Att leva utan partner (barn osv.)

[mandalaki]

Ja, jag har läst det också! Lång kö gör dock inte mig någonting, skulle ju vara ypperligt att ställa sig i kö nu och sedan vänta

Men alltså ... det är liksom inte som att ställa sig i kö för att man kanske vill ha en hyresrätt nån gång i framtiden. Jag hoppas att de inte behöver lägga tid på att administrera en kö av folk som inte noggrant, under lång tid, tänkt över sitt beslut och VET att det är assisterad befruktning det kommer att bli frågan om ifall de ska ha barn. Inte knappt 30-åriga tjejer som kommit på tanken bara för att de råkar vara singel just nu.

 

[stjarnhimmel]

Jag förstår inte riktigt varför en partner skulle klaga på dessa saker ? Att denne ska styra vad du äter och när du tränar osv. Känns verkligen som att du träffat fel killar

Fast jag upplever också att man är friare som singel. Inte att någon förbjuder eller att man ska ge tillåtelse.
Men man tar ju hänsyn. Och i relationer blev det ofta att vi sa på morgonen ungefär när man kom hem så man kunde laga middag ihop.
Som singel har jag inte bestämt på morgonen när jag kommer hem. Det beror på vad jag känner för. Kanske stannar jag i stan och äter. Kanske går jag på bio efter jobbet eller hälsar på någon vän. i en relation fick jag styra upp det mer.

 

[Singoalla]

Men alltså ... det är liksom inte som att ställa sig i kö för att man kanske vill ha en hyresrätt nån gång i framtiden. Jag hoppas att de inte behöver lägga tid på att administrera en kö av folk som inte noggrant, under lång tid, tänkt över sitt beslut och VET att det är assisterad befruktning det kommer att bli frågan om ifall de ska ha barn. Inte knappt 30-åriga tjejer som kommit på tanken bara för att de råkar vara singel just nu.

Det förstår väl jag också, såklart. Det är inte tal om något annat här heller.

Men, sen står det också på Karolinskas hemsida att det går bra att meddela dem om man blir gravid under kötiden. Det är väl ingen som kan VETA hur det blir om några år, tänker jag. Det är ju helt omöjligt, par eller ensamstående. Däremot kan man ju ha en tydlig agenda.

Från Karolinska:

Gravid under kötiden?
Om ni blir gravida och får barn under väntetiden är vi mycket tacksamma om ni meddelar oss.

 

[Singoalla]

Om man inte vill gå hela vägen så kanske en särbo-relation skulle kunna vara något, på din nivå, dina villkor?

Just nu verkar jag ha svårt att ens hitta nån som jag ens vill gå på en tredje dejt med.. Men ja, särbo kan absolut vara ett bra alternativ

 

[Hero]

Fast jag upplever också att man är friare som singel. Inte att någon förbjuder eller att man ska ge tillåtelse.
Men man tar ju hänsyn. Och i relationer blev det ofta att vi sa på morgonen ungefär när man kom hem så man kunde laga middag ihop.
Som singel har jag inte bestämt på morgonen när jag kommer hem. Det beror på vad jag känner för. Kanske stannar jag i stan och äter. Kanske går jag på bio efter jobbet eller hälsar på någon vän. i en relation fick jag styra upp det mer.

Ja, men strunta i att bestämma att ni ska laga middag ihop då ? Jag förstår på nåt sätt vad du menar. Men känns det jobbigt att laga middag ihop med sin partner har du nog inte hittat rätt partner . Själv tycker jag det är urtrist att laga ensam men roligare med en partner .

 

[Lovisaleonora]

Ja, men strunta i att bestämma att ni ska laga middag ihop då ? Jag förstår på nåt sätt vad du menar. Men känns det jobbigt att laga middag ihop med sin partner har du nog inte hittat rätt partner . Själv tycker jag det är urtrist att laga ensam men roligare med en partner .

Jag tror inte du behöver se detta som ett problem att lösa åt andra. Bara acceptera att vissa känner så, oavsett partner. Det behöver inte vara fel partner. Det kanske är så att just jag/hon/han inte är förhållandematerial.

 

[stjarnhimmel]

Ja, men strunta i att bestämma att ni ska laga middag ihop då ? Jag förstår på nåt sätt vad du menar. Men känns det jobbigt att laga middag ihop med sin partner har du nog inte hittat rätt partner . Själv tycker jag det är urtrist att laga ensam men roligare med en partner .

Nu övertolkar du. Jag tycker inte det är jobbigt att laga middag med en partner.
Det @Singoalla menar är väl att det är olika liv som partner och singel. Som båda har sin charm. Det har inte att göra med om man har träffat rätt partner. Som singel kan du vara friare. På gott och ont.

 

[Singoalla]

Ja, men strunta i att bestämma att ni ska laga middag ihop då ? Jag förstår på nåt sätt vad du menar. Men känns det jobbigt att laga middag ihop med sin partner har du nog inte hittat rätt partner . Själv tycker jag det är urtrist att laga ensam men roligare med en partner .

Nej precis, och poängen med hela den här tråden är ju att det möjligtvis liksom inte finns rätt partner Det betyder inte att det inte finns en miljon jättebra killar. Men rätt på så sätt att det passar vad jag/vi vill i livet.

 

[mandalaki]

Från Karolinska:

Gravid under kötiden?
Om ni blir gravida och får barn under väntetiden är vi mycket tacksamma om ni meddelar oss.

Men det är väl självklart att de måste skriva så? Eller rättare sagt, det är bedrövligt om folk inte fattar det själva.

Fast jag tror ändå inte att den där skrivningen innebär att det är fritt fram för vemsomhelst att ställa sig i kön för att gardera sig om hon inte hittar en partner att få barn inom en fem-sex år.

 

[Hero]

Jag tror inte du behöver se detta som ett problem att lösa åt andra. Bara acceptera att vissa känner så, oavsett partner. Det behöver inte vara fel partner. Det kanske är så att just jag/hon/han inte är förhållandematerial.

Näe, sant Jag tycker bara ett problem verkar vara att många är för dåliga med att prata med varann i relationer. Varför det blir så mkt fel.

 

[Singoalla]

Men det är väl självklart att de måste skriva så? Eller rättare sagt, det är bedrövligt om folk inte fattar det själva.

Fast jag tror ändå inte att den där skrivningen innebär att det är fritt fram för vemsomhelst att ställa sig i kön för att gardera sig om hon inte hittar en partner att få barn inom en fem-sex år.

Varför antar du att jag fritt fram ska ställa mig i kön för att jag "råkar vara singel just nu" som du uttrycker dig? Det låter faktiskt ganska nedlåtande. Det handlar inte om att jag "råkar vara singel" utan att jag på fullaste allvar funderar på om jag vill leva tillsammans med en partner. Jag bollar tankar här. Jag har sagt att jag vill undersöka möjligheten. Jag har inte tagit beslut ännu. OM jag ställer mig i kön så är det på goda grunder, och jag har då inga problem med att vänta några år eftersom jag inte nödvändigtvis känner att jag behöver ha barn omgående. Motsatsen skulle väl vara ytterst märklig, att jag skulle ha problem med att vänta?

Som jag skrev är processen lång varför jag börjar bolla tankar redan nu.

 

[stjarnhimmel]

Näe, sant Jag tycker bara ett problem verkar vara att många är för dåliga med att prata med varann i relationer. Varför det blir så mkt fel.

Fast det här är ju inte ens ett problem?
Bara att konstatera att det blir olika att ha en partner mot att vara singel.

 

[Lovisaleonora]

Näe, sant Jag tycker bara ett problem verkar vara att många är för dåliga med att prata med varann i relationer. Varför det blir så mkt fel.

Jag tycker tvärtom att många pratar för mycket och problematiserar sådant som inte är problem. Analyserar sönder och drar slutsatser. Titta på trådarna här på Buke t ex. Jag tycker det handlar om kvalitet på kommunikation, inte kvantitet.

Sedan är ju just den diskussionen vi har nu, om middag etc, inget som i min värld alls har med kommunikation att göra.

 

[mandalaki]

Varför antar du att jag fritt fram ska ställa mig i kön för att jag "råkar vara singel just nu" som du uttrycker dig? Det låter faktiskt ganska nedlåtande. Det handlar inte om att jag "råkar vara singel" utan att jag på fullaste allvar funderar på om jag vill leva tillsammans med en partner. Jag bollar tankar här. Jag har sagt att jag vill undersöka möjligheten. Jag har inte tagit beslut ännu. OM jag ställer mig i kön så är det på goda grunder, och jag har då inga problem med att vänta några år eftersom jag inte nödvändigtvis känner att jag behöver ha barn omgående. Motsatsen skulle väl vara ytterst märklig, att jag skulle ha problem med att vänta?

Som jag skrev är processen lång varför jag börjar bolla tankar redan nu.

Jag uppfattade det som väldigt lättvindigt från din sida, men det är ju bra om jag fattade fel. Det som bidrar till att jag uppfattade det som jag gjorde är nog att eftersom du verkar dejta så mycket så får jag intrycket att du verkligen vill ha en partner, och du skriver att männen står på kö. Med de förutsättningarna borde 1+1 bli 2 väldigt lätt.

Men som sagt, det är ju bara bra om jag fattade fel.

 

[Hero]

Jag tycker tvärtom att många pratar för mycket och problematiserar sådant som inte är problem. Analyserar sönder och drar slutsatser. Titta på trådarna här på Buke t ex. Jag tycker det handlar om kvalitet på kommunikation, inte kvantitet.

Sedan är ju just den diskussionen vi har nu, om middag etc, inget som i min värld alls har med kommunikation att göra.

Också väldigt sant. Fast att analysera tycker jag inte alltid är negativt. Oftast leder det till att man kan fatta klockare beslut. Jag har dock en tendens att analysera lite väl mkt ibland

 

[Singoalla]

Jag tycker tvärtom att många pratar för mycket och problematiserar sådant som inte är problem. Analyserar sönder och drar slutsatser. Titta på trådarna här på Buke t ex. Jag tycker det handlar om kvalitet på kommunikation, inte kvantitet.

Sedan är ju just den diskussionen vi har nu, om middag etc, inget som i min värld alls har med kommunikation att göra.

Jag håller med, det har med praktiska saker att göra. Lever man ihop är det två människor viljor som ska kompromissas. Både med tid tillsammans, ekonomi, kost osv. Det är inte fel, eller fel person som är inblandad. Det är bara annorlunda från att vara ensam.

 

[Hero]

Jag håller med, det har med praktiska saker att göra. Lever man ihop är det två människor viljor som ska kompromissas. Både med tid tillsammans, ekonomi, kost osv. Det är inte fel, eller fel person som är inblandad. Det är bara annorlunda från att vara ensam.

Som nån tidigare i tråden nämnde. Kanske särbo skulle passa dig bättre ? Låter som du känner dig låst med en partner. Dvs, att du vill kunna styra din egen tid utan att ta hänsyn till nån annans.

 

[Masqueradee]

Jag lever "ofrivilligt ensam", eller hur man nu ska formulera det. Är 25 år så jag har ingen biologisk klocka som börjat ticka ännu, och att skaffa barn passar inte in i min vardag just nu. Men, med det sagt så är jag nog ganska så säker på att jag kommer att skaffa barn på egen hand om det skulle behövas. Jag vill verkligen inte missa upplevelsen av att vara mor till ett barn, det vill jag verkligen inte, så om jag inte har några biologiska hinder så kommer det att ske. Det måste det göra.
Sen det här med tvåsamhet.. Jag lever hellre på en större gård tillsammans med mer människor i olika relationskonstilationer än tvinga in mig att bara leva med en person i en lägenhet. Jag gillar tanken på "det krävs en by för att uppfostra ett barn", men det tror jag även gäller för vuxna. Varför bo två och två när man kan bo flera tillsammans och ta hand om varandra?
Självfallet skulle det krävas mer planering om jag var själv med ett barn, men redan nu planerar jag för den dagen jag själv blir sjuk. Försöker att ha mat hemma att klara mig minst en vecka utan att gå till affären, ser till att ha "förkylningsmedicin" hemma för att slippa gå till apoteket när jag blir sjuk etc. Sen ska tilläggas att jag har vänner som jag vet skulle släppa allt de har för händerna om något skulle hända, vilket jag hoppas att de vet att jag också skulle göra.

 

[starcraft]

Jag hade ändå lite landat i att jag skulle leva resten av livet själv med vissa kortare särborelationer som inslag typ innan jag träffade nuvarande. Trodde aldrig jag skulle bo med någon igen eller se någon framtid med någon partner. Jag ville gärna träffa någon för umgänge, sex och kanske kärlek, men inte nödvändigtvis för att dela livet med och skaffa familj.. Jag tror att jag hade kunnat vara ganska nöjd med det faktiskt. Om än lite ledsen över att jag aldrig skulle få gifta mig.. men det hade jag nog kunnat ta. Men så är inte barnfrågan ett issue för mig. Hade jag varit själv hade barn aldrig varit aktuellt. För mig är endast barn aktuellt i en relation med en man som vill vara pappa på riktigt och ta sitt ansvar. Jag är fullt medveten om att livet inte blir som man vill alla gånger och kanske skulle jag ändå hamna som ensamstående, men jag hade inte valt att frivilligt gå in i det från början.

 

[nightcrawler]

Jag lever ensam. Trivs jävligt bra med det. Det enda jag saknar är regelbundet sex. Den enda jag kunde tänka mej att leva med vår mitt ex. Sen träffade jag en som jag tänkte ge en chans och se om det kunde bli nått. Det blev inget och nu känner jag vara ännu mer att det spelar ingen roll om jag är själv eller inte. Har accepterat att det lär aldrig bli nått och det känns rätt skönt. Men jag har lämnat dörren öppen i fall att. Man vet aldrig, rätt som det är kanske det dyker upp en karl som det klickar med. Men vi lär vara särbo läääänge.