Att bjuda in utan hundar eller barn (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 37)

[Amha]

Här håller jag med till viss del. Självklart ska inte andra bli lidande för en "individ" (varför inte säga barn ) inte kan bete sig socialt. Men det måste ju vara föräldrarnas fel och då får man ta det därifrån och acceptera sitt eget beteende som ett resultat i sin uppfostran av sitt barn. Har rest ensam med flera barn under 5 år till Thailand, Australien, tyst vagn på SJ mm- aldrig varit ett problem. Tycker det är ett ansvar som förälder att lära sitt barn att kunna bete sig normalt i sociala situationer.

Jag vet inte om poängen var att jag skulle ta illa vid mig här?

 

[Milosari]

Jag vet inte riktigt.. visst, håller sig en individ lugn och stillsam med skärm är det ju bara att köra. Däremot anser jag att det är helt uppåt väggarna att ta med en individ som inte går att kontrollera tillräckligt så denne håller sig stillsam på aktiviteter såsom restauranger, till hem som inte är anpassade för barn/där barnen inte är inbjudna osv. Naturligtvis ska barnen kunna hänga med på Ica, parker och liknande men det finns ju platser där stojande inte passar jättebra. Om barnet inte går att kontrollera den aktuella perioden är det ju faktiskt bättre att hitta en annan plats att vara. Den perioden mitt barn hade alldeles för mycket spring i benen osv höll vi oss ifrån platser man förväntas vara lugn och stillsam. Det är ju inte snällt mot varken barnet eller omgivningen.

Njä jag är nog av annan åsikt och vill bort från tänket att "det passar sig inte" för ett mer inkluderande samhälle. Även små barn och personer med funktionsnedsättningar som gör att de låter lite ska ha rätten att äta god restaurangmat ute. Klart att gränsen får gå någonstans (typ skrika eller springa bland borden) men knäpptyst behöver det inte vara enligt mig.

 

[Milosari]

Här håller jag med till viss del. Självklart ska inte andra bli lidande för en "individ" (varför inte säga barn ) inte kan bete sig socialt. Men det måste ju vara föräldrarnas fel och då får man ta det därifrån och acceptera sitt eget beteende som ett resultat i sin uppfostran av sitt barn. Har rest ensam med flera barn under 5 år till Thailand, Australien, tyst vagn på SJ mm- aldrig varit ett problem. Tycker det är ett ansvar som förälder att lära sitt barn att kunna bete sig normalt i sociala situationer.

Faaast nu finns det ju barn (och vuxna) som har rätt svårt att följa alla sociala koder. Vad ska vi göra av dem tänkte du? Husarrest?

Min unge har också rest massor. Jag upplever inte heller att det är ett problem. Allra minst utomlands där barn är en naturlig del av miljön även på restauranger.

 

[Brie]

Jag tänker att om en vän ansträngt sig och gått över sina vanliga gränser så får man själv också bjuda till och försöka göra situationen så smidig som möjligt.

För många år sedan nu hade jag en kompis som inte hade lyckats ensamhetsträna sin hund. Därför lät jag henne komma hem till mig med hunden trots att jag inte vill ha djur i mitt hem (vill inte ha in smuts och har många allergiska vänner plus att jag är hundrädd). Vi kom överens om att hunden fick vara i min hall och i vardagsrummet där vi satt. Jag ville inte ha hunden i sovrummet, köket och badrummet. Efter ett tag börjar hunden gå runt och krafsa på de stängda dörrarna, och istället för att distrahera den börjar kompisen tjata på mig att hunden kunde väl få gå in i de stängda rummen för den var ju så nyfiken.
Det var enda gången som de var välkomna hem till mig, och det har gjort mig negativt inställd till att släppa in andra hundar i mitt hem.

Det enklaste för mig är att ses utanför folks bostäder. Mina vänner med barn har jag träffat på stan eller hemma hos dem, det har aldrig varit aktuellt att komma hem till mig.

Jag anar varför den kompisen inte lyckats ensamhetsträna hunden.

(okej jättesen på bollen, svarade innan jag såg hur många sidor som hunnit trava på! och förstås — vissa hundar har tyvärr problem att vara ensamma trots god träning, så har jag det sagt också )

 

[Milosari]

Jag har tyvärr ganska många exempel på besökande barn som tillåts skrämma husdjur, riva ner saker från bokhyllor, ha sönder samlarobjekt osv utan att föräldrarna gör annat än se lite trötta ut.

Vårat hem är inte "barnsäkrat" på ett sätt som gör att man kan släppa en nyfiken fyraåring lös oövervakad. Och hur noga vi än stänger bort hundarna, så blir det aldrig säkert nog för att stoppa en sadistisk tioåring som smyger dit för att sparka på dem när de sover.

Och jag har ännu inte stött på den förälder som har insikt i eller är ärlig med att deras barn inte är snäll mot djur.

Jag har faktiskt aldrig upplevt det. Det absolut värsta som har hänt är att barnen har ritat lite på en vägg. Det har å andra sidan hämt 2 ggr. 10-åringar som sparkar på hundar låter helt sjukt, det är ju verkligen långt ifrån normalt.

 

[Nordthor]

Ska jag hem till någon vän där jag vill kunna föra ett ostört samtal så tar jag varken med min tvååring eller Mallen. De är ungefär på samma mentala nivå just och kan bli riktigt intensiva med stort passningsbehov i okända spännande miljöer. Om jag tar med mig barnet är det ofta till vänner som också har barn eller till dem som uttryckligen önskar att han ska vara med. Åker båda mot förmodan med så är sambon också med så att en av oss kan umgås och den andra kan ha extrakoll på huliganerna.

Tycker det är lite skojigt att vissa här verkar tro att bara för att man har ungar så vill man ha med dem överallt. Tro mig, att hälsa på en kompis och kunna umgås barnfritt är fan min våta dröm just nu .

 

[Lingon]

Njä jag är nog av annan åsikt och vill bort från tänket att "det passar sig inte" för ett mer inkluderande samhälle. Även små barn och personer med funktionsnedsättningar som gör att de låter lite ska ha rätten att äta god restaurangmat ute. Klart att gränsen får gå någonstans (typ skrika eller springa bland borden) men knäpptyst behöver det inte vara enligt mig.

Med ditt resonemang utesluter man andra grupper som mår dåligt av höga ljud och oväsen.

 

[Görel]

Jag anar varför den kompisen inte lyckats ensamhetsträna hunden.

(okej jättesen på bollen, svarade innan jag såg hur många sidor som hunnit trava på! och förstås — vissa hundar har tyvärr problem att vara ensamma trots god träning, så har jag det sagt också )

Det är lugnt, jag tänkte detsamma på den tiden!

Jag var van vid att hundar frågade sin människa om den fick göra något innan den gjorde det, den här hunden utgick från att allt var tillåtet tills den blev stoppad.

 

[Motacilla]

Här är i princip både barn och hundar välkomna.
Förväntar mig dock att de som kommer hit (oavsett ålder) inte är paniskt rädda för hund, för han får gå omkring som han vill i hemmet. Han är däremot inte speciellt intresserad av "utomstående" så han brukar hälsa för att sedan gå och lägga sig i sin bädd.

En gång var det faktiskt ett par som tog med sig sina småbarn som visade sig vara jätterädda för hundar (då hade vi 2 st). Satte hundarna i ett annat rum under tiden, men jag var inte jätteglad över dessa föräldrar. "Ojdå vi tänkte inte att de båda skulle illvråla pga ni har hundar."

Jag har köpt några barnböcker och billiga leksaker som vänners barn brukar få sysselsätta sig med.
Har ingen erfarenhet av att ungar härjar och söndrar saker. Blir nån rastlös brukar jag hitta på en uppgift som ungen kan utföra.

Folks hundar ska vara någotsånär fostrade, kunna ta det lugnt inomhus ELLER ha koppel på sig.
En kompis sjövilda, ouppfostrade tax är ingen glädje att ha som gäst men ibland finns det inget alternativ om vännen ska kunna hälsa på.

 

[jarakamandan]

Hos mig är det rätt ointressant hur van hunden är vid katter. Katterna gillar verkligen inte hundar. Och det är ändå de som bor där... Ibland har min syster med sig sina hundar och då får katterna vara antingen ute eller, om vädret är uselt, instängda någonstans. Men de ogillar verkligen att det är hundar i deras hus! Att andra inte tar med sig sina hundar in förutsätter jag. Det skulle vara en vilt främmande människa i så fall, andra vet ju att det inte är läge.

För ett antal år sedan hade en vän med sig sin hund. Den repade, väldigt effektivt, hela trägolvet i lägenheten vi hyrde. För den kunde inte alls uppföra sig inomhus, uppenbarligen.

När det gäller barn vet alla mina vänner också att jag är fullkomligt ointresserad av deras barn. Jag har inte uttalat förbud mot barn hemma men jag förstår inte varför de ska med om det är den vuxna jag ska umgås med. Som tur är är flera av mina vänner lite samma syn på barn. De är intresserade av sina egna barn inte alla andras barn och har därför mycket lätt att förstå mitt ointresse Människor som ser sina barn som en del av sig själva eller förlängning av sig själva på något sätt och därför alltid behöver ha det med sig är såpass olika mig på andra sätt också att en djupare vänskap inte är aktuell

 

[MissFideli]

Här får ingen hund komma in. Då får den vara utanför i bil eller lina. Inga andra djur heller för den delen. Barn är okej så länge de låter bli djuren, men jag bor inte i ett speciellt barnvänligt hem så det skulle troligen inte bli så kul för föräldern att ha med barn hit. Åtminstone inte barn som går själv.
Jag har förvisso ett loft där katterna kan söka skydd från hundar, men med katter är det så mycket annat som kan gå fel och jag är inte villig att leka med riskerna det medför att stressa upp en flock med katter. Folk utan erfarenhet av katter förstår sällan hur illa det faktiskt kan gå och jag blir faktiskt skitförbannad när folk släpper fram sina hundar till mina katter hos t.ex veterinären. Tack och lov har mina kliniker skilda väntrum och sitter det en hund i katternas väntrum får den helt enkelt gå ut.
Så är det nån kompis som absolut inte kan lämna sin hund hemma/i bilen så får vi träffas på annat håll. Däremot är det inget jag stör mig på, direkt. Bara om det blir så att jag är den som ska åka hela tiden, då kanske det får rinna ut i sanden.

 

[Lazio]

För mig är det verkligen ett icke-problem. Ingen av mina vänner eller släkt skulle komma på tanken att förbjuda hunden/barnen att följa med hem till dem. De är alltid välkomna men sen kanske jag tycker att det inte är lämpligt att hunden följer med tex. Både jag och min familj/släkt/vänner anpassar sig. Vissa har tex katt eller andra djur, inga problem där, vi löser det.

Det skulle inte vara möjligt för mig att upprätthålla relationer med människor som förbjuder barnen eller hunden att följa med. På samma sätt skulle jag aldrig förbjuda barn/hundar/katter att följa med hem till oss. Uppstår problem får man väl lösa det.

 

[escodobe]

Jag har faktiskt aldrig upplevt det. Det absolut värsta som har hänt är att barnen har ritat lite på en vägg. Det har å andra sidan hämt 2 ggr. 10-åringar som sparkar på hundar låter helt sjukt, det är ju verkligen långt ifrån normalt.

Jag hade tex en fyraåring som kastade en porlinsmugg mot hunden som var bakom kompostgaller, den missade hunden med knapp marginal men gick i bitar... hade den träffat är jag i vart fall glad att det var rottisen.

 

[Sel]

Jag hade tex en fyraåring som kastade en porlinsmugg mot hunden som var bakom kompostgaller, den missade hunden med knapp marginal men gick i bitar... hade den träffat är jag i vart fall glad att det var rottisen.

Ungarna som kastade sten på ridskolehästarna var också i åldern 8-11 typ.
Barnen i en familj jag besökt har som tendens att smälla hunden (familjens hund) på nosen när den är för på, samtidigt som de i nästa sekund leker med den... och blir arga för att den är för på... och så vidare.
Barn är liksom inte snälla bara för att de är barn.

 

[Nordthor]

Jag hade tex en fyraåring som kastade en porlinsmugg mot hunden som var bakom kompostgaller, den missade hunden med knapp marginal men gick i bitar... hade den träffat är jag i vart fall glad att det var rottisen.

Slappt av föräldrarna att inte stoppa det. Det borde ha gått att förhindra.

 

[Holdyourhorses]

Men att tillata barn i hemmet ar val inte att tillata mobelhoppande och bollspelande inomhus?
Da ar det ju foraldrarna man bor banna istallet, om de inte har vett nog att lara barnen grundlaggande hyfts.

Nu har min umgangeskrets just borjat fa barn, sa jag har inte nagon forstahandserfarenhet, men jag kan absolut tanka mig att bade barn och hundar ar valkommna, men mitt grundlaggande antagande ar att barn och djur ar rena nog och "tranade" nog att inte skapa kaos...

Nej, det tycker inte jag heller, men det varierar en hel del mellan olika föräldrar vad de tycker är ok för barnen att göra. Jag har bott i lägenhet nästan hela mitt liv och tycker inte att man springer, hoppar eller kör bobby car inomhus av omtanke för grannarna. Min man som vuxit upp i villa hade inte alls detta tankesätt med sig in i föräldraskapet.

 

[dobbis]

Jag hade tex en fyraåring som kastade en porlinsmugg mot hunden som var bakom kompostgaller, den missade hunden med knapp marginal men gick i bitar... hade den träffat är jag i vart fall glad att det var rottisen.

Lagligt eller inte den ungen hade fått stryk av mig oavsett om den var min egen eller någon annans.

 

[Sassy]

Det skulle inte vara möjligt för mig att upprätthålla relationer med människor som förbjuder barnen eller hunden att följa med. På samma sätt skulle jag aldrig förbjuda barn/hundar/katter att följa med hem till oss. Uppstår problem får man väl lösa det.

Problemet, som @MissFideli skriver, är att de flesta människor är för dåliga på att förstå hur komplex en katts stressorer kan vara, och i många fall märker folk inte att man har överbelastat katten förrän det yttrar sig i "problembeteenden". (Och även då finns oftast tendensen att skylla på katten istället för att se över vad man gjort med kattens miljö. )

När en grupp katter plötsligt känner sig pressade av en främmande hund kan det resultera i att gruppen hamnar i svårlösta konflikter och inte kan leva avspänt tillsammans igen. Den risken vill man sällan ta som seriös kattägare, eftersom det inte går att göra så mycket åt när det väl har hänt. Vet man inte om hur stor den risken är kanske man inte bryr sig så mycket, eller så funderar man inte så mycket på katters väldigt subtila tecken på stress så man ser inget problem förrän de slåss eller kissar inomhus? (Och då har det redan gått alldeles för långt.)

 

[Holdyourhorses]

Det har inte varit några problem alls för mina vänner. De känner mig och vet att det blir bäst för alla om vi ses utan barn.
Större barn och ungdomar kan vara kul, då handlar det mer om personkemi.
Småbarn är big no no.

Många har barn i familj och släkt och jag tror att det blir svårare än med vänner. Men det är ju bra om man hittar en lösning som fungerar för allas preferenser.

 

[MissFideli]

För mig är det verkligen ett icke-problem. Ingen av mina vänner eller släkt skulle komma på tanken att förbjuda hunden/barnen att följa med hem till dem. De är alltid välkomna men sen kanske jag tycker att det inte är lämpligt att hunden följer med tex. Både jag och min familj/släkt/vänner anpassar sig. Vissa har tex katt eller andra djur, inga problem där, vi löser det.

Det skulle inte vara möjligt för mig att upprätthålla relationer med människor som förbjuder barnen eller hunden att följa med. På samma sätt skulle jag aldrig förbjuda barn/hundar/katter att följa med hem till oss. Uppstår problem får man väl lösa det.

Så om nån av dina nuvarande vänner får hem ett djur eller får ett barn som är rädd för hundar, så kan ni inte vara vänner längre? Punkt slut liksom?