är jag gammeldags ?

[FannyN]

Sv: är jag gammeldags ?

Om jag reagerar när föräldrarna lämnar barnet en helkväll så beror det mer på föräldrarnas inställning, tex -Vad jag ska supa! åh vad full jag ska bli! reagerar jag mer på för då undrar jag om hen överhuvudtaget är klar med suparbiten och det tycker jag att man ska vara eller iallafall inte anse den så viktig längre när man får barn. Än om en förälder säger -det ska bli så gott att få äta varm mat och att få titta på en hel film
)

Jag tror inte att barnet på telepatisk väg känner vad föräldrarna gör.Och jag förstår inte hur man kan ha synpunkter på andras värderingar,varför det ena skulle vara mer okej att längta till än det andra.

Jag tycker det är viktigast att alla gör som de vill för att bli så bra föräldrar som möjligt, och att orka. Jag anser också att det är viktigt att vi inte skuldbelägger varandra.

Vad gäller symbiosen så är värdet av den mer ifrågasatt nuförtiden än för 20 år sedan då var en helig ko. Jag vet inte vad jag personligen anser om den saken. Jag tycker det är viktigt även där att ta bort skuld om tex inte modern har haft möjlighet att utveckla en optimal symbios.

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag tycker det är viktigt även där att ta bort skuld om tex inte modern har haft möjlighet att utveckla en optimal symbios.

Varför då?

 

[FannyN]

Sv: är jag gammeldags ?

Därför att skuldkänslor är skadliga för människor.

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Därför att skuldkänslor är skadliga för människor.

Och jag tror på att stå för sina handlingar, be om ursäkt och försöka reparera det som går.

Det var en sådan terapeut som min mamma gick hos en gång i tiden när jag hade blivit anmäld, eller inte jag men folk hade anmält hur illa ställt det var för min del hemma.
Min mamma kom hem och sa att hon hade iallafall inte gjort något fel
Där hade det varit väldigt bra med lite skuldkänslor så att hon iallafall öppnade ögonen och såg vad som hände mitt framför henne.

Så livet fortsatte på samma vis och jag var 13 år och hade fortfarande ingenstans att bo

De fel jag har gjort mina barn ber jag om ursäkt för, jag vet att jag har gjort massor av fel och att allt inte blev som jag hoppats och velat men för den sakens skull så kan jag ändå be dem om ursäkt och förklara varför jag gjorde det valet jag gjorde då.
Jag står för mina fel och brister och jag blir faktiskt arg när folk inte gör det.

 

[Björk]

Sv: är jag gammeldags ?

Ja, jag har förstått att många upplever arbetet som semester jämfört med att gå hemma med barn.
Därför undrar jag hur 17 jag skulle fixa mammarollen...

Det som är den stora skillnaden är att med barnet har man liksom ständig jour. Även när barnet sover och man kan ta en paus så får man ju direkt springa ifrån datorn/solstolen/soffan när/om barnet vaknar och skriker. Till en vuxen kollega kan man säga att "jag återkommer om x minuter/timmar". När man har lunch eller fika så HAR man rast och måste inte direkt springa iväg när/om chefen/kollegan/eleven kallar.....

Fast jag skulle heller inte säga att det är negativt att man känner att det är "fullt upp". Allt det positiva överväger hundratusenfalt nackdelarna (t ex bundenheten). Det är himla skojigt med barn!

Börjar man känna sig låst så är det hög tid att ta just den där egentiden. Det behövs nog sällan mer än några timmar för de flesta för att kunna återkomma med förnyad kraft och kärlek. Nu jobbar jag och sambon varannan dag sen i februari. Jag tycker det är rätt idealiskt. Man har vuxenkontakterna och får vara bara sig själv på jobbet och sen nästa dag är man förälder och får njuta av det.

 

[Ylva86]

Sv: är jag gammeldags ?

Mycket klokt skrivet. Vi orkar inte alltid vara som vi borde. Min mamma klådde mig (vill inte säga misshandlade, det hade varit ett för starkt ord) väldigt ofta. EN gång erkände hon att hon hade haft fel och bad om ursäkt. Den gången minns jag som balsam i mitt hjärta. Vi gör fel, dagligen och stundligen, men det är oerhört viktigt att erkänna att vi hade fel och inte bara lägga skulden på någon annan och känna sig felfri.

 

[Tassetass]

Sv: är jag gammeldags ?

Men det är väl en sak att ha skuldkänslor och faktiskt vara skyldig till att ha gjort något (eller någon) orätt, och en helt annan sak att ha skuldkänslor trots att man inte gjort något fel alls? Det är den sistnämnda varianten som är väldigt, väldigt skadlig.

Det vet jag av egen erfarenhet som under flera år efter mammas död brottades med skuldkänslor över att jag varit så himla jobbig och elak mot henne (tyckte jag då, nu vet jag att jag faktiskt inte var så hemsk).

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Men det är väl en sak att ha skuldkänslor och faktiskt vara skyldig till att ha gjort något (eller någon) orätt, och en helt annan sak att ha skuldkänslor trots att man inte gjort något fel alls? Det är den sistnämnda varianten som är väldigt, väldigt skadlig.

Det vet jag av egen erfarenhet som under flera år efter mammas död brottades med skuldkänslor över att jag varit så himla jobbig och elak mot henne (tyckte jag då, nu vet jag att jag faktiskt inte var så hemsk).

Det är väl självklart att det är skillnad men i det här fallet så hade skuldkänslor varit bra för kanske att de kunnat ändra något.
Precis som man inte ska ha dåligt samvete om man inte har gjort något fel så ska man ju inte bära skuldkänslor som inte är ens egna.

 

[Tassetass]

Sv: är jag gammeldags ?

Det är väl självklart att det är skillnad men i det här fallet så hade skuldkänslor varit bra för kanske att de kunnat ändra något.
Precis som man inte ska ha dåligt samvete om man inte har gjort något fel så ska man ju inte bära skuldkänslor som inte är ens egna.

Menar du då i just ditt specifika fall? Eller menar du som svar till detta som skrevs av FannyN?

Vad gäller symbiosen så är värdet av den mer ifrågasatt nuförtiden än för 20 år sedan då var en helig ko. Jag vet inte vad jag personligen anser om den saken. Jag tycker det är viktigt även där att ta bort skuld om tex inte modern har haft möjlighet att utveckla en optimal symbios.

Är det verkligen nödvändigt med skuldkänslor? Är ens skuldkänslor det optimala? Själv tycker jag att självinsikt är mer eftersträvansvärt. Skuldkänslor är ändå ganska lätt att distansera sig från, att förklara bort och täcka över. Självinsikt kan däremot göra att man rent av slipper skuldkänslorna och istället går rakt på en lösning.

Kanske det du menar egentligen och du använder bara andra ord än jag, vad vet jag? Men skuldkänslor som jag tolkar ordet ser jag aldrig som något positivt.

 

[vickis-pajala]

Sv: är jag gammeldags ?

Och jag tror på att stå för sina handlingar, be om ursäkt och försöka reparera det som går.
De fel jag har gjort mina barn ber jag om ursäkt för, jag vet att jag har gjort massor av fel och att allt inte blev som jag hoppats och velat men för den sakens skull så kan jag ändå be dem om ursäkt och förklara varför jag gjorde det valet jag gjorde då.

såhär tänker jag oxå som mamma

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Det är väl självklart att det är skillnad men i det här fallet (mitt fall alltså eller snarare min mammas) så hade skuldkänslor varit bra för kanske att de kunnat ändra något.
Precis som man inte ska ha dåligt samvete om man inte har gjort något fel så ska man ju inte bära skuldkänslor som inte är ens egna.

Förtydligande, se parantesen

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Är det verkligen nödvändigt med skuldkänslor? Är ens skuldkänslor det optimala? Själv tycker jag att självinsikt är mer eftersträvansvärt. Skuldkänslor är ändå ganska lätt att distansera sig från, att förklara bort och täcka över. Självinsikt kan däremot göra att man rent av slipper skuldkänslorna och istället går rakt på en lösning.

Kanske det du menar egentligen och du använder bara andra ord än jag, vad vet jag? Men skuldkänslor som jag tolkar ordet ser jag aldrig som något positivt.

Jag tror att ibland är skuldkänslor nödvändiga för att man ska få självinsikt. Så vi menar nog egentligen samma sak.

 

[Tassetass]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag tror att ibland är skuldkänslor nödvändiga för att man ska få självinsikt. Så vi menar nog egentligen samma sak.

Okej, då är jag med. Där skiljer sig helt enkelt våra vägar åt lite, men målet är detsamma.

 

[FannyN]

Sv: är jag gammeldags ?

Så resonerar jag också. Skillnaden är väl att jag inser att alla inte har förmågan att vara bra föräldrar.Jag tror faktiskt att de allra allra flesta gör sitt bästa för att vara bra föräldrar men att det i vissa fall räcker skrämmande kort bit.

 

[Sol]

Sv: är jag gammeldags ?

Och jag tror på att stå för sina handlingar, be om ursäkt och försöka reparera det som går.

Fast anknytningsproblem är inte alltid något man kan rå över, vad gör skuldkänslor för nytta i sådana fall?

 

[Sol]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag själv hade inget behov av att lämna mina barn, kanske berodde det på att det var barn jag önskade mej mest av allt i livet, kanske var det för att jag var i exakt rätt fas, kanske berodde det på att jag hade behovet av att ha barnen hos mej, vad vet jag?

Så vi som har tagit oss egentid och mått bra av det har skaffat barn i fel fas av livet?

Det tror jag inte ett smack på. Mitt barn var (och är högt önskad) och jag vågar påstå att han kom i en mycket bra fas av mitt och hans pappas liv.

Det kanske helt enkelt bara är så att människor är olika?

 

[vickis-pajala]

Sv: är jag gammeldags ?

men sedan kan man i alla oändlighet diskutera hur en bra förälder är för det finns ju ingen dierkt handbok

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Det kanske helt enkelt bara är så att människor är olika?

Ja, precis som jag skrev i det andra inlägget, "vad vet jag?" Jag har ingen aning om varför, jag hade bara inget behov.

 

[Hopphopp]

Sv: är jag gammeldags ?

KL..

Jag är ensamstående med min dotter och har varit hela tiden då hennes pappa valde knarket framför sin dotter och då har han inte här att göra.

så egentid för mej är väldigt viktigt för att jag ska orka vara en bra mamma eftersom jag inte har en pappa som kan ta henne när han kommer hem från jobbet så jag kan gå ut i stallet eller ta en fika med kompisarna eller vad som.

Min dotter somnar även kl 6 VARJE kväll och har gjort sen hon var ca 4 månader och då är man liksom "fast" hemma.. kan inte ta en promenad eller nånting. och jag tycker det är jätteskönt att hon somnar så tidigt för då kan jag varva ner och ta det lugnt, men vissa kvällar när man är rastlös och pigg är det lite jobbigt..
nu har jag dock en pojkvän som är jättebra med henne men han jobbar som en galning och är oftast inte hemma innan kl 8 på kvällen så där finns inte heller nån avlastning.

eftersom hon inte träffar sin pappa så har hennes mormor och morfar henne nån natt då och då och har haft enda sen börjar så jag kan gå på bio, ta en fika eller bara kunna sova längre än till sju på morgonen..

och det där med att festandet har med åldern att göra håller jag inte med om..det har med mognad att göra.
Jag är 21 och festade en hel del innan dottern kom, men känner inte samma sug längre.
visst tycker jag det är kul när det är nått speciellt, tex här där jag bor är det marknad i slutet av juli och då tycker jag det är kul att sitta en stund i öltältet.

men jag förstår inte denna hysteri om att just mamman alltid måste vara hemma med barnet(n) och går pappan ut och tar en öl är det helt ok.
det är väl pappans barn också? barnet ska väl känna sej trygg med pappan lika mkt som med mamman?

man är två om att skaffa barn.. (iaf i dom flesta fall)

ifall ett barn har kärleksfulla föräldrar som bryr sej om barnet så tar det inte alls lång tid att knyta an.
mina föräldrar hade min dotter första ggn över natten när hon var ca 1.5 månad och hon mådde inte sämre eller kände sej mindre älskad av det.
när jag är med är hon väldigt mammig och ska veta vart jag är och sitta i mitt knä och så men går jag ut ur rummet är hon social mot alla andra och leker och så. jag tror att det är bra för barn att vara hos några andra än mamma och pappa ibland.det är inte hälsosamt för ett barn att inte kunna vara ifrån sina föräldrar. speciellt när det är dags för dagis. för min dotter tog det 2 dagar sen behövde jag inte vara där mer på inskolning, en annan jag känner som också är ensamstående och har i princip aldrig lämnat barnet till nån annan, hade ett helvete när det var dags för dagis. gick inte lämna barnet i mer än 10 min utan att h*n skrek hysteriskt efter mamma..

tror det är föräldrarna som har mer sperationsångest än barnen..

förlåt för rörigt inlägg, är väldigt stressad och livrädd för åskan som härjar här utanför..

 

[vickis-pajala]

Sv: är jag gammeldags ?

KL

jag kan ju medela alla bukare att min bror hälsar att pojken är välmående och skötte sig exemplariskt ( lite hjälp av farmor hade de fått) även mamman mår bra trots en och annan drikn för mycket

// faster vickis som är gammeldags