är jag gammeldags ?

[Ylva86]

Sv: är jag gammeldags ?

True enough. Just så var det. Det tog ett antal år innan vår tös lärde sig vart hon hörde hemma.

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Eller så blir de som barnhemsbarn (många adoptivbarn har detta problem): de "knyter an" till vem som helst. De lär sig att le och vara glad mot ALLA vuxna; tar kramar och kel vartän de kan få det, kryper upp i knäet på vem som helst. Blir mer eller mindre gränslösa och förstår inte skillnaden på mamma/pappa kontra främlingar. Det är tydligen något som adoptivföräldrar får jobba ganska mycket med i början.

Det är det här jag menar med att bli en igel.
Det är inte sunt någonstans.

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Men menar du att om en förälder lämnar barnet då och då för ett par timmar och barnet är hos en annan anknytningsperson så skulle barnet INTE ha en anknytningsperson?
Du påstår ju att det är fel att lämna ifrån sig barnet alls i princip.

Ja så länge barnet och mamman/annan inte har någon symbios så är det skadligt för barnet.
När barnet har en symbios kan det ha fler anknytningar.

 

[cirkus]

Sv: är jag gammeldags ?

Ett exempel är en bekant som när hennes dotter var någon månad var ute och festade (söp) för att bevisa att hon minsann inte hade ändrats av att få barn
Varför har man ett sådant behov?
Varför tillåter man sig inte att njuta av tiden med sin bebis?
Varför är omvärlden så mycket viktigare?

Fast det kan ju vara så att man bara uttrycker saker och ting olika.

Jag skulle tro att det är ytterst FÅ som sätter sina behov före barnets 24/7. Sedan om man går ut och festar en kväll och säger att det är för att visa att man inte har blivit annorlunda för att man fått barn - kan det lika gärna vara ett uttryck för "egentid" för att må bättre själv ->vara en bättre förälder.

Njuta av sin bebis gör nog de allra flesta - men med korta, korta pauser för egentid. Jag kan inte se att det är fel.

 

[Mammas]

Sv: är jag gammeldags ?

Första tidens längd är väldigt individuell, men tills barnet och modern (varför jag skriver modern är för att det fortfarande bara är kvinnor som bär barn, alltså är gravida och har hjärtljuden barnet är van vid och lättast knyter an till) har knutit an och bildat den symbios ur vilken barnet ska växa upp ifrån.
Symbiosen kan givetvis bildas mellan bebisen och en annan individ, men själva symbiosen är viktig för att barnet ska växa upp till en sund vuxen människa.

Det är först när symbiosen fungerar som barnet kan knyta an till andra människor på ett sunt sätt, inte med en igels ihärdighet.

Ja, detta måste man givetvis känna efter själv hur det är i relationen mellan barnet och modern. Och jag förstår precis varför du skriver moder och inte fadern, iom graviditeten är det det som faller sig naturligt. Precis som jag skrev i mitt inlägg måste man ju vara lyhörd för vad barnet vill, om barnet visar att den vill vara med någon den känner sig trygg hos måste man ju åka hem till det.

Jag och min man lämnade vårt barn hos hans syster som vi träffat så gott som dagligen sedan han föddes när min son var cirka en månad gammal för att gå på julbord med jobbet. Han stormtrivdes hela kvällen med sin faster, kusin och fasters kompis. Vi hade telefonkontakt hela kvällen och hade det varit något hade vi givetvis satt oss i en taxi så hade vi varit där på en kvart. Hade han gallskrikit och vi fortfarande varit kvar på julbordet då hade vi gjort fel, men iom att han var nöjd under kvällens gång kan jag inte se några fel i att vi lämnade iväg honom den kvällen.

 

[cirkus]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag och min man lämnade vårt barn hos hans syster som vi träffat så gott som dagligen sedan han föddes när min son var cirka en månad gammal för att gå på julbord med jobbet. Han stormtrivdes hela kvällen med sin faster, kusin och fasters kompis

Det där tror jag är nyckeln för många ! Att tillåta att barnen blir tryggt hos andra !
Träffar man en bebis så gott som dagligen så lär man ju känna den lille - då läser man signalerna och bebin känner sig trygg.

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Vi har ett lugnt barn. Lättsam, enkel och ganska så cool överlag. Han är inte särskilt "vild" av sig. Ändå kände både jag och sambon att det var som rena semestern att återgå till jobbet när man varit hemma på heltid med honom.... Och jag tror inte vi har extremt "slöa" jobb (speciellt inte sambon; mitt är nog lugnare än hans).

Ja, jag har förstått att många upplever arbetet som semester jämfört med att gå hemma med barn.
Därför undrar jag hur 17 jag skulle fixa mammarollen...

 

[escodobe]

Sv: är jag gammeldags ?

Ja så länge barnet och mamman/annan inte har någon symbios så är det skadligt för barnet.
När barnet har en symbios kan det ha fler anknytningar.

Japp, men jag kan inte begripa hur du kan få det till att det är skadligt att lämna ifrån sig barnet till tex pappan/mamman en kväll för att den andre ska göra något? Förutsatt att barnet känner personen?

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag kommer bli en skitbra mamma

Det är jag övertygad om eftersom du är medveten om dina "brister"

Det tror jag med.Kloka starka kvinnor blir bra mammor.

Jag var lätt sarkastisk när jag skrev det där, för det har inte gått en-enda-dag det senaste halvåret utan att jag våndats och funderat över om jag skulle fixa ansvaret, eller ens våga axla livsuppgiften.

Oavsett hur mycket tanke och uppriktighet det ligger bakom era inlägg så blev jag faktiskt väldigt glad.
Tack!

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Japp, men jag kan inte begripa hur du kan få det till att det är skadligt att lämna ifrån sig barnet till tex pappan/mamman en kväll för att den andre ska göra något? Förutsatt att barnet känner personen?

Då ber jag om ursäkt att jag har formulerat mej dåligt. Det är alltså inte så att jag tror att alla barn far illa som inte är hos primärvårdaren 24/7 i flera år utan vad jag menar är att man som nybliven förälder måste ta sig den tiden det tar att bilda symbios med sitt barn.
Det är det jag menar att jag är rädd för att vissa inte inser, de ser bebisen som ett litet knyte utan vare sig minne eller förmåga att känna och inser inte att de skadar sitt barn genom att ha så bråttom.

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Min kompis, en mkt sympatiskt kul och härlig människa, brukar säga:
Det gäller att passa på nu de första åren, då han ändå inget kommer minnas

Fast där vet jag inte om jag håller med dig. Alltså det gäller att se till att barnen har det bra men inte nödvändigtvis hos sin mamma när de är riktigt små. Man kan ju se på många adopterade att trots en bra barndom så lider de av en dålig start i livet som de förmodligen inte minns. Men jag antar att du är inne på min linje där också.

Kommentaren var med glimt i blick. Min vän använder den skämtsamt under lite olyckliga omständigheter ex när hon råkat dunka barnets huvud i skötbordet av misstag.

Till sak:
Ja, jag är på din linje!
Kärleksfull omvårdnad/omsorg och fysisk närhet (eller brist på detsamma) präglar individen för livet, det är superviktigt och har inget med minnet att göra.
Det är givetvis viktigt att agera så barnet är tryggt här och nu. Man kan inte skippa vissa omsorgsbitar för att barnet i vuxen ålder ändå inte kommer minnas föräldrarnas ointresse.

Jag har bara en invändning och det är att jag har svårt för när människor konsekvent bestämmer sig för att ett agerande är fel, utan att intressera sig för de faktiska konsekvenserna.
I detta fall: det finns ungar som är glada/nöjda/trygga med andra människor än sina föräldrar, och framförallt utan sin mamma. Pappa duger minst lika bra även om vissa har svårt att tro det.

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

vad jag menar är att man som nybliven förälder måste ta sig den tiden det tar att bilda symbios med sitt barn.
Det är det jag menar att jag är rädd för att vissa inte inser, de ser bebisen som ett litet knyte utan vare sig minne eller förmåga att känna och inser inte att de skadar sitt barn genom att ha så bråttom.

Hur lång tid anser du behövs, generellt, för att bilda symbios med sitt barn? Dvs hur gammal kan ett barn vara utan att du reagerar över att föräldrarna lämnar barnet till någon annan ex en helkväll?

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag och min man lämnade vårt barn hos hans syster som vi träffat så gott som dagligen sedan han föddes när min son var cirka en månad gammal för att gå på julbord med jobbet. Han stormtrivdes hela kvällen med sin faster, kusin och fasters kompis. Vi hade telefonkontakt hela kvällen och hade det varit något hade vi givetvis satt oss i en taxi så hade vi varit där på en kvart. Hade han gallskrikit och vi fortfarande varit kvar på julbordet då hade vi gjort fel, men iom att han var nöjd under kvällens gång kan jag inte se några fel i att vi lämnade iväg honom den kvällen.

Nej jag ser inga fel med det heller.
Ni fanns till hands om ert barn behövde er, ni var inte längre bort än en kvart.
Det är skillnad mot att vara flera timmar bort eller överhuvudtaget inte anse att man har någon andledning att ta hand om sitt barn även om man är hemma för att det är ledset och behöver sin primärvårdare.

 

[Mammas]

Sv: är jag gammeldags ?

Då tror jag mig förstå precis hur du menar.

 

[MittNyaJag]

Sv: är jag gammeldags ?

*kl*

När jag läser kommer jag bara att tänka på att "Usch" vilken hemsk mamma vissa måste tycka att jag är!!
Jag har lämnat Sebastian hemma med sin pappa för att åka och både träna och tävla med hästen, inte över en natt än så länge men jag har åkt hemifrån tidig morgon och kommit hem sen eftermiddag/kväll och även gjort så två dagar i rad vid tillfälle! Jag har ringt min mamma med tio minuters varsel och lämnat sonen där 3-4 timmar medans jag åkt till stallet.
Hör och häpna, jag har till och med "lämnat" sonen hos goda vänner vid ridbanan och åkt och hämtat hästen för att rida. Tre gånger på en helg!
Varför?
För att jag skulle bli knäpp om jag inte fick göra det. Jag älskar min son och jag älskar min sambo men helt ärligt skulle jag inte klara av det om jag inte fick komma ifrån dem en stund då och då. Jag behöver få vara "bara jag" och umgås med vänner utan att bli nedkladdad av barndregel lite då och då. Jag mår riktigt riktigt bra av att få vara bara Anna och tänka på mig, min häst och det jag/vi för stunden behöver koncentrera oss på.
Däremot har jag svårt att lämna över Sebastian till hans farmor mer än kortare stunder även när jag är med. Han har inte träffat henne lika ofta som han träffat sin mormor och är inte riktigt lika bekväm där.
Han tar flaskan bra av både far sin och från min mamma. Han sover gott på mormors soffa och leker glatt med leksaker vid deras köksbord likaväl som vid vårt.

Nu har varken jag eller sambon varit ute och festat sen sonen kom. Inte under graviditeten heller och säkert inte på ett år innan det heller men skulle någon av oss få för oss att vi vill ut och slå runt så ska det vara lika okej att jag gör det som att han gör det. Vi är föräldrar båda två. Vi är båda lika ansvariga för att vårt barn existerar och mår bra.

 

[Ylva86]

Sv: är jag gammeldags ?

Men ditt barn har väl givetvis knutit an även till sin pappa. Då är det väl ingen fara?

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Hur lång tid anser du behövs, generellt, för att bilda symbios med sitt barn? Dvs hur gammal kan ett barn vara utan att du reagerar över att föräldrarna lämnar barnet till någon annan ex en helkväll?

Jag kan inte ge ett generellt svar för det är så otroligt olika.
Precis som barn lär sig gå någon gång mellan nio och arton månader så är de individuella skillnaderna stora i symbios biten.
Men att lämna sitt barn en stund när barnet är glatt och har människor runt sig som det känner igen är inte fel.
Det som blir fel är om det förekommer alltid, att man som förälder inte tar sig tid att lära känna sitt barn på riktigt.
Det blir så otroligt mycket jobbigare att vara förälder om man inte har en susning om varför barnet inte är nöjt någon gång, att man varje gång måste testa mat/blöja/sova/närhet istället för att kunna urskilja att jo, nu är hen nog hungrig.
Det är jobbigt nog ändå när det bara händer ibland när man tycker att man har testat allt och bebis fortfarande är synnerligen missnöjd

Om jag reagerar när föräldrarna lämnar barnet en helkväll så beror det mer på föräldrarnas inställning, tex -Vad jag ska supa! åh vad full jag ska bli! reagerar jag mer på för då undrar jag om hen överhuvudtaget är klar med suparbiten och det tycker jag att man ska vara eller iallafall inte anse den så viktig längre när man får barn. Än om en förälder säger -det ska bli så gott att få äta varm mat och att få titta på en hel film

Jag reagerar också mer om jag ser att någon av föräldrarna egentligen inte vill men att den andre parten trycker på att de ska lämna för jag tycker inte att man ska lämna bort sitt barn om man inte vill det själv.


Jag själv hade inget behov av att lämna mina barn, kanske berodde det på att det var barn jag önskade mej mest av allt i livet, kanske var det för att jag var i exakt rätt fas, kanske berodde det på att jag hade behovet av att ha barnen hos mej, vad vet jag?
Men jag vet att min läkare tyckte att jag var fånig som inte ville bli opererad när sonen var fyra månader, de drog på operationen tills den blev urakut när han var nio månader. Då krävde jag att pappan och sonen skulle få vara hos mej om jag blev tvungen att stanna kvar efter operationen.
Vi sov i ett tvättrum den natten allt går om man vill. (bara lite ot)

 

[FannyN]

Sv: är jag gammeldags ?

I mitt jobb träffar jag föräldrar av alla de slag.Många tillhör familjen bra,som går in med liv och lust för sitt föräldraskap och är väldigt pålästa och korrekta och misslyckas totalt iallafall.
sen möter jag typ Tabita föräldrana som inte läser och festar ofta och mycket och som klarar svåra problem galant med en naturbegåvning.

jag skulle aldrig våga sitta här och skriva att man ska vara si och så när man blir förälder och det och det ska man vara färdig med och att det är mer rätt än något annat.
Bra föräldraskap är mycket enklare och svårare än så.

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

I mitt jobb träffar jag föräldrar av alla de slag.Många tillhör familjen bra,som går in med liv och lust för sitt föräldraskap och är väldigt pålästa och korrekta och misslyckas totalt iallafall.
sen möter jag typ Tabita föräldrana som inte läser och festar ofta och mycket och som klarar svåra problem galant med en naturbegåvning.

jag skulle aldrig våga sitta här och skriva att man ska vara si och så när man blir förälder och det och det ska man vara färdig med och att det är mer rätt än något annat.
Bra föräldraskap är mycket enklare och svårare än så.

Då undrar jag givetvis var jag har skrivit att man ska vara si eller så?
Jag har skrivit jag tycker och jag har också skrivit att jag inte dömer någon för med vilken rätt skulle jag göra det?

Det enda jag har skrivit är att man måste ta sig tiden att få till en symbios med sitt barn, är det det du menar? för det spelar verkligen ingen roll om man är påläst eller inte, jag visste inte ens vad det var när jag var 17 och fick barn, jag fixade det ändå genom att lyssna på mitt hjärta och för att jag då var i rätt ögonblick av mitt liv att få barn.
Skulle jag få barn idag hade jag inte klarat av att ta hand om det alls.

Var sak har sin tid.

 

[Lamborghini]

Sv: är jag gammeldags ?

Jaa du är gammeldags. Om pappan ska ta hand om barnet är det väl tvärlugnt!