Är ni också hjärntvättade?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det är ju ett stort hälsoproblem globalt att folk blir allt fetare och äter sämre.
För min del är det inte på den nivån men jag tycker att det är estetiskt tilltalande att vara smal. Skulle helst väga 10 kg mindre än jag gör nu (trots att jag har BMI inom "normalspannet").
Jag tycker trenden på sista åren har blivit allt mer hälsosam, dvs idealet idag är en smal men hälsosam, vältränad kropp med former. Ingen har ju missat sista årens "rump-trend". Nu vill alla ha rumpa liksom. Att det inte är trendigt att vara fet tror jag bara är bra, det är inte hälsosamt i längden.

Men det har ju fortfarande inget med hälsa att göra. Anser du att alla tjocka personer alltså är ohälsosamma?
 
Förhoppningsvis är det väldigt få i Sverige som lever med sjukdom och fel på ämnesomsättningen. (min mamma har för låg, systersonen har för hög ämnesomsättning båda medicinera) utan att få hjälp.
Jag trodde det va enkelt med ett prov för att ställa diagnos.

Det är inte enkelt tyvärr iom att man i Sverige tar ett prov en tid på dygnet. Och tillåter sämre värden än resterande Europa gör. Utomlands väger man in andra saker i diagnosticeringen också. Man ska bla ta tempen i några veckor på givna tidpunkter etc för att få veta mer om vilken typ av rubbning man har.
Sen förskrivs andra mediciner utomlands. I Sverige får man tex inte förskriva den som jag behöver. Och det finns många fler än mig som har det så. Läser man på forum för sköldkörtelproblem så finns det många, många som inte får hjälp.
Folk beställer tom piller över nätet utan att eg veta exakt vad de då får. Detta just för att läkarna här vägrar förskriva den medicin som kan hjälpa dem.
Den medicinen går inte att ta patent på iom att den är naturlig och inte syntetisk. Så läkemedelsbolag kan inte tjäna pengar på den. Och läkarna här får direktiv om vilken medicin de ska förskriva. Det blir de som någon kan tjäna mer på.
 
Jag tror att det är många företag som inte skulle valt att anställa en överviktig person, dels ur estetik synpunkt men också karaktärsmässigt. Ok med några kilo för mkt men kraftig övervikt nej. Jag tror tex inte att företaget jag jobbar på hade valt att göra det. Å andra sidan vet jag att de också tackat nej till en extremt smal person (typ BMI 15 eller därunder).

Men vad hemskt att generalisera så. Det gör mig enormt ledsen att dessa företag dömer en person utefter hens kroppstyp. Det är ju exakt samma sak som att kvinnor alltid/oftast är i underläge. Vidrigt synsätt på ens medmänniskor.
 
Men vad hemskt att generalisera så. Det gör mig enormt ledsen att dessa företag dömer en person utefter hens kroppstyp. Det är ju exakt samma sak som att kvinnor alltid/oftast är i underläge. Vidrigt synsätt på ens medmänniskor.

Håller delvis med men samtidigt.. hade du köpt hudvård av en person med extrem acne? Eller hade du anlitat en hälsocoach med bmi 45? Jag kan ändå förstå att vissa företag strävar efter en viss image.
I det företag jag arbetar för krävs att du "är" märket. Dvs har du inte en viss stil så får du inte jobb helt enkelt.
 
Jag har varit överviktig till underviktig (pga sjukdomar, anorexi och Crohns). Jag tycker viktdebatten borde fokusera mer på hälsa och mindre på utseende. Sedan ska man komma ihåg att definitionen på övervikt har varierat över tid och varierar också beroende på vilken omgivning man befinner sig i.

Dvs vad som ses som övervikt i modevärlden är inte vad som är en ohälsosam övervikt. Ändå är det oftast modevärldens ideal som lyfts fram och som många tänker på när det gäller vikt.

Dessutom tror jag inte några (observera NÅGRA) kilon hit eller dit gör så stor skillnad vad gäller hälsan men när det börjar bli tvåsiffrig övervikt, det är då man börjar få problem.

Håller verkligen med här!

Sedan tycker jag inte man kommenterar någons vikt oavsett om den är hög eller låg. Man ger komplimanger om kläderna, frisyren eller accessoarerna.

Eller personligheten :) :up:
 
Den ursäkten tillhör ju det numera klassiska; det måste vara fel på sköldkörteln fastän alla prover visar normala värden.

En jag känner blev helt chockad när jag berättade att min sköldkörtel varit stendöd i 25 år, för de övriga som han känner med sköldkörtelproblem är väldigt överviktiga och skyller det helt och hållet på sköldkörteln, fastän de medicineras.

Min respons blev att jaha, men medicineras man så beror inte övervikten på det i alla fall, men det verkar överlag vara en väldigt bekväm "ursäkt".

För mig tyder det på att man inte vill fronta den reella orsaken och så länge man inte gör det så är det nog lätt att den där koftan åker på och det är synd, för till slut blir ursäkten en sån där sanning. "Det är inte lönt att jag ens försöker för det kommer ändå inte att gå på grund av ämnesomsättningen" och sen går det bara runt i det ekorrhjulet.

Ovanstående gäller såklart inte bara i fråga om vikt och form, utan är applicerbart på många fler saker.

Såna där självuppfyllande profetior är i mångt och mycket oftast väldigt destruktiva för måendet, för självkänslan och eftersom personen "vet" så är det svårt att få den på andra tankar, att se saken från någon annan synvinkel.

Men alltså... Va? Jag har hypotyreos och har ätit medicin i ca 7-8 år (mitt minne sviker, men något sånt). Mina värden ligger inom vad som är "normalt". Dock mår jag exakt lika dåligt nu som innan jag började med medicin. Och då visade mina värden på tydlig underproduktion. Efter att ha läst på och pratat med mängder med olika människor som också har någon sköldkörtelsjukdom så har jag lärt mig att Levaxin inte alltid den enda rätta medicinen. Tyvärr är det svårt att hitta läkare som håller med om det. Men visst finns det säkert dom som "skyller" på sin sjukdom. Men det finns också dom som faktiskt inte blir hjälpta trots bra värden.
 
Orkar inte läsa alla svar, men svarar utifrån mig själv.
Jag tycker att människans konsumtion har gått till överdrift, vi äter av rent nöje, och sån mat och dryck som egentligen inte är lämplig i den livsstil många idag lever, dvs med för lite motion många gånger. Det äts mycket, ofta och är väldigt billigt. Sen innehåller maten allt mindre näring, vilket jag tror bidrar till ökad hunger och överkonsumtion . Man äter massor av tomma kalorier, men den maten innehåller egentligen bara skit så kroppen känner sig inte nöjd utan kräver mer och mer mat.
 
Väldigt bra tråd men ett tag där höll jag på att tappa hoppet om Bukefalos, ärligt talat. Är vi inte mer normkritiska än såhär? Förstår vi inte vad strukturer har för effekt på oss människor? Sociala medier? Den som påstår sig stå utanför påverkan är antingen blind eller naiv.

Jag har precis gjort min b-uppsats inom kroppar och hälsa. Det slutade med en skrämmande läsning som fick mig att omvärdera vad jag väljer att visa upp på mina medier och hur jag uttrycker mig när det kommer till vikt, mat och träning. Att aldrig mer lägga en värdering i vad jag väljer att stoppa i mig. För det skadar inte bara mig men också människorna runt mig.

Kroppspositivism handlar inte om att "normalisera ohälsa". Det handlar om att alla kroppar ska få delta på lika villkor i samhället. Och där är vi inte. Inte än.
 
Ja, så enkelt är det.
Jag pratade med en fd parkalkis, totalt nedgången.
Han hade varit nykter i 4 månader.
Han rökade, jag frågade om han skulle sluta röka också. Nä cigaretterna klarar jag inte av att sluta med, det är svårare blev svaret.
Så vilket beroende är "värst" nikotin eller alkohol?

Fast bara för att han klarade av att sluta dricka så betyder ju inte det att alla har lika lätt (eller svårt) för det. Det går inte att säga att det är så enkelt. För hade det varit det så hade det inte funnits något beroende alls. Det går inte heller att jämföra vilket beroende som är värst. Det är väldigt olika. Däremot kan varje enskild individ svara på vad som är/varit det värsta beroendet för hen.
 
Det behöver inte alls vara så svårt. Är man i övrigt frisk och inte med en fot i graven kan man med hjälp av styrketräning (tung sådan) bibehålla mycket muskelmassa (fettfri massa) även vid ganska stora kaloriunderskott. Har man dåligt med muskelmassa kan man till och med bygga muskler trots att man ligger på kaloriunderskott.

Öhhh, har du några bra vetenskapliga referenser till detta? Och gärna som långtidsstudier. Avseende vanliga människor som behöver förbättra kondition och muskelmassa. Aktiva idrottsmänniskor är i sammanhanget ointressanta.


Att man kan åstadkomma både viktminskning och konditionsförbättring, relativt snabbt, med hjälp av en reglerad diet, och ett bra träningsprogram är inte rocket science.

Det som verkar vara rocket science, är att behålla kondition och vikt längre tid efter att man avslutat ett program. Att lyckas ändra basen i mat- och träningsvanor, så att man inte faller tillbaka till det beteende som gjort att man fått problem verkar vara väldigt, väldigt svårt.
 
Öhhh, har du några bra vetenskapliga referenser till detta? Och gärna som långtidsstudier. Avseende vanliga människor som behöver förbättra kondition och muskelmassa. Aktiva idrottsmänniskor är i sammanhanget ointressanta.


Att man kan åstadkomma både viktminskning och konditionsförbättring, relativt snabbt, med hjälp av en reglerad diet, och ett bra träningsprogram är inte rocket science.

Det som verkar vara rocket science, är att behålla kondition och vikt längre tid efter att man avslutat ett program. Att lyckas ändra basen i mat- och träningsvanor, så att man inte faller tillbaka till det beteende som gjort att man fått problem verkar vara väldigt, väldigt svårt.

Problemet är väl att man tror sig kunna göra punktinsatser och inte går in för att resten av sitt liv göra hållbara förändringar.
 
Men alltså... Va? Jag har hypotyreos och har ätit medicin i ca 7-8 år (mitt minne sviker, men något sånt). Mina värden ligger inom vad som är "normalt". Dock mår jag exakt lika dåligt nu som innan jag började med medicin. Och då visade mina värden på tydlig underproduktion. Efter att ha läst på och pratat med mängder med olika människor som också har någon sköldkörtelsjukdom så har jag lärt mig att Levaxin inte alltid den enda rätta medicinen. Tyvärr är det svårt att hitta läkare som håller med om det. Men visst finns det säkert dom som "skyller" på sin sjukdom. Men det finns också dom som faktiskt inte blir hjälpta trots bra värden.

Jag har som sagt levt med det i 25 år och jag vet att det av vissa används som en ursäkt för att inte "kunna" gå ner i vikt, men jag förstår också att det är en bekväm ursäkt, för hur det än är så är det ju en riktig sjukdom, det finns liksom en diagnos som omgivningen sällan ifrågasätter eftersom de inte vet hur det funkar.

Och även här i Sverige kan man få andra mediciner än levaxin, till och med i kombination med levaxin. Been there, done that.
 
Jag har som sagt levt med det i 25 år och jag vet att det av vissa används som en ursäkt för att inte "kunna" gå ner i vikt, men jag förstår också att det är en bekväm ursäkt, för hur det än är så är det ju en riktig sjukdom, det finns liksom en diagnos som omgivningen sällan ifrågasätter eftersom de inte vet hur det funkar.

Och även här i Sverige kan man få andra mediciner än levaxin, till och med i kombination med levaxin. Been there, done that.

Du kan inte få naturligt svinkörtelhormon i Sverige. Och det är det enda som funkar för många.
Lio kan du få om du har en jävla tur.

Jag har tex en vän som jobbade heltid, pluggade heltid och var gravid med en liten också. Hon mådde så jääävla dåligt och fick ingen hjälp. Till slut lyckades hon få hjälp av en ung stafettläkare. Men den hjälpen försvann med honom.
Hon funkar inte på bara levaxin. Hon har köpt medicin svart på nätet. Den hjälper henne.
Kollar man forum etc så ser man hur enormt många det är som inte får rätt hjälp.
 
Förhoppningsvis är det väldigt få i Sverige som lever med sjukdom och fel på ämnesomsättningen. (min mamma har för låg, systersonen har för hög ämnesomsättning båda medicinera) utan att få hjälp.
Jag trodde det va enkelt med ett prov för att ställa diagnos.

Det är oerhört många som lever med sköldkörtelsjukdomar som trots sina diagnoser inte får rätt hjälp. Vi blir oftast inte trodda och mest bara skrattade åt. Det är inte alltid så enkelt med prover. Dom där proverna kan visa helt olika från gång till gång och det är även vanligt att dom ligger inom vad som anses normalt trots att folk mår lika dåligt.
 
Jag blir mest beklämd av att en del verkligen tror att folk inte ser ner på tjocka och tom påstår att det är inbillning som kommer från en själv.

Vad jag vet har jag inte inbillat mig hånen från folk när jag gått ut. Det har varit ord och skratt riktade direkt mot mig, för att jag som tjock är ute och går eller cyklar eller bara existerar.
Jag har inte inbillat mig när läkare anklagat mig för att ljuga för att jag inte äter som de tror att jag måste göra för att jag är tjock. Newsflash, man kan vara tjock utan att gilla pasta.
Jag har inte inbillat mig blickarna jag får när jag går in på McDonalds även om det bara är för att sällskapa med någon som ska ha en kaffe to go.
Jag inbillar mig inte att min kropp fetischeras och delas upp i BBW eller SSBBW som minsann bara kan gillas av fat admirers och feeders.
Jag inbillar mig inte att kläder i min storlek göms undan i fulhörnor i klädbutiker eller att kläderna är oformliga och fulla med paljetter.
Jag inbillar mig inte att träningskläder i större storlekar är tämligen omöjligt att hitta.
Jag inbillar mig inte att jag som tjock "ska" klä mig täckande så folk slipper se min tjocka hud.
Jag har definitivt inte inbillat mig alla dessa "komplimanger" bestående av om jag "bara vore lite mindre..." eller klassikern att jag har ett fint ansikte.

Tjockisar är paria i det här samhället. Det suger men det är så. Och jo, tjocka människor behöver normaliseras. Normalisering uppmuntrar inte till fetma men gör att vi får existera på lika villkor som smala vilket vi inte får nu. Vet ni vad som är en delorsak till mångas fetma? Att man är just paria och anses onormal.

Självklart påverkar samhället vad vi tycker om och inte utseendemässigt. Att tro något annat är naivt. När det gäller tjockisar så döms vi ut inte bara som ohälsosamma (oavsett om så ens är fallet, heja skadliga fördomar!) utan just fula, äckliga, you name it.

Du förklarar det så himla bra. Exakt precis så här är det!
Jag förstår inte hur folk kan blunda för sanningen.
 
och framförallt vägrar se att de själva är en del av det? att låtsas vara immun mot yttre påverkan från samhället tycker jag säger ganska mycket om hur gärna man själv fortsätter delta i sitt eget och andras självutplånande.

Håller med! Jag tror inte att någon är immun mot yttre påverkan. Dock verkar många inte inte hur pass påverkade dom är.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 405
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 318
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
7 273
Senast: IngelaH
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 023
Senast: alazzi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp