Att bjuda in utan hundar eller barn (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 37)

[Milosari]

Jag tar sällan med mina hundar hem till andra trots att de är väluppfostrade. Och jag tycker inte att det är någon grej att lämna dem hemma eller skaffa hundvakt. Det begränsar kanske tiden jag kan vara borta men är inte svårare än så. Men jag skaffar inte barnvakt för att någon bjuder hem mig men inte min unge. Glöm det. Är det en känslig miljö typ dyra kristallglas överallt och husdjur som får panik av barn (eller om vi är ute på en restaurang/krogen och jag vill kunna fokusera på samtalet med de vuxna) så får han en skärm så han sitter någotsånär tyst och stilla. Det är ungefär dit jag kan sträcka mig.

Edit: ibland blir man dock bjuden på fester som är olämpliga för barn. T ex där det förväntas drickas en (hel) del. Dit tar jag såklart inte med ungen, men mest av hänsyn till honom.

 

[et_flickan]

Jag är lite kluven i barn-frågan. Å ena sidan låter det lite knepigt att generalisera så, att säga "jag tycker inte om barn". Gäller det alla människor under 18, då? Eller ogillar man alla som är 12 år och yngre, eller var går gränsen för när man kan tycka att en människa är okej (baserat på ålder)?

Å andra sidan - barn är barn. Det ligger lite i människors natur att vara nyfikna, pilla och undersöka saker, inte alltid ha så bra motorik o. s. v. som barn. Har man ett hem med mycket ömtåliga saker, känsliga material o. s. v. kan jag tycka att det är helt rimligt att inte vilja ha varken hundar eller barn på besök. Desto yngre barn, desto större risk att de gör saker som kanske inte fungerar i det hemmet, tänker jag.

Mitt första barn kunde jag lätt ta med hem till min mormor som hade mycket ömtåliga saker som små barn lätt kunnat ta sönder. Hon stod mest på behörigt avstånd och tittade nyfiket. Mormor var livrädd men jag försäkrade henne om att inget skulle gå sönder.

Min andra hade lätt kunnat trasha hela lägenheten om han var på rätt humör. Han är extremt nyfiken och vill pilla på allt. Han hade jag inte vågat eller velat ta med hem till mormor inte.

 

[sjoberga]

Edit: ibland blir man dock bjuden på fester som är olämpliga för barn. T ex där det förväntas drickas en (hel) del. Dit tar jag såklart inte med ungen, men mest av hänsyn till honom.

Då tar jag inte med mig själv heller, av hänsyn till mig själv och andra….

 

[Bexzor]

Till mig är inte några djur välkomna eftersom jag har tamråttor som inte ska behöva bli stressade. Är mina barn inte välkomna hem till en person så försvinner den personen ur mitt umgänge eftersom barnen är en del av mig. Sen förstår jag om personen hellre vill vara här för barnens skull men att neka går helt bort.

 

[Bison]

det också, men framför allt tycker mina djur inte om små barn. det blir en himla massa skrik och skrän om barnet inte får gå fritt på golvet och ingen kommer att ha roligt i mitt hem om de kommer hit - varken barn, hund, katt, förädrar eller jag.... så det är bättre om vi träffas annorstädes.
Undantaget eventuellt de som är så små att de ligger i vagn.

Mina är inte vana alls, Paisley hade inte tvekat att bita och sätta klorna i den unge som försöker röra henne

Sen är det verkligen inte värt för mig att bli fullständigt dränerad för att någon måste ta med sig sitt barn hit.
Ska vi ses är det barnfritt som gäller om de inte har väldigt lugna och tysta barn, då kan vi ses hos dem.

 

[escodobe]

Stör mig på hundmänniskor som tackar nej till att komma och hälsa på om deras hundar inte får följa med.
Jag har katt.
Nej jag vill inte låsa in henne i sovrummet så att hundarna kan vara med. Det skulle stressa henne att ha vilt främmande varulvar (från hennes perspektiv) utanför dörren.

Det är fullt förståligt och rimligt att du inte ska ta in hundar om katten blir stressad.
Precis lika rimligt som att jag inte kunde lämna 1 av 4 hundar har har haft ensam eftersom den fick panik av det.
Kontentan är att jag inte har kunnat hälsa på dig.

Kruxet är att du tar det personligt och blir störd av att de behöver tacka nej.

Rimligare hade varit att försöka hitta ett sätt att ses utan att vare sig katten eller hundarna blir stressade.

 

[sjoberga]

Hundar är väl okomplicerat, man får fråga om hunden kan följa med, kan den inte det kanske man får stanna hemma. Eller så kommer man ensam.

Men barn däremot, det låter väldigt märkligt att förbjuda människor i sitt hem. I synnerhet om motivet är att man inte tycker om barn. Jag tycker inte om telefonförsäljare, sverigedemokrater och jehovas vittnen men det innebär ju inte att jag portar dem om de finns i bekantskapskretsen. Tycker inte heller att argumentet att ens hem inte är barnanpassat håller, kommer någon hit med sitt barn så håller väl föräldern koll på det. Och skulle det ändå nåt t ex åka i golvet så är det ju sånt som händer. Jag råkar också slå sönder saker ibland.

Jag tycker det låter rimligt att inte bjuda in telefonförsäljare, sverigedemokrater eller jehovas vittnen. Nu är vare sig vuxna människor eller unga människor särskilt bra beskrivna av en enda etikett, så att på förhand porta oavsett sammanhang är lite väl drastiskt.

Jag tänker att ett hem kan vara direkt olämpligt för ett litet barn, om det exempelvis bor en katt som ogillar främlingar eller en kamphund där. Eller massor av andra saker som kan förekomma i ett hem där små barn inte finns i tankarna. Ibland går det att åtgärda, ibland inte, och det kan mycket väl vara lite för jobbigt för alla inblandade så att man hellre hittar ett annat sätt att umgås, eller avstår umgänget tills vidare.

 

[Dorinda]

Njae, jag tänker att det inte är så konstigt att riktigt små barn inte är kompatibla med alla hem.
Man gör ju ofta rätt mycket anpassningar om man får egna och umgänge finns plats för på många ställen. Under småbarnstiden kanske man får träffa en sådan vän hos hen eller aktiviteter ute.

Alltså jag har två barn. Vi har varit hemma hos många, bott på slott och konferensanläggningar.
Klart det krävs mer passande av mig när jag är hemma hos någon med glasvaser långt ner än annars. Men att det inte skulle fungera att ha den i någons hem känns avlägset.

någongång har jag dock föreslagit att fika vid köksbordet istället för vid de vita sofforna men det är ju knappast någon större grej?

ska jag hem till någon utan barn packar jag några böcker och ibland har jag även mutat barnet med en telefon efter en stund.

Vad missar jag?

 

[Fjordfrälst]

Håller med. Men det brukar lösa sig ändå, tror ingen normal förälder tar med sig sitt barn till någon som avskyr barn (likväl hatar hundar). Såna relationer brukar ebba ut. Har en i släkten som barnen kallar för elaka tanten just för att hon är så anti barn. Såklart ingen vill åka dit Sånt känner barn av.

Jag kan ju undra hur man kan vara så anti barn; man har ju varit barn själv- har man avskytt sig själv då...Sen har ju folk olika intresse för barn, givetvis. Och jo visst märker barnen det, de snappar upp saker så lätt.

 

[monster1]

Som icke förälder skulle jag bli väldigt förvånad om jag bjudit över en kompis på fika och den kommer med en extra person utan att ha nämnt det innan oavsett om det är ett barn en partner eller en vän eller sin dementa förälder. Det gör verkligen ingen jag känner föräldrar eller ej. Generellt sett säger man väll till om man vill ta med sig en till individet oavsett om det är ett husdjur eller en människa? Väldigt märkligt att tro att en inbjudan gäller fler än en själv.

 

[MML]

Sen är det verkligen inte värt för mig att bli fullständigt dränerad för att någon måste ta med sig sitt barn hit.
Ska vi ses är det barnfritt som gäller om de inte har väldigt lugna och tysta barn, då kan vi ses hos dem.

Det här tycker jag låter som ett vettigt sätt att ha gränser som fungerar för dig, bara.

Jag blir faktiskt lite förvånad över att vissa skulle mer eller mindre "välja bort" vänner, om deras barn inte är välkomna i vännens hem. Det är väldigt främmande för mig. Även om mitt barn var en oerhört stor del av livet när hon var liten (och i mycket är hon det fortfarande) så har jag aldrig förväntat mig att hon alltid ska vara med i mitt umgänge med mina vänner. De har ju inte valt att skaffa barn och leva det livet.

 

[nullo-modo]

Här går det enkelt att fixa en människohage om det är mycket nyfikenhet och kli i fingrarna och om föräldrarna behöver vila hökögonen en stund.

 

[escodobe]

Alltså jag har två barn. Vi har varit hemma hos många, bott på slott och konferensanläggningar.
Klart det krävs mer passande av mig när jag är hemma hos någon med glasvaser långt ner än annars. Men att det inte skulle fungera att ha den i någons hem känns avlägset.

någongång har jag dock föreslagit att fika vid köksbordet istället för vid de vita sofforna men det är ju knappast någon större grej?

ska jag hem till någon utan barn packar jag några böcker och ibland har jag även mutat barnet med en telefon efter en stund.

Vad missar jag?

Att en del ungar knappt går att ha i möblerade rum ens om de punktmarkeras av föräldrarna (och då går de sällan att ha något meningsfullt utbyte av sagda förälder) Och att andra ungar är det aldrig några problem att ha i möblerade rum.
Barn är olika, beroende på personlighet och uppfostran.

 

[Grazing]

Stör mig på hundmänniskor som tackar nej till att komma och hälsa på om deras hundar inte får följa med.
Jag har katt.
Nej jag vill inte låsa in henne i sovrummet så att hundarna kan vara med. Det skulle stressa henne att ha vilt främmande varulvar (från hennes perspektiv) utanför dörren.

Jag tänker att man ju får kompromissa, vill man träffa vänner måste båda göra sitt för att det ska gå och finns det katter i ett hem så är det inte hysteriskt konstigt att stänga in katten i ett annat rum en stund. Jag har inte träffat på någon katt som reagerar så starkt på att hundar är på andra sidan väggen.

Att ha med hunden till folk är dessutom också ett litet jobb då man måste hålla koll och ofta inte helt och hållet kan slappna av, så det är ju lite bökigt för båda parter. Så näe, är inte min livskompis välkommen så är jag hellre hemma. Jag tar dock inte illa upp av att inte få komma med hunden, det är ett val folk gör.

 

[Dorinda]

Att en del ungar knappt går att ha i möblerade rum ens om de punktmarkeras av föräldrarna (och då går de sällan att ha något meningsfullt utbyte av sagda förälder) Och att andra ungar är det aldrig några problem att ha i möblerade rum.
Barn är olika, beroende på personlighet och uppfostran.

Självklart är barn olika. Men ingen får ju för sig att ALLA vuxna är välkomna. Givetvis behöver inte alla barn bara välkomna. Men att säga att vissa hem inte fungerar med barn tycker jag är väl hårt.

 

[skiesabove]

Med min gamla hund stannade jag hellre hemma än åkte iväg om han inte var välkommen, fattar inte varför du blir upprörd över det?
Barn och hundar är inte välkomna hem till mig, ingen har blivit upprörd över det. Mitt hem är inte anpassat för ungar, jag vill ha lugn och ro hemma. Mina katter är inte förtjusta i främmande hundar.
Det betyder inte att jag är varken ensam eller elak

Men om vi var vänner, då skulle du inte kunna hälsa på hemma hos mig. Vi bor i ett väldigt litet hus och har 3 katter (och bara 1 rum med dörr, dotterns sovrum, där det är olämpligt att stänga in katterna pga leksaker - möjligtvis skulle 1 kunna stängas in i badrummet, men inte alla 3 för då blir det slagsmål), och dom skulle bli enormt stressade om en hund kom in i huset. Vi skulle få protestkiss och problem i veckor efteråt.

Skulle inte hunden kunna sitta i din bil ett tag medans vi fikar? Eller har du sållat bort alla kompisar som inte har lämpliga hus för hundbesök?

 

[Sel]

Alltså jag har två barn. Vi har varit hemma hos många, bott på slott och konferensanläggningar.
Klart det krävs mer passande av mig när jag är hemma hos någon med glasvaser långt ner än annars. Men att det inte skulle fungera att ha den i någons hem känns avlägset.

någongång har jag dock föreslagit att fika vid köksbordet istället för vid de vita sofforna men det är ju knappast någon större grej?

ska jag hem till någon utan barn packar jag några böcker och ibland har jag även mutat barnet med en telefon efter en stund.

Vad missar jag?

Min hund är obekväm runt barn och att stänga undan henne i hennes min lilla lägenhet är inte ett alternativ. Det är inte att du missar något, det är bara att Min lilla familj inte nödvändigtvis är kompatibel med din, så vi skulle kunna träffas utanför hemmet.
Där hade vi eventuellt till och med kunnat ha med både hund och barn så länge vi kan lita på att barnet låter hunden vara.

 

[Sel]

Men om vi var vänner, då skulle du inte kunna hälsa på hemma hos mig. Vi bor i ett väldigt litet hus och har 3 katter, som skulle bli enormt stressade om en hund kom in i huset. Vi skulle få protestkiss och problem i veckor efteråt.

Skulle inte hunden kunna sitta i din bil ett tag medans vi fikar? Eller har du sållat bort alla kompisar som inte har lämpliga hus för hundbesök?

Man kan träffas utanför hemmet? Jag föredrar det helt klart ändå.

 

[Bison]

Jag tänker att man ju får kompromissa, vill man träffa vänner måste båda göra sitt för att det ska gå och finns det katter i ett hem så är det inte hysteriskt konstigt att stänga in katten i ett annat rum en stund. Jag har inte träffat på någon katt som reagerar så starkt på att hundar är på andra sidan väggen.

Att ha med hunden till folk är dessutom också ett litet jobb då man måste hålla koll och ofta inte helt och hållet kan slappna av, så det är ju lite bökigt för båda parter. Så näe, är inte min livskompis välkommen så är jag hellre hemma. Jag tar dock inte illa upp av att inte få komma med hunden, det är ett val folk gör.

Skulle jag stänga in mina tre katter i sovrummet hade det blivit en vrålkonsert och hysteriskt krafsande på dörren non stop.
Inte så himla kul för någon

 

[skiesabove]

Man kan träffas utanför hemmet? Jag föredrar det helt klart ändå.

Såklart, men då blir det iaf för mig rätt sällan det blir en träff pga "livspusslet".

Jag har vänner med hund, dom lämnar hund i bilen eller hemma inför besök.