Arv?

[Remmer]

Den som säger är pengar inte kan göra en lycklig har aldrig varit riktigt fattig.

Min pappa gjorde av med ett, i Mina mått mätt , stort arv utan att det kom till sina barn nytta. Visst kan jag gnissla lite tänder och framförallt rulla med ögonen åt hans ekonomiska idioti. Men i slutänden så var det HANS pengar som han ärvt. Inte mina.
Jag är vuxen. Ett av tecknen på att man är vuxen är att man står på egna ben och inte ser sig som en osjälvständig del av sin förälder.

Förälder eller inte. Det är destruktivt att varje ny generation ska börja på ny kula. Så givetvis ska din fars beteende fördömas skarpt. Egoister finns men de ska inte göras till en större andel än nödvändigt.

 

[pimy]

Väljer att citera er båda! Hoppas det är ok för TS att jag frågar!

Vad innebär det rent praktiskt? Kan jag som särkullsbarn kräva min del även om min pappas fru lever? Min del av vaddå? Deras hus? Deras tillgångar? Deras bil? Deras hästar?

Mvh Miks

Ja är du din fars ända barn har du rätt till ditt Arv när han går bort även om frun lever vilket innebär hälften av hans tillgångar, vilket i praktiken kan göra frun tvungen att sälja hus o hem för att lösa ut dig. Ett äktenskapsförord och inbördes testamente kan ge henne rätt att via enskild egendom och förfoganderätt till tex fastighet bo kvar i orubbat bo och då får du vänta på ditt arv.

 

[Sonic76]

Jag har eg aldrig haft gott ställt, mina föräldrar hade det inte heller, dock hade de en liten hästgård med rätt så lite belåning på. Jag ville ju att de skulle belåna skiten och leva livet de sista åren, men icke.
Sen dog pappa före mamma så då såldes gården och mamma fick pengar att faktiskt unna sig saker för.
Det tog ett tag, sen vande hon sig vid att inte behöva vända på varenda öre. Hon åkte på kryssning i medelhavet bland annat. Hade aldrig missunnat henne det, önskar bara de hade gjort saker när pappa levde.
Mina föräldrar fick göra vad de ville med sina pengar, det enda jag ville var att de skulle ha det bra.
Men då hade jag ju en bra relation till dem också

 

[aprilmaj]

Så givetvis ska din fars beteende fördömas skarpt.

Men vad är det med dig? Fördöma för att han gjorde vad han ville med sina pengar? Fördöma över huvud taget? Hur kommer det sig att du tänker i termer av fördöma?

 

[Remmer]

Men vad är det med dig? Fördöma för att han gjorde vad han ville med sina pengar? Fördöma över huvud taget? Hur kommer det sig att du tänker i termer av fördöma?

Eftersom det är ett effektivt sätt att få egoistiska samt mindre intelligenta personer att agera konstruktivt.

 

[aprilmaj]

Eftersom det är ett effektivt sätt att få egoistiska samt mindre intelligenta personer att agera konstruktivt.

Och det är du som avgör vem som är egoistisk och mindre intelligent?

 

[Inte_Ung]

Det krävs en viss grundnivå av tillgångar för att vara lycklig och detta är det svårt att skaffa själv i början på livet.

Du är rolig du.
Både jag själv och mina barn ser ut att lyckas med det alldeles utmärkt.
Min gissning är att när det är dags för mina barn att ärva mig så kommer de inte att märka arvet även om det blir ganska så stort.
Deras egna ekonomier kommer att bli vida mer framgångsrika på egen hand helt utan mina pengar.
God ekonomi sitter i det egna huvudet i form av talang.

 

[joshua]

Eftersom någon ville veta varför jag är upprörd då det tydligen inte är uppenbart så kommer här några anledningar:
1. Att gifta sig är något av det största man kan göra i livet, att komma med det efteråt är som en kalldusch, givetvis är det något man berättar innan man gör det för de man tycker om och står nära, ytterst omoget beteende speciellt när denna själv fördömde när en annan i släkten gifte sig utan att tala om det innan.
2. För 7 år sedan när de hade träffats så satt hen och sa att hen ALDRIG skulle gifta om sig. Jag är en person som håller mitt ord och jag förväntar mig att andra ska göra detsamma.
3. Kanske har vissa svårt att förstå vad en gård med mycket minnen kan vara värt rent sentimentalt. Jag kan säga att om resten av hens familj hade levt som bror och föräldrar så hade de vänt sig i sin grav om de hade vetat detta.
4. Jag har alltid känt att vad skönt att jag slipper ha med den personen att göra, men nu kommer jag en vacker dag vara tvungen att ha med den personen att göra, och det ser jag inte fram emot.
5. Min förälder VILL att jag och min syster ska ärva gården och hävdar att den nya inte vill det och tycker att jag ska lita på det???? Vilket är helt sinnessjukt, livet funkar inte så. Allt måste finnas på papper.
Att man kan vara såpass gammal och ändå så naiv gör mig mörkrädd.Så alltså är det så mycket dubbelmoral att jag håller på att kräkas.

Är det någon som vet om man rent juridiskt kan skriva papper på att jag och min syster ärver en del av arvet och hens nya ärver en annan del?Alltså specifikt att någon ärver en gård och någon en annan av gårdarna?

 

[Remmer]

Eftersom någon ville veta varför jag är upprörd då det tydligen inte är uppenbart så kommer här några anledningar:
1. Att gifta sig är något av det största man kan göra i livet, att komma med det efteråt är som en kalldusch, givetvis är det något man berättar innan man gör det för de man tycker om och står nära, ytterst omoget beteende speciellt när denna själv fördömde när en annan i släkten gifte sig utan att tala om det innan.
2. För 7 år sedan när de hade träffats så satt hen och sa att hen ALDRIG skulle gifta om sig. Jag är en person som håller mitt ord och jag förväntar mig att andra ska göra detsamma.
3. Kanske har vissa svårt att förstå vad en gård med mycket minnen kan vara värt rent sentimentalt. Jag kan säga att om resten av hens familj hade levt som bror och föräldrar så hade de vänt sig i sin grav om de hade vetat detta.
4. Jag har alltid känt att vad skönt att jag slipper ha med den personen att göra, men nu kommer jag en vacker dag vara tvungen att ha med den personen att göra, och det ser jag inte fram emot.
5. Min förälder VILL att jag och min syster ska ärva gården och hävdar att den nya inte vill det och tycker att jag ska lita på det???? Vilket är helt sinnessjukt, livet funkar inte så. Allt måste finnas på papper.
Att man kan vara såpass gammal och ändå så naiv gör mig mörkrädd.Så alltså är det så mycket dubbelmoral att jag håller på att kräkas.

Är det någon som vet om man rent juridiskt kan skriva papper på att jag och min syster ärver en del av arvet och hens nya ärver en annan del?Alltså specifikt att någon ärver en gård och någon en annan av gårdarna?

Se till att göra gården till enskild egendom. Det kommer att hjälpa era barn i framtiden också. Sedan behöver det där äktenskapsförordet skrivas.

 

[avslutat medlemskap]

Det krävs en viss grundnivå av tillgångar för att vara lycklig och detta är det svårt att skaffa själv i början på livet.

Skitsnack, ju fattigare man är i början desto mer vänder man på alla stenar och skapar sig en hållbar framtid på ett eller annat sätt. Jag är definitivt inte född med silversked i munnen, fick tidigt lära mig att skaffar jag inte det jag vill ha eller behöver själv så inte gör nån annan det åt mig. När dom andra åkte på fylleresa-muckarresa och söp upp muckarbidraget köpte jag en svarv för pengarna och den använde jag senast igår och den har betalat sig tusenfalt. Fattigdom skapar kreativitet bara viljan finns för Nån Annan kommer inte springande och löser problemet.

 

[vallhund]

Girig o missunnsam är bara förnamnet. Hade du varit mitt barn hade jag inte heller bjudit in dig till mitt eventuella bröllop. du borde skämmas.
Din far har rätt att göra vad han vill med sin egendom o sina pengar, inklusive att ge bort allt till blinda hundar i Indien t ex, samt även rätt att ändra sig så många gånger han vill.
Jag har full förståelse för att han själv o hans nya fru inte skulle uppskatta ditt sällskap.

 

[Hedinn]

Förälder eller inte. Det är destruktivt att varje ny generation ska börja på ny kula. Så givetvis ska din fars beteende fördömas skarpt. Egoister finns men de ska inte göras till en större andel än nödvändigt.

Hur tidigt har du tänkt att dö? Det här handlar ju om arvet och du pratar om starten på vuxenlivet? Förhoppningsvis hinner väl de första bli framåt 50-60 år gamla innan deras föräldrar dör, du tycker inte att det är rimligt att de har skaffat sig en egen, stabil ekonomi vid det laget, innan de får något arv?

 

[prinsessfeminist]

Eftersom någon ville veta varför jag är upprörd då det tydligen inte är uppenbart så kommer här några anledningar:
1. Att gifta sig är något av det största man kan göra i livet, att komma med det efteråt är som en kalldusch, givetvis är det något man berättar innan man gör det för de man tycker om och står nära, ytterst omoget beteende speciellt när denna själv fördömde när en annan i släkten gifte sig utan att tala om det innan.
2. För 7 år sedan när de hade träffats så satt hen och sa att hen ALDRIG skulle gifta om sig. Jag är en person som håller mitt ord och jag förväntar mig att andra ska göra detsamma.
3. Kanske har vissa svårt att förstå vad en gård med mycket minnen kan vara värt rent sentimentalt. Jag kan säga att om resten av hens familj hade levt som bror och föräldrar så hade de vänt sig i sin grav om de hade vetat detta.
4. Jag har alltid känt att vad skönt att jag slipper ha med den personen att göra, men nu kommer jag en vacker dag vara tvungen att ha med den personen att göra, och det ser jag inte fram emot.
5. Min förälder VILL att jag och min syster ska ärva gården och hävdar att den nya inte vill det och tycker att jag ska lita på det???? Vilket är helt sinnessjukt, livet funkar inte så. Allt måste finnas på papper.
Att man kan vara såpass gammal och ändå så naiv gör mig mörkrädd.Så alltså är det så mycket dubbelmoral att jag håller på att kräkas.

Är det någon som vet om man rent juridiskt kan skriva papper på att jag och min syster ärver en del av arvet och hens nya ärver en annan del?Alltså specifikt att någon ärver en gård och någon en annan av gårdarna?

Man kan väl aldrig lova att man skall förbli ogift? Vad är det för trams? Din förälder kände så då, och nu känner denne något annat.

Är du själv konsekvent i alla dina beslut och omprövar du dem aldrig?

Jag tycker du låter bitter och bortskämd. Det är dessutom lite magstarkt att räkna med utdelning när en närstående dör. Det kan upplevas som om du inte kan vänta? Om du har en god relation till föräldern så kan denne ge er barn av sina tillgångar redan nu. be att få dessa nu, och se vad din förälder säger?

Du kan dessutom själv dö före din förälder, även om det givetvis inte är det mest troliga.

Oavsett - jag hade som förälder blivit irriterad på mitt vuxna barn om det betett sig som du. Jag fattar mina egna beslut och jag får också acceptera att mina barn, när de är vuxna, fattar sina.

 

[Remmer]

Hur tidigt har du tänkt att dö? Det här handlar ju om arvet och du pratar om starten på vuxenlivet? Förhoppningsvis hinner väl de första bli framåt 50-60 år gamla innan deras föräldrar dör, du tycker inte att det är rimligt att de har skaffat sig en egen, stabil ekonomi vid det laget, innan de får något arv?

För egen del är min tanke att ge mina barn stora arv i 30-års åldern i samband med familjebildning när de blivit självförsörjande, har ansvarsfullt beteende, är investeringsvilliga och kan hantera tillgångar och likvida medel.

Jag fick samma förmån själv via mina morföräldrar.

 

[athena_arabians]

Hur tidigt har du tänkt att dö? Det här handlar ju om arvet och du pratar om starten på vuxenlivet? Förhoppningsvis hinner väl de första bli framåt 50-60 år gamla innan deras föräldrar dör, du tycker inte att det är rimligt att de har skaffat sig en egen, stabil ekonomi vid det laget, innan de får något arv?

Givetvis ska fadern hålla tummen i ögat på barnen tills han dör så de blir ansvarsfulla och mogna medborgare, annars kan de ju inte förvalta arvet.

Vilket kommer att resultera i den där fylleresan upphöjt till hundra när fadern väl trillat av pinn.

 

[Amha]

Eftersom någon ville veta varför jag är upprörd då det tydligen inte är uppenbart så kommer här några anledningar:
1. Att gifta sig är något av det största man kan göra i livet, att komma med det efteråt är som en kalldusch, givetvis är det något man berättar innan man gör det för de man tycker om och står nära, ytterst omoget beteende speciellt när denna själv fördömde när en annan i släkten gifte sig utan att tala om det innan.
2. För 7 år sedan när de hade träffats så satt hen och sa att hen ALDRIG skulle gifta om sig. Jag är en person som håller mitt ord och jag förväntar mig att andra ska göra detsamma.
3. Kanske har vissa svårt att förstå vad en gård med mycket minnen kan vara värt rent sentimentalt. Jag kan säga att om resten av hens familj hade levt som bror och föräldrar så hade de vänt sig i sin grav om de hade vetat detta.
4. Jag har alltid känt att vad skönt att jag slipper ha med den personen att göra, men nu kommer jag en vacker dag vara tvungen att ha med den personen att göra, och det ser jag inte fram emot.
5. Min förälder VILL att jag och min syster ska ärva gården och hävdar att den nya inte vill det och tycker att jag ska lita på det???? Vilket är helt sinnessjukt, livet funkar inte så. Allt måste finnas på papper.
Att man kan vara såpass gammal och ändå så naiv gör mig mörkrädd.Så alltså är det så mycket dubbelmoral att jag håller på att kräkas.

Är det någon som vet om man rent juridiskt kan skriva papper på att jag och min syster ärver en del av arvet och hens nya ärver en annan del?Alltså specifikt att någon ärver en gård och någon en annan av gårdarna?

1. Dubbelmoral av hen. Jag anser dock att giftermål är lite "jaja". Jag hade aldrig gift mig om det inte vore för att det är det absolut enklaste sättet att lösa arv. Omodernt. Jag vaknade en morgon och talade om för min partner att vi borde gifta oss och vi åkte samma dag. Ingen visste något.

2. Vad spelar det för roll? Egentligen? Du verkar redan ha en dålig relation till denne, gjorde det där så stor skillnad egentligen?

3. Jag är mycket väl medveten om hur mycket en gård med minnen kan betyda. Mer än du tror. Samtidigt är gården inte din än. Du kan inte styra hur som helst vad hen ska göra med gården. Hen kanske får för sig att skrota landet och sälja rubbet för att köpa en lyxvilla i någon fransk drömvärld. Du kan inte göra ett smack åt saken.

4. Låt advokater sköta det om du inte orkar.

5. Det enda du kan göra är att be om att få det på papper och eventuellt ta med hur mycket du älskar gården. Att du är rädd att det blir onödiga konflikter och att det är det sista du vill när du förlorat en förälder. Sen får föräldern själv bestämma om hen vill gå med på det eller ej.

 

[Hedinn]

För egen del är min tanke att ge mina barn stora arv i 30-års åldern i samband med familjebildning när de blivit självförsörjande, har ansvarsfullt beteende, är investeringsvilliga och kan hantera tillgångar och likvida medel.

Jag fick samma förmån själv via mina morföräldrar.

Arv = Sånt man får av en persons kvarvarande ägodelar då den gått bort

Gåva = Sånt man väljer att ge till en person då man fortfarande är i livet

Det underlättar om man pratar samma språk i en diskussion. Det du planerar att ge dina barn är inte ett arv.

 

[skogaliten]

För egen del är min tanke att ge mina barn stora arv i 30-års åldern i samband med familjebildning när de blivit självförsörjande, har ansvarsfullt beteende, är investeringsvilliga och kan hantera tillgångar och likvida medel.

Jag fick samma förmån själv via mina morföräldrar.

Håll nu tungan rätt i mun: om du som levande, GER någon något, så är det inte ett ARV, utan en GÅVA...

Det låter dock i mina öron oerhört egoistiskt, att ge på det sättet som du avser. Det liknar inte att stötta barnen, utan snarare att premiera dem, för att de beter sig som du önskar...Och antagligen, ve dem och inga pengar, om de väljer (enligt dig) fel partner, fel yrke, fel bostad... Jag skulle inte bli förvånad om barnen kommer att ha en problematisk relation till sin förälder...

Puck tvåa...

 

[Remmer]

Arv = Sånt man får av en persons kvarvarande ägodelar då den gått bort

Gåva = Sånt man väljer att ge till en person då man fortfarande är i livet

Det underlättar om man pratar samma språk i en diskussion. Det du planerar att ge dina barn är inte ett arv.

Det är förskott på arv.

 

[Hedinn]

Det är förskott på arv.

Det har ju bara betydelse om du ger barnen olika mycket, då det får jämnas ut den dagen de får resterande arv. Så det är totalt oväsentligt i sammanhanget.