Att leva i någon annans familj (barn sedan tidigare förhållande)

[kryddelydd]

Det jag syftar på är att jag ibland sover i en övernattningslägenhet pga jobb.

Ah, det var en annan femma.

Men det är fortfarande intressant att du skriver att du sover "hos honom".
Inte "hos oss".
Känner du dig ens särskilt hemma i det liv du har? (obs, inte sarkastiskt eller raljant)

 

[mandalaki]

Jag var gift med mitt ex. Och tillsammans i 5,5 år sammanlagt. Inte behöver jag nämna honom när jag berättar saker ur mitt förflutna. Inte för att jag medvetet utesluter honom egentligen, jag behöver bara inte ta upp honom. Säg att jag reser med min sambo till ett ställe där mitt ex och jag var. Inte behöver jag säga att "här var jag med xxx. Vi hade så trevligt och gjorde det och det". Jag säger helt enkelt att "jag har varit här förut. Jag var därborta och åt på den och den restaurangen". Osv.

Det kanske är skillnad om man som du är nära vän med sitt ex. Då blir det nästan konstigt att inte ta upp exet. Nu är inte jag det och jag har inga relationer alls med exet eller exets familj. Jag har kvar några av våra gemensamma vänner, men inte heller där finns något behov av att ta upp exet. Min sambo är som din. Trygg i sig själv och med vår relation.

Alltså, oavsett om relationen med exet är katastrof - så skulle jag undra vad fasen den andre dolde om han bara sa "här har jag varit förut" och utelämnade med vem. Låter jätteansträngt.

 

[Raderad medlem 6459]

@Similitude Det känns lite som ett sidospår känner jag . Men ja, jag förstår att man låter bli att nämna sitt ex om man känner sig bekvämast med det. Vi andra kan utan vidare säga "gud, när jag och P var i London första gången hade vi en bedrövlig semester" om London kommer upp i ett samtal. För mig är det inte märkligt alls.

 

[Raderad medlem 6459]

Alltså, oavsett om relationen med exet är katastrof - så skulle jag undra vad fasen den andre dolde om han bara sa "här har jag varit förut" och utelämnade med vem. Låter jätteansträngt.

Precis så kände min kille när vi träffades! Han sa att han uppskattade att jag INTE gjorde så som du beskriver, för han kände att det hade blivit så skumt om jag försökte mörka exets roll i mitt liv.

 

[Kattennizze]

Som @Petruska skrev, jag jobbar inte här......
Jag gör massor av fel i min relation med min man och mina barn också, fast jag har "rätt" utbildning.

Det jag skrev i det inlägget var dels för att visa att jag har empati med henne och att bekräfta att exet är gränslöst.
Och nej, så uttrycker man sig inte mot en klient/patient.

Herregud, här hamnar man under luppen......

Ok, nu ska jag verkligen försöka vara väldigt seriös och detta är inte meningen att kritisera någon utan det är mer ett allmänt inlägg.

Och då kan jag säga, som har utbildning i psykologi OCH själv har deltagit i en ganska intensiv gruppterapi under ett och ett halvt år så är det värsta man kan göra är att börja tala om VAD någon SKA göra och vilka problem personen har.
Redan där har den andre gått i försvar och kommer inte höra/läsa ett ord till av vad du har att säga.

Så jobbar man överhuvudtaget inte när det gäller att förändra beteende inom det proffesionella och det funkar inte heller så i vanliga livet heller för den delen.
Bara för att undvika missförstånd så vill jag säga att jag INTE tycker det krävs någon examen i beteendevetenskap för att skriva här eller på något annat forum.

Det är som att säga till en alkis att du måste sluta supa.
Tror du att den personen gör det då? Svaret är nog nej.
Ursäkta Ts för den någon smaklösa jämförelsen.

Jag skriver inte detta för att utöva någon slags härskarteknik eller titulera mig som proffs, som jag vet att jag kan få kommentarer om. Jag tar den risken.....

Däremot skadar inte lite allmän ödmjukhet, hyfs och empati mot den som har gjort tråden, i detta fall @Sockerbit eftersom man faktiskt blottar sin person och faktiskt blir ganska sårbar när man skriver sin berättelse.

Kommer man däremot med andra infallsvinklar, ex talar om att "såhär gjorde jag". Grejen ska vara att man hjälper och leder den andre till att komma fram till bra saker själv.

Att bara säga, du måste jobba med din självkänsla är som att sparka någon i ansiktet. Dels för att man får höra ATT man har dålig självkänsla och sen att det är en själv det är FEL på och att man själv bär ansvaret för vad den andra personen gör/säger mot en.

Ett sätt att jobba med sin självkänsla och ge andra råd om hur de ska jobba med sin självkänsla kan vara att bestämma sig för att ok, den här personen beter sig si och så mot mig, men jag väljer att inte låta den här personen påverka mig negativt.

Att "hålla med" någon behöver inte nödvändigtvis menas med att man klappar den andre på huvudet och säger "vad synd det är om dig".
Men, när man är i en situation som till exempel den Ts är i nu kan det vara oerhört värdefullt att få medhåll och att då få sina känslor bekräftade.
Som till exempel, "ja exet är gränslös, det är inte riktigt normalt att vara så.
Du har rätt att känna dig undanskuffad, förminskad osv
Så bekräftar man personens känslor och talar dessutom om att det är normalt att reagera så.
Och så visar man empati och det är något människor behöver när det känns svårt i livet.

Sen kan man diskutera olika strategier för att hantera situationen bättre.
Där kan man komma med råd men åter igen, de flesta människor ändrar sig inte för att någon annan tycker att dom ska göra det.
Förändring kommer inifrån och hjälpen kommer utifrån.

Men att börja med att kritisera personen gör precis tvärtom.
Det ger inga nya infallsvinklar utan det gör bara så att det blir låsningar från alla håll.
Ingen egentlig kommunikation sker utan alla pratar bara förbi varandra.
Helt meningslöst då Ts faktiskt ville ha hjälp OCH även bli bekräftad i att hon befinner sig i en påfrestande familjesituation.

Jag hoppas ändå för Ts skull att hon har fått ut något av detta och att, om inte annat efter hon har skrivit här, känner sig redo för att fortsätta prata med sin kille och komma fram till hur dom vill ha det tillsammans.

men ingen här kan veta något egentligen om exet är gränslös eller om TS har svårt att sätta gränser. Vissa gånger är det självklart att en person går över gränser, vid rent olagliga saker som övergrepp och misshandel t ex. Men det är det ju inte frågan om här. Därav följer att man inte säkert kan uttala sig om ditten eller datten - oavsett vilken utbildning man har. Det man med säkerhet däremot kan uttala sig om är att kvinnor i de allra flesta fallen alltid medvetet men framförallt omedvetet anpassar sina liv efter män. Tyvärr. Och det får följder, varav vi faktiskt kan se flera exempel på det i den här tråden och det är det jag valt att poängtera.

 

[Badger]

men ingen här kan veta något egentligen om exet är gränslös eller om TS har svårt att sätta gränser. Vissa gånger är det självklart att en person går över gränser, vid rent olagliga saker som övergrepp och misshandel t ex. Men det är det ju inte frågan om här. Därav följer att man inte säkert kan uttala sig om ditten eller datten - oavsett vilken utbildning man har. Det man med säkerhet däremot kan uttala sig om är att kvinnor i de allra flesta fallen alltid medvetet men framförallt omedvetet anpassar sina liv efter män. Tyvärr. Och det får följder, varav vi faktiskt kan se flera exempel på det i den här tråden och det är det jag valt att poängtera.

Fast joo, det kan vi väl veta. Hon var inne och travade runt i ts hus när hon trodde att ingen var hemma, utan att hämta någonting. Hennes föräldrar var hemma hos dem utan förvarning, (på hennes initiativ) det låter jätteskumt.

Därmed såklart inte sagt att hon behöver vara gränslös på andra sätt, ts klagar ju egentligen inte så mycket på hennes gränslöshet (lustigt nog) utan på sambons och hans familjs fokus på exet. (den biten vet vi egentligen inte så mycket om som du säger.)

 

[Hyacinth]

Säg en enda gång som ens ex behöver nämnas? Särskilt om man inte har barn ihop. Har man barn så kan exet definitivt behöva nämnas, ja, men annars?
Vi är 4 syskon i vår familj. Vi har rätt många ex tillsammans. Ingen av dessa ex nämns eftersom de inte längre är en del av vår familj. Det enda ex som nämns är mitt ena syskons då det är förälder till ett barn.

Jag har ett gäng trevliga ex, min partner också.
Jag har noll och inga problem med att de nämns, eller att vi ibland stöter på dem. Den jag mötte senast var en 185 cm lång supersnygg ex-modell. Gör mig inget. Min partner har ju valt att vara med mig, och jag antar att det finns en orsak.
Att hen har haft romantiska semestrar, vilt sexliv och ett antal grymt trevliga ex förutsätter jag och jag blir faktiskt mindre oroad av att veta om dessa än om hen vägrade tala om sitt förflutna. Det vore läskigt.
Jag vill kanske inte äta middag varje kväll med dem, men om det hade funnits BARN sedan tidigare hade jag helt klart föredragit om de gillade varandra som vänner och att man ibland kan umgås.

 

[Vallmo]

men ingen här kan veta något egentligen om exet är gränslös eller om TS har svårt att sätta gränser. Vissa gånger är det självklart att en person går över gränser, vid rent olagliga saker som övergrepp och misshandel t ex. Men det är det ju inte frågan om här. Därav följer att man inte säkert kan uttala sig om ditten eller datten - oavsett vilken utbildning man har. Det man med säkerhet däremot kan uttala sig om är att kvinnor i de allra flesta fallen alltid medvetet men framförallt omedvetet anpassar sina liv efter män. Tyvärr. Och det får följder, varav vi faktiskt kan se flera exempel på det i den här tråden och det är det jag valt att poängtera.

Självklart kan vi inte veta något egentligen.
Ts kanske är en fiktiv person och exet och pojkvännen existerar inte.
Men tänker man så kan man ju aldrig säga något.

Eller det kanske inte gäller alla?

Vissa får ju tänka,och säga jävligt mycket. Om Ts självkänsla till exempel.
Vad vet vi om det egentligen?

Det behövs nog ingen utbildning för att bedöma att exet är gränslös som klampar in i någon annans hus med nyckel och utan att förvarna.
Det förstår ett barn, så vad vill du komma med det?

I övrigt förstår jag faktiskt ingenting av det du skriver i ditt inlägg.
Vad syftar du till och vilken speciell situation relaterar du till.
För mig känns ditt inlägg något osammanhängande.

 

[Petruska]

Ok! Ska erkänna att jag blev glatt förvånad , men missförstod det hela .....tydligen .

Jag tycker att jag har min fulla rätt att använda min kunskap och erfarenhet när jag skriver inlägg där man diskuterar människors olika beteenden och hur det kan påverka andra.
Andra gör det, inte minst i de olika hästtrådarna (som jag aldrig är inne på nuförtiden)
Jag var också tydlig med att säga att det här behöver men inte vara beteendevetare för att fatta heller.
Jag var också tydlig med att skriva att jag inte var ute efter att utöva någon härskarteknik eller dra nytta av min utbildning/erfarenhet.

Ändå så kommenteras det! Suck! Vad ska jag ge för svar på det?

När det gäller det jag skrev så är det vanlig, basic kommunikation och handlar om sociala koder för hur man agerar om man vill nå fram med sitt budskap.

Jag kan tycka ibland att här silas myggor och att man sväljer kameler.
Vissa användare "får" vara ganska hårda och svinga med köttyxan medans andra får varje ord och stavelse nedmonterade och upphackade i olika citat som förvränger hela budskapet ibland.

Jag blir också uppfostrad titt som tätt när jag har en avvikande åsikt och står upp för den.
Alla har ju lika värde i teorien men knappaste i praktiken. I synnerhet inte här
Det kan jag tycka är intressant..........

Jag tycker Ts har rätt att bli schysst bemött även om hon tänker fel enligt en del.
Man har rätt till det och hon har inte skrivit ett enda otrevligt inlägg.

Jag tycker ändå tonen mot Ts har varit trevligare de senaste inläggen och jag hoppas hon kan få lite nytta av dom.

Där gör du det igen. Du förhåller dig till buke som till någon sorts enhet som du relaterar till, på en underlig gruppnivå.

Som om alla på buke är kollektivt ansvariga för varandra, utom just du.

 

[Jenka]

Säg en enda gång som ens ex behöver nämnas? Särskilt om man inte har barn ihop. Har man barn så kan exet definitivt behöva nämnas, ja, men annars?
Vi är 4 syskon i vår familj. Vi har rätt många ex tillsammans. Ingen av dessa ex nämns eftersom de inte längre är en del av vår familj. Det enda ex som nämns är mitt ena syskons då det är förälder till ett barn.

Måste och måste... Mina ex kommer på tal i min familj i form av "din och x lägenhet", "y hade ju tomtedräkten så den borde ju finnas kvar", "när x och du reste till norge" osv.

 

[Kattennizze]

Självklart kan vi inte veta något egentligen.
Ts kanske är en fiktiv person och exet och pojkvännen existerar inte.
Men tänker man så kan man ju aldrig säga något.

Eller det kanske inte gäller alla?

Vissa får ju tänka,och säga jävligt mycket. Om Ts självkänsla till exempel.
Vad vet vi om det egentligen?

Det behövs nog ingen utbildning för att bedöma att exet är gränslös som klampar in i någon annans hus med nyckel och utan att förvarna.
Det förstår ett barn, så vad vill du komma med det?

I övrigt förstår jag faktiskt ingenting av det du skriver i ditt inlägg.
Vad syftar du till och vilken speciell situation relaterar du till.
För mig känns ditt inlägg något osammanhängande.

Att exet till TS sambo är gränslös när hon kliver in genom någon annans hem ovälkommen har jag ju redan sagt, jag syftade på TS sambo. Du missförstod vem jag syftade på, fast det var jag som skrev fel ser jag nu.
Du verkar bitter mot användare på Buke uppenbarligen där du klumpar ihop oss. Det vore bättre om du i stället för svepande allmän kritik bemötte de inlägg du vill bemöta i stället för att kalla inlägg för korkade på ett allmänt sätt. Jag har aldrig upplevt Buke som en enhet utan här ryms många olika åsikter och användare, trist att du upplever det så.
Min poäng som du inte förstod i mitt inlägg (vilket du påpekade) är som vissa uppenbarligen fattade, att vi inte kan bedöma utifrån TS vem som är gränslös, hon eller sin sambo. Att inte ta hänsyn till sina egna känslor, vilket hon beskriver att hon gör stundtals, är ju också ett sätt att vara gränslös mot sig själv och något man far illa av.

 

[Kattennizze]

Fast joo, det kan vi väl veta. Hon var inne och travade runt i ts hus när hon trodde att ingen var hemma, utan att hämta någonting. Hennes föräldrar var hemma hos dem utan förvarning, (på hennes initiativ) det låter jätteskumt.

Därmed såklart inte sagt att hon behöver vara gränslös på andra sätt, ts klagar ju egentligen inte så mycket på hennes gränslöshet (lustigt nog) utan på sambons och hans familjs fokus på exet. (den biten vet vi egentligen inte så mycket om som du säger.)

Ett syftningsfel, jag menade sambon till exet och alltså TS s nuvarande sambo.

 

[Raderad medlem 6459]

Nu har jag inte hängt med i tråden från början, så jag vet inte riktigt vad du syftar på (kan gå tillbaka och läsa sedan men inte just nu) och kanske var det olämpligt i just det här fallet.

Såhär skrev jag:

"Du kan argumentera hur mycket du vill men jag tror inte att det gagnar dig. Hon kommer att finnas i ditt liv, så är det bara. Antingen kan du skylla på saker (det är känns obekvämt att hon ska snacka med folk när det är tajt tidsschema? - tidsschemat är knappast ditt problem! du letar ju bara saker att störa dig på!) eller så kan du försöka se vad du kan göra, hos dig själv, för att det ska kännas mindre tungt. Till exempel fundera över varför du känner att hon "stjäl showen" och att du måste "dela uppmärksamheten". Är du osäker på dig själv? Är du osäker på din relation? Är du svartsjuk på vad de har haft? etc etc. Du behöver alltså inte svara mig utan det är bara ett råd i all välmening att det kan vara bra att ta en funderare ang detta."

Jag menade det inte illa på något vis utan lyfte bara de frågor jag hade velat att nån lyfte om jag vore i samma sits. Varför känner jag att hon stjäl showen när hon går runt och hälsar på folk? Varför känner jag att jag måste dela min partners uppmärksamhet när hon dyker upp? Har det nåt med mig att göra - är jag orolig över något i min relation eller i mig själv?

I mitt tycke helt vanliga saker att fundera över om man känner sig hotad eller svartsjuk eller orolig. Sen kan svaren ju givetvis vara nej och då får man ju börja titta på externa faktorer.

och @Sockerbit - nästa gång du tar illa upp över vad någon skriver: säg det till den personen genom att citera eller tagga istället för att skriva om det, till nån annan, flera sidor efteråt. Om du hade sagt att du tog illa upp direkt hade jag kunnat förklara hur jag menade, istället för att du ska vara upprörd i flera sidor över nåt som bara är ett missförstånd. Kanske nåt att fundera över för IRL också, om nån sårar dig - tar du upp det med vederbörande eller tar du illa upp och sen går och muttrar till dig själv eller nån annan? Om man inte säger hur man känner kan folk liksom inte veta det och det hjälper ingen alls att man inte lyfter det.

 

[Vallmo]

Att exet till TS sambo är gränslös när hon kliver in genom någon annans hem ovälkommen har jag ju redan sagt, jag syftade på TS sambo. Du missförstod vem jag syftade på, fast det var jag som skrev fel ser jag nu.
Du verkar bitter mot användare på Buke uppenbarligen där du klumpar ihop oss. Det vore bättre om du i stället för svepande allmän kritik bemötte de inlägg du vill bemöta i stället för att kalla inlägg för korkade på ett allmänt sätt. Jag har aldrig upplevt Buke som en enhet utan här ryms många olika åsikter och användare, trist att du upplever det så.
Min poäng som du inte förstod i mitt inlägg (vilket du påpekade) är som vissa uppenbarligen fattade, att vi inte kan bedöma utifrån TS vem som är gränslös, hon eller sin sambo. Att inte ta hänsyn till sina egna känslor, vilket hon beskriver att hon gör stundtals, är ju också ett sätt att vara gränslös mot sig själv och något man far illa av.

Tack för ditt svar som var informativt och sakligt.

Jag tar absolut åt mig kritiken när det gäller buke som grupp kontra enskild användare. Jag ska försöka bli tydligare med det.
Det blir lätt att man buntar ihop ett gäng användare som ofta har samma åsikter och "gillar" varandra.

Jag är dock inte särskilt bitter utan finner det ofta ganska underhållande med alla diskussioner här. Hur normalt det nu är.

Du har även rätt i att Ts kanske är gränslös mot sig själv.
Känner igen mig själv lite i det ( i privata sammanhang) så det tycker jag var en bra poäng.

 

[Petruska]

Det blir lätt att man buntar ihop ett gäng användare som ofta har samma åsikter och "gillar" varandra.

Jag föreslår att du helt enkelt tänker dig att nick på buke är personer, på samma vis som namn på människor är personer. Oftast blandar man ju inte ihop folk man pratar med irl.

Dessutom stämmer ju inte det du säger ovan. Om det handlade om att du blandade ihop nick som du tycker har likartade åsikter, skulle du ju inte behöva skälla så mycket på att buke är så inkonsekvent och allmänt oförutsägbart när det gäller vem som "får" säga vad.

Dessutom är det där med "får" rena tramset. Ingen kan förbjuda någon något, att möta motargument är en helt annan sak än att inte "få" skriva saker.

Jag tycker helt enkelt att du tar på dig en väldigt underlig roll här, som både jag och flera andra redan har påpekat.

 

[Monstermom]

@Vallmo , nu ligger jag lite efter i min Buke-tid för tillfället, men jag ska göra ett snabbt försök:

Buke är inte terapi! Det hoppas jag faktiskt vi kan vara överens om, även om det skulle vara det enda... En relevant irl-roll skulle möjligen vara pedagog, men det sätter en obalans gentemot TS som jag inte är bekväm med (annat än i "fråga en expert"-trådar där det ju kommer inbyggt). Det är en väldigt obekväm tanke för mig att se trådar som behandling! (Ja, en del trådar handlar verkligen om psykisk ohälsa, men där blir det också en svår balansgång och det handlar ofta om att ge råd för hjälp irl.)

Vad gäller känslor vs saklighet, jag menar inte att man inte ska visa empati och ta det lite försiktigt. Vad jag pratade om var att om det är antingen eller, så är en känslostorm betydligt sämre. Den specifika kritiken mot dig och dina inlägg var heller inte "du visar bara empati", utan att du lever in dig i TS upplevelse och drar eländet längre! Det är inte första tråden jag sett dig göra det heller. Du gör antaganden och -ar som om det är en dagsåpa, på lite information men mycket känslor! Stjälper...

Vad gäller självkänsla-gate, jag har inte läst igenom tråden igen än, men som @niphredil beskriver det förstår jag verkligen inte ramaskriet. Förslag (obs, förslag, inte order!) på saker att fundera på. Fruktansvärt? Nej, hjälpsamt!

 

[Vallmo]

Jag föreslår att du helt enkelt tänker dig att nick på buke är personer, på samma vis som namn på människor är personer. Oftast blandar man ju inte ihop folk man pratar med irl.

Dessutom stämmer ju inte det du säger ovan. Om det handlade om att du blandade ihop nick som du tycker har likartade åsikter, skulle du ju inte behöva skälla så mycket på att buke är så inkonsekvent och allmänt oförutsägbart när det gäller vem som "får" säga vad.

Dessutom är det där med "får" rena tramset. Ingen kan förbjuda någon något, att möta motargument är en helt annan sak än att inte "få" skriva saker.

Jag tycker helt enkelt att du tar på dig en väldigt underlig roll här, som både jag och flera andra redan har påpekat.

Läste du det jag skrivit ovanför det du citerade?
Där skrev jag just det, att jag ska bli tydligare med det, dvs att inte "bunta ihop" folk.
Varför väljer du att inte ta med det när jag redan skrivit och tagit till mig av kritiken?

 

[Hyacinth]

Jag var gift med mitt ex. Och tillsammans i 5,5 år sammanlagt. Inte behöver jag nämna honom när jag berättar saker ur mitt förflutna. Inte för att jag medvetet utesluter honom egentligen, jag behöver bara inte ta upp honom. Säg att jag reser med min sambo till ett ställe där mitt ex och jag var. Inte behöver jag säga att "här var jag med xxx. Vi hade så trevligt och gjorde det och det". Jag säger helt enkelt att "jag har varit här förut. Jag var därborta och åt på den och den restaurangen". Osv.

Det kanske är skillnad om man som du är nära vän med sitt ex. Då blir det nästan konstigt att inte ta upp exet. Nu är inte jag det och jag har inga relationer alls med exet eller exets familj. Jag har kvar några av våra gemensamma vänner, men inte heller där finns något behov av att ta upp exet. Min sambo är som din. Trygg i sig själv och med vår relation.

Jag hade ju då frågat: Kul, när var du här? Eller undrat med vem. Inte för att jag känner mig hotad utan för att jag är glatt nyfiken.

 

[Vallmo]

@Vallmo , nu ligger jag lite efter i min Buke-tid för tillfället, men jag ska göra ett snabbt försök:

Buke är inte terapi! Det hoppas jag faktiskt vi kan vara överens om, även om det skulle vara det enda... En relevant irl-roll skulle möjligen vara pedagog, men det sätter en obalans gentemot TS som jag inte är bekväm med (annat än i "fråga en expert"-trådar där det ju kommer inbyggt). Det är en väldigt obekväm tanke för mig att se trådar som behandling! (Ja, en del trådar handlar verkligen om psykisk ohälsa, men där blir det också en svår balansgång och det handlar ofta om att ge råd för hjälp irl.)

Vad gäller känslor vs saklighet, jag menar inte att man inte ska visa empati och ta det lite försiktigt. Vad jag pratade om var att om det är antingen eller, så är en känslostorm betydligt sämre. Den specifika kritiken mot dig och dina inlägg var heller inte "du visar bara empati", utan att du lever in dig i TS upplevelse och drar eländet längre! Det är inte första tråden jag sett dig göra det heller. Du gör antaganden och -ar som om det är en dagsåpa, på lite information men mycket känslor! Stjälper...

Vad gäller självkänsla-gate, jag har inte läst igenom tråden igen än, men som @niphredil beskriver det förstår jag verkligen inte ramaskriet. Förslag (obs, förslag, inte order!) på saker att fundera på. Fruktansvärt? Nej, hjälpsamt!

Ok, jag läser vad du skriver och jag tyckerr inte heller att buke ska vara terapi.
Det är ett forum.
Har inte utgett mig för att vara terapeut, men jag kommer med råd och åsikter precis som alla andra.
Angående graden av empati så tycker jag själv inte att jag drar det för långt.
Däremot har jag lätt att leva mig in i andra människors känslor.
Precis som andra drar det för långt åt andra hållet.

Vad som är bäst för Ts kan ingen av oss veta.

Men, jag tar absolut till mig av vad du skriver och jag ska tänka ordentligt angående mitt eget förhållningssätt.

 

[Cambrie]

Ja jag ser då inte varför exet inte ska komma på tal ärligt talat i en relationer, om det finns barn med i bilden är det liksom ofrånkomligt då man (för barnens skull förhoppningsvis och förhoppningsvis en GOD) har en relation med den andra föräldern. Jag hade ju idiotförklarat min man om jag inte fick ha en relation med barnens pappa, han har ju liksom gemensam vårdnad och det finns ju en del som vi måste klara ut tillsammans.

Nä, ser inte alls problemet med att nämna sitt ex i en ny relation. Speciellt inte när det finns barn med i bilden, då kanske man helt enkelt faktiskt inte ska leva med den personen om man inte kan ta det.