Att gå in oss någon annan oinbjuden (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 16)

[Inte_Ung]

Om man har sådant då, hos mig får de titta på trapphuset. Men överlag tycker jag att det är jobbigt att abrupt bli avbruten i något privat.

Jo men det är ju en av skillnaderna med att bo i stan och att bo på landet.
Det går ju i.o.f.s. att ta en promenad runt kvarteret.

 

[Saeta]

...men jag kan också säga att det är upp till var och en om man vill uppfattas som en trevlig granne eller en tvär typ som inte inbjuder till spontanbesök. Men då får man också ta konsekvenserna av det, tex att grannar kanske inte är så pigga på att komma över eller hjälpa till. Vill man vara en del av gemenskapen får man lov att bjuda till...

Fast alltså, man är ju inte en otrevlig och tvär person för att man inte vill att folk ska gå in i ens hem utan att först plinga/höra av sig. Och om någon skulle tycka att exempelvis jag hade varit tvär och otrevlig för att jag inte vill ha folk som klampar in i mitt hem, då är det ändå inga personer jag vill ha i mitt liv. Respekt åt båda håll...

 

[Unafraid]

Jag saknar ringklocka och skulle absolut kunna missa om någon knackade på dörren när jag har hörlurar på mig när jag jobbar. Det vore trist om mina bekanta åkte hem bara för att jag inte öppnade. Jag skulle föredra om de öppnade dörren och ropade på mig då. Jag låser dörren på natten och när jag inte är hemma, aldrig annars. På sommaren ställer jag dessutom upp dörren och har den öppet jämt. Grannskapets katter brukar komma in och hälsa på

 

[Lingon]

Jag saknar ringklocka och skulle absolut kunna missa om någon knackade på dörren när jag har hörlurar på mig när jag jobbar. Det vore trist om mina bekanta åkte hem bara för att jag inte öppnade. Jag skulle föredra om de öppnade dörren och ropade på mig då. Jag låser dörren på natten och när jag inte är hemma, aldrig annars. På sommaren ställer jag dessutom upp dörren och har den öppet jämt. Grannskapets katter brukar komma in och hälsa på

Det är ju helt ok för du är ok med det. Problemet uppstår när folk gör så hos de som inte godkänt det.

 

[Unafraid]

Det är ju helt ok för du är ok med det. Problemet uppstår när folk gör så hos de som inte godkänt det.

Om jag inte var okej med det skulle jag låsa dörren eller sätta på en kedja.

 

[Lingon]

Om jag inte var okej med det skulle jag låsa dörren eller sätta på en kedja.

Det kan finnas andra anledningar till att man inte vill låsa sin dörr men ändå vill att folk knackar på och väntar på att man öppnar.

 

[MiaMia]

Kan det inte vara så att det också är en fråga om latitud? Om vi med "landet" menar "ej tätbebyggt område" så är ju det en rätt stor landyta i Sverige. Och om man som @athena_arabians bor i den norra delen av "landet" så ökar chansen att få spontanbesök. Ju längre söderut man kommer från 67e breddgraden desto mer minskar möjligheten/risken till spontanbesök.

Som sörlänning risker man ju att bli skjuten om man går in i någons kåk utan att knacka.

En rad olika faktorer som på olika sätt hänger ihop med både gammal kultur och olika förlopp av samhällsutveckling. "Glesbygdhet" och "nordlighet" är absolut viktiga, men börjar man gräva i det så skulle jag säga det blir mer komplext.

Har två ungefär jämnstora orter i min närhet, men som har rätt olika historia avseende näringsliv och befolkningsstruktur. Påtaglig skillnad i vilka situationer man hälsar på okända man möter längs ett promenadstråk, eller i simhallens omklädningsrum. Utan att ha några belägg för det så kan jag sätta en femma på att de också låser dörren mer sällan och oftare går in i varandras hus på den orten där de oftare hälsar på okända.

 

[Luff]

Här hör vi inte om någon knackar. Och telefonerna kollar vi inte på och har dessutom på ljudlöst. Jag behöver dessutom några minuter på mig att hitta kläder så inte besökarna får en nakenchock. Vi har dessutom en annorlunda dygnsrytm och sover ofta när folk tycker det är dags att knacka på dörren. Hunden skäller ibland men det kan lika gärna vara på en råbock hon gapar. Dörren är låst. Så här har mer än en granne/bekant åkt iväg utan att få sitt ärende uträttat. Jag är uppväxt med att knacka o sen kliva in och ropa tjoho. Fullständigt normalt förr. Idag skulle jag aldrig göra så om jag inte visste att jag var väntad även om det var olåst.

 

[Grazing]

Jo men det är ju en del av skillnaden med att bo på landet och i lägenheten.
Det är därför som spontanbesök fungerar bättre på t.ex. en gård. Här så kan vi den varma årstiden skicka iväg dem till stranden så att de kan bada medan de väntar. Det ger minst en timme till att reda ut saker. Och ingen gnäller ju på det.

Det där hade inte fungerat för mig, om jag hade kommit och gjort ett spontanbesök hos någon för att man tex har vägarna förbi och den personen sagt att jag ska gå ut och promenera en timma eller göra någonting annat under såpass lång tid, då hade jag nog åkt vidare faktiskt.

Därför är det alltid bättre tycker jag att höra av sig 10 min innan man kommer så att man vet att det är okej och lugnt att man kommer. Då hinner dessutom dom flesta panikstäda litegrann. Svarar ingen på sms:et eller när man ringt så tolkar jag det som att dom inte helst vill att man kommer dit.

 

[Voeux]

Jo men det är ju en av skillnaderna med att bo i stan och att bo på landet.
Det går ju i.o.f.s. att ta en promenad runt kvarteret.

Jag är visserligen inte jättebrydd över att de oannonserade gästerna ska ha nåt att sysselsätta sig med medan jag klär mig, mer brydd över att jag som sagt inte uppskattar att bli avbruten och framför allt inte mitt i något privat. Vi är aldrig klädda hemma, har oftast vår ”vuxentid” dagtid och som sagt hund som skäller som en tok. Det hade nog kvarstått, även om gästerna hade haft en fin trädgård att titta på.

Vi är ett gäng som har stuga i samma område, men om någon ska komma över så meddelas det. ”X kommer förbi på fm och hämtar flakmoppen” eller nåt. Jättebra, då kan vi se till att ha kläder på oss, kanske inte ta en dusch eller ”det där samtalet” just då. Men jag tror också det är en kulturell skillnad. Jag är inte van vid att visa mig i morgonrocken, eller bjuda in någon i köket medan jag står och rostar mackor med rufsigt hår. För mig är det privat och känns lite konstigt. Men bor man i ett samhälle där man regelbundet är i varandras ”privata sfär” så kanske det känns naturligt och inte lika ”integritetsobehagligt” när någon kliver in.

 

[Lingon]

Det där hade inte fungerat för mig, om jag hade kommit och gjort ett spontanbesök hos någon för att man tex har vägarna förbi och den personen sagt att jag ska gå ut och promenera en timma eller göra någonting annat under såpass lång tid, då hade jag nog åkt vidare faktiskt.

Därför är det alltid bättre tycker jag att höra av sig 10 min innan man kommer så att man vet att det är okej och lugnt att man kommer. Då hinner dessutom dom flesta panikstäda litegrann. Svarar ingen på sms:et eller när man ringt så tolkar jag det som att dom inte helst vill att man kommer dit.

Verkligen! Då hade det fått vänta till en annan dag. Jag brukar dock inte besöka folk spontant utan bestämmer i förväg så det blir en tid alla har tid att träffas.

 

[tuaphua]

Förtydligande: Traditionellt och fortfarande i olika grad kvardröjande på en del platser så fungerar hallen som en halvoffentlig mellanzon.
Jag pratade utifrån den diskuterade situationen att det finns en uppfattning om att i viss mån gå in i andras hus är normalt på en del håll. (redigerade om texten medan jag skrev så det som stod tidigare stod före försvann...)

Inlägget var menat som en reflektion kring att en del trillar snett pga. bristande kulturförståelse. Jag menade bara att lyfta den ev. övertolkning som kan ske om man ser ett kulturellt fenomen frikopplat från dess kontext och värderar det utifrån vad som är min egna kulturella tolkningsram.
Var man drar gränser för olika grader av "privathet" är i hög grad en kulturfråga, men samtidigt också något som med vårt moderna tänkande fått en individuell prägel.

Då jag bodde i min lägenhet hade jag en väldigt stor hall. Men just bredvid ytterdörren låg badrummet och en bit bort var ingången till sovrum tex.
Om folk hade gått in där då jag tex duschat och skulle hämta kläder hade jag inte direkt blivit så glad. Alltså låste jag dörren jag var hemma.

Nu har vi två entréer som ligger så att man inte bör se ngt för privat om man kikar in där. Och då kan jag känna att det inte skulle göra något om någon öppnar.

Familjen på pappas sida bodde i en by långt upp i Norrland. Där var gemenskapen viktig. Man hjälpte varann och alla är alltid välkomna. De har ett sorglöst och enkelt sätt.
Där knackar man och kliver på och hojtar ”är det någon hemma?”.
Det kändes först mycket märkligt för mig som är uppvuxen i villaområde i Sthlmsförort där man INTE gör så.
Men numer bryr jag mig noll om det. De kommer ju sällan på besök pga avståndet på över 100 mil. Och det blir ju planerade besök. Så man vet ju vilken tid de kommer och kan vara redo.

Sambon hade tyckt det var jobbigt om folk kom över oplanerat och bara klev in. För mig hade det berott på vad jag höll på med och vem det var.

Jag har dock inte varit med om att någon bara kliver in där vi bott på landet på olika orter.

Som sagt är det ju bara att låsa om man vill vara ifred.

 

[Inte_Ung]

Det där hade inte fungerat för mig, om jag hade kommit och gjort ett spontanbesök hos någon för att man tex har vägarna förbi och den personen sagt att jag ska gå ut och promenera en timma eller göra någonting annat under såpass lång tid, då hade jag nog åkt vidare faktiskt.

Därför är det alltid bättre tycker jag att höra av sig 10 min innan man kommer så att man vet att det är okej och lugnt att man kommer. Då hinner dessutom dom flesta panikstäda litegrann. Svarar ingen på sms:et eller när man ringt så tolkar jag det som att dom inte helst vill att man kommer dit.

Jo men då så gör man ju så.
Många kommer ju ut till mig bl.a. för att få litet lantluft, krama häst eller bada. Då fugerar det ju bra.
Som spontanbesökare får man ju ta det som det blir.
Och de vet ju att hästarna/skogen/stranden finns där oavsett vad jag pysslar med.

 

[Inte_Ung]

Jag är inte van vid att visa mig i morgonrocken, eller bjuda in någon i köket medan jag står och rostar mackor med rufsigt hår. För mig är det privat och känns lite konstigt. Men bor man i ett samhälle där man regelbundet är i varandras ”privata sfär” så kanske det känns naturligt och inte lika ”integritetsobehagligt” när någon kliver in.

Eller en stor familj och allmänt rörigt.
Jag bor på deltid i kollektiv.
En mer eller mindre som springer runt i huset märks inte särskilt mycket.

 

[tuaphua]

Jag är visserligen inte jättebrydd över att de oannonserade gästerna ska ha nåt att sysselsätta sig med medan jag klär mig, mer brydd över att jag som sagt inte uppskattar att bli avbruten och framför allt inte mitt i något privat. Vi är aldrig klädda hemma, har oftast vår ”vuxentid” dagtid och som sagt hund som skäller som en tok. Det hade nog kvarstått, även om gästerna hade haft en fin trädgård att titta på.

Vi är ett gäng som har stuga i samma område, men om någon ska komma över så meddelas det. ”X kommer förbi på fm och hämtar flakmoppen” eller nåt. Jättebra, då kan vi se till att ha kläder på oss, kanske inte ta en dusch eller ”det där samtalet” just då. Men jag tror också det är en kulturell skillnad. Jag är inte van vid att visa mig i morgonrocken, eller bjuda in någon i köket medan jag står och rostar mackor med rufsigt hår. För mig är det privat och känns lite konstigt. Men bor man i ett samhälle där man regelbundet är i varandras ”privata sfär” så kanske det känns naturligt och inte lika ”integritetsobehagligt” när någon kliver in.

Ja, det där med privat sfär skiljer sig ju åt väldigt.
I familjen på pappas sida finns inga sådana problem med att folk tycker det är jobbigt att ha sällskap under vardagsbestyr/då man är ofixad/nyvaken etc. Varken den i morgonrock med vansinnesfrippa eller den som är på besök bryr sig om sånt.
Här är min sambo annorlunda mot mig som inte har problem med att folk dyker upp. Han är pedant med kontrollbehov och är uppvuxen med att allt måste vara perfekt och liksom lite iscensatt inför besök. De har inte haft besök som sett deras verkliga vardag egentligen utan den tillfixade varianten som inte riktigt är sann. Då blir det ju väldigt svårt med spontanbesök.

 

[athena_arabians]

Ja, det där med privat sfär skiljer sig ju åt väldigt.
I familjen på pappas sida finns inga sådana problem med att folk tycker det är jobbigt att ha sällskap under vardagsbestyr/då man är ofixad/nyvaken etc. Varken den i morgonrock med vansinnesfrippa eller den som är på besök bryr sig om sånt.
Här är min sambo annorlunda mot mig som inte har problem med att folk dyker upp. Han är pedant med kontrollbehov och är uppvuxen med att allt måste vara perfekt och liksom lite iscensatt inför besök. De har inte haft besök som sett deras verkliga vardag egentligen utan den tillfixade varianten som inte riktigt är sann. Då blir det ju väldigt svårt med spontanbesök.

Mitt hem är kaos och katastrof oftast. Gästerna får leva med det och jag skäms inte för det. Jag roddar hela stället i praktiken ensam och orkar inte ha perfekt.

 

[lil-sis]

Komma förbi för att hälsa en stund, inga problem.

Komma snortidigt med alla sina avkommor med planen att vara kvar hela dagen, skruva på sina fordon och använda mitt kök utan att ens kolla att jag är hemma först är inte okej.

 

[Amha]

Man låser väl ända dörren om man springer näck inne?

Nej, borde man det? Inte ens tänkt tanken! Jag går näck i mitt hus när jag känner för det och går någon och spionerar genom mina fönster eller kliver rätt in anser jag att det är de som gör fel, inte jag.

 

[nightcrawler]

Jag har alltid låst. Det hänger i sen hunden levde. Hon öppnade och gick ut annars. Hemma hos mina föräldrar så låg hon ofta på altanen och då öppna hon och gick in åxå. Så alltid låst dörr. Dessutom så slipper jag folk som klampar på. Hos mej är ingen välkommen om jag inte bokstavligen har bjudit in. Dom kan stå och ringa på bäst dom vill. Har dom inte fått nån inbjudan så kommer dom inte in. Spontanbesök är bland det värsta som finns och folk som bara klampar på är ännu värre. Är dom inbjudna och jag vet att dom kommer så är det bara att kliva på. Absolut inte annars.

 

[Voeux]

Ja, det där med privat sfär skiljer sig ju åt väldigt.
I familjen på pappas sida finns inga sådana problem med att folk tycker det är jobbigt att ha sällskap under vardagsbestyr/då man är ofixad/nyvaken etc. Varken den i morgonrock med vansinnesfrippa eller den som är på besök bryr sig om sånt.
Här är min sambo annorlunda mot mig som inte har problem med att folk dyker upp. Han är pedant med kontrollbehov och är uppvuxen med att allt måste vara perfekt och liksom lite iscensatt inför besök. De har inte haft besök som sett deras verkliga vardag egentligen utan den tillfixade varianten som inte riktigt är sann. Då blir det ju väldigt svårt med spontanbesök.

Precis så, och jag är egentligen inte den som behöver putsa allt innan besök. Nu gör jag ju det eftersom jag nästan uteslutande har besök över helgmiddag, så då är det ju trevligt om det är fint, men jag har inga problem överlag med att visa upp stök inför vänner och familj. Men det är väl en vana det där. Jag är inte van vid att folk bara dyker upp. Vi har ingen ruljangs hemma med stor familj eller många släktingar i området. Det är bara vi två, och jag är van vid att få vara förberedd inför att jag ska träffa andra än sambon. Därför är vi inte klädda, och kan syssla med privata saker hemma. Hade vi haft ungar som springer in och ut med vänner så hade väl en och annan vuxen inte gjort någon skillnad heller. Men idag blir jag stressad när grannen plingar på och jag måste gå ut i trapphuset i morgonrock.

En annan del i det är att jag inte alltid vill umgås med de som kommer, alls Bodde i Småland en sommar med en expojkvän och hans familj kom i tid och otid ut till huset. Så tog man en kaffe eller stod och snackade i trädgården. Dötrist Jag ville hellre lägga min tid på annat och om träffarna varit planerade så hade han kunnat umgås med sin familj själv, och jag varit med då och då. Men när jag var hemma måste jag ju umgås och kan inte säga att jag hellre sitter i rummet bredvid och läser