Att gå in oss någon annan oinbjuden (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 16)

[tuaphua]

Nej det kostar en oändlig energi att lägga band på sig.
Jag är en sådan där bullrig och "gå-påig" person.
(Nä ingen kunde gissa det eller?)
Om jag skall tona ned mig själv så tar det så mycket energi att jag blir alldeles matt.
Jag vill hellre göra något roligare med min energi.

Men är det verkligen så himla kostsamt att bara inte gå in hos folk som inte ok:at det?

 

[Inte_Ung]

Men är det verkligen så himla kostsamt att bara inte gå in hos folk som inte ok:at det?

Nej absolut inte.
Men vi hamnade av spåret där.
Det handlade om framtoning i allmänhet.
Om att vara mindre gå-påig.
https://www.bukefalos.se/threads/at...-vi-stoer-oss-pa-del-16.1500174/post-19571705

 

[Inte_Ung]

Förhoppningsvis känner man på ett eller annat vis personen ifråga sedan tidigare, eller menar du att du tycker det är helt okej att göra på samma vis hemma hos folk du aldrig träffat förut också? Det känns ju verkligen Fullkomligt över gränsen för vad som är okej, jag har aldrig träffat på någon som beter sig på det viset tror jag. Vare sig hemma i obygden elelr någon annanstans.

Det beror ju på vad det handlar om.

Granne som inte får tag på annan granne på telefonen.
Granne som inte vet vem som finns i sommarhuset och vill ha kontakt.
Någon som vill ha kontakt med någon annan som har hemligt telefon-nummer och ingen ringklocka.
Förbipasserande som hittat lösa hästar.

Det finns ju massor av tillfällen där man kan behöva just "klampa" in för att upprätta någon form av samband.

 

[Inte_Ung]

Så då är det okej att göra våld på andra för att man inte kan behärska sig själv?

När gör man våld på andra och på vilket sätt?
Genom att bara finnas?

 

[mars]

Det beror ju på vad det handlar om.

Granne som inte får tag på annan granne på telefonen.
Granne som inte vet vem som finns i sommarhuset och vill ha kontakt.
Någon som vill ha kontakt med någon annan som har hemligt telefon-nummer och ingen ringklocka.
Förbipasserande som hittat lösa hästar.

Det finns ju massor av tillfällen där man kan behöva just "klampa" in för att upprätta någon form av samband.

Inget av de tillfällena du nämnt ser jag som skäl till att klampa in hos någon. Som främling anser jag att man bankar/knackar/ringer på dörren.

 

[mars]

När gör man våld på andra och på vilket sätt?
Genom att bara finnas?

Genom att olovligen befinna sig i någons bostad tolka jag det som.

 

[Raderad medlem 120709]

Hade någon bara klafsat in hos mig utan förvarning så hade jag tagit dem i örat och bryskt kastat ut dem. Jag är mycket privat och släpper helst inte ens in människor jag känner väldigt väl. Har alltid dörren låst oavsett var jag är i huset eller på tomten, och vill någon komma hit oavsett ärende får de vackert höra av sig först.

Är för övrigt från en liten norrländsk ort och känner inte alls igen snacket om att man minsann bara kliver in hos varann på landet. Det måste vara stora lokala variationer, eller så har man helt enkelt mindre folkvett på vissa ställen och ursäktar det med att det är en kulturell grej...

 

[Tonto]

När gör man våld på andra och på vilket sätt?
Genom att bara finnas?

Genom att klaffsa in i någons hem för att man inte kan lägga band på sig och fråga om man får det innan man gör det.

 

[Tonto]

Det beror ju på vad det handlar om.

Granne som inte får tag på annan granne på telefonen.
Granne som inte vet vem som finns i sommarhuset och vill ha kontakt.
Någon som vill ha kontakt med någon annan som har hemligt telefon-nummer och ingen ringklocka.
Förbipasserande som hittat lösa hästar.

Det finns ju massor av tillfällen där man kan behöva just "klampa" in för att upprätta någon form av samband.

Eller så knackar man på dörren eller ringer på ringklockan tills någon öppnar dörren?

 

[åke]

När jag flyttade hit monterade jag bort ringklockan bland det första jag gjorde.
Underförstått - här knackar man. (Plingplong andas villa för mig och det här är ingen villa).

Nu har jag hittat en härlig dörrklapp i smide så den sitter på dörren.

Gjorde jag med. Ringklocka passar inte på landet.

 

[Eli]

Det var bara en spekulation om varför det inte händer. Om man hade varit överens i sakfrågan och varit överens om hur viktigt det är, så hade det förmodligen hänt, tänker jag. Jag avhandlar massor saker med min familj, men jag förväntar mig inte att de ska sköta diskussionen å mina vägnar med andra vuxna. Men alla är vi olika, det är bara mitt perspektiv och uppfattning.

Ja, vi gör annorlunda.

 

[TinyWiny]

Fast här handlade det om att en person jämförde samtyckeslagen med att någon går in i ens hall. Vilket blir absurt.

Nu gjorde jag ju inte det. Grejen var att man frågar, man klampar inte bara på.

 

[athena_arabians]

Åh de låter så skönt när du beskriver det! Jag är mer "jaha..hej.. välkommen till mitt fula hem, min fula man och mina fula barn.." (har inte ens barn, inte ful man för den delen heller)

Jag ser det som att här är katten, porslinet och de flesta av möblerna fina iaf

Nä, men allvarligt. Mitt hem är i allmänhet stökigt och dammigt (aldrig ohygieniskt givetvis) och klarar man inte det är det nog bättre att inte komma hit. Huset är gammalt och tungjobbat plus att jag knackat på väggen ett antal gånger. Jag lägger hellre min ork på att laga god mat åt mina vänner än att jaga minsta lilla dammråtta Mitt hus är för mig som ett älskat mysplagg, inte så vackert kanske men bekvämt och högt älskat.

 

[gul_zebra]

Alltså hade folk bara klampat in här så hade jag blivit tokig. Mitt hem är min fristad, jag ska kunna slappna av här och inte behöva spela social när jag inte orkar eller vill. Jag ska kunna springa runt näck, peta näsan, stoppa in stolpiller med öppen badrumsdörr eller stå och knulla vid ytterdörren om jag vill det, folk ska ge fan i att klampa in i den sfären. Dessutom ska folk ge fan i att råka släppa ut mina katter för den delen.

Nu bor jag inte "på landet" men på riktigt, skulle jag en vacker dag flytta ut till landet så gäller precis samma sak. Låt mig stoppa stolpiller i röven ifred.

 

[Inte_Ung]

Eller så knackar man på dörren eller ringer på ringklockan tills någon öppnar dörren?

Så tycker du men andra tycker bevisligen annorlunda.
En annan lösning är ju att låsa dörren.
Den lösningen tycker jag är bra.

 

[Sel]

Det är där kulturen kommer in. Den fyller ut med en "allmän uppfattning" om vad som är "det självklara".
Så en har ett hum om vad en kan göra när man inte vet individens uppfattning.

De som inte vill ha någon komma in kan vara trygga med att det fungerar så om de bor på en plats där det är det vanliga. De som bor på en plats där det inte är det vanliga kan vara medvetna om att de behöver signalera till omgivningen om vad deras vilja är.

Det är ju inte så att folk i allmänhet kliver på hos någon efter de fått insikten att det är oönskat, så hur stort är problemet att det finns olika vanor på olika platser? Det är knappast en bra metod att eliminera kulturkrockar genom att säga att den ena kulturen är rätt och bra, medan den andra är fel och dålig (även om det genom åren har försökts...)

Fast det finns ju 'kulturer' som är utdaterade och som det kan vara dags att ändra på. Att ta på varandra tycker jag är ett jättebra exempel, det är inte längre självklart att det är okej att krama vare sig barn eller vuxna som hälsning till exempel. Det uttrycks mer och mer att man ska fråga om saker och ting och säkerställa sig om att det man gör mot/med andra människor är okej innan man gör det.
Knacka och vänta är enkelt, eller för all del att undra när man börjar prata om att eventuellt komma förbi. "Är det okej att jag kliver på." Oftast är det väl så att det är den 'offensiva' parten som bör be om lov i sociala situationer, så att säga, även om jag tidigt brukar upplysa folk om att de inte får komma in i mitt hus.


Sedan har jag som sagt aldrig varit med om att mer eller mindre främmande människor plötsligt står i farstun och gastar ens när jag bodde hemma hos mor och far, där spontankaffe var vanligt. Mellan vänner. Trodde inte att det förekom som norm och ansågs okej någonstans egentligen.

 

[Sel]

Det beror ju på vad det handlar om.

Granne som inte får tag på annan granne på telefonen.
Granne som inte vet vem som finns i sommarhuset och vill ha kontakt.
Någon som vill ha kontakt med någon annan som har hemligt telefon-nummer och ingen ringklocka.
Förbipasserande som hittat lösa hästar.

Det finns ju massor av tillfällen där man kan behöva just "klampa" in för att upprätta någon form av samband.

Då knackar man på, och får man inget svar försöker man en annan gång?

 

[Inte_Ung]

Inget av de tillfällena du nämnt ser jag som skäl till att klampa in hos någon. Som främling anser jag att man bankar/knackar/ringer på dörren.

Och om ingen svarar då?
Varför är det så svårt att låsa dörren alternativt ha en kedja?

 

[Inte_Ung]

Alltså hade folk bara klampat in här så hade jag blivit tokig. Mitt hem är min fristad, jag ska kunna slappna av här och inte behöva spela social när jag inte orkar eller vill. Jag ska kunna springa runt näck, peta näsan, stoppa in stolpiller med öppen badrumsdörr eller stå och knulla vid ytterdörren om jag vill det, folk ska ge fan i att klampa in i den sfären. Dessutom ska folk ge fan i att råka släppa ut mina katter för den delen.

Nu bor jag inte "på landet" men på riktigt, skulle jag en vacker dag flytta ut till landet så gäller precis samma sak. Låt mig stoppa stolpiller i röven ifred.

I det läget är det nog bra att låsa dörren tror jag.
Annars kan du nog råka ut för oönskade överraskningar.

 

[Sel]

@Sel jag går inte bara in hos några jag inte känner.

Men jag är uppfostrad till att man gör så. Men jag är uppvuxen i en liten byhåla i Lappland.

Var en omställning när jag bytte landsända för 20 år sedan, för här nere gjorde man inte så.

Fast bara för att man är uppfostrad till något innebär det väl inte att man omedelbums gör detsamma mot alla främmande människor man möter? I en ny situation med en ny bekantskap försöker jag vara lite inkännande och se efter vilken typ det är jag har att göra med, jag öppnar inte dörren och tjoar bara för att mammas kaffekompisar gjorde det när jag växte upp.
I vår by var det också mycket öppen dörr och välkommen in, men återigen bara mellan kännfolk.
Blir hellre inbjuden en gång för mycket än gör någon obekväm i deras eget hus.