Är ni också hjärntvättade?

Status
Stängd för vidare inlägg.
För att det är skillnad på beroende och beroende. I folks ögon.
Överviktiga och alkoholister är "drabbade" som av en sjukdom. Rökare är bara egoistiska svin som förpestar tillvaron för andra.
Om en rökare kan sluta röka då kan en alkis sluta med spriten.
Det handlar om rätta viljan till en förändring.

Att vara överviktig behöver inte vara en sjukdom. Men det kan vara en sjukdom som ligger bakom övervikten.
 
Jag fattar inte hur du kan ha missat senaste årens tydliga trend. Allt handlar ju nu om rumpa. All over it. Jag står för att jag tycker att det är snyggt att vara slank och smal. Kurvig är jag ändå så att odla mina kurvor är inte så vidare intressant för mig. Min kompis som är 1.75 och väge 45 kilo är helt besatt av rumpor och bröst. Själv önskar jag mig långa och smala gasellben. Man vill väl ha det man inte har helt enkelt ;)
superenkelt att missa/strunta i att läsa om när man inte är i modesvängen. men det låter knappast som att det nu är okej att vara norma

jag frågar igen: du tycker det är bra att det inte är trendigt att vara fet, men det pinnsmala och rentav anorektiska ideal som råder nu är a
 
Jag fattar inte hur du kan ha missat senaste årens tydliga trend. Allt handlar ju nu om rumpa. All over it. Jag står för att jag tycker att det är snyggt att vara slank och smal. Kurvig är jag ändå så att odla mina kurvor är inte så vidare intressant för mig. Min kompis som är 1.75 och väge 45 kilo är helt besatt av rumpor och bröst. Själv önskar jag mig långa och smala gasellben. Man vill väl ha det man inte har helt enkelt ;)
superenkelt att missa/strunta i att läsa om när man inte är i modesvängen. men det låter knappast som att det nu är okej att vara normalviktig, utan fortfarande omöjligt smal men med oproportionerliga (alltså, knappast naturliga) kurvor?

jag frågar igen: du tycker det är bra att det inte är trendigt att vara fet, men det pinnsmala och rentav anorektiska ideal som råder nu är alltså hälsosammare?

Men det är ju ytterligheter. Är nog betydligt vanligare ute i landet att folk ser "mulligt" som normalt.

vilket påstående :idea:
 
Det behöver inte alls vara så svårt. Är man i övrigt frisk och inte med en fot i graven kan man med hjälp av styrketräning (tung sådan) bibehålla mycket muskelmassa (fettfri massa) även vid ganska stora kaloriunderskott. Har man dåligt med muskelmassa kan man till och med bygga muskler trots att man ligger på kaloriunderskott.
Du har så rätt.

Och som ett allmänt inlägg i debatten från en fd ätstörd som dessutom ser nästan nakna människor och deras problem; Övervikt bidrar såklart. För att vara överviktig och sund måste du vara stark nog att bära upp din kropp. Det finns det dem som är, men de flesta inte. Jag har lidit av ätstörningar större delen av mitt liv (jag längtar tills jag kan säga 1/3). Och det är klart att en utseendehets påverkar, men det som påverkat mest är hur jag mått själv. Jag tror att forskning kommer visa att ätstörningar handlar om ngt helt annat än utseendehets.
 
superenkelt att missa/strunta i att läsa om när man inte är i modesvängen. men det låter knappast som att det nu är okej att vara norma

jag frågar igen: du tycker det är bra att det inte är trendigt att vara fet, men det pinnsmala och rentav anorektiska ideal som råder nu är a

Som jag försökt säga flera ggr nu: trenden nu är inte anorektisk, det är rumpa som gäller. Sen finns det säkert ohälsosamma metoder för att uppnå detta. Kolla typ Kardashians så fattar du vad vi snackar om. Inget för mig dock ;)
 
Jag tror nog det inte är så enkelt som att bara sluta när man är så långt gången. Då behöver man nog psykologhjälp de luxe för att klara av att bryta beroendet. Man går inte ner sig så om man mår helt bra i grunden tror jag.
För hans del började det i tonåren. Många tonåringar går igenom en jobbig period utan att fastna i alkoholism.
Främsta anledningen handlar säkert om personlighet.
Jag tror att en person kan bli alkis utan att må så mycket sämre än andra.
 
Ångrade mig.

Jag ska inte falla i fällan att börja skriva om vilken kroppstyp Kardashians har.
Snarare att det finns en stor variation hos dem.
 
Alltså @supercalifragilistic alla ytterligheter är ju mer eller mindre osunt. Att vara överviktig och leva på transfetter och hämtpizza är ohälsosamt. Att vara smal och leva på godis och läsk är inte heller hälsosamt. Tror inte heller att det är direkt hälsosamt att dansa på elitnivå, käka kyckling och sallad och gå i pension vid 28.
 
För hans del började det i tonåren. Många tonåringar går igenom en jobbig period utan att fastna i alkoholism.
Främsta anledningen handlar säkert om personlighet.
Jag tror att en person kan bli alkis utan att må så mycket sämre än andra.

Ja, visst handlar det om konsekvenstänk, fömåga till impulskontroll etc till viss del. Men jag tror inte man som alkis mår så bra. Det är ju inte direkt så att det anses eftersträvansvärt att vara alkis. Det är nog rätt så jobbigt och skamfyllt.
 
Som jag försökt säga flera ggr nu: trenden nu är inte anorektisk, det är rumpa som gäller. Sen finns det säkert ohälsosamma metoder för att uppnå detta. Kolla typ Kardashians så fattar du vad vi snackar om. Inget för mig dock ;)
låt oss ändra 'anorektiskt' till 'omöjligt smal' eftersom att jag trots allt inte kan diagnosticera varenda modell där ute på så sätt, men jag vet ju att du förstår vad jag menar. det gäller ju fortfarande kroppar från modell utmärglad till supersmal. Gjorde nyss ett stickprov med Chanel, Dior och D&Gs vår- och sommarkollektioner för i år, och att påstå att dessa mannekänger inte får plats på den skalan är ju bara förnekelse.
sen är väl Kardashian-grejen ett utmärkt exempel på vad jag talar om - ytterst få personer uppnå det idealet utan operationer (inklusive Kim Kardashian själv, väl?).

Alltså @supercalifragilistic alla ytterligheter är ju mer eller mindre osunt. Att vara överviktig och leva på transfetter och hämtpizza är ohälsosamt. Att vara smal och leva på godis och läsk är inte heller hälsosamt. Tror inte heller att det är direkt hälsosamt att dansa på elitnivå, käka kyckling och sallad och gå i pension vid 28.
det var just därför jag frågade, att du påpekade att vara just "fet" skulle vara osunt som trend, när den som redan råder är extremt sjuk.
 
Ideal och normer påverkar förstås både synen på överviktiga generellt och synen på egna vikten, även om jag personligen hör till de som försöker gå upp i vikt är jag medveten om att min kropp faller någorlunda inom idealet och troligtvis kommer göra det även efter min planerade viktuppgång.

Jag tror inte på att helt ignorera de hälsorisker som övervikt innebär men ser definitivt positivt på att samhället blir mer normkritiskt och inkluderande när det gäller större kroppar. Hälsan är nog inte det centrala i det faktiskt, utan poängen är att visa upp människor som individer och som mer än sina kilon och sin kropp. Om en människa är hälsosam eller inte är ur det perspektivet ganska irrelevant, oavsett sin hälsostatus ska man vara synlig och respekterad i samhället och inte reducerad till en stereotyp bild. Skulle det slå över helt i en glorifierad syn på övervikt skulle jag förstås reagera, men det är vi rätt långt ifrån i nuläget så det känns inte brännande aktuellt direkt.

Det går trender i utseende och nu när idealet rör sig bort från det smala och mot en timglasfigur (som nog kan vara ungefär lika ouppnåelig för många och fortfarande inte innebär grav övervikt) kan det kanske ses som en aning bättre ur vissa perspektiv, men jag tror inte man ska vända sig till just skönhetsidealen och förvänta sig att ett enhetligt ideal är uppnåeligt eller ens hälsosamt (bl a med tanke på att det i exempelvis mina kretsar är ganska vanligt att uppnå timglasformen med kirurgi), eftersom praktisk funktion aldrig är syftet med just skönhetsideal.
Det mer hållbara alternativet till att se endimensionella ideal avlösa varandra är att så långt det är möjligt uppmuntra till att se skönheten i mångfald och att i ännu högre grad helt enkelt vända sig från den ytliga måttstocken och betona andra värden.
 
Övervikt behöver inte vara en sjukdom, men överviktiga vill gärna beskriva sina besvär som om de va drabbade av en sjukdom de inte har någon kontroll över.

Jag tycker nog att de flesta överviktiga jag känner ärligt tar ansvar för att de inte tränat nog alt/och äter fel.
Sen finns det ett fåtal som har medicinska orsaker.
Jag hade det själv. Min läkare sa åt mig att jag inte skulle kunna gå ner hållbart på en diet som inte vore skadlig för mig när jag hade obehandlad sköldkörtelproblem. Idag får jag medicin och kan gå ner. Även om jag nog skulle behöva lite högre dos medicin för att kunna gå ner lika lätt som förr. Men nu går det.
Så visst finns det de som faktiskt inte kan gå ner i vikt.
Jag fick leva på ca 500 kcal/dag om jag inte skulle gå upp innan jag fick medicin. Det säger ju sig självt att det blir jäkligt svårt att få i sig det man behöver då.
Och i Sverige har vi otroligt dålig diagnosticering och behandling av sköldkörtelproblem. Jag fick åka utomlands för att få hjälp.
 
Jag tycker nog att de flesta överviktiga jag känner ärligt tar ansvar för att de inte tränat nog alt/och äter fel.
Sen finns det ett fåtal som har medicinska orsaker.
Jag hade det själv. Min läkare sa åt mig att jag inte skulle kunna gå ner hållbart på en diet som inte vore skadlig för mig när jag hade obehandlad sköldkörtelproblem. Idag får jag medicin och kan gå ner. Även om jag nog skulle behöva lite högre dos medicin för att kunna gå ner lika lätt som förr. Men nu går det.
Så visst finns det de som faktiskt inte kan gå ner i vikt.
Jag fick leva på ca 500 kcal/dag om jag inte skulle gå upp innan jag fick medicin. Det säger ju sig självt att det blir jäkligt svårt att få i sig det man behöver då.
Och i Sverige har vi otroligt dålig diagnosticering och behandling av sköldkörtelproblem. Jag fick åka utomlands för att få hjälp.
Förhoppningsvis är det väldigt få i Sverige som lever med sjukdom och fel på ämnesomsättningen. (min mamma har för låg, systersonen har för hög ämnesomsättning båda medicinera) utan att få hjälp.
Jag trodde det va enkelt med ett prov för att ställa diagnos.
 
Jag blir mest beklämd av att en del verkligen tror att folk inte ser ner på tjocka och tom påstår att det är inbillning som kommer från en själv.

Vad jag vet har jag inte inbillat mig hånen från folk när jag gått ut. Det har varit ord och skratt riktade direkt mot mig, för att jag som tjock är ute och går eller cyklar eller bara existerar.
Jag har inte inbillat mig när läkare anklagat mig för att ljuga för att jag inte äter som de tror att jag måste göra för att jag är tjock. Newsflash, man kan vara tjock utan att gilla pasta.
Jag har inte inbillat mig blickarna jag får när jag går in på McDonalds även om det bara är för att sällskapa med någon som ska ha en kaffe to go.
Jag inbillar mig inte att min kropp fetischeras och delas upp i BBW eller SSBBW som minsann bara kan gillas av fat admirers och feeders.
Jag inbillar mig inte att kläder i min storlek göms undan i fulhörnor i klädbutiker eller att kläderna är oformliga och fulla med paljetter.
Jag inbillar mig inte att träningskläder i större storlekar är tämligen omöjligt att hitta.
Jag inbillar mig inte att jag som tjock "ska" klä mig täckande så folk slipper se min tjocka hud.
Jag har definitivt inte inbillat mig alla dessa "komplimanger" bestående av om jag "bara vore lite mindre..." eller klassikern att jag har ett fint ansikte.

Tjockisar är paria i det här samhället. Det suger men det är så. Och jo, tjocka människor behöver normaliseras. Normalisering uppmuntrar inte till fetma men gör att vi får existera på lika villkor som smala vilket vi inte får nu. Vet ni vad som är en delorsak till mångas fetma? Att man är just paria och anses onormal.

Självklart påverkar samhället vad vi tycker om och inte utseendemässigt. Att tro något annat är naivt. När det gäller tjockisar så döms vi ut inte bara som ohälsosamma (oavsett om så ens är fallet, heja skadliga fördomar!) utan just fula, äckliga, you name it.
 
jättekonstigt att så många i tråden bara "näe, vadå hjärntvätt?" - jag undrade liksom om frågorna i trådstarten var seriösa. det är ju lite svårt att på stående fot försöka förklara hur skönhets- och modeindustrin, patriarkatet, grupptryck och kapitalism (bara för att nämna några faktorer) samarbetar för att banka i oss att vi inte får vara tjocka. jag antar att det är lättare att låtsas som att det regnar än att tänka kring hur och att vi lär oss detta?

Ja, jag tycker också att det är konstigt att så många här inne inte kan se att smalhetsen är ett problem.
 
Är det så viktigt med skönhetsperspektivet? Alkoholism och rökning är ju sådant andra har åsikter om och tycker är sämre. Speciellt alkoholism. Hur många vill leva med en alkis?

Säger du samma sak om en tjock person då? "Hur många vill leva med en tjockis?"
 
Ja självklart, men jag skulle gissa att andelen är större i förorter med låg inkomst och syssesättning jmfrt med typ i Vasastan.
När jag besöker släkt i Norrland reagerar jag på att det är en extremt mkt större andel som är kraftigt överviktiga än här. Går jag ut i mitt kvarter ser jag knappt ngn överviktig person, där är de överallt.

Kolla bara i USA. Bland Trump-väljare på landsbygden i socialt utsatta områden är betydligt fler överviktiga än om du kollar tex i NY.
Eller för all del, kolla svenska "Lyxfällan" på tv. Hur mkt läsk dricker folk och hur ser de ut? Klart det är en klassfråga. Sen finns det ju såklart överviktiga personer rent allmänt oavsett socialgrupp, men visst finns det en råd tråd.

Jag har levt i norrland i 23 år och på 3 olika ställen och måste säga att min upplevelse inte allt liknar din.

I min lilla byhåla där jag växte upp var det en person som var kraftigt överviktig och det var medicinskt.

Ser lika många överviktiga personer i norrland som här i mälardalen.
 
Det är inte så att jag vill trycka ner eller förminska någon.
Jag kan helt enkelt inte förstå hur en person kan lyckas med precis ALLT i ditt liv... Utom att gå ner i vikt.
Jag fattar det bara inte. Varför är det så svårt (för en del) att få kontroll på sina matvanor?
Vad är det med maten som är så komplicerat?

Nej okej. Jag trodde att negativa tankar om andra människor var just för att en själv vill trycka ner någon. Kanske omedvetet? För mig var det medvetet när jag tänkte så om andra. Men det hade bara att göra med mitt egna självförtroende och självkänsla, jag mådde förjävligt!

Jag kämpar inte för att gå ner i vikt. Jag tränar inte heller för att gå ner i vikt eller för att bli smal. Det är inte ett mål jag har. Mitt mål är att få en stark kropp som mår bra. Och om den gör det när den väger 10 kg eller 1000 kg spelar ingen roll. Hårt draget, jag vet. Men det spelar alltså ingen roll hur många kilon jag har. Om min kropp är stark och mår bra i övrigt så kvittar vikten. Dessutom handlar det inte alltid om ens matvanor. Mat är dock väldigt komplicerat både för mig och många andra. Det ska inte behöva vara det, men det är det.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 401
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 318
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
7 273
Senast: IngelaH
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 023
Senast: alazzi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp