Arv?

[Inte_Ung]

Varför kan inte den nygifta utifrån skaffa egna tillgångar, hen är väl vuxen??

Det finns ju flera aspekter på det där med trygghet.
Jag t.ex. gav upp en trygg, fast anställning på en arbetsplats som jag stortrivdes på för att flytta med min sambo till hans släktgård.
Man kan ju bidra med olika insatser i ett förhållande.
Nu så har jag egna tillgångar men om jag inte hade haft det så hade jag nog kunnat tycka att ett äktenskap med delägande i gården hade varit ett motsvarande risktagande som att släppa ett jobb som ordnat med försörjning till pensionen och en bit till.

 

[Monstermom]

Inte det minsta ilsken men om TS ska försörja sig själv så ska väl även den ingifta göra det?, enkel fråga utan omskrivningar och om inte vore....

Jodå. Jag ser dock ingen motsättning mellan att försörja sig själv och att vilja ha trygghet genom att gifta sig. Enkelt svar.

TS förälder gör vad fanken hen vill med sina pengar. Också enkelt.

 

[Sar]

Jag kan nog ha viss förståelse för ts besvikelse. Vissa släktegendomar är ju tänkta att passera genom släkten ( vilket ts förälder verkar uttrycka) och nu blir det kanske inte så. Extra bittert om ts med syskon kanske lagt ner mycket tid och obetalt arbete med en tanke att det kanske gynnar dem själva i framtiden. Avser man att gifta sig enbart för att ge någon trygghet så tänker jag att det kanske är lämpligare att teckna en fet livförsäkring. Det kanske ts förälder kan passa på att göra nu med sina döttrar som förmånstagare så att de har råd att lösa ut den ingiftne/ingifta.

Sedan är det självklart så att var och en rår över sin ekonomi medan man fortfarande är tillräknelig.

 

[Amha]

Jag kan nog ha viss förståelse för ts besvikelse. Vissa släktegendomar är ju tänkta att passera genom släkten ( vilket ts förälder verkar uttrycka) och nu blir det kanske inte så. Extra bittert om ts med syskon kanske lagt ner mycket tid och obetalt arbete med en tanke att det kanske gynnar dem själva i framtiden. Avser man att gifta sig enbart för att ge någon trygghet så tänker jag att det kanske är lämpligare att teckna en fet livförsäkring. Det kanske ts förälder kan passa på att göra nu med sina döttrar som förmånstagare så att de har råd att lösa ut den ingiftne/ingifta.

Sedan är det självklart så att var och en rår över sin ekonomi medan man fortfarande är tillräknelig.

Är inte en livförsäkring rätt svår att få "fet" vid åldern 60+?

 

[Vallmo]

Min pappa gifte om sig igår.
Han och min mamma skildes förra året efter ett 50 års (för) långt äktenskap.
Pappas nya är runt 15 år yngre, kanske.
Min pappa är dessutom ganska sjuklig så det troligaste är att han trillar av pinn först.

Vet du vad, jag bryr mig inte ett skit om pengarna.
Och jag hade inte gjort eller sagt något heller om saken.

Det enda jag vill är att min pappa och hans nya fru ska få det riktigt bra och så långt äktenskap tillsammans som möjligt.
Hans nya fru är en underbar person och hon har haft så mycket positiv inverkan på min pappa så han är så mycket trevligare och bryr sig mer om mig och mina syskon och barnbarnen.

Det kanske är lättare om man gillar personen som föräldern gift om sig med.
Men, pappas pengar är hans och han gör vad han vill med dom så länge han är i livet.

 

[Sar]

Är inte en livförsäkring rätt svår att få "fet" vid åldern 60+?

60+ går nog bra, 65 och över blir tufft att få teckna. Hur fet den blir är väl frågan om hur höga premier man vill betala.

 

[Vallmo]

Min pappa gifte om sig igår.
Han och min mamma skildes förra året efter ett 50 års (för) långt äktenskap.
Pappas nya är runt 15 år yngre, kanske.
Min pappa är dessutom ganska sjuklig så det troligaste är att han trillar av pinn först.

Vet du vad, jag bryr mig inte ett skit om pengarna.
Och jag hade inte gjort eller sagt något heller om saken.

Det enda jag vill är att min pappa och hans nya fru ska få det riktigt bra och så långt äktenskap tillsammans som möjligt.
Hans nya fru är en underbar person och hon har haft så mycket positiv inverkan på min pappa så han är så mycket trevligare och bryr sig mer om mig och mina syskon och barnbarnen.

Det kanske är lättare om man gillar personen som föräldern gift om sig med.
Men, pappas pengar är hans och han gör vad han vill med dom så länge han är i livet.

Grejen är också att han verkligen inte har "fallit" för henne för att hon är "ung och snygg", typ.
Tvärtom, hon ser äldre ut än vad hon är och hon är väl ingen direkt yttre skönhet.
Detta hedrar min pappa tycker jag, att han har valt henne för den person hon är.
Min pappa har verkligen blommat ut med denna kvinna och han har verkligen blivit så mycket trevligare, lugnare och gladare.
Mamma och han passade verkligen uselt ihop och tog ut dom sämsta sidorna ur varandra .
Mamma är också trevligare nu.
Bröllopet var igår och det var verkligen en sån himla trevlig tillställning.
Pappas nya kvinna har tre underbara vuxna barn. Jag känner bara att dessa människor kommer berika mitt liv framöver.

Detta var verkligen off topic, men vad jag ville säga är att den här människorna har redan gett mig och kommer att ge mig så mycket mer än vad som någonsin kommer kunna mätas i pengar.

Så därför skiter jag fullkomligt i hur det blir med mitt eventuella framtida arv.

 

[Amha]

60+ går nog bra, 65 och över blir tufft att få teckna. Hur fet den blir är väl frågan om hur höga premier man vill betala.

Enligt http://xn--allt-om-frskringar-vtb17a.com/personforsakring/livforsakring kan det bli tufft men inte omöjligt.

 

[Luff]

Jag hade blivit oerhört ledsen o förtvivlad om pappa gift om sig och mitt barndomshem helt plötsligt blivit någon annans att styra och ställa med. Jag förstår känslan TS har.
Att sen jag vetat att det är pappas val hade jag fått leva med och jag hade inte hållt det mot honom. Men pappa gav mig alltihop när jag var 30. Som enskild egendom. Han ärvde det, skötte om det. Jag förvaltar det till mina barn. Inte till någon annan.
Jag tycker nog att det är skillnad på en egendom som man ärvt och pengar man tjänat ihop.
Sätt sprätt på de egna pengarna men förvalta arvet.
Jag skulle aldrig sälja gården och resa upp pengarna. Sen kommer barnen att få klura ut hur dom vill dela det hela. Kanske säljer dom men då hoppas jag att dom investerar i något som deras eventuella barn kan få en grundtrygghet i.

 

[ginnies]

Nu så har jag egna tillgångar men om jag inte hade haft det så hade jag nog kunnat tycka att ett äktenskap med delägande i gården hade varit ett motsvarande risktagande som att släppa ett jobb som ordnat med försörjning till pensionen och en bit till.

Det beror helt på tidsperspektivet, bl a.
Jag har svårt att tro om ni skilde er att du skulle tycka det vore helt ok om din man gifte om sig o gav släktgården till en ny flamma. Själv - håller med Luff- skulle jag aldrig ge något till någon ny.
Jobbar du bara hemma numer?

 

[ginnies]

Jodå. Jag ser dock ingen motsättning mellan att försörja sig själv och att vilja ha trygghet genom att gifta sig. Enkelt svar.

TS förälder gör vad fanken hen vill med sina pengar. Också enkelt.

Det blir det ju i detta fallet då TS fått en hop svar att hon är vuxen och ska sköta sig själv, jag förstår bara inte varför det då helt plötsligt är OK för nya flamman att gifta sig till trygghet " för att hon är rädd för att inte ha någonstans o bo". mao TS kan gifta sig till trygghet och en annans släktgård, men inte ha förväntningar att få ärva sin egen.

Och det är inte rena pengar jag diskuterat och har TS gjort det?, jag har inte sett att TS sagt att hon är irriterad för de gör av med pengar.

 

[Monstermom]

Det blir det ju i detta fallet då TS fått en hop svar att hon är vuxen och ska sköta sig själv, jag förstår bara inte varför det då helt plötsligt är OK för nya flamman att gifta sig till trygghet " för att hon är rädd för att inte ha någonstans o bo". mao TS kan gifta sig till trygghet och en annans släktgård, men inte ha förväntningar att få ärva sin egen.

Och det är inte rena pengar jag diskuterat och har TS gjort det?, jag har inte sett att TS sagt att hon är irriterad för de gör av med pengar.

Jaså, nu var det minsann inte en enkel fråga längre, utan hade en massa bakgrundsinformation som är minst sagt grumlig? Om vi antar att varken du eller jag är någon av de inblandade parterna? Så menar du alltså att vi ska "veta" saker om TS-->förälder-->make/maka, vad hen gjort och vilka motivationer hen har... Du tycker inte att sådana spekulationer, så många led mellan oss och direkt information, blir riktigt fånigt? Det tycker jag.

 

[Inte_Ung]

Jag hade blivit oerhört ledsen o förtvivlad om pappa gift om sig och mitt barndomshem helt plötsligt blivit någon annans att styra och ställa med.

Jag tror inte att det är nyttigt att vara så fäst vid saker.
Det kan göra att man prioriterar annat på fel sätt.

 

[Inte_Ung]

...men inte ha förväntningar att få ärva sin egen.

Den lilla haken är att den inte är "Hennes Egen" utan tillhör någon annan.
Det är bra att hålla reda på det där med Mitt och Ditt.

 

[hoppsann]

Ja, det kan du. Om din far skulle ha testamenterat allt till sin fru kan man som bröstarvinge begära jämkning av testamentet och på så sätt få ut sin laglott (laglotten är det man allra minst har rätt till som bröstarvinge). Det enda som skulle kunna hindra dig från att få något är om tillgångarna i dödsboet är så begränsade att de inte täcker för det som kallas basbeloppsregeln, en regel som gör att den efterlevande maken är garanterad en viss summa för att inte bli barskrapad just i händelse av särkullbarn.

Enkelt sagt så görs en bouppteckning där dödsboets tillgångar listas och allt värderas. En bodelning görs för att lyfta ur den efterlevande makans tillgångar ur ekvationen. Därefter räknar man ut hur mycket vardera arvinge ska ha. Hur man sedan löser det hela är upp till de inblandade. Man kan skifta tillgångar i form av lösöre, hästar, bil, eller liknande, eller så köper endera part ut den andra.

Tillägg: Äh, tvåa på pucken.

Fast föräldern kan ju välja att skänka bort sina tillgångar innan den går bort.
Då finns det ingen laglott att dela på.

Det gjorde min närmaste väns förälder strax innan sin bortgång.
Förälderns sambo fick rubbet i gåva innan föräldern avled, huset, egendom, lösöre, bilar, hästar, pengar m.m.
Till slut fick min vän i alla fall en saftkanna som hade använts hela barndomen hos far/mor-föräldrarna och som hade ett enormt affektionsvärde. Så min vän var överlycklig.
Lika lycklig var dock inte efterlevande förälder till den bortgångne. Som tyckte att barnbarnen kunde ha fått dela på hälften åtminstone. Och om inte det gick för sig, att de skulle få tavlor och annat släktgods som hade större värde för familjen än på auktionsfirman. Men det gick inte heller.
Trist.

 

[Inte_Ung]

Jag har svårt att tro om ni skilde er att du skulle tycka det vore helt ok om din man gifte om sig o gav släktgården till en ny flamma.

Vi är inte gifta då jag anser att var och en äger sitt.
Nu så har vi ett gemensamt barn så det blir ju en annan sak då.

Jobbar du bara hemma numer?

Ja just nu i alla fall.
Jag har tidigare kört buss här och senast förra sommaren så sommarjobbade jag på min gamla arbetsplats där jag trivdes så fantastiskt bra.
Men jag förvaltar ju min egen gård och borde ta tag i hästdelen av mitt företagande.
Hästarna har jag med mig här där jag bor.

 

[Inte_Ung]

Det gjorde min närmaste väns förälder strax innan sin bortgång.

Så tror inte jag att man kan eller får göra.
Om jag minns rätt så kan det krävas tillbaka om det är tydligt att det handlar om att försnilla arvsrätten.

 

[hoppsann]

Så tror inte jag att man kan eller får göra.
Om jag minns rätt så kan det krävas tillbaka om det är tydligt att det handlar om att försnilla arvsrätten.

Det här är ett par år sedan nu men då var det helt i sin ordning.
Man har rätt att göra vad man vill så länge det är är ens egen egendom.
Det är dock inte så vanligt att folk gör så.

 

[Inte_Ung]

Jag verkar minnas rätt.
http://www.m-magasin.se/expertsvar/...h-mina-prylar-till-vem-jag-vill-innan-jag-dor
http://lawline.se/answers/684

 

[labb]

Så tror inte jag att man kan eller får göra.
Om jag minns rätt så kan det krävas tillbaka om det är tydligt att det handlar om att försnilla arvsrätten.

Precis så är det, det blir en återföring av tillgångarna till dödsboet för laglotten har bröstarvingarna rätt att få ut (om de vill).