Att gå in oss någon annan oinbjuden (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 16)

[Zinfernia]

Ett sätt att förklara för folk hur man känner inför att folk bara går i ens hem. När folk visar en total oförståelse för det som en dle i tråden har gjort så måste man göra liknelser för att få dem att förstå.

Fast det blir ju inte mer förståeligt när du jämför äpplen med päron, det blir ju bara ännu svårare att relatera till. Hade du jämfört med ett inbrott eller liknande så hade det nog varit lättare att förstå känslan, i alla fall för oss som varit med om ett sådant.

 

[Lovisaleonora]

Nej, borde man det? Inte ens tänkt tanken! Jag går näck i mitt hus när jag känner för det och går någon och spionerar genom mina fönster eller kliver rätt in anser jag att det är de som gör fel, inte jag.

Det handlar kanske inte om rätt och fel.

 

[MiaMia]

Men lagstiftningarna om hemfridsbrott och samtyckeslagen är inte jämförbara på det sättet. Samtyckeslagen finns ju för att specifikt ta bort utrymmet för att någon kunde tro eller förvänta sig att det var ok utifrån kultur, kontext, tidigare beteende osv.
Att det aldrig, oavsett situation, ska behövas att man kommunicerar ett nej. När det gäller hemfriden så är det i viss utsträckning så att man kan behöva göra det innan personen passerar gränsen för att göra något olagligt.

Samtyckeslagen definierar inte vad var och en upplever som privat, den definierar vad som är otillåtet att göra.

 

[Inte_Ung]

Nej, borde man det? Inte ens tänkt tanken! Jag går näck i mitt hus när jag känner för det och går någon och spionerar genom mina fönster eller kliver rätt in anser jag att det är de som gör fel, inte jag.

Jag anser visserligen inte att de gör fel, men det är en risk som de får ta.
Jag låser dörren om jag inte är disponibel.
Bl.a. för att jag sover så djupt att jag inte märker om någon skulle trava in i huset.
Hundar (och Fragglar) är bra i det läget.

 

[Eli]

Håller med. Att gå via någon som inte vill göra det låter mycket svårare.

Tycker inte att jag ska behöva ta alla diskussioner med släktingar. Mannen kan också engagera sig.

 

[stjarnhimmel]

Jag har en stor hall men från hallen går dörren in till badrummet. Om folk bara gick in så skulle jag känna mig stressad och aldrig kunna koppla av. Stressad för att behöva sitta och bajsa och plötsligt står någon i hallen.

 

[Inte_Ung]

Har du verkligen rätt att bedöma hur privat en person anser att hens hem är? Det bestämmer faktiskt inte du. Du bestämmer bara hur privat ditt hem är för dig. Inget annat.

Lagen bestämmer delvis över det.
Och den tillåter faktiskt att man letar rätt på innevånaren och frågar.
Vid ett nej så måste man avlägsna sig.

 

[Inte_Ung]

Tycker inte att jag ska behöva ta alla diskussioner med släktingar. Mannen kan också engagera sig.

Men det är ju inte han som har problemet utan du.
Det är svårt att föra någon annans talan.
Han kanske inte ens håller med?

 

[Inte_Ung]

Om vi inte jämför med samtyckeslagen utan om helt vanligt tafsande på krogen (kläm på rumpan i förbifarten)? Tycker du verkligen att du ska behöva säga till folk att de ska låta bli att klämma på din rumpa? Nä, troligtvis tycker du att det ska de förstå. Acceptera och respektera bara att det finns folk som känner så ifråga om besök i sitt hem. Varför en person känner så är oväsentligt.

Det finns en skillnad där.
Ingen vill bli klämd på rumpan utan att först ha tillåtit det.
Vissa tycker att det är okej om någon klampar in i hallen och hojtar "hallå".
Lagen tillåter också "hallåande" i hallen men inte rumpklämmande.

 

[Inte_Ung]

Återigen, är det bara det mest privata man har rätt att ha privat? Får inte var och en själv bestämma vad som är privat och vad som inte är det?

Nej faktiskt inte.
Det är reglerat i lag.
Som vår privata strand t.ex.
Det vore ju härligt att kunna få vara helt ifred där och näcka obehindrat, eller hur?
Men där råder allemansrätten så det fungerar inte.

 

[Lingon]

Det finns en skillnad där.
Ingen vill bli klämd på rumpan utan att först ha tillåtit det.
Vissa tycker att det är okej om någon klampar in i hallen och hojtar "hallå".
Lagen tillåter också "hallåande" i hallen men inte rumpklämmande.

Varför är det så svårt att repsektera de som inte vill att man bara klampar in? Varför är det så svårt att först höra sig för hur en person vill ha det innan man gör det?

 

[Inte_Ung]

Varför är det så svårt att repsektera de som inte vill att man bara klampar in? Varför är det så svårt att först höra sig för hur en person vill ha det innan man gör det?

Kanske för att man måste hitta den först?

 

[Eli]

Men det är ju inte han som har problemet utan du.
Det är svårt att föra någon annans talan.
Han kanske inte ens håller med?

Men alltså det bestämmer väl vi själva i vår relation? Överenskommelsen oss emellan är att jag sköter min släkt och han sköter sin.

 

[Inte_Ung]

Men alltså det bestämmer väl vi själva i vår relation? Överenskommelsen oss emellan är att jag sköter min släkt och han sköter sin.

Och det fungerar bra tycker du?

 

[Eli]

Varför är det så svårt att repsektera de som inte vill att man bara klampar in? Varför är det så svårt att först höra sig för hur en person vill ha det innan man gör det?

Det här känner jag är lite som det alltid är med högljudda och gåpåiga personer. De som hördes mest i klassen vs de som var tysta. Ofta fick man ju höra som tyst person att man "måste ta för sig lite mer". Idealet var att vara en "gåpåig" person. Man ska vara social och prata högt och mycket. Men varför kan man inte istället be de som pratar och håller på hela tiden vara lite tysta? Varför kan inte de som bara klampar på tänka sig för och bara inte... klampa på.

 

[ainasoja]

Ingen jag känner är så ohyfsad och ouppfostrad att det har hänt. Undantaget har varit mitt barns kompisar när de var mycket små ca 5 år. Då kunde det hända att nån av dem bara öppnade dörren och frågade efter min dotter. Jag påminde dem vänligt om att jag vill att de ringer på dörren nästa gång. Sen dess har det inte hänt. I övrigt respekterar alla jag känner som är äldre än 5 år att någon annans hem går man inte bara in i oinbjuden.

Varför skulle man? Varför skulle ens eget behov av att gå in i nån annans hem just då har företräde framför personen som faktiskt bor där? I den personens hem är det den som väljer vem som ska få komma in och när. Jag är inte arrogant nog för att ta för givet att alla har tid med mig just när det passar mig.

Tycker det är tråkigt att du har sådan syn på folk som knackar och kliver in. Varför är dom ouppfostrade och ohyfsade? Det kanske klassas som uppfostrad hyfsat av dom?

Och ja det är självklart i mina ögon att påtalar att man inte vill att folk gör så. Hur ska dom annars veta att du inte önskar det?

 

[startpompe]

Mitt hem är kaos och katastrof oftast. Gästerna får leva med det och jag skäms inte för det. Jag roddar hela stället i praktiken ensam och orkar inte ha perfekt.

Åh de låter så skönt när du beskriver det! Jag är mer "jaha..hej.. välkommen till mitt fula hem, min fula man och mina fula barn.." (har inte ens barn, inte ful man för den delen heller)

 

[Sel]

Tycker det är tråkigt att du har sådan syn på folk som knackar och kliver in. Varför är dom ouppfostrade och ohyfsade? Det kanske klassas som uppfostrad hyfsat av dom?

Och ja det är självklart i mina ögon att påtalar att man inte vill att folk gör så. Hur ska dom annars veta att du inte önskar det?

De kan fråga om det är okej först. Det tycker jag är mer självklart än att den som blir 'utsatt' ska behöva säga ifrån.

 

[Eli]

Och det fungerar bra tycker du?

Ja, det tycker jag. Inte alltid. Men överlag.

 

[Inte_Ung]

Varför kan inte de som bara klampar på tänka sig för och bara inte... klampa på.

Därför att de är skapta på det viset.
Ingen vill väl behöva göra våld på sig själv?