Att bjuda in utan hundar eller barn (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 37)

[et_flickan]

Jag har haft flera kompisar med små barn där vi helt enkelt träffats för en promenad och kanske senare fika. Unge i vagn och hund i koppel. Inga problem. Men ja, är man bunden till hemmet kan det förstås bli krångligare.

Jag har lätt för att anpassa mig efter vad folk vill. Hade det inte varit allt för besvärligt hade man kunnat komma hit och tagit en promenad. Hunden hade absolut fått komma in för lite fika efteråt om den är snäll och tyst. Har så väldigt svårt för skällande hundar. Tror mina öron fått ptsd efter två bebisar.

 

[Kratus]

När min hund levde tog jag med henne överallt där hon fick följa med, men hade heller inga problem att lämna henne hemma några timmar.
När jag bodde i hus på landet hade jag även två katter och vänner fick ta med sina hundar om de inte var "kattdödare". Oftast var katterna ute tills den besökande hunden åkt hem, dock en gång så släpptes inte en golden in genom ytterdörren av den stora katten. De hade kattlucka så de kunde gå in och ut som de själva ville.

Angående barn så har jag inga nära vänner med barn, bara syrran som har två och de får så klart följa med. Men för att verkligen kunna umgås så planerar vi in saker utan ungarna också. Övriga ungar slipper jag gärna, har inget tålamod för dem.

 

[Dorinda]

Det kan ju vara enklare att vara konsekvent "inga barn/hundar" än att vissa kompisar blir ledsna för att man förbjuder just deras barn eller hundar för att de tex inte är rumsrena eller kastar allt löst de får syn på, medans andra vänners barn/hundar inte är några problem.

det är så bra att man får göra som man själv vill i sitt eget hem!

På jobbet har vi regler som gåller för alla.

Hem till mig bjuder jag de jag vill. Har någon en puckad partner så bjuder jag den vännen utan partner. Har någon en hund jag inte gillar bjuder jag den utan hund. Medans hundar jag gillar är varmt välkomna.

 

[Snurrfian]

Som icke förälder skulle jag bli väldigt förvånad om jag bjudit över en kompis på fika och den kommer med en extra person utan att ha nämnt det innan oavsett om det är ett barn en partner eller en vän eller sin dementa förälder. Det gör verkligen ingen jag känner föräldrar eller ej. Generellt sett säger man väll till om man vill ta med sig en till individet oavsett om det är ett husdjur eller en människa? Väldigt märkligt att tro att en inbjudan gäller fler än en själv.

Fast om man hade bjudit hem mig när barnen var små och maken arbetade så hade jag nog tagit förgivet att barnen räknades in i inbjudan, var skulle jag lämna dem liksom? Sen har jag haft vänner som inte vill ha barn hemma, då har frågan varit när jag hade möjlighet att komma utan barn.

Till tråden
Yngsta barnet var alltid välkommen hem ridläraren trots att hen hade en hund som avskydde barn, men han var hundrädd så han höll avstånd. Så det var den enda hund han gillade, eftersom den aldrig kom för nära och han var den enda unge hunden gillade eftersom han aldrig försökte komma i närheten. Så de satt/låg ofta i samma soffa i varsitt hörn och höll på med sitt, mycket nöjda.

När det gäller våra hundar, en period hade vi en hund med separationsångest, där var det nödvändigt att han fick följa med på något sätt. Sen kunde han ligga i bilen vid lämpligt väder och var mycket väluppfostrad inne. Våran nuvarande följer med till vissa men trivs även bra i hundgården här hemma eller inne.

 

[Görel]

Jag tänker att om en vän ansträngt sig och gått över sina vanliga gränser så får man själv också bjuda till och försöka göra situationen så smidig som möjligt.

För många år sedan nu hade jag en kompis som inte hade lyckats ensamhetsträna sin hund. Därför lät jag henne komma hem till mig med hunden trots att jag inte vill ha djur i mitt hem (vill inte ha in smuts och har många allergiska vänner plus att jag är hundrädd). Vi kom överens om att hunden fick vara i min hall och i vardagsrummet där vi satt. Jag ville inte ha hunden i sovrummet, köket och badrummet. Efter ett tag börjar hunden gå runt och krafsa på de stängda dörrarna, och istället för att distrahera den börjar kompisen tjata på mig att hunden kunde väl få gå in i de stängda rummen för den var ju så nyfiken.
Det var enda gången som de var välkomna hem till mig, och det har gjort mig negativt inställd till att släppa in andra hundar i mitt hem.

Det enklaste för mig är att ses utanför folks bostäder. Mina vänner med barn har jag träffat på stan eller hemma hos dem, det har aldrig varit aktuellt att komma hem till mig.

 

[et_flickan]

Det kan ju vara enklare att vara konsekvent "inga barn/hundar" än att vissa kompisar blir ledsna för att man förbjuder just deras barn eller hundar för att de tex inte är rumsrena eller kastar allt löst de får syn på, medans andra vänners barn/hundar inte är några problem.

Alla barn är olika och så är det ju med hundar också.

Har man en hund med mycket energi som springer omkring inne och inte kan ta det lugnt får man inte ta med den hit. Det tycker jag är precis lika jobbigt som att mina barn kan vara pratiga/energiska/avbryter mig hela tiden. Att en hund vill kolla in mitt hem är helt okej men sen vill jag gärna ha den i soffan. Våran rädda katt vill inte ha hundar alltför nära så jag vill helst se hunden.

Lugna, väluppfostrade hundar får komma hit så mycket de bara vill. Jag vill inte ha jobbiga ungar här heller, det räcker med mina egna.

 

[Dorinda]

Jag tänker att om en vän ansträngt sig och gått över sina vanliga gränser så får man själv också bjuda till och försöka göra situationen så smidig som möjligt.

För många år sedan nu hade jag en kompis som inte hade lyckats ensamhetsträna sin hund. Därför lät jag henne komma hem till mig med hunden trots att jag inte vill ha djur i mitt hem (vill inte ha in smuts och har många allergiska vänner plus att jag är hundrädd). Vi kom överens om att hunden fick vara i min hall och i vardagsrummet där vi satt. Jag ville inte ha hunden i sovrummet, köket och badrummet. Efter ett tag börjar hunden gå runt och krafsa på de stängda dörrarna, och istället för att distrahera den börjar kompisen tjata på mig att hunden kunde väl få gå in i de stängda rummen för den var ju så nyfiken.
Det var enda gången som de var välkomna hem till mig, och det har gjort mig negativt inställd till att släppa in andra hundar i mitt hem.

Det enklaste för mig är att ses utanför folks bostäder. Mina vänner med barn har jag träffat på stan eller hemma hos dem, det har aldrig varit aktuellt att komma hem till mig.

Så fruktansvärt respektlöst! Har ni kommit överens om hallen så börjar man inte tjata om mera!

 

[Görel]

Så fruktansvärt respektlöst! Har ni kommit överens om hallen så börjar man inte tjata om mera!

Kände jag också. Jag hade gjort eftergifter för att jag förstod hennes situation, men hon visade ingen som helst tacksamhet för det utan krävde mer.

 

[Sedna]

Det var en märklig grej att störa sig på. Den som har hund får ju själv avgöra under vilka förutsättningar som den kan komma på besök, precis som du som kattägare får avgöra vad som krävs för att kunna ta emot besök.
Kan ni inte ses hos dig får ni ses på annan plats, kan ni inte ses på annan plats var det nog inte så viktigt att ses.

 

[monster1]

Fast om man hade bjudit hem mig när barnen var små och maken arbetade så hade jag nog tagit förgivet att barnen räknades in i inbjudan, var skulle jag lämna dem liksom? Sen har jag haft vänner som inte vill ha barn hemma, då har frågan varit när jag hade möjlighet att komma utan barn.

Till tråden
Yngsta barnet var alltid välkommen hem ridläraren trots att hen hade en hund som avskydde barn, men han var hundrädd så han höll avstånd. Så det var den enda hund han gillade, eftersom den aldrig kom för nära och han var den enda unge hunden gillade eftersom han aldrig försökte komma i närheten. Så de satt/låg ofta i samma soffa i varsitt hörn och höll på med sitt, mycket nöjda.

När det gäller våra hundar, en period hade vi en hund med separationsångest, där var det nödvändigt att han fick följa med på något sätt. Sen kunde han ligga i bilen vid lämpligt väder och var mycket väluppfostrad inne. Våran nuvarande följer med till vissa men trivs även bra i hundgården här hemma eller inne.

Jag tror inte man ska ta något föregivet i en sån situation, sån insyn har man ju inte i andras liv att man vet när deras partner arbetar och andra logisktiska grejer i deras liv.

 

[Snurrfian]

Jag tror inte man ska ta något föregivet i en sån situation, sån insyn har man ju inte i andras liv att man vet när deras partner arbetar och andra logisktiska grejer i deras liv.

Då är det nog inte så mycket till vänner heller, om det är någon jag vill lägga tid på att umgås med så har jag koll på huvuddragen eller är fine med att det kan bli en eller fem, med ungar, hundar och katter.
Jag kan liksom inte sätta mig in i en situation där jag skulle bli hembjuden till någon som inte har koll på huvuddragen i mitt liv.

Ville man inte få hem mina barn när de var små så fick man vara tydlig med att det bara var mig man ville ha hem. I dagsläget är de vuxna och klarar sig på egen hand.

 

[hundtant]

Jag tycker det låter rimligt att inte bjuda in telefonförsäljare, sverigedemokrater eller jehovas vittnen. Nu är vare sig vuxna människor eller unga människor särskilt bra beskrivna av en enda etikett, så att på förhand porta oavsett sammanhang är lite väl drastiskt.

Jag tänker att ett hem kan vara direkt olämpligt för ett litet barn, om det exempelvis bor en katt som ogillar främlingar eller en kamphund där. Eller massor av andra saker som kan förekomma i ett hem där små barn inte finns i tankarna. Ibland går det att åtgärda, ibland inte, och det kan mycket väl vara lite för jobbigt för alla inblandade så att man hellre hittar ett annat sätt att umgås, eller avstår umgänget tills vidare.

Kamphund?

Måste alla resonemang bukefieras så till den milda grad att ursprungsmeningen helt försvinner?

Men för tydlighets skull då: när jag skriver att det låter märkligt att vägra ta emot människor i sitt hem enbart för att de är barn så förutsätter resonemanget att det inte finns stressad katt i hemmet, inte heller aggressivt rovdjur eller påtända knivmän, personer med ebola eller något annat man kan dikta ihop för att punktera min tankegång i stället för att faktiskt förstå den precis som den är skriven. Om man nu väljer just mitt inlägg för det där svaret.

 

[Tajger]

Har haft hund i elva år, och bara varit med om en enda gång att hund inte var välkommen, så då fikade vi utomhus, om det var sommar, eller så fick hon komma till mig.
Nu har vi fyra hundar och tar inte med dem till folk, om det inte är klart uttalat att det är ok. Vi umgås mest med hundfolk, så det är vanligt med många hundar. På nyårsafton blir vi nog tio hundar Det kan vara lite rörigt de första minuterna, sen lugnar det ner sig.
Semestern planerar vi runt agilitytävlingar, och i husbil, så de är ”hemma” även när vi är borta.
Men jag har full förståelse för om inte det funkar hos alla, det brukar gå att hitta lösningar om man vill träffas ☺

 

[Migo]

Jag tar aldrig med mig hundarna hem till folk, de har det fint hemma eller i bilen nån timme. Det händer däremot ofta att jag avstår aktiviteter för att jag inte vill lämna dem ensamma mer än nödvändigt. (Även hundaktiviteter. Jag kan inte lägga flera timmar på gruppträning där jag kan träna en hund i 10 minuter, och ha fyra som sitter i bilen och har tråkigt...)

Ställde in en spelkväll för ett tag sedan, då det skulle komma ett par för oss nya bekantskaper hit för att spela brädspel. De ville absolut ha med sig sina två hundar, och jag sa nej. Jag hade då sju hundar hemma varav två valpar, och ville varken rodda i att släppa ihop två flockar, ha in smittrisk eller sätta undan mina hundar för att nån annans skulle kunna drälla runt i vårt hem.

Detsamma gäller faktiskt ej hundvana barn. Familjer som vill komma på långbesök med övernattning och förväntar sig att vi ska stänga bort hundarna en helg så deras barn inte ska behöva umgås med dem... nä, hundarna bor här. För en lunch eller så är det klart att vi kan sätta undan dem i groventren, men inte många timmar!

 

[Kajsalisa]

Jag tar aldrig med mina hundar till vänner och bekanta trots att dom är små och snälla.
Jag vill ha min egentid och inte behöva tänka på dom samtidigt som jag gör något annat.
Däremot hänger hundarna med på det mesta utöver mitt eget social umgänge.

 

[Kajsalisa]

Man kan träffas utanför hemmet? Jag föredrar det helt klart ändå.

Jag med förutom när det är lite förfest eller liknande så träffar jag alltid mina vänner ute på aktiviteter.
Det där att umgås hemma och fika eller glo på film ihop har jag inte gjort sen jag var mycket ung

 

[Sel]

Jag med förutom när det är lite förfest eller liknande så träffar jag alltid mina vänner ute på aktiviteter.
Det där att umgås hemma och fika eller glo på film ihop har jag inte gjort sen jag var mycket ung

Jag har inte gjort förfest sedan jag var mycket ung. Anledningen till att jag inte vill ha folk hemma är oftast för att jag inte vill ha folk hemma. Jag umgås gärna i andras hem och fikar en stund om jag får ha hunden med mig. Alla är vi olika.

 

[Kajsalisa]

Jag har inte gjort förfest sedan jag var mycket ung. Anledningen till att jag inte vill ha folk hemma är oftast för att jag inte vill ha folk hemma. Jag umgås gärna i andras hem och fikar en stund om jag får ha hunden med mig. Alla är vi olika.

Jag har heller aldrig folk hemma
Intresserar mig inte längre

 

[Fru_Tuvstarr]

Som icke förälder skulle jag bli väldigt förvånad om jag bjudit över en kompis på fika och den kommer med en extra person utan att ha nämnt det innan oavsett om det är ett barn en partner eller en vän eller sin dementa förälder. Det gör verkligen ingen jag känner föräldrar eller ej. Generellt sett säger man väll till om man vill ta med sig en till individet oavsett om det är ett husdjur eller en människa? Väldigt märkligt att tro att en inbjudan gäller fler än en själv.

Precis så. Nu har jag få vänner med barn men jag vill träffa min vän, inte dennes barn. Jag är totalt ointresserad av barn och jag har inget intresse av att underhålla vänners barn hemma hos mig.
Vi har förbud mot andra barn än nära släkt hos oss. Måste någon ta med ett barn ställer vi in eller ses någon annanstans.

 

[Kajsalisa]

Jag skulle inte lämna in bilen av den enkla anledningen att det inte är lagligt.

Olagligt?en timme? Då är jag mycket kriminell då mina hundar sitter i bilen både en och flera timmar dagligen
Jag bor på landet och kan inte hålla på att skjutsa hem hundar mellan varje ärende utan dom får sitta i bilen när jag handlar, går på gymmet och liknande eftersom jag i princip alltid gör allt i ett svep och dit hör även hundarnas dagliga långpromenader och träning.