hur folk behandlar sina äldre anhöriga som klarar av besök)

 

[_Taggis_]

Ta det lugnt, även de på äldreboende som har barn får aldrig besök heller

(ja, jag är bitter över hur folk behandlar sina äldre anhöriga som klarar av besök)

Och jag blir bitter över att människor lägger skuld på andra människor de inte har en aning om varför deras relationer med de äldre ser ut, eller inte ser ut, som de gör. Att bli gammal är inte synonymt med att rentvå allt som hände i livet före äldreboendets intåg. Se mitt tidigare inlägg.
Det verkar konstigt nog som att människor ofta anser att andra människor villkorslöst måste tycka om gamla. Ingen annan ålderskategori av människor verkar kunna bete sig hur som helst utan konsekvenser, så när och varför försvinner detta ansvar för sitt beteende och konsekvensen av det? Aningen OT men en fundering.

 

[TinyWiny]

Ta det lugnt, även de på äldreboende som har barn får aldrig besök heller

(ja, jag är bitter över hur folk behandlar sina äldre anhöriga som klarar av besök)

Jag kan garantera att jag aldrig kommer besöka eller på något sätt hjälpa de som är mina föräldrar den dag de hamnar på något hem. Jag besöker eller ringer dem inte nu heller. Det de har gjort mot mig kan aldrig göras ogjort och de har skadat mig något så otroligt och även om det på ett sätt kvittar nu så har jag ingen som helst skyldighet att ta hand om dem. De hade däremot skyldighet att ta hand om mig som barn, de gjorde valet att skaffa barn, jag gjorde inte valet att ha dessa människor som föräldrar. De valde att inte ta hand om mig ens på minsta möjliga sätt och de utsatte mig för så vidriga saker som du inte ens kan tänka dig i dina värsta fantasier men visst, döm mig du om det känns bra för dig. Det gör mig ingenting. Jag är så tacksam för att jag nu när de är äldre och snurriga står fast vid att jag inte tänker lyfta ett finger för deras skull.

 

[honung]

Jag kan garantera att jag aldrig kommer besöka eller på något sätt hjälpa de som är mina föräldrar den dag de hamnar på något hem. Jag besöker eller ringer dem inte nu heller. Det de har gjort mot mig kan aldrig göras ogjort och de har skadat mig något så otroligt och även om det på ett sätt kvittar nu så har jag ingen som helst skyldighet att ta hand om dem. De hade däremot skyldighet att ta hand om mig som barn, de gjorde valet att skaffa barn, jag gjorde inte valet att ha dessa människor som föräldrar. De valde att inte ta hand om mig ens på minsta möjliga sätt och de utsatte mig för så vidriga saker som du inte ens kan tänka dig i dina värsta fantasier men visst, döm mig du om det känns bra för dig. Det gör mig ingenting. Jag är så tacksam för att jag nu när de är äldre och snurriga står fast vid att jag inte tänker lyfta ett finger för deras skull.

Relationer mellan föräldrar och barn har ett oändligt spektrum av olikheter, och jag kan nog garantera att din relation med dina föräldrar inte är inkluderade i den typen av relationer som @kolblakkur avsåg med sitt inlägg. Have some mercy.

 

[TinyWiny]

Relationer mellan föräldrar och barn har ett oändligt spektrum av olikheter, och jag kan nog garantera att din relation med dina föräldrar inte är inkluderade i den typen av relationer som @kolblakkur avsåg med sitt inlägg. Have some mercy.

Det kvittar. Hen har ingen aning om varför de äldre på ett boende inte får besök av sina barn.

 

[kolblakkur]

Det kvittar. Hen har ingen aning om varför de äldre på ett boende inte får besök av sina barn.

Alltså av de hundratalet boende som jag arbetat med så är det kanske en handfull som fått besök regelbundet. Jag tror inte du förstår hur ensamma Sveriges äldre är. Det handlar inte om enstaka fall, det handlar om ett övergripande sätt att se på äldre.

 

[honung]

Det kvittar. Hen har ingen aning om varför de äldre på ett boende inte får besök av sina barn.

Jag tror (och vet) att man ofta faktiskt får vetskap och insikt om det, och att som professionell yrkesutövare vet att man inte alltid vet heller. Jag förstår om du är bitter, jag skulle också vara det men du måste nog förstå också att jobbar man inom omsorgen så ser man oerhört många tragiska relationer ur många vinklar.

 

[Sel]

Oavsett av vilken anledning de äldre inte får besök på hemmen är ju eventuell ensamhet som gammal en helknäpp motivation till att skaffa barn, tycker jag att man kan sammanfatta det till.

 

[Modest]

Alltså av de hundratalet boende som jag arbetat med så är det kanske en handfull som fått besök regelbundet. Jag tror inte du förstår hur ensamma Sveriges äldre är. Det handlar inte om enstaka fall, det handlar om ett övergripande sätt att se på äldre.

Håller verkligen med. Men när jag läste så tolkar jag @_Taggis_ inlägg på ett individuellt plan och dina på en mer generell nivå. Vi har en kultur i Sverige där vi inte värderar äldre särskilt högt och ett socialförsäkringssystem som innebär att vi "förvarar" dem på hem när de inte kan bo hemma längre. Slut på OT!

 

[honung]

Oavsett av vilken anledning de äldre inte får besök på hemmen är ju eventuell ensamhet som gammal en helknäpp motivation till att skaffa barn, tycker jag att man kan sammanfatta det till.

Jag tycker att det är relevant att prata om, då iallafall jag tycker att man ofta hör motivering till barnanskaffande att "jag vill inte vara ensam när jag blir gammal". Jodå, ensam, väldigt ensam kan man absolut bli även om man skaffar många barn. I synnerhet som svensk anser jag, då vi inte har som tradition eller kultur att ta hand om våra äldre på så många andra sätt än att placera våra gamla inom omsorgen, sen tycker många att de fullgjort sitt. Barnafödandet och första barnafödseln går också högre och högre upp i åldrarna och fler och fler barn har ingen relation till gamla människor för far och morföräldrar hinner dö av innan barnen ens vuxit upp.

 

[Sel]

Jag tycker att det är relevant att prata om, då iallafall jag tycker att man ofta hör motivering till barnanskaffande att "jag vill inte vara ensam när jag blir gammal". Jodå, ensam, väldigt ensam kan man absolut bli även om man skaffar många barn. I synnerhet som svensk anser jag, då vi inte har som tradition eller kultur att ta hand om våra äldre på så många andra sätt än att placera våra gamla inom omsorgen, sen tycker många att de fullgjort sitt. Barnafödandet och första barnafödseln går också högre och högre upp i åldrarna och fler och fler barn har ingen relation till gamla människor för far och morföräldrar hinner dö av innan barnen ens vuxit upp.

Jag har också hört den motivationen många gånger, det gör den inte mindre knäpp. Jag tycker personligen inte att barn har skyldighet att ta hand om sina föräldrar när de är gamla, allt beror ju på familjesituation. Att se till att de blir omhändertagna på hem räcker alldeles utmärkt i mina ögon, och inte ens det ska folk känna sig pressade till om de inte vill tycker jag. Det ska samhället fånga upp.

 

[honung]

Jag har också hört den motivationen många gånger, det gör den inte mindre knäpp. Jag tycker personligen inte att barn har skyldighet att ta hand om sina föräldrar när de är gamla, allt beror ju på familjesituation. Att se till att de blir omhändertagna på hem räcker alldeles utmärkt i mina ögon, och inte ens det ska folk känna sig pressade till om de inte vill tycker jag. Det ska samhället fånga upp.

Jag förstår vad du säger, kan hålla med men tycker generellt att vi här har en viss tendens till att överlåta både barns uppväxt, och fostrande till samhälle & skola, men även för att täcka upp ålderdomen på samhället och vården av äldre i sverige. Min motvilja och mina ögon till detta sammantaget är att ingenstans på varedra sidor av detta - unga som gamla, skolsystem som omsorgen är INTE anpassade för att göra hela det jobbet! Nånjävlastans har både föräldrar samt barn ett jävla ansvar! Ursäkta att jag svär, men mycket av våra samhällsproblem grundar sig i att föräldrar inte fostrar barn, att barn inte har respekt för gamla människor. Någonstans finns roten till ont, och ont har både barn och föräldrar och summan av det är ett samhälle som blir sjukare och sjukare.

 

[Sel]

Jag förstår vad du säger, kan hålla med men tycker generellt att vi här har en viss tendens till att överlåta både barns uppväxt, och fostrande till samhälle & skola, men även för att täcka upp ålderdomen på samhället och vården av äldre i sverige. Min motvilja och mina ögon till detta sammantaget är att ingenstans på varedra sidor av detta - unga som gamla, skolsystem som omsorgen är INTE anpassade för att göra hela det jobbet! Nånjävlastans har både föräldrar samt barn ett jävla ansvar! Ursäkta att jag svär, men mycket av våra samhällsproblem grundar sig i att föräldrar inte fostrar barn, att barn inte har respekt för gamla människor. Någonstans finns roten till ont, och ont har både barn och föräldrar och summan av det är ett samhälle som blir sjukare och sjukare.

Fast som förälder väljer du att skaffa barn, och det valet innebär ett ansvar på ett helt annat sätt än det sedan gör åt motsatta hållet. Jag tycker inte heller det går att jämföra barnuppfostran med att omhänderta vuxna, gamla, ensamma människor. Det går liksom inte lasta andra för att en är ensam.

 

[Nahar]

Jag har också hört den motivationen många gånger, det gör den inte mindre knäpp. Jag tycker personligen inte att barn har skyldighet att ta hand om sina föräldrar när de är gamla, allt beror ju på familjesituation. Att se till att de blir omhändertagna på hem räcker alldeles utmärkt i mina ögon, och inte ens det ska folk känna sig pressade till om de inte vill tycker jag. Det ska samhället fånga upp.

Delvis svar till dig, delvis @honung @kolblakkur mfl.

Jag tänker ändå att till viss del handlar det om att många i den generation som blir/är äldre nu faktiskt varit dåliga på att vårda relationen till sina barn. Mycket för att samhället de levt i och byggt upp har pressat dem till att jobba länge, flytta långt bort, men också för att kulturen varit sådan att en inte "ska vara till besvär". De äldre flyttar långt bort och vill inte engagera sig i sina barns liv, och barnen ställer högre krav på empati, förståelse, och social förmåga än vad föräldrarna kan ge. Det är, som jag ser det, för stor skillnad i generationerna; de äldre växte upp med att familjen var ihoptvingad av nöd, de yngre vet att den måste vårdas aktivt för att relationerna ska fungera. Nånstans mellan där ligger ansvaret faktiskt både på samhället och de äldre och barnen.

 

[honung]

Fast som förälder väljer du att skaffa barn, och det valet innebär ett ansvar på ett helt annat sätt än det sedan gör åt motsatta hållet. Jag tycker inte heller det går att jämföra barnuppfostran med att omhänderta vuxna, gamla, ensamma människor. Det går liksom inte lasta andra för att en är ensam.

Jag försöker bara säga att samhället inte har skyldighet eller ens möjlighet att vare sig fostra barn eller ta det fulla ansvaret för människors upplevda ensamhet.

"Skyll dig själv" är en ganska trist människosyn