Arv?

[athena_arabians]

Du tror väl inte jag är så dum att jag låter barnen ha vetskap och tillgång till dessa tillgångar innan de visat att de klarar av att förvalta på ett klokt sätt.

Enligt min erfarenhet är de lugnaste och mest väluppfostrade ungdomarna de som partar värst när de lyckats ta sig ifrån föräldrarna. Det slog nästan aldrig fel under universitetstiden

 

[Lovisaleonora]

Enligt min erfarenhet är de lugnaste och mest väluppfostrade ungdomarna de som partar värst när de lyckats ta sig ifrån föräldrarna. Det slog nästan aldrig fel under universitetstiden

Och då blev det så mycket värre, eftersom det inte fanns bromsar som föräldrar med tider att vara hemma, starkt begränsad ekonomi (veckopeng) etc.

 

[Tassetass]

Vad skulle de ha för nytta av det? Livet blir inte bättre för att du lever loppan, det finns det gott om forskning som visar. Däremot är det en säker väg till problem. Var tacksam för att du hade kloka föräldar. Se till att bete dig på liknande sätt själv samt för vidare dina föräldrars tankesätt till nästa generation.

Jag känner mig tämligen trygg i att mina föräldrar hade varit väldigt lyckliga om de fått leva 30-40 år till och spendera sina pengar på barn och barnbarn, upplevelser, resor och annat som de inte hade möjlighet att göra under de yrkesverksamma åren. Ett visst arv hade det nog blivit ändå på grund av stora fastigheter, men det hade inte behövt bli så stort som det blev.

Jag har för avsikt att förvalta det mina föräldrar efterlämnade och mitt barn kommer säkerligen få ärva en fastighet och några slantar, men jag tänker inte leva mitt liv med hennes ekonomiska framtid i åtanke. Den får hon vackert ansvara för själv.

 

[athena_arabians]

Och då blev det så mycket värre, eftersom det inte fanns bromsar som föräldrar med tider att vara hemma, starkt begränsad ekonomi (veckopeng) etc.

Exakt. Jag har vid några tillfällen mer eller mindre burit hem folk (vad jag skulle beskriva som snälla familjeflickor) så de skulle komma hem tryggt när de fått i sig alldeles för mycket.

 

[Inte_Ung]

Enligt min erfarenhet är de lugnaste och mest väluppfostrade ungdomarna de som partar värst när de lyckats ta sig ifrån föräldrarna. Det slog nästan aldrig fel under universitetstiden

Jag har kört buss med elever från SSHL i.
Vissa gick nästan inte att ha i möblerade rum.

 

[Texaz]

Jag skulle aldrig gifta om mig och låta en fru ta mina barns pengar.

"Mina barns" pengar???
Jag har aldrig tänkt på mina föräldrars pengar som mina, och är glad över att pappa hittat en ny fru som han är lyckligt gift med!
Har man inte rätt att bilda ny familj efter en skilsmässa??

 

[Pigalle]

Mina föräldrar (omgifta båda två) lever sitt liv, reser och unnar sig. Bra tycker jag. Det vore väl hemskt att bara spara åt sina barn.
Barn blir ju vuxna med och får tjäna ihop sina pengar.

 

[Tassetass]

Har man inte rätt att bilda ny familj efter en skilsmässa??

Eller efter ett dödsfall? Pappa levde knappt tio år längre än mamma, jag hade gärna sett att han funnit någon ny under den tiden.

 

[Remmer]

Enligt min erfarenhet är de lugnaste och mest väluppfostrade ungdomarna de som partar värst när de lyckats ta sig ifrån föräldrarna. Det slog nästan aldrig fel under universitetstiden

Jo, jag vet men du är inte mogen nog att förvalta när du är 20-30 år.

 

[Amha]

Vad skulle de ha för nytta av det? Livet blir inte bättre för att du lever loppan, det finns det gott om forskning som visar. Däremot är det en säker väg till problem. Var tacksam för att du hade kloka föräldar. Se till att bete dig på liknande sätt själv samt för vidare dina föräldrars tankesätt till nästa generation.

Varför ska man inte kunna både vara lycklig och få spendera pengarna man jobbat ihop?

 

[Remmer]

Varför ska man inte kunna både vara lycklig och få spendera pengarna man jobbat ihop?

För att detta spenderande inte ger dig något och för att dina barn och barnbarn ska få möjligheten att bli lika lyckliga som du.

 

[tolksele]

Enligt min erfarenhet är de lugnaste och mest väluppfostrade ungdomarna de som partar värst när de lyckats ta sig ifrån föräldrarna. Det slog nästan aldrig fel under universitetstiden

I så fall är jag ett sånt där undantag som bekräftar regeln
Det mest rebelliska jag gjorde när jag flyttat för att plugga var att köpa en kanin

 

[Amha]

För att detta spenderande inte ger dig något och för att dina barn ska få möjligheten att bli lika lyckliga som du.

Men du säger ju emot dig själv om du menar att man inte blir lyckligare med mer pengar men att barnen blir "lika lyckliga som du" om de har mer tillgångar.

Vissa personer har dyra intressen. Hästar t.ex. vissa intresserar sig för resor och andra kulturer. Många är väldigt nöjda med att sitta hemma. Jag tror inte att spenderandet gör oss lyckliga men däremot intressen som man får möjlighet att leva ut.

 

[Lovisaleonora]

För att detta spenderande inte ger dig något ....

Va? Det kan ju göra mig outsägligt lycklig att äntligen få ägna mig åt att resa och se världen, som jag jobbat för hela mitt liv. Vem är du att bestämma vad jag blir lycklig av?

 

[athena_arabians]

Men du säger ju emot dig själv om du menar att man inte blir lyckligare med mer pengar men att barnen blir "lika lyckliga som du" om de har mer tillgångar.

Vissa personer har dyra intressen. Hästar t.ex. vissa intresserar sig för resor och andra kulturer. Många är väldigt nöjda med att sitta hemma. Jag tror inte att spenderandet gör oss lyckliga men däremot intressen som man får möjlighet att leva ut.

Fast det kvittar ju. Är man en person som vill gå wild and crazy på NK ska man göra det utan att behöva be sina vuxna barn om lov eller känna att man tar något ifrån dem. Ens egna pengar - ens egna val.

 

[Amha]

Fast det kvittar ju. Är man en person som vill gå wild and crazy på NK ska man göra det utan att behöva be sina vuxna barn om lov eller känna att man tar något ifrån dem. Ens egna pengar - ens egna val.

Absolut. Det räknar jag in under intressen. Det är väl mer det där att se pengarna försvinna jag tvivlar på att någon blir glad av. Att köpa för köpandets skull. Dock skulle jag aldrig (hoppas jag!) tycka något om min förälder shoppade loss för shoppandets skull för som du säger är det inte mina pengar och föräldern är vuxen och har dragit ihop slantarna själv.

 

[labb]

Det är skillnad på att spendera och att ha tillgång till kapital. Det är upp till varje människa att själv välja och det finns ingen kungsväg, lika för alla, till lycka men jag ser ett stort värde i att kunna leva med en ekonomisk trygghet i ryggen trots att jag tycker om att leva enkelt.

 

[Lilla]

Nu lever iofs min mamma och pappa ihop men jag påpekar gång på gång att dom ska njuta och inte lämna något kvar. Något blir det ju säkert över men vad jag menar är att dom ska njuta av sin pension(som dom går i lite i förtid snart)
Jag för min del skulle aldrig bråka om pengar.

 

[Remmer]

Men du säger ju emot dig själv om du menar att man inte blir lyckligare med mer pengar men att barnen blir "lika lyckliga som du" om de har mer tillgångar.

Vissa personer har dyra intressen. Hästar t.ex. vissa intresserar sig för resor och andra kulturer. Många är väldigt nöjda med att sitta hemma. Jag tror inte att spenderandet gör oss lyckliga men däremot intressen som man får möjlighet att leva ut.

Det krävs en viss grundnivå av tillgångar för att vara lycklig och detta är det svårt att skaffa själv i början på livet.

Det jag sagt ovan gäller bara för de som sett till att få det bra ekonomiskt. Om du är äldre och har dålig ekonomi är det ett helt annat läge.

 

[escodobe]

Va? Det kan ju göra mig outsägligt lycklig att äntligen få ägna mig åt att resa och se världen, som jag jobbat för hela mitt liv. Vem är du att bestämma vad jag blir lycklig av?

Den som säger är pengar inte kan göra en lycklig har aldrig varit riktigt fattig.

Min pappa gjorde av med ett, i Mina mått mätt , stort arv utan att det kom till sina barn nytta. Visst kan jag gnissla lite tänder och framförallt rulla med ögonen åt hans ekonomiska idioti. Men i slutänden så var det HANS pengar som han ärvt. Inte mina.
Jag är vuxen. Ett av tecknen på att man är vuxen är att man står på egna ben och inte ser sig som en osjälvständig del av sin förälder.