Jag ser det som en självklarhet att man inte bara kliver in hos folk. Inte utan att veta att man får göra så. Jag gör så hos de jag känner som har ok:at det, men inte hos de jag inte vet att de är ok med det. Hos grannar och okända aldrig. Det är oförskämt i min värld, respektlöst.
Jag tycker personligen att man, om man känner mig, gärna kan knacka på hos mig och kliva in eftersom jag är hörselskadad, jag har ingen dörrklocka och hör ändå inte folks mesiga knackningar, å andra sidan kommer folk oftast inte helt spontant utan man vet om det innan och springer därmed inte omkring näck heller.
Min dörr är inte heller låst när jag är hemma, förutom på natten och hunden bryr sig inte om det knackar och skäller därmed inte, men det är MITT hem, man kliver inte bara in utan att veta att jag är ok med det. Man gör bara inte så mot andra människor. Här har jag rätt att vara i fred. Jag har rätt att stå innanför och vägra släppa in den som står utanför av endaste anledningen att jag inte ORKAR ta emot folk just då, jag har rätt att slippa granne, vän, släkt, hyresvärd, Jehovas eller vem tusan som helst. Valet ska vara mitt redan innan de står i hallen. För några år sedan när jag mådde väldigt väldigt dåligt gjorde jag så i perioder. Ringde det på dörren öppnade jag inte, jag orkade inte med folk, jag låg i sängen och bara var där för att jag inte orkade med livet och allt med det.
Och man ska inte behöva ha sin dörr låst för att slippa det. Precis som
@Wille har jag en dörr som är krånglig med låset, om och när jag väljer att ta itu med det problemet beslutar ju jag och ska inte påtvingas mig av andra. Jag har inte ORKAT ta itu med det OCKSÅ, livet är jobbigt nog som det är.
Det är rätt trist att jag skulle behöva rätta mig och mitt hem efter andras märkliga fasoner, istället för tvärtom. Mitt är väl ändå mitt att bestämma över?
