Att bjuda in utan hundar eller barn (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 37)

Det där med barn är svårt. Mitt äldsta barn har aldrig varit bekymmer att ta med sig till andras hem och lämna hemmet i samma skick som innan. Yngsta förde en massa liv så där var det en period man inte besökte restauranger och annat obarnvänligt. Samtidigt förväntar jag mig när folk tar hem barn till oss att se inte rör mina djur, inte bankar på glasinredning och vad det kan vara och om det händer vill jag ju att föräldrarna korrigerar eller avleder. Sen blir det ju inte alltid så, har jag lärt mig, och jag förstår varför människor inte vill ha in barn i sina hem.
 
Precis.

Jag har också svårt för ditt resonemang, att man inte kan tycka det är jobbigt med barn för att man varit barn själv.
Jag förstår liksom inte logiken bakom?
Varför skulle man inte tycka att ett beteende är jobbigt för att man själv gjort det?

Som med det mesta här i världen ser man ofta olika på saker och ting 😄.

Om man ska hålla sig till huvudämnet så här har vi 2 katter, inga barn, inga hundar. Hundar brukar generellt inte "behöva" följa med hit men skulle fungera om det inte är en "olydig" eller för "hajpad". Lite samma sak med barnen; självklart är de välkomna men eftersom ungkatten är så himla reserverad så gäller att barnen låter katten vara ifred och inte "härja vilt" vilket hitills inre varit några problem 😊.
 
Senast ändrad:
Jag ogillade barn redan när jag själv var barn. Tyckte ofta att de var korkade. Sjäkv läste jag väldigt mycket, var enda barnet i många år och väldigt van vid att prata med vuxna. Många barn framstod som barnsliga och korkade i mina ögon när jag var barn. Jag föredrog definitivt de barn som också läste mycket och var mindre barnsliga.

Aha, förstår!
 
Det där med barn är svårt. Mitt äldsta barn har aldrig varit bekymmer att ta med sig till andras hem och lämna hemmet i samma skick som innan. Yngsta förde en massa liv så där var det en period man inte besökte restauranger och annat obarnvänligt. Samtidigt förväntar jag mig när folk tar hem barn till oss att se inte rör mina djur, inte bankar på glasinredning och vad det kan vara och om det händer vill jag ju att föräldrarna korrigerar eller avleder. Sen blir det ju inte alltid så, har jag lärt mig, och jag förstår varför människor inte vill ha in barn i sina hem.
Men man får ju känna efter lite själv som förälder tänker jag. Min ena hund bits om man försöker klappa när han inte vill, och då får föräldrarna hålla ordning på sitt barn när hunden är med. Och sen är ju skärm en fantastisk barnvakt. Hemma kan man ju vara en superpedagog och följa socialstyrelsens rekommendationer om man vill, och ägna barnen oändligt med uppmärksamhet. Men det blir svårt om ungarna ska med och kräver full uppmärksamhet hemma hos andra.

Å tredje sidan så är barn en stor del av befolkningen, och är man utanför sitt hem så får man acceptera att där finns barn som har ljud för sig.
 
Jag förstår varför många människor blir så ensamma.
När det skall vara så oerhört många villkor inblandade i samvaron.
Lite så.

Katter, hundar, barn och människor i övrigt får komma hit. Jag kan stänga in mina hundar vid behov. Så ofta umgås man väl inte med personerna att det inte skulle gå någon timme? Jag stör mig inte på om jag inte kan komma pga min hund, ibland är det ju så om det är lång resväg, avsaknad av passning osv, men för några timmar kan hunden ju vara ensam.
 
Det där med barn är svårt. Mitt äldsta barn har aldrig varit bekymmer att ta med sig till andras hem och lämna hemmet i samma skick som innan. Yngsta förde en massa liv så där var det en period man inte besökte restauranger och annat obarnvänligt. Samtidigt förväntar jag mig när folk tar hem barn till oss att se inte rör mina djur, inte bankar på glasinredning och vad det kan vara och om det händer vill jag ju att föräldrarna korrigerar eller avleder. Sen blir det ju inte alltid så, har jag lärt mig, och jag förstår varför människor inte vill ha in barn i sina hem.
Jag kan absolut förstå känslan av att inte vilja ha in barn i hemmet men tror inte det skulle landa väl om man gav uttryck för att personer under x år inte är välkomna. Jag är själv en ganska ”sträng” person och i mitt hem får man inte sparka boll, hoppa i möblerna eller torka sina kladdiga händer på väggarna. Vill man leka kurragömma eller skjuta med nerf-pistol får man gå ut. Jag har inga problem att säga till andras barn och gör det också. Barn är i regel mycket bättre på att hantera att man berättar för dem att ”här hemma har vi de här reglerna” än vad vuxna är.
 
Jag kan absolut förstå känslan av att inte vilja ha in barn i hemmet men tror inte det skulle landa väl om man gav uttryck för att personer under x år inte är välkomna. Jag är själv en ganska ”sträng” person och i mitt hem får man inte sparka boll, hoppa i möblerna eller torka sina kladdiga händer på väggarna. Vill man leka kurragömma eller skjuta med nerf-pistol får man gå ut. Jag har inga problem att säga till andras barn och gör det också. Barn är i regel mycket bättre på att hantera att man berättar för dem att ”här hemma har vi de här reglerna” än vad vuxna är.

Det har inte varit några problem alls för mina vänner. De känner mig och vet att det blir bäst för alla om vi ses utan barn.
Större barn och ungdomar kan vara kul, då handlar det mer om personkemi.
Småbarn är big no no.
 
Vi har ju en katt som är väldigt folkskygg. Han hatar alla ”inkräktare” och det är egentligen bara oss i familjen som han är bekväm med. Då är han framme och hur gosig som helst. Men så fort han hör en okänd röst i hallen pyser han sin väg.

Av förklarliga skäl vill vi inte utsätta honom mer än nödvändigt. Att hantverkare varit och bankat i våra element en gång när vi var på jobbet resulterade i en sönderstressad katt och veterinärräkning på 6 lax. Vill helt enkelt inte ta risken hur snäll och väluppfostrad hunden nu än må vara.

Däremot så måste ju sonen ibland få ha över sina vänner. Nu är han 9 år och dom flesta fattar ju om man säger till dom att låta katten vara ifred. Det var betydligt värre när han var yngre, då fick jag ryta ifrån ordentligt till ett par stycken. Men då hade vi också våran gammelgubbe som var ”barnvänlig” och kunde ställa upp som klappdjur och avledning.
 
Jag kan absolut förstå känslan av att inte vilja ha in barn i hemmet men tror inte det skulle landa väl om man gav uttryck för att personer under x år inte är välkomna. Jag är själv en ganska ”sträng” person och i mitt hem får man inte sparka boll, hoppa i möblerna eller torka sina kladdiga händer på väggarna. Vill man leka kurragömma eller skjuta med nerf-pistol får man gå ut. Jag har inga problem att säga till andras barn och gör det också. Barn är i regel mycket bättre på att hantera att man berättar för dem att ”här hemma har vi de här reglerna” än vad vuxna är.

Men att tillata barn i hemmet ar val inte att tillata mobelhoppande och bollspelande inomhus?
Da ar det ju foraldrarna man bor banna istallet, om de inte har vett nog att lara barnen grundlaggande hyfts.

Nu har min umgangeskrets just borjat fa barn, sa jag har inte nagon forstahandserfarenhet, men jag kan absolut tanka mig att bade barn och hundar ar valkommna, men mitt grundlaggande antagande ar att barn och djur ar rena nog och "tranade" nog att inte skapa kaos...
 
Men att tillata barn i hemmet ar val inte att tillata mobelhoppande och bollspelande inomhus?
Da ar det ju foraldrarna man bor banna istallet, om de inte har vett nog att lara barnen grundlaggande hyfts.

Nu har min umgangeskrets just borjat fa barn, sa jag har inte nagon forstahandserfarenhet, men jag kan absolut tanka mig att bade barn och hundar ar valkommna, men mitt grundlaggande antagande ar att barn och djur ar rena nog och "tranade" nog att inte skapa kaos...
Fast det är inte så enkelt att styra småbarn alltid, det är inte så enkelt har jag lärt mig att bara säga till dom att vara lugna och tystare.
 
Jag tänker att barn behöver bli exponerade för olika situationer för att lära sig hur man förväntas bete sig i dem. Barn behöver få följa med till mataffären, på besök i andras hem, till kyrkan, osv för att förstå hur saker och ting funkar och hur man förväntas uppträda. Precis som att man miljötränar valpar.

Nar min forsta var var under ett och ett halvt ar hade jag med mig en utfallningsbar spjalsang. Den stalldes upp och ett antal favorit leksaker som bara var for "nar vi aker bort" lades ner i sangen. Sedan kunde vi umgas.
Nar han var 3 ar foddes lillebror ... 3-4 aringen var da socialiserad och kunde uppfora sig, en mangd bocker och annat till honom och den lilla hade spalsangen. Ingen rev nagon inredning nagonstans.

Jag kan absolut förstå känslan av att inte vilja ha in barn i hemmet men tror inte det skulle landa väl om man gav uttryck för att personer under x år inte är välkomna. Jag är själv en ganska ”sträng” person och i mitt hem får man inte sparka boll, hoppa i möblerna eller torka sina kladdiga händer på väggarna. Vill man leka kurragömma eller skjuta med nerf-pistol får man gå ut. Jag har inga problem att säga till andras barn och gör det också. Barn är i regel mycket bättre på att hantera att man berättar för dem att ”här hemma har vi de här reglerna” än vad vuxna är.

Jag har haft mammor, ett par ganger, som aldrig kommit tillbaka for att jag tagit barnet och lyft/fort barnet till sin mamma med uppmaningen att halla ratt pa barnet sa han/hon inte har sonder glas och skar sig. For jag moblerar inte om i mitt hem for att andras barn inte kan uppfora sig.
 
Men man får ju känna efter lite själv som förälder tänker jag. Min ena hund bits om man försöker klappa när han inte vill, och då får föräldrarna hålla ordning på sitt barn när hunden är med. Och sen är ju skärm en fantastisk barnvakt. Hemma kan man ju vara en superpedagog och följa socialstyrelsens rekommendationer om man vill, och ägna barnen oändligt med uppmärksamhet. Men det blir svårt om ungarna ska med och kräver full uppmärksamhet hemma hos andra.

Å tredje sidan så är barn en stor del av befolkningen, och är man utanför sitt hem så får man acceptera att där finns barn som har ljud för sig.
Jag vet inte riktigt.. visst, håller sig en individ lugn och stillsam med skärm är det ju bara att köra. Däremot anser jag att det är helt uppåt väggarna att ta med en individ som inte går att kontrollera tillräckligt så denne håller sig stillsam på aktiviteter såsom restauranger, till hem som inte är anpassade för barn/där barnen inte är inbjudna osv. Naturligtvis ska barnen kunna hänga med på Ica, parker och liknande men det finns ju platser där stojande inte passar jättebra. Om barnet inte går att kontrollera den aktuella perioden är det ju faktiskt bättre att hitta en annan plats att vara. Den perioden mitt barn hade alldeles för mycket spring i benen osv höll vi oss ifrån platser man förväntas vara lugn och stillsam. Det är ju inte snällt mot varken barnet eller omgivningen.
 
Jag tycker om hundar och har haft hundar sjölv tidigare, men har sagt nej till alla besökande hundar sen jag skaffade katt. Vill inte riskera att stressa katten med besökande hundar, och skulle aldrig någonsin stänga in henne någonstans för att vi har besök.
 
Men att tillata barn i hemmet ar val inte att tillata mobelhoppande och bollspelande inomhus?
Da ar det ju foraldrarna man bor banna istallet, om de inte har vett nog att lara barnen grundlaggande hyfts.

Nu har min umgangeskrets just borjat fa barn, sa jag har inte nagon forstahandserfarenhet, men jag kan absolut tanka mig att bade barn och hundar ar valkommna, men mitt grundlaggande antagande ar att barn och djur ar rena nog och "tranade" nog att inte skapa kaos...
Jag har tyvärr ganska många exempel på besökande barn som tillåts skrämma husdjur, riva ner saker från bokhyllor, ha sönder samlarobjekt osv utan att föräldrarna gör annat än se lite trötta ut.

Vårat hem är inte "barnsäkrat" på ett sätt som gör att man kan släppa en nyfiken fyraåring lös oövervakad. Och hur noga vi än stänger bort hundarna, så blir det aldrig säkert nog för att stoppa en sadistisk tioåring som smyger dit för att sparka på dem när de sover.

Och jag har ännu inte stött på den förälder som har insikt i eller är ärlig med att deras barn inte är snäll mot djur.
 
Jag har tyvärr ganska många exempel på besökande barn som tillåts skrämma husdjur, riva ner saker från bokhyllor, ha sönder samlarobjekt osv utan att föräldrarna gör annat än se lite trötta ut.

Vårat hem är inte "barnsäkrat" på ett sätt som gör att man kan släppa en nyfiken fyraåring lös oövervakad. Och hur noga vi än stänger bort hundarna, så blir det aldrig säkert nog för att stoppa en sadistisk tioåring som smyger dit för att sparka på dem när de sover.

Och jag har ännu inte stött på den förälder som har insikt i eller är ärlig med att deras barn inte är snäll mot djur.

Samma erfarenhet 😅
Sen, hur kul är det att umgås med någon som konstant måste springa efter och vakta på sitt barn?
Att konstant bli avbryten av maaamma, paaaappa är inte heller asfestligt.
Nej tack till umgänge inklusive småbarn, jag vill träffa mina vänner utan störningar.
 
Jag vet inte riktigt.. visst, håller sig en individ lugn och stillsam med skärm är det ju bara att köra. Däremot anser jag att det är helt uppåt väggarna att ta med en individ som inte går att kontrollera tillräckligt så denne håller sig stillsam på aktiviteter såsom restauranger, till hem som inte är anpassade för barn/där barnen inte är inbjudna osv. Naturligtvis ska barnen kunna hänga med på Ica, parker och liknande men det finns ju platser där stojande inte passar jättebra. Om barnet inte går att kontrollera den aktuella perioden är det ju faktiskt bättre att hitta en annan plats att vara. Den perioden mitt barn hade alldeles för mycket spring i benen osv höll vi oss ifrån platser man förväntas vara lugn och stillsam. Det är ju inte snällt mot varken barnet eller omgivningen.
Här håller jag med till viss del. Självklart ska inte andra bli lidande för en "individ" (varför inte säga barn :confused:) inte kan bete sig socialt. Men det måste ju vara föräldrarnas fel och då får man ta det därifrån och acceptera sitt eget beteende som ett resultat i sin uppfostran av sitt barn. Har rest ensam med flera barn under 5 år till Thailand, Australien, tyst vagn på SJ mm- aldrig varit ett problem. Tycker det är ett ansvar som förälder att lära sitt barn att kunna bete sig normalt i sociala situationer.
 
Här håller jag med till viss del. Självklart ska inte andra bli lidande för en "individ" (varför inte säga barn :confused:) inte kan bete sig socialt. Men det måste ju vara föräldrarnas fel och då får man ta det därifrån och acceptera sitt eget beteende som ett resultat i sin uppfostran av sitt barn. Har rest ensam med flera barn under 5 år till Thailand, Australien, tyst vagn på SJ mm- aldrig varit ett problem. Tycker det är ett ansvar som förälder att lära sitt barn att kunna bete sig normalt i sociala situationer.
Fast barn är ju olika individer med olika temperament och personlighet. Vissa barn har svårt för att vara tysta och stilla oavsett hur mkt rätt föräldrarna gör.
 
Fast det är inte så enkelt att styra småbarn alltid, det är inte så enkelt har jag lärt mig att bara säga till dom att vara lugna och tystare.

Nej men det ar ju foraldrarnas ansvar - om deras ungar inte kan uppfora sig under ett besok hos frammande, sa ar det foraldrarnas ansvar att sjalv ta beslut om huruvida det ar lampligt att ta med barnet, utan att jag for den sakens skull behover "forbjuda" barn.
Det ar ju stokiga barn som foraldrarna inte har koll pa som inte ar valkommna, inte nodvandigtvis alla barn. Har man en lugn unge som garna sitter tyst med en bok eller leksak i 30 minuter sa ar det ju inget problem bara for att denna rakar vara under 18 liksom
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 800
Senast: Snurrfian
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
8 330
Senast: Migo
·
Relationer För min mentala hälsas skull så söker jag objektiva tolkningar kring det nyligen utbrutna WW3 mellan mig och min karl. Konflikten...
19 20 21
Svar
410
· Visningar
40 351
Kropp & Själ Jag har hamnat i ett dilemma med mig själv ang trådrubriken. Jag har alltid haft lite svårt för att bli bjuden på saker, ekonomiskt...
2
Svar
34
· Visningar
5 421
Senast: _Taggis_
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp