Att bjuda in utan hundar eller barn (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 37)

[cowgirl81]

Har 3 katter varav ena blir jättestressad av hund eller små barn, så kommer de hit får man sitta ute och fika eller på altanen, vill inte heller riskera att barnen öppnar dörren så katter smiter ut, (är innekatter).

 

[escodobe]

Slappt av föräldrarna att inte stoppa det. Det borde ha gått att förhindra.

Lagligt eller inte den ungen hade fått stryk av mig oavsett om den var min egen eller någon annans.

Inte stryk, men det var sista gången jag bjöd hem den familjen i vart fall.

 

[Bison]

Många har barn i familj och släkt och jag tror att det blir svårare än med vänner. Men det är ju bra om man hittar en lösning som fungerar för allas preferenser.

Det har jag med och det har inte varit några problem det heller.

 

[Midsommarblomster]

Känner rent spontant att det är skönt att det finns folk som har en vettig uppfattning om vad barn, och djur, klarar av och inte. Det är stressande att sitta i icke barnvänliga miljöer och håvas in i intensiva diskussioner som gör det svårt att få en syl i vädret och säga ”Vänta, jag ser inte min son, vad gör han?” Så sitter man där och ler och nickar samtidigt som man försöker komma loss innan något går i kras.

Både djur och barn kräver sina förutsättningar och miljöer för att det ska bli en trevlig upplevelse för alla inblandade. Faller sig naturligt att allt och alla inte går att slänga ihop på ett lyckat sätt för att två vuxna vill ses.

 

[Amha]

Njä jag är nog av annan åsikt och vill bort från tänket att "det passar sig inte" för ett mer inkluderande samhälle. Även små barn och personer med funktionsnedsättningar som gör att de låter lite ska ha rätten att äta god restaurangmat ute. Klart att gränsen får gå någonstans (typ skrika eller springa bland borden) men knäpptyst behöver det inte vara enligt mig.

Ja jag förväntar mig inte att de varken är tysta som möss eller kan reglera volymen till 100% om de är runt ett par år. Tvärtom ser jag gärna att de får vara delaktiga i någon form av samtal men på deras nivå. Samma sak vad gäller ätandet, man kan finna sig i att det inte är det prydligaste bordsskicket. Det jag vänder mig emot är att ta med ett barn som inte kan hålla sig någorlunda lugn en måltid (läs: sitta vid bordet) eller att volymen är så hög att det är jobbigt för omgivningen. Det ska inte restaurangbesökarna behöva ta kan jag tycka.

 

[hastflicka]

Fast barn är ju olika individer med olika temperament och personlighet. Vissa barn har svårt för att vara tysta och stilla oavsett hur mkt rätt föräldrarna gör.

Da hittar man saker som trottar ut barnen sa de kan vara, om inte tysta och stilla, men i moblerade rum utan att bli galna innan man tar med dem pa besok.

<snip>
Folk utan erfarenhet av katter förstår sällan hur illa det faktiskt kan gå och jag blir faktiskt skitförbannad när folk släpper fram sina hundar till mina katter hos t.ex veterinären. <snip>

Mina hundar vantar i bilen tills vi blir uppropade, vi vantar inte i vantrum, sarskilt inte om bade katter och hundar kommer upp och nosar pa mina hundar ... med gud vet vilka baciller. Dessutom stressas manga hundar utav att frammande hundar kommer och ska halsa ocksa, oavsett hur "snalla" de ar.

När en grupp katter plötsligt känner sig pressade av en främmande hund kan det resultera i att gruppen hamnar i svårlösta konflikter och inte kan leva avspänt tillsammans igen. <snip>

Detta galler ocksa hundar. Den egna flocken har lite olika "syn" pa hur man ska hantera okanda besokare av samma species. Jag har sett en flock hundar som bott ihop i manga ar raka i slagsmal sinsemellan for att en frammande hund kom in i deras hem. Det var inte min hund som storde flocken, men jag skulle trana en i flocken och den som kom in. Jag hade just borjat forklara att alla "extra hundar" maste vara nagon annan stans nar den kom in och halva flocken kastade sig over den nya hunden, den andra halvan av flocken kastade sig over den starkaste i flocken.

 

[Milosari]

Med ditt resonemang utesluter man andra grupper som mår dåligt av höga ljud och oväsen.

Nja, det är nog lättare för ljudkänsliga att skydda sig mot ljud än för ljudbenägna att stänga munnen. Och när det gäller små barnen så är de garanterat påväg hem vid 20 på kvällen. Dvs är man mycket känslig får man kanske också anpassa sig och helt enkelt äta senare

 

[Enya]

Men att tillata barn i hemmet ar val inte att tillata mobelhoppande och bollspelande inomhus?
Da ar det ju foraldrarna man bor banna istallet, om de inte har vett nog att lara barnen grundlaggande hyfts.

Nu har min umgangeskrets just borjat fa barn, sa jag har inte nagon forstahandserfarenhet, men jag kan absolut tanka mig att bade barn och hundar ar valkommna, men mitt grundlaggande antagande ar att barn och djur ar rena nog och "tranade" nog att inte skapa kaos...

Nej precis, hos mig är och har det garanterat inte varit samma regler som hos en del andra. Barn som varit här har dock lärt sig att här beter man sig "så här". "Detta" är inte ok, men "detta" är ok. Det som varit förbjudet har jag givit ett alternativ till istället. Så för varje "regel, har det varit saker att göra istället. Nu låter det som värsta militären hos mig och det är det inte, bara det att vilda barnlekar inte varit ok eftersom främst ena sonen aldrig kunnat hantera sådana lekar utan att det går fel. Han har alltid behövt lite ramar runt sig och dragit till vänner som varit likasinnade, men det har fungerat hos mig, hans vänner har uppfört sig exemplariskt!

 

[Enya]

Jag har tyvärr ganska många exempel på besökande barn som tillåts skrämma husdjur, riva ner saker från bokhyllor, ha sönder samlarobjekt osv utan att föräldrarna gör annat än se lite trötta ut.

Vårat hem är inte "barnsäkrat" på ett sätt som gör att man kan släppa en nyfiken fyraåring lös oövervakad. Och hur noga vi än stänger bort hundarna, så blir det aldrig säkert nog för att stoppa en sadistisk tioåring som smyger dit för att sparka på dem när de sover.

Och jag har ännu inte stött på den förälder som har insikt i eller är ärlig med att deras barn inte är snäll mot djur.

Min ena son har jag fått Vakta eftersom hans känsla för djur inte riktigt var vad jag förväntade mig. Jag har aldrig trott att barn- överhuvudtaget är snälla mot djur, barn förstår inte helt ut att de kan skada när de är snälla ens. Men sonen har någon gång varit lite elak på ett sätt som inte gjorde mig riktigt bekväm. Så, med tanke på hans pappas familjs sätt att ha djur så förvånade det inte mig... De ser djur som Lägre stående varelser, inte vatten värda, som man är Herre över och som man ska Tukta till lydnad samt slit och släng.

I dag är det inte några som helst problem. Handlade nog mest om oförstående, omognad inom området, annars hade han inte fungerat som han gör i dag. Jag har stött på fler föräldrar med samma insikt som jag. De finns, men man pratar inte högt om det, de som inte ser det (om sina barn) är väl sådana som inte förstår det själv gissar jag.

 

[Enya]

Ska jag hem till någon vän där jag vill kunna föra ett ostört samtal så tar jag varken med min tvååring eller Mallen. De är ungefär på samma mentala nivå just och kan bli riktigt intensiva med stort passningsbehov i okända spännande miljöer. Om jag tar med mig barnet är det ofta till vänner som också har barn eller till dem som uttryckligen önskar att han ska vara med. Åker båda mot förmodan med så är sambon också med så att en av oss kan umgås och den andra kan ha extrakoll på huliganerna.

Tycker det är lite skojigt att vissa här verkar tro att bara för att man har ungar så vill man ha med dem överallt. Tro mig, att hälsa på en kompis och kunna umgås barnfritt är fan min våta dröm just nu .

Ja eller hur!Att få möjlighet att umgås utan barn när barnen var små var guld värt ju! Så det första jag gjorde var att säga "Jag ska höra om barnvakt, återkommer" och så försökte jag se om jag hade det. Om inte fick jag tacka nej eller om det var möjligt, ta med. Men att inte alltid vara mamma är ju skönt! Speciellt om man har barn med lite speciella behov. Att få släppa, bara andas och "åka med". Ladda batterierna.

 

[Palermo]

Jag har nog som en "grundidé" om att barn och djur är välkomna hos mig om det är nödvändigt att ta med dem för att man ska kunna ses. Med en del barn och hundar, vill jag rentav gärna att de kommer på besök. Diverse anpassningar kan behövas, beroende på vilket barn eller vilket djur det handlar om. Det gäller ju för många vuxna också, på olika vis. (Och såväl hundar som små barn brukar somna förr eller senare.)

Med det sagt, så händer det ju att man vill ha utrymme för vuxna samtal utan avbrott ideligen. Så lite då och då är det skönt om barn inte tas med. Och lite beroende på, gäller detsamma ibland för hundar. Men, igen, med lite tur somnar de ju så småningom.

Att betrakta barn och djur som störande moment, är för mig lite som att betrakta verkligheten och livet som störande.

 

[Sel]

Nja, det är nog lättare för ljudkänsliga att skydda sig mot ljud än för ljudbenägna att stänga munnen. Och när det gäller små barnen så är de garanterat påväg hem vid 20 på kvällen. Dvs är man mycket känslig får man kanske också anpassa sig och helt enkelt äta senare

Jag tycker att det beror lite på vilken instans man besöker. Visst, vissa restauranger, hotell och annat är det okej att föra lite låda på... det är högre i tak helt enkelt - men på vissa ställen passar det sig inte och det är okej att låta både barn och vuxna veta det tycker jag.
Visst ska samhället vara tillgängligt för alla men samtidigt kan man göra sina barn en otjänst om de tror att man inte måste anpassa sig efter den generella normen.

 

[mars]

Inte läst allt i tråden. Men blir mörkrädd att det kan vara ett så stort problem att umgås. Här är alla välkomna, men förutsätter att folk har hyfs i mitt hem, aldrig varit med om att djur el barn är problemet. Om det nån gång hänt att det inte blivit trevligt hänger det enbart på de vuxna. Och då kanske vi inte klickar utanför hemmet heller.

 

[Sel]

Inte läst allt i tråden. Men blir mörkrädd att det kan vara ett så stort problem att umgås. Här är alla välkomna, men förutsätter att folk har hyfs i mitt hem, aldrig varit med om att djur el barn är problemet. Om det nån gång hänt att det inte blivit trevligt hänger det enbart på de vuxna. Och då kanske vi inte klickar utanför hemmet heller.

Jag tycker inte att särskilt många i tråden har beskrivit problem med att umgås per se, bara sina egna preferenser.
Jag har då inga problem med att umgås utifrån mina.

 

[Lingon]

Nja, det är nog lättare för ljudkänsliga att skydda sig mot ljud än för ljudbenägna att stänga munnen. Och när det gäller små barnen så är de garanterat påväg hem vid 20 på kvällen. Dvs är man mycket känslig får man kanske också anpassa sig och helt enkelt äta senare

Nä, det kan jag lova dig att det inte är! Det blir så att den ljudkänsliga stängs ute från såna miljöer. Varje restaurangbesök föregås av en klump i magen. Kommer vi kunna stanna? Kommer den ljudkänsliga att må bra när vi är där eller få ångest för att nån idiot tycker att restaurangen är ett lekland för hens barn?

Jag är helt för att man ska vara mycket anrikt med beteenden på finare restauranger. Har man ett barn som behöver träna på att vara tyst och lugn får man träna på McDonalds eller liknande ställen först.

 

[hastflicka]

Jag tycker att det beror lite på vilken instans man besöker. Visst, vissa restauranger, hotell och annat är det okej att föra lite låda på... det är högre i tak helt enkelt - men på vissa ställen passar det sig inte och det är okej att låta både barn och vuxna veta det tycker jag.
Visst ska samhället vara tillgängligt för alla men samtidigt kan man göra sina barn en otjänst om de tror att man inte måste anpassa sig efter den generella normen.

Vi at pa alla de "fina" stallena i Stockholm (Opera Kallaren, Berns, etc) med vara barn nar de var sma. Som minst runt 2 ar och uppat. Om barnet fick psykbryt sa lyfte en av oss lungt upp honom och gick ut tills han lugnat sig och kunde uppfora sig igen. Vi har aldrig haft nagra problem ... vara barn visste hur man haller bestick, bestaller och uppfor sig pa vilken restaurang som helst. Tvart om, vi fick alltid jatte mycket bra kritik fran kypare och aven kocken kom ibland ut och fragade vad barnen tyckte om maten.
Man far helt enkelt lara barnen hur man uppfor sig ... som Japanska foraldrar gor dar ser man inte skrikande barn ute bland folk. Det ar inte nagon rocket science, men det kraver consistency, talamod, och att man focuserar pa att lara barnen exact vad man vill.

 

[Lingon]

Inte läst allt i tråden. Men blir mörkrädd att det kan vara ett så stort problem att umgås. Här är alla välkomna, men förutsätter att folk har hyfs i mitt hem, aldrig varit med om att djur el barn är problemet. Om det nån gång hänt att det inte blivit trevligt hänger det enbart på de vuxna. Och då kanske vi inte klickar utanför hemmet heller.

Det är klart att det hänger på de vuxna om barnet eller djuret inte kan uppföra sig. Föräldrarna och hundägaren är definitivt problemet och inte barnen eller hundarna. Det gäller ju att veta vad man har för barn/ hund och vilka sammanhang de klarar av att befinna sig i och vara ärlig med det.

 

[Capybara]

Stör mig på hundmänniskor som tackar nej till att komma och hälsa på om deras hundar inte får följa med.
Jag har katt.
Nej jag vill inte låsa in henne i sovrummet så att hundarna kan vara med. Det skulle stressa henne att ha vilt främmande varulvar (från hennes perspektiv) utanför dörren.

Visst har väl den här tråden i hög grad kommit att handla om något annat än trådstarten?

För mig personligen känns det som en jättekonstig tanke att jag skulle vara aktivt ointresserad av mina nära vänners barn. De är ju en enorm del av deras liv. Detta trots att flera av mina vänner och jag är lite i ofas - jag fick barn tidigare än de flesta andra i min ålder, så mina barn är idag unga vuxna medan många jag känner har barn i tidig skolålder.

Jag har tyckt att det varit jättekul när nära vänners barn har varit pepp på att komma och hälsa på, delvis för att jag har djur. Sen betyder inte det att vi alltid måste umgås med barnen närvarande. Och sen har jag svårt att tänka mig att nära vänner inte skulle reagera om deras barn var osjysta mot djuren. Kanske är det det som är grejen? Jag har sällan ytligt bekanta hemma, där jag inte vet om de och deras barn har en rimlig syn på djur. Känns inte lockande.

Lite samma med andras hundar faktiskt. Och åt andra hållet - jag vet att min hund är välkommen hos mina nära vänner. Åker jag hem till en ny bekant som inte uttryckligt säger att han får följa med, får han stanna hemma. Jag tycker det är lätt att läsa av när det passar och inte.

 

[Capybara]

Vi at pa alla de "fina" stallena i Stockholm (Opera Kallaren, Berns, etc) med vara barn nar de var sma. Som minst runt 2 ar och uppat. Om barnet fick psykbryt sa lyfte en av oss lungt upp honom och gick ut tills han lugnat sig och kunde uppfora sig igen. Vi har aldrig haft nagra problem ... vara barn visste hur man haller bestick, bestaller och uppfor sig pa vilken restaurang som helst. Tvart om, vi fick alltid jatte mycket bra kritik fran kypare och aven kocken kom ibland ut och fragade vad barnen tyckte om maten.
Man far helt enkelt lara barnen hur man uppfor sig ... som Japanska foraldrar gor dar ser man inte skrikande barn ute bland folk. Det ar inte nagon rocket science, men det kraver consistency, talamod, och att man focuserar pa att lara barnen exact vad man vill.

Jag tycker att det låter jättebra och trevligt för er. Jag är också rätt säker på att det inte är något man kan förvänta sig av de allra flesta tvååringar, och jag skulle ifrågasätta sundheten i dessa "japanska föräldrars" metoder.

Vi hade grannar när barnen var små som tyckte det var lite jobbigt att våra barn var så fartiga (på temat trådstarten: vi var sällan hemma hos dem av den anledningen). De hade ett superlugnt barn. Sen fick de nästa barn och förstod oss nästan genast. Barn är individer, alla metoder funkar inte på samtliga och även de mest pedagogiska föräldrar kan få ett barn som inte kan sitta still på fin restaurang.

 

[Capybara]

Lagligt eller inte den ungen hade fått stryk av mig oavsett om den var min egen eller någon annans.

Alltså ... nej? Bara nej. (Det är inte "lagligheten" som är problemet här för övrigt.)