Att ha en relation med någon som har barn sedan tidigare

Sockerbit

Trådstartare
Jag har sedan ett år tillbaka träffat en man, han är ca 10 år äldre och han är egentligen mycket av det jag inte alls letade efter hos en man på så vis att han hade 3 barn sedan tidigare (en på 3, och tvillingar på 8 år), detta har satt mig i en situation som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.

Vi har alltså träffats ett år, han har 3 barn sedan tidigare och ytterligare en "dotter" på 17 år som egentligen är exfruns men som har växt upp med honom som pappa (de har lite sporadisk kontakt vad jag förstår). Han och hans exfru gick isär och hon flyttade ut ur hans hus en dryg månad innan jag och han träffades, men den faktiska skilsmässan gick igenom först flera månader senare. Barnen bor veckovis i den mån det går, han jobbar periodvis borta vilket gör att det ibland blir så att han har dem flera veckor i sträck när han är hemma. Han bor i villa på den ort som barn och exfrun finns och är såklart inte flyttbar. Jag bor drygt 8 mil därifrån.

Jag tog ganska lätt på hela relationen från början, han var ju inte direkt det jag sökte egentligen, men nu är jag hooked. Pga hela situationen med barn, exfru osv har jag inte ställt så mycket krav i relationen, kanske delvis pga osäkerhet också förstås. Det smusslades en hel del till en början, jag kom efter att han lagt barnen och parkerade ofta längre ner på gatan för att grannarna inte skulle undra (flera av dem umgås än med exfrun), vi är inte vänner på FB osv. Jag har varit ganska okej med alltihopa då jag ville få en chans att se om det är något värt att satsa på innan det blev någon cirkus och folk fick nys om det hela, samtidigt som det gett mig tvivel om han verkligen var seriös.

I slutet av sommaren berättade han under en middag hos grannarna att han träffade någon ny, inom ett dygn hade informationen färdats till hans exfru och han fick ett sms där det stod att hon (exfrun) var genuint glad för hans skull och önskade oss allt gott, samt att hon förstod att det var svårt för oss att hinna träffas utan barnen då han har dem när han är hemma, så om hon kunde göra något för att underlätta så var det bara att säga till (jag fick läsa smset).

Ganska nyligen har jag börjat träffa barnen, jag presenterades som en vän och under ganska lättsamma former. Jag är helt grön på det här med barn och jag vill ju såklart att han ska tycka att jag är bra med dem, men jag tycker att vi kommit överens rätt bra och barnen har tex släpat med mig ut för att visa igelkottar i trädgården när jag kommit på kvällen. Nyligen frågade en av tvillingarna honom 'den flickan som brukar vara här, du tycker om henne va?'.

Jag vet inte hur jag ska hantera allt och vad som förväntas av mig. Jag är själv ett skilsmässobarn och vet att det inte alltid är en kul tid i livet när ens föräldrar hittar någon ny, ibland lever man kanske i illusionen om att föräldrarna ska hitta tillbaks till varann. Och jag vill ju inte vara dem som "tog pappa ifrån dem". Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på... Den enda jag vet är att jag faktiskt tycker om denna mannen och dessa fina barnen kommer förstås på köpet. Han är helt fantastisk med barnen och allt man vill se hos en pappa, men en stor grej för mig är att han ej vill ha fler barn... och jag är väl där i livet att jag vill inte ha barn just nu, men vet inte om jag är beredd att avsäga mig möjligheten i framtiden.

Vad gör man? Satsar på något enklare?
 
Ta det som det kommer och njut av nuet? Du kommer kanske aldrig att vilja ha egna barn, så varför ta ut något i förskott som du inte vet om det ens händer? Ändrar du dig så kan du ju ta det valet senare istället, det känns ju dumt att du skulle välja bort honom nu för att du kanske, kanske vill något annat om 10 år?!
 
Ta det som det kommer och njut av nuet? Du kommer kanske aldrig att vilja ha egna barn, så varför ta ut något i förskott som du inte vet om det ens händer? Ändrar du dig så kan du ju ta det valet senare istället, det känns ju dumt att du skulle välja bort honom nu för att du kanske, kanske vill något annat om 10 år?!

Så himla sant och så vist.
 
@Squie
Vi har bara haft en lättare diskussion och kanske inte riktigt gått på djupet på någon punkt.

@Mia_R
Nej det är sant. Men jag tänker kanske främst att det är orättvist mot barn och även mot honom... Och att det kanske då är bäst att avbryta i tid för att inte göra det svårare.

@Hazel
Jag hoppas att det räcker att bara vara 'pappas flickvän', jag skulle inte drömma om att försöka något annat, de har redan två fantastiska föräldrar. Men man står ju lite som mitt emellan.
 
@Squie
Vi har bara haft en lättare diskussion och kanske inte riktigt gått på djupet på någon punkt.

@Mia_R
Nej det är sant. Men jag tänker kanske främst att det är orättvist mot barn och även mot honom... Och att det kanske då är bäst att avbryta i tid för att inte göra det svårare.

@Hazel
Jag hoppas att det räcker att bara vara 'pappas flickvän', jag skulle inte drömma om att försöka något annat, de har redan två fantastiska föräldrar. Men man står ju lite som mitt emellan.
Jag hade absolut kört på pappas flickvän, varken mer eller mindre.

Det finns ju aldrig några garantier, om du tycker om honom, han gillar dig, kontakten med ungar, ex och bekanta är bra så varför inte bespara dig sorgen och bryta för ett kanske som aldrig kommer? Vems känslor är det du försöker spara? Även om ni hade varit två singlar utan barn så hade det ju aldrig funnits några garantier att ni hade varit tillsammans nästa år.

Försök inte laga sånt som inte är trasigt, luta dig tillbaka och njut! ;)
 
Jag hade absolut kört på pappas flickvän, varken mer eller mindre.

Det finns ju aldrig några garantier, om du tycker om honom, han gillar dig, kontakten med ungar, ex och bekanta är bra så varför inte bespara dig sorgen och bryta för ett kanske som aldrig kommer? Vems känslor är det du försöker spara? Även om ni hade varit två singlar utan barn så hade det ju aldrig funnits några garantier att ni hade varit tillsammans nästa år.

Försök inte laga sånt som inte är trasigt, luta dig tillbaka och njut! ;)

Jag antar att jag kanske applicerar mina egna dåliga erfarenheter som barn... Jag vill inte klampa på och rasera deras värld kan man väl säga, även om jag vet att det kanske inte är så. Han har själv sagt vid flera tillfällen att jag skött det otroligt snyggt med barnen, både innan och efter jag fick träffa dem.
 
Du säger det själv: du är inte deras mamma.

På vägen i livet kommer de att tappa kära förskolefröknar, älskade lärare, vänner, bekanta, släktingar kommer att dö. Det är en del av livet.

Om det inte funkar mellan er kommer de fortfarande inte att tappa t ex sin mamma. Du är en tillkommande familjemedlem, nog så värdefull. Men inte som t ex deras mor.
 
Jag antar att jag kanske applicerar mina egna dåliga erfarenheter som barn... Jag vill inte klampa på och rasera deras värld kan man väl säga, även om jag vet att det kanske inte är så. Han har själv sagt vid flera tillfällen att jag skött det otroligt snyggt med barnen, både innan och efter jag fick träffa dem.
Du klampar ju inte, du har tvärt om hållit en väldigt låg nivå och skött det här med yttersta diskretion hela tiden tills nu när de känner till din existens, kontakten går bra, förhållandet flyter på, du däremot är fullt upptagen med att gräva dina egna gropar att ramla ner i?
 
Jag ska alltså bara hänga med på åkturen och inte tänka så mycket? :p Jag kanske analyserar detta i bitar men jag tycker ju förbaskat mycket om mannen... Kanske för mycket för mitt eget bästa :o (Jag är normalt "den ständiga singeln" som inte tillåtit mig att få några djupare känslor för någon på detta sätt förut :nailbiting: )
 
Jag får intrycket att du gör mer än "sköter det snyggt" med hans exfru, hans barn osv. Din roll i förhållandet framstår för mig som den som ser till att ingen annan har det besvärligt. Och för mig ser det ut som att det du vill, det du vill ha i ditt liv och i din familj, inte får sitt utrymme. Du kan ju inte bygga resten av livet på att du tar hänsyn till andra och håller tillbaka dina egna önskemål.
 
Jag ska alltså bara hänga med på åkturen och inte tänka så mycket? :p Jag kanske analyserar detta i bitar men jag tycker ju förbaskat mycket om mannen... Kanske för mycket för mitt eget bästa :o (Jag är normalt "den ständiga singeln" som inte tillåtit mig att få några djupare känslor för någon på detta sätt förut :nailbiting: )
Som sagt, luta dig tillbaka och njut av åkturen! Ta det som det kommer, leta inte efter solkurvorna, släng spaden, sluta gå i lera och sörja utan snör på dig skrillorna och ut på isen och ha det glatt! Låt det bära eller brista men ta den smällen när det kommer och känn vinden i seglen så länge :p :D
 
Jag antar att jag kanske applicerar mina egna dåliga erfarenheter som barn... Jag vill inte klampa på och rasera deras värld kan man väl säga, även om jag vet att det kanske inte är så. Han har själv sagt vid flera tillfällen att jag skött det otroligt snyggt med barnen, både innan och efter jag fick träffa dem.
Jagförstår inte varför du tror att det skulle rasera barnens värld? Speciellt när mamman verkar glad för ett skull?
Jag upplevde det inte alls så när mina föräldrar skildes när jag gick på lågstadiet och de träffade nya. Min mamma hade några kortare förhållanden och ingen av dem är kvar i mitt liv. Min pappa gifte om sig och fick två barn till. Även dom skilde sig efter ett antal år (säkert 20 år sedan nu!) men jag var hos henne och hennes nya på söndagsmiddag i helgen...

Jag tror att få barn har farit illa av att ha fler bra, stabila vuxna i sin närhet utöver sina bioföräldrar.
 
Jag får intrycket att du gör mer än "sköter det snyggt" med hans exfru, hans barn osv. Din roll i förhållandet framstår för mig som den som ser till att ingen annan har det besvärligt. Och för mig ser det ut som att det du vill, det du vill ha i ditt liv och i din familj, inte får sitt utrymme. Du kan ju inte bygga resten av livet på att du tar hänsyn till andra och håller tillbaka dina egna önskemål.

Du satte nog fingret mitt i prick. Det som gjort mig väldigt ledsen tidvis är att jag ständigt fått vara den som fått stå tillbaka och vara den förstående och bara nicka och se glad ut. Jag hade en lång diskussion några veckor tillbaka med honom om just detta, att jag inte är till för att vara smidig för någon och att det på snudd känns som att man blir utnyttjad.
 
Jag vet hur det är att va unge och ha föräldrar med nya partners... Så jag vill bara säga att jag önskar att partnerna varit mer som dig... :up: Du verkar äkta omtänksam och tänka på alla involverade :)
 
Du satte nog fingret mitt i prick. Det som gjort mig väldigt ledsen tidvis är att jag ständigt fått vara den som fått stå tillbaka och vara den förstående och bara nicka och se glad ut. Jag hade en lång diskussion några veckor tillbaka med honom om just detta, att jag inte är till för att vara smidig för någon och att det på snudd känns som att man blir utnyttjad.
Jag kan inte se annat än att det betyder att du behöver börja ta ditt utrymme. Om det hade varir jag hade det skett under ett kontinuerligt samtal, absolut inte enbart som markeringar eller så. Helt enkelt för att jag varken vill eller orkar markera. Jag vill ha delaktighet.

Om förhållandet bygger på din smidighet blir det ju outhärdligt för dig i längden, så jag ser inte att du har så mycket att förlora.
 
Raderat. Kändes som onödig upprepning :)
 
Senast ändrad av en moderator:
Du satte nog fingret mitt i prick. Det som gjort mig väldigt ledsen tidvis är att jag ständigt fått vara den som fått stå tillbaka och vara den förstående och bara nicka och se glad ut. Jag hade en lång diskussion några veckor tillbaka med honom om just detta, att jag inte är till för att vara smidig för någon och att det på snudd känns som att man blir utnyttjad.

Fast det här handlar ju om något helt annat än din trådstart.

Är det verkligen någon som kräver detta av dig, eller är det du själv som tagit på dig att vara den här personen? Och i så fall varför?
 

Liknande trådar

Relationer Eller rättare sagt, var och med vilka? Och hur planeras det? Samma varje år eller olika? Är alla nöjda med upplägget eller kan det...
5 6 7
Svar
128
· Visningar
4 754
Senast: Anna
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
7 955
Senast: Palermo
·
Relationer Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
6 991
Senast: Roheryn
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 658
Senast: gullviva
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp