Att leva utan partner (barn osv.)

Jag tycker inte alls att det är en konstig fråga. Snarare tycker jag att fler borde fundera mer över det. Bara för att man vill ha barn är det inget som säger att det är en självklarhet att genomföra det. Nu pratar jag generellt, inte om TS specifikt.

Nej alla kan inte få barn fast de verkligen försöker. Men jag förstår inte riktigt vad det är du vill ha sagt. Att vilja inte räcker? Att det måste vara två?
 
Jag skulle vilja påstå att det skapar jävligt mycket bättre förutsättningar än för någon som inte vill ha barn :angel:
Det är klart att det är bättre förutsättningar om man vill ha barn, men det är inte det enda. Man kan VILJA ha barn men det är inte säkert att man har förutsättningarna att faktiskt klara av det.
 
Men det är ju fan så mycket bättre för ett barn med en engagerad förälder som verkligen vill ha barn är två föräldrar som skaffar en unge bara för att man ska.
Förstår inte varför du tar upp det i denna tråden öht.
Nu hinner jag inte med alla svar, men jag försöker.
Bara för att man vill ha barn innebär det inte att man är engagerad sedan när det väl är dags. Man kan ju ha många föreställningar om hur det är att ha barn, men att det inte stämmer när man väl fött barnet.
 
Bra synpunkt. Såklart att man ska vilja också. Men det är inte det enda. Jag skulle fundera på om jag var lämplig, om omständigheterna runtomkring var de rätta osv.
Ok nu förstår jag. TS ska fundera på om hon verkligen är lämplig som föräldrer. Och vem bestämmer när "omsträndigheterna" är de rätta?
Och vad händer den dagen då omständigheterna förändras?! Ska man då ångra att man skaffade barn?
 
Nej alla kan inte få barn fast de verkligen försöker. Men jag förstår inte riktigt vad det är du vill ha sagt. Att vilja inte räcker? Att det måste vara två?
Nej, bara vilja räcker inte, tycker jag. Det har absolut ingenting med att göra att man ska vara två. För jag tycker inte att man måste vara två för att skaffa barn.
Jag skulle fundera över vad jag kan erbjuda barnet. Inte bara att jag vill ha barn.
 
Nu hinner jag inte med alla svar, men jag försöker.
Bara för att man vill ha barn innebär det inte att man är engagerad sedan när det väl är dags. Man kan ju ha många föreställningar om hur det är att ha barn, men att det inte stämmer när man väl fött barnet.

Att vilja känns som en väldigt bra början.
Jag tror nog ts är mycket väl medveten om detta.

Tänker man så skulle ingen kunna skaffa barn eftersom ingen vet hur det kommer bli.
 
Och vem skall godkänna hennes rätt att vilja ha barn? Du?
Nej, inte jag såklart. Jag tycker bara att VILJA inte räcker. Kan jag erbjuda barnet ett bra liv? Jag tycker att det är egoistiskt att skaffa barn för att JAG vill om jag inte har förutsättningarna att ge barnet ett hyfsat bra liv.
 
Nej, bara vilja räcker inte, tycker jag. Det har absolut ingenting med att göra att man ska vara två. För jag tycker inte att man måste vara två för att skaffa barn.
Jag skulle fundera över vad jag kan erbjuda barnet. Inte bara att jag vill ha barn.
Men det behövs väl inte dissikeras här? Vem ska kunna avgöra om @Singoalla verkligen blir en bra förälder? :confused:

Släpp det där spåret nu.
 
Som många utav er redan vet är jag en ganska frekvent besökare i dejtingtråden, men senaste året har tanken smugit på mig att det här med att leva ensam kanske faktiskt inte är en så dum idé heller. Jag är lyckligare idag än vad jag någonsin varit i en relation, men jag har heller inte haft någon väldans tur med mina relationer. Så jag har alltid trott att hitta rätt partner för mig ändå skulle ta livet ytterligare en nivå, men nu är jag faktiskt inte helt säker längre. De försök jag har gjort har visat på mot motsatsen hittills. Nu är jag ju fortfarande ung och behöver inte ta några beslut åt något håll alls, men jag är ändå nyfiken på att bolla lite tankar med er.

Är det någon här inne som har valt att leva ensam och inte har några planer på att dela livet med en partner i framtiden? Hur upplever ni det? Är det någon här som har skaffat barn på egen hand? Tar gärna emot alla möjliga olika funderingar kring det - ekonomiska, tidsmässiga, känslomässiga och etiska. Är det någon som har, eller känner någon som har, skaffat barn med en vän? Får man adoptera som ensamstående? Vad tycker ni om diskussionen att barn behöver en mamma och en pappa? Hur ser den ekonomiska biten ut för er som lever ensamma, jag gissar att det inte är plättlätt att stå för att utgifter själv?

Jag har turen att ha min familj i samma stad, och vet att de med glädje skulle ställa upp ifall jag beslutade att skaffa barn på egen hand. Vi (både jag och familjen) har det också ganska bra ställt rent ekonomiskt, även om ett barn såklart skulle göra att jag skulle få lägga en del andra utgifter på hyllan.

Jag har inte alls läst på om det här, så jag är tacksam för alla tankar ni vill dela med er av :heart
Jag lever ensam just nu, mest för att jag ville hitta mig själv igen. Det funkar rätt bra har det bra på jobbet och på fritiden. Har inga barn i nuläget och känner inget behov av att skaffa heller, möjligen om rätt kille dyker upp och det känns rätt.
Min ekonomi är rätt stabil, då lever jag ändå själv, har lån, hästen uppstallad på helackodering. Förvisso shoppar jag inte så mycket, det blir när det finns pengar över. På nått sätt tycker jag det känns mer belönande att spara ihop till den där saken man ville ha, än att kunna köpa den direkt. Håller just nu på att spara ihop till diskmaskin och lite annat.

Barn vet jag inte om jag hade velat ha som helt ensamstående, känns inte smidigt för min egen del om t ex barnet blir sjukt och måste åka hem från dagis/skola och jag är på annan ort via jobbet.

Jag är rätt bekväm av mig och det är skönt att va själv också, slippa någon som tjatar att det behöver diskas/städa/tvätta. Nu kan jag göra det när jag känner för det utan att någon gnäller över det och det är väldigt skönt att få va lite "fri" inom citattecken, vet inte hur man ska beskriva det riktigt.

Det är nog så jag själv resonerar lite.
 
Nej, bara vilja räcker inte, tycker jag. Det har absolut ingenting med att göra att man ska vara två. För jag tycker inte att man måste vara två för att skaffa barn.
Jag skulle fundera över vad jag kan erbjuda barnet. Inte bara att jag vill ha barn.
Fast det skrev du inte från början. Men ok. Det kan vara en mor som älskar och kommer göra allt för sitt barn. Mat, skola och allt sånt praktiskt. Det kanske finns nära släktingar som är en del av familjen. Eller vänner. Eller både och.

Vilja räcker väldigt långt.
 
@Singoalla Jag lever ensam och har också börjat fundera på barnfrågan. Fyller 28 i år så det brinner inte i några buskar än men jag börjar i tid. Tänker att det tar ett tag att förhålla sig till om en vill ha barn och det kanske inga blir.

För min egen del är det otänkbart att skaffa barn utan en pappa som tar halva ansvaret. Både för min egen och barnets skull. Jag vet att det finns hur många som helst som växer upp utan en närvarande pappa och ibland blir ju livet så ändå utan att en valt det men jag vill inte gå in i faderlöshet från början. Varför känns privat att dela med sig av men på grund av personliga erfarenheter är det suuuperviktigt för mig. Så, ingen stabil och lämplig partner - inget barn.

För några år sen var den tanken jättejobbig, att herregud tänk om jag inte hittar någon vettig kille och tänk om jag inte får några barn etc. Nu har jag börjat komma till ro med det lite mer och tänker att jaha om jag inte får barn får jag väl skaffa häst och fylla mitt liv med andra saker. Tanken är dock inte helt bekväm och skaver något.
 
Men det behövs väl inte dissikeras här? Vem ska kunna avgöra om @Singoalla verkligen blir en bra förälder? :confused:

Släpp det där spåret nu.
Jag vet inte något om TS:s ev föräldraförmåga, så det var därför som jag ställde frågor. Just för att det inte finns något som säger att man fixar föräldraskapet bara för att man vill.

Men det var nog, som du påpekar, felaktigt att ta upp det i denna tråd. För det är inte specifikt riktat till @Singoalla, utan till de som tror att bara man VILL ha barn så kommer allt att fungera.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en nu 18-årig dotter. Hon är min mans och mitt andra barn, men vår första flicka hann aldrig börja leva, så dottern har hela...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
11 503
Senast: sardellen
·
Relationer Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
4 5 6
Svar
108
· Visningar
8 560
  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
990
Senast: MML
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
14 645

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • ”Hund” 2005-2010
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp