Att bjuda in utan hundar eller barn (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 37)

Jag upplever att många som har hund inte förstår alls att deras hund inte kan följa med överallt. "Den är ju så snäll" Ibland har jag vänt på det och frågat om mina 2 katter kan följa med och dricka kaffe... då blir det ofta ifrågasättande och ord som jamen dom är ju bara katter.

När vi hade schäfrarna tog vi aldrig för givet att dom kunde följa me. Lika med boarder collien. Att fika hos vänner ska inte va ett problem. Lämna hundarna hemma. Eller lämna i bilen eventuellt. Nu tyckte vi oftastcatt dom hadexdet bättre hemma. Den lilla stund ska en hund kunna vara ensam. Hur kan folk annars ens handla......
Kan och kan. Mina djur kan visst vara hemma, men de timmar jag har utanför jobbet prioriterar jag för dem och därför vill jag helst ses där jag kan ha dem med.
 
Vart har jah nämnt några dagar? Jag pratade om kaffe.
Som jag skrev, katter hade fått följa med hem men hade du verkligen velat kämpa med det passandet som det blir för en kort fika? Katter är inte likadana som hundar och lämnas ensamma på ett helt annat sätt än hundar. Det går inte att jämföra dom två på det sättet.

Så hade du sagt så att att "tänk om jag tagit med mina katter" så hade jag sagt att visst, kom hit med dom på ett kort besök om du nu inte kan lämna dom ensamma. Men det lär inte bli ett avslappnat besök direkt utan mest passning av djuren.
 
Är glad att mina vänner är mer flexibla än de flesta här verkar vara. Jag vill inte ha hundar hemma hos mig eftersom det är kattens hem och hon gillar inte hundar, ingen av mina vänner med hundar har något emot det lika lite som jag skulle be dom ta bort sina hundar om jag kom dit. Jag är inte speciellt förtjust i barn och min vän med flera små barn träffas helt enkelt gärna utan barn, alla barnen har dock varit här när dom varit bebisar och legat i barnvagn och vi fikat ute.

Skulle nån ta hit sin hund utan att fråga eller propsa på att den skulle med trots katten skulle jag inte vilja umgås mer, har aldrig haft något emot att fixa hundvakt när jag skulle iväg till nån och hunden inte passade att ha med
Jag förstår det inte som att någon propsat på att hunden ska med, utan att de helt enkelt förklarat att om de inte kan ta med hunden kan de inte komma.
 
Som jag skrev, katter hade fått följa med hem men hade du verkligen velat kämpa med det passandet som det blir för en kort fika? Katter är inte likadana som hundar och lämnas ensamma på ett helt annat sätt än hundar. Det går inte att jämföra dom två på det sättet.
Jag ifrågasatte genom att vända frågan till dom som inte förstod varför deras hundar inte fick följa med till mig.

Var skriver jag att jag ville ta med mina katter
 
Jag förstår det inte som att någon propsat på att hunden ska med, utan att de helt enkelt förklarat att om de inte kan ta med hunden kan de inte komma.
Ja, jag tänker att det är där det ligger en STOR skillnad.

Man kan inte kräva att vare djur eller barn får följa med till en annan person.
Men man får acceptera att personen då inte kan komma.

Och det gör ibland att det kan vara svårt att bibehålla en vänskap i vissa fall
 
Jag ifrågasatte genom att vända frågan till dom som inte förstod varför deras hundar inte fick följa med till mig.

Var skriver jag att jag ville ta med mina katter
Du skrev ju att du ibland vänt på det och sagt att tänk om du minsann tagit med dina katter. Och jag hade svarat att absolut, det är inga problem om du vill ha det jobbet. Det går som sagt inte att jämföra dom två på det sättet.

Oavsett djur så tar man med dom om det går och går det inte så går det inte, inget mer med det.
 
Det är ju också en skillnad på att kunna lämna hunden hemma (eller i bilen) för en fika, och att vilja göra det. Jag tycker inte alls att det är konstigt att välja att umgås med sin hund (eller sin katt) framför att fika hemma hos en vän dit hunden (eller katten) inte är välkommen.
 
Det här tycker jag låter som ett vettigt sätt att ha gränser som fungerar för dig, bara.

Jag blir faktiskt lite förvånad över att vissa skulle mer eller mindre "välja bort" vänner, om deras barn inte är välkomna i vännens hem. Det är väldigt främmande för mig. Även om mitt barn var en oerhört stor del av livet när hon var liten (och i mycket är hon det fortfarande) så har jag aldrig förväntat mig att hon alltid ska vara med i mitt umgänge med mina vänner. De har ju inte valt att skaffa barn och leva det livet.

För egen del har jag haft vänner som inte gillar barn och umgänge/samtal har skett när barnen sovit eller inte varit hemma. Det blev inte bra i slutändan och det var väldigt slitigt då det krävdes för mycket anpassningar för att kunna umgås. Sen är det skillnad att alltid vara med eller bli nekade helt. Jag hittar gärna på saker utan barnen men jag är inte längre intresserad av att anpassa min vardag för någon som avskyr barn.
 
Ja, jag tänker att det är där det ligger en STOR skillnad.

Man kan inte kräva att vare djur eller barn får följa med till en annan person.
Men man får acceptera att personen då inte kan komma.

Och det gör ibland att det kan vara svårt att bibehålla en vänskap i vissa fall
Så kan det absolut vara! Ibland blir pusslet för mycket besvär helt enkelt och då får vänskapen endera pausa eller rinna ut i sanden, allt beror ju på hur mycket energi och flextid man har och hur man prioriterar... och det lär vara väldigt olika.

Oavsett tycker jag det är en märklig störning. :D
 
Jag tänker att träffas eller inte spelar mindre roll, det finns ju telefon om man vill behålla kontakten utan att kunna träffas. Vissa vänner har jag inte träffat på år nästan men vi pratar i telefon var och varannan dag. Det går utmärkt. Vi träffas när det passar båda helt enkelt och ibland är det lång tid emellan och ibland inte.

Hade aldrig gett upp en bra vän pga att den inte kan träffas pga djur barn eller livet i övrigt. Tar vänskapen slut pga det så kanske det inte var så djup vänskap iallafall tänker jag.
 
För egen del har jag haft vänner som inte gillar barn och umgänge/samtal har skett när barnen sovit eller inte varit hemma. Det blev inte bra i slutändan och det var väldigt slitigt då det krävdes för mycket anpassningar för att kunna umgås. Sen är det skillnad att alltid vara med eller bli nekade helt. Jag hittar gärna på saker utan barnen men jag är inte längre intresserad av att anpassa min vardag för någon som avskyr barn.

Jag skulle troligtvis inte vara så intresserad av att vara vän med någon som kategoriskt "avskyr barn", oavsett om mitt barn var välkommen i hens hem eller ej, men jag har heller inte haft vänner i vuxen ålder som jag umgåtts med på hemmaplan så frekvent att jag skulle behövt anpassa min vardag för att umgänget skulle fungera om de inte ville att min dotter följde med hem till dem.
 
Du skrev ju att du ibland vänt på det och sagt att tänk om du minsann tagit med dina katter. Och jag hade svarat att absolut, det är inga problem om du vill ha det jobbet. Det går som sagt inte att jämföra dom två på det sättet.

Oavsett djur så tar man med dom om det går och går det inte så går det inte, inget mer med det.
Jag har vänt på det i fall där folk inte förstår varför dom inte kan ta med sitt djur till mitt hem. Ordet minsann kan du stryka, det låter som du försöker klappa mig på huvudet och trycka till mig. Otrevligt skrivet!

Stora herrn har varit med lite överallt. I stallet, åkt båt, på stranden mm.
 
Självklart är barn olika. Men ingen får ju för sig att ALLA vuxna är välkomna. Givetvis behöver inte alla barn bara välkomna. Men att säga att vissa hem inte fungerar med barn tycker jag är väl hårt.
Det kan ju vara enklare att vara konsekvent "inga barn/hundar" än att vissa kompisar blir ledsna för att man förbjuder just deras barn eller hundar för att de tex inte är rumsrena eller kastar allt löst de får syn på, medans andra vänners barn/hundar inte är några problem.
 
Sen är det ibland extremt skönt för mig som trött morsa att kunna lämna barnen hemma och bara få prata med en annan vuxen utan att bli störd av att mina barn ska ha min uppmärksamhet 24/7. Jag är inte bara mamma liksom.

Svarar mig själv här då jag glömde skriva att det skulle bli svårt att träffa vänner nu utan min minsting då han inte börjat förskola ännu. Min man jobbar på dagarna så vill man träffa mig får man komma hem till mig och då ingår min minsting. Jag har svårt att ta mig till någon som bor en bit bort då jag saknar körkort och träffar måste planeras då jag inte kan lämna barnet till vem som helst. Jag hade dock aldrig blivit sur på någon som inte velat komma hit pga barnen. Barn kan faktiskt vara rätt jobbiga mellan varven :angel: jag hade heller inte blivit sur på någon som inte ville ha besök av mig pga barnen heller. Det är som det är.
 
Jag har vänt på det i fall där folk inte förstår varför dom inte kan ta med sitt djur till mitt hem. Ordet minsann kan du stryka, det låter som du försöker klappa mig på huvudet och trycka till mig. Otrevligt skrivet!

Stora herrn har varit med lite överallt. I stallet, åkt båt, på stranden mm.
Och jag tycker det är en dum jämförelse då det är olika djur. Och som sagt hade du sagt så till mig för att få mej att förstå att min hund inte kan komma med så hade jag inte per automatik förstått det då jag inte hade haft något emot att någon tar med en katt den litar på och kan hålla koll på.

Som sagt oavsett djur så gör man vad man kan för att det ska gå, går det inte så går det inte oavsett. Att jämföra olika djurslag för att folk tydligen då ska förstå är bara dumt.
 
Fast små barn kan ha energi som vissa hundar är väldigt osäkra med även om barnen låter hunden vara, min hund är också extremt obekväm med små barn, han litar inte på dom alls av förståeliga skäl.

Jag har vänner med barn och dom vännerna respekterar alltid att vi inte kan träffas hemma hos varandra om barnen och hunden är med samtidigt, vi träffas ute istället eller i stallet eller går en promenad osv. Nu är iofs barnen i storlek så hunden tycker dom är mer okej men små barn går helt bort hemma hos mig och jag och mina vänner har alltid löst det ändå.

Precis. Till och med min valack, som varit ridlägerhäst i ett antal år (och alltså van vid "lite större" barn), reagerade emellanåt på små barn(s sätt/beteende). Det är inte så konstigt. Små barn har inte samma kroppskontroll, impulskontroll osv - de är mer oberäkneliga (helt naturligt och ingenting som jag klandrar någon för, självklart. Det är ju något som kommer med tiden.).

Jag förstår verkligen vad som skulle vara ett problem med att vi väljer att inte ha små barn hemma. Det finns ju andra ställen att ses på. Hos gemensamma vänner, hemma hos den/dem som har barnet, ute nånstans där det passar. Jag känner nog ingen som inte kan förstå och mötas i det, precis som att jag förstår (och respekterar) att umgänget kommer att påverkas till viss del om/när barnet är med när vi umgås.
 
Svarar mig själv här då jag glömde skriva att det skulle bli svårt att träffa vänner nu utan min minsting då han inte börjat förskola ännu. Min man jobbar på dagarna så vill man träffa mig får man komma hem till mig och då ingår min minsting. Jag har svårt att ta mig till någon som bor en bit bort då jag saknar körkort och träffar måste planeras då jag inte kan lämna barnet till vem som helst. Jag hade dock aldrig blivit sur på någon som inte velat komma hit pga barnen. Barn kan faktiskt vara rätt jobbiga mellan varven :angel: jag hade heller inte blivit sur på någon som inte ville ha besök av mig pga barnen heller. Det är som det är.
Jag har haft flera kompisar med små barn där vi helt enkelt träffats för en promenad och kanske senare fika. Unge i vagn och hund i koppel. Inga problem. :) Men ja, är man bunden till hemmet kan det förstås bli krångligare.
 
För egen del har jag haft vänner som inte gillar barn och umgänge/samtal har skett när barnen sovit eller inte varit hemma. Det blev inte bra i slutändan och det var väldigt slitigt då det krävdes för mycket anpassningar för att kunna umgås. Sen är det skillnad att alltid vara med eller bli nekade helt. Jag hittar gärna på saker utan barnen men jag är inte längre intresserad av att anpassa min vardag för någon som avskyr barn.
Fast folk som inte är bekväma med barn avskyr dom inte per automatik, är man inte van vid barn är det faktiskt lätt att känna sig osäker med dom. Har inte med att man inte tycker om dom att göra.
 
Fast folk som inte är bekväma med barn avskyr dom inte per automatik, är man inte van vid barn är det faktiskt lätt att känna sig osäker med dom. Har inte med att man inte tycker om dom att göra.

Sant. Men nu kan jag bara utgå ifrån min egna erfarenhet och där har personerna avskytt barn.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 797
Senast: Snurrfian
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
8 330
Senast: Migo
·
Relationer För min mentala hälsas skull så söker jag objektiva tolkningar kring det nyligen utbrutna WW3 mellan mig och min karl. Konflikten...
19 20 21
Svar
410
· Visningar
40 346
Kropp & Själ Jag har hamnat i ett dilemma med mig själv ang trådrubriken. Jag har alltid haft lite svårt för att bli bjuden på saker, ekonomiskt...
2
Svar
34
· Visningar
5 419
Senast: _Taggis_
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp