Arv?

[Sleepy]

Äh mata inte trollet. Det blir så jobbigt att scrolla förbi alla dumheter som kommer tillbaka.

 

[Bison]

Eftersom någon ville veta varför jag är upprörd då det tydligen inte är uppenbart så kommer här några anledningar:
1. Att gifta sig är något av det största man kan göra i livet, att komma med det efteråt är som en kalldusch, givetvis är det något man berättar innan man gör det för de man tycker om och står nära, ytterst omoget beteende speciellt när denna själv fördömde när en annan i släkten gifte sig utan att tala om det innan.
2. För 7 år sedan när de hade träffats så satt hen och sa att hen ALDRIG skulle gifta om sig. Jag är en person som håller mitt ord och jag förväntar mig att andra ska göra detsamma.
3. Kanske har vissa svårt att förstå vad en gård med mycket minnen kan vara värt rent sentimentalt. Jag kan säga att om resten av hens familj hade levt som bror och föräldrar så hade de vänt sig i sin grav om de hade vetat detta.
4. Jag har alltid känt att vad skönt att jag slipper ha med den personen att göra, men nu kommer jag en vacker dag vara tvungen att ha med den personen att göra, och det ser jag inte fram emot.
5. Min förälder VILL att jag och min syster ska ärva gården och hävdar att den nya inte vill det och tycker att jag ska lita på det???? Vilket är helt sinnessjukt, livet funkar inte så. Allt måste finnas på papper.
Att man kan vara såpass gammal och ändå så naiv gör mig mörkrädd.Så alltså är det så mycket dubbelmoral att jag håller på att kräkas.

Är det någon som vet om man rent juridiskt kan skriva papper på att jag och min syster ärver en del av arvet och hens nya ärver en annan del?Alltså specifikt att någon ärver en gård och någon en annan av gårdarna?

Men skärp dig.
Det är inte alls ovanligt att gifta sig i smyg Eller att för den delen ändra sig. Stå vid sid ord, du får det att låta som en fråga om liv eller död.

 

[MJLee]

Jag kan tycka att TS låter både bitter, snål och girig. Men, det beror också lite på omständigheterna. Skilsmässor, framförallt smutsiga sådana som TS refererar till kan skapa otroliga trauman och ilska vilket sedan ger sig uttryck i konflikter runt arv, då spelar det ingen roll om det handlar om Stenbecks sfären eller moster Agdas blåa tallriklar.

Sedan, om föräldern byggt upp företaget(?) på egen hand, ja då ska hens barn ge blank fan i hur hen nu vill spendera sina pengar och på vem och enbart önska dem lycka till i den nya relationen.

Om det däremot det handlar om en sk familjeförmögenhet, dvs pengar och tillgångar som ärvts i flera generation och föräldern själv levt på ärvda pengar vilka i sin tur förvaltats av tidigare släktled, ja då kan TS, enligt min mening, ha vissa åsikter på hur tillgångarna ska ärvas.

Fidekommisser skapades av exakt den anledningen, dvs att en enskild generation inte skulle kunna låta egendom/tillgångar gå ur släkten eftersom man i egentlig mening inte ägde utan förvaltade den för kommande generationer (därav att allt som tillhör fidekommisset står noga uppräknat och ingenting som tillhör det får eller kan säljas). Nu kan jag personligen tycka att fidekommisser hör en förfluten tid, liksom den engelska systemet där äldsta sonen ärver allting. Men jag kan se logiken bakom systemet.

Jag kan även tycka synd om vissa engelska aristokrater som sitter med läckande tak och fryser häcken av sig eftersom de inte får sälja så mycket som en tavla!

 

[Remmer]

Det har ju bara betydelse om du ger barnen olika mycket, då det får jämnas ut den dagen de får resterande arv. Så det är totalt oväsentligt i sammanhanget.

Det är irrelevant. Om jag ger något märkbart till mina barn så är det förskott på arv om jag nu vill det.

 

[Sleepy]

1. Att gifta sig är något av det största man kan göra i livet, att komma med det efteråt är som en kalldusch, givetvis är det något man berättar innan man gör det för de man tycker om och står nära, ytterst omoget beteende speciellt när denna själv fördömde när en annan i släkten gifte sig utan att tala om det innan.
2. För 7 år sedan när de hade träffats så satt hen och sa att hen ALDRIG skulle gifta om sig. Jag är en person som håller mitt ord och jag förväntar mig att andra ska göra detsamma.
3. Kanske har vissa svårt att förstå vad en gård med mycket minnen kan vara värt rent sentimentalt. Jag kan säga att om resten av hens familj hade levt som bror och föräldrar så hade de vänt sig i sin grav om de hade vetat detta.
4. Jag har alltid känt att vad skönt att jag slipper ha med den personen att göra, men nu kommer jag en vacker dag vara tvungen att ha med den personen att göra, och det ser jag inte fram emot.
5. Min förälder VILL att jag och min syster ska ärva gården och hävdar att den nya inte vill det och tycker att jag ska lita på det???? Vilket är helt sinnessjukt, livet funkar inte så. Allt måste finnas på papper.
Att man kan vara såpass gammal och ändå så naiv gör mig mörkrädd.Så alltså är det så mycket dubbelmoral att jag håller på att kräkas.

Är det någon som vet om man rent juridiskt kan skriva papper på att jag och min syster ärver en del av arvet och hens nya ärver en annan del?Alltså specifikt att någon ärver en gård och någon en annan av gårdarna?

1. Jag kan tänka mig många större saker att göra i livet än att gifta sig. Ser heller inte nån anledning till att behöva förvarna omgivningen ifall man ämnar gifta sig.
2. Man kan ändra sig.
3. Gården är inte din.
5. Om föräldern verkligen vill att du ska ärva gården, så ser ni till att få det på pränt. Men ta reda på först om den viljan fortfarande finns; det är ju ingen självklarhet.

 

[Myrten]

1. Att gifta sig är något av det största man kan göra i livet? Det är Sverige 2016 nu. Äktenskapets storhet och nödvändighet har lakats ur rejält de senaste hundra åren. Vissa väljer att inte gifta sig alls, vissa gör det av praktiska orsaker. Det du lyfter fram är din syn på det hela. Du kan inte förvänta dig att alla delar den och lever efter den. Och det finns inget "givetvis" i hur människor väljer att hålla sina bröllop. Det är upp till dem.

Att du ser det som en kalldusch - det är din reaktion som du får ta ansvar för.

2. Resonemanget känns inte speciellt vuxet. Om personen nu vill gifta sig ska hen skita i det för att hen en gång för sju år sedan sagt något till dig? Hen har väl ändrat sig helt enkelt. I en fråga du inte har med att göra.

3. Men de släktingar du refererar till är döda och din förälder lever. Att ta hänsyn till de döda före de levande känns ganska märkligt. Och det är inte din gård.

4. Personen du inte vill träffa kan dö före din förälder, du kan dö före båda. Om det nu sannolikt inte blir så - skaffa ett ombud! Din förälder ville gifta sig. Ska hen strunta i det för att du då typ tre ggr kanske måste träffa en person efter förälderns död? Hur egoistisk kan man bli? Jag menar dig alltså!

5. Var är dubbelmoralen? Att din förälder vill att du och din syster ska ärva gården och gifter sig? Jag fattar inte.

Sen håller jag med om att ni bör skriva något om du och systern nu ska ärva gården. (Däremot anser inte jag per definition att det är självklart att det inte funkar för att det inte finns något skrivet. Men baserat på hur du uttrycker dig i tråden förstår jag att du tycker det.)

Gå ihop med din syster och köp gården nu. Problemet löst.

 

[athena_arabians]

Det har ju bara betydelse om du ger barnen olika mycket, då det får jämnas ut den dagen de får resterande arv. Så det är totalt oväsentligt i sammanhanget.

Och har man gett barnen olika mycket brukar det resultera i en saftig tvist vid arvskiftet oavsett hur mycket som har skrivits på det hela.

 

[Kilauea]

Eftersom någon ville veta varför jag är upprörd då det tydligen inte är uppenbart så kommer här några anledningar:
1. Att gifta sig är något av det största man kan göra i livet, att komma med det efteråt är som en kalldusch, givetvis är det något man berättar innan man gör det för de man tycker om och står nära, ytterst omoget beteende speciellt när denna själv fördömde när en annan i släkten gifte sig utan att tala om det innan.
2. För 7 år sedan när de hade träffats så satt hen och sa att hen ALDRIG skulle gifta om sig. Jag är en person som håller mitt ord och jag förväntar mig att andra ska göra detsamma.
3. Kanske har vissa svårt att förstå vad en gård med mycket minnen kan vara värt rent sentimentalt. Jag kan säga att om resten av hens familj hade levt som bror och föräldrar så hade de vänt sig i sin grav om de hade vetat detta.
4. Jag har alltid känt att vad skönt att jag slipper ha med den personen att göra, men nu kommer jag en vacker dag vara tvungen att ha med den personen att göra, och det ser jag inte fram emot.
5. Min förälder VILL att jag och min syster ska ärva gården och hävdar att den nya inte vill det och tycker att jag ska lita på det???? Vilket är helt sinnessjukt, livet funkar inte så. Allt måste finnas på papper.
Att man kan vara såpass gammal och ändå så naiv gör mig mörkrädd.Så alltså är det så mycket dubbelmoral att jag håller på att kräkas.

Är det någon som vet om man rent juridiskt kan skriva papper på att jag och min syster ärver en del av arvet och hens nya ärver en annan del?Alltså specifikt att någon ärver en gård och någon en annan av gårdarna?

Herregud. Angående din punkt 1. Jag och sambon kommer troligen gifta oss borgerligt, utan fest eller släkt och sen åka iväg. Så kan vi berätta för andra att vi gift oss när vi kommit hem. Mitt och hans bröllop - vårt val!


Mina föräldrar var inte gifta. De hade skrivit ett testamente att de skulle ärva varandra. Även om de inte gjort det var det självklart för både mig och min bror att mamma skulle ärva allt efter pappa när han hastigt och oväntat blev sjuk och gick bort. Vi kunde tom krävt det vi hade rätt till att ärva men varför skulle vi? Vi är bägge vuxna med jobb och kan ansvara för oss själva. Jag hoppas mina framtida barn kan vara lika kloka och förstående vad gäller pengar som jag och min bror.

 

[Monimaker]

Jisses, arv kan verkligen locka fram de mest minst vackra sidorna hos det mänskliga släktet.

De kontanter och tillhörigheter som skulle kunna utgöra ett eventuellt arv är just det, ett eventuellt arv. Bara för att det skulle kunna bli ditt i framtiden betyder det inte att det på något sätt är låst fram tills dess och att den som äger det nu inte kan göra vad fasen personen behagar med det. Människor förändras och att försöka tvinga någon att stå vid sitt ord om att inte gifta sig då löftet gavs för flera år sedan då situationen säkerligen inte var detsamma är befängt. Att se sin mamma som någon slags framtida kassako eller penningpåse och att med anledning av detta vilja förneka henne lycka är ju helt jäkla förkastligt. Skulle min son eller dotter skriva om mig på detta sätt hade jag inte velat att mitt arv skulle gå åt det hållet, ärligt talat.

Förslag om jämkning och erhållande av laglott har du redan fått, och även om att få specifika delar av arvet nedskrivet på pränt. Eller att förvärva det själv.

 

[athena_arabians]

@Monimaker: Min pappa var auktionist och hade därmed hand om många dödsbon. Vansinnet jag sett på nära håll när det gäller arv är absurt. Det "bästa" var när en grupp arvingar inte kunde komma överens om hur lösöret skulle delas så pappa fick hålla en auktion bara för dem. På fullt allvar kunde "Agda" stå och bjuda över "Sven" när hon såg att han bjöd för han skulle minsann inte få den där prylen så lätt!

Sjukt, helt sjukt.

 

[Monimaker]

Det är rent utav förjävligt, @athena_arabians! Det är som förrådsfyndarna/storage wars, fast familjeversionen . . 'Hehehe, Jag vill inte ha den där gamla klockan men jag kan alltid trissa upp priset för faster Anita . . ' Tragiskt.

 

[athena_arabians]

Det är rent utav förjävligt, @athena_arabians! Det är som förrådsfyndarna/storage wars, fast familjeversionen . . 'Hehehe, Jag vill inte ha den där gamla klockan men jag kan alltid trissa upp priset för faster Anita . . ' Tragiskt.

Ja, hade jag inte varit med om det själv hade jag inte trott det om någon berättat, det är så absurt.

 

[Lovisaleonora]

Men vilket bullshit. Att gifta sig skulle vara det största för ALLA, vilket kvalificerat skitsnack.

Att någon dessutom skulle lova att aldrig gifta sig - min skapare, vad är det här för familj?!

Detta är verkligen en tråd som får mig att gratulera mig själv till att aldrig avlat något, och samtidigt en akut lust att knyta äggledarna permanent - även om det inte finns någon som helst risk för ens oplanerade avkommor. Herrens straff måste rimligen vara giriga och bittra avkommor...

 

[joshua]

jag fick känslan av att det kanske inte ens var meningen att vi skulle få reda på att de hade gift sig, sedan om alla här tycker det är normalt så visst men om man träffar någon varje vecka så är det väl sånt man säger?
Det är inte jag som har tjatat om något arv utan min förälder har många ggr genom åren alltid pratat om att vi en dag ska ärva och bla bla.
Och vadå att jag och min syster skulle köpa allt nu?? Det är ju helt absurt så vi ska köpa något nu som någon annan har intäkter på?? Och där någon annan bor och jobbar?? men i eran värld är alltså ord bara ord man kan alltså säga en sak och göra precis tvärtom hela tiden och folk ändå litar på en?

Det var alltså häromdagen som min förälder SA att hen vill att vi ska ärva gården SJÄLVA och att den INTE ska säljas.
Men man kan inte säga så när man har gift sig då den personen kommer ha en större del och det finns ingen chans att vi skulle kunna köpa ut så den dagen kommer gården att säljas och det är DETTA jag inte blir klok på.
Man kan inte säga en sak men göra en annan. Jag litar inte alls på att den personen kommer avstå arv den dagen.

Tack för de som lämnat tips och hållt det på en mogen nivå. Vissa beter sig som att jag gjort personangrepp mot någon.

 

[Remmer]

@Monimaker: Min pappa var auktionist och hade därmed hand om många dödsbon. Vansinnet jag sett på nära håll när det gäller arv är absurt. Det "bästa" var när en grupp arvingar inte kunde komma överens om hur lösöret skulle delas så pappa fick hålla en auktion bara för dem. På fullt allvar kunde "Agda" stå och bjuda över "Sven" när hon såg att han bjöd för han skulle minsann inte få den där prylen så lätt!

Sjukt, helt sjukt.

Ha ha ha

Den gnidna arbetarklassen...

Ha ha ha

 

[vallhund]

Tack för de som lämnat tips och hållt det på en mogen nivå. Vissa beter sig som att jag gjort personangrepp mot någon.

Det finns bara en som betett sig omogen denna tråd o det är du TS, förutom det så har du ägnat dig åt personangrepp mot din far o hans fru.

 

[Myrten]

[...]Och vadå att jag och min syster skulle köpa allt nu?? Det är ju helt absurt så vi ska köpa något nu som någon annan har intäkter på?? Och där någon annan bor och jobbar?? [...].

Ja. Vad är det för konstigt med det? Fastigheter och företag byter väl ägare hela tiden utan att hyresgästerna byts ut eller verksamheten avstannar. Ni får väl reglera den fortsatta driften med avtal.
Priset avgör väl föräldern och ni + eventuella övriga syskon. På det viset är gården säkrad till er när föräldern en dag trillar av pinn.

 

[athena_arabians]

Ha ha ha

Den gnidna arbetarklassen...

Ha ha ha

Det var inte riktigt arbetarklass det här gällde

 

[LenaH]

Det finns bara en som betett sig omogen denna tråd o det är du TS, förutom det så har du ägnat dig åt personangrepp mot din far o hans fru.

Men nu tycker jag väl att det går onödigt långt?
TS är uppenbart orolig och att man pratar/planerar arv i ett familjeföretag är inte speciellt ovanligt, inte heller att man vill skydda en ev gård (som det handlar om i det här fallet) mot en försäljning?

Dessutom tycker jag att du ska fundera på vad personangrepp innebär och faktiskt tänka över din ton. Och det sista skrev jag i egenskap av moderator.

 

[Remmer]

jag fick känslan av att det kanske inte ens var meningen att vi skulle få reda på att de hade gift sig, sedan om alla här tycker det är normalt så visst men om man träffar någon varje vecka så är det väl sånt man säger?
Det är inte jag som har tjatat om något arv utan min förälder har många ggr genom åren alltid pratat om att vi en dag ska ärva och bla bla.
Och vadå att jag och min syster skulle köpa allt nu?? Det är ju helt absurt så vi ska köpa något nu som någon annan har intäkter på?? Och där någon annan bor och jobbar?? men i eran värld är alltså ord bara ord man kan alltså säga en sak och göra precis tvärtom hela tiden och folk ändå litar på en?

Det var alltså häromdagen som min förälder SA att hen vill att vi ska ärva gården SJÄLVA och att den INTE ska säljas.
Men man kan inte säga så när man har gift sig då den personen kommer ha en större del och det finns ingen chans att vi skulle kunna köpa ut så den dagen kommer gården att säljas och det är DETTA jag inte blir klok på.
Man kan inte säga en sak men göra en annan. Jag litar inte alls på att den personen kommer avstå arv den dagen.

Tack för de som lämnat tips och hållt det på en mogen nivå. Vissa beter sig som att jag gjort personangrepp mot någon.

Någonstans får man ha förståelse för att människor agerar irrationellt i detta dekadenta samhälle. Det din far har gjort är fel och jag hade förlorat respekten för honom. Dock kan han vara lurad av denna kvinna. Nu gäller det för dig att göra det som krävs för att säkra tillgångarna för dig och din familj. Var trevliga, försiktiga men sakliga med fadern och även hans fru så att de inte vänder er ryggen. Det är din fars namnteckning som gäller.