är jag gammeldags ?

Sv: är jag gammeldags ?

men då ställer jag frågan detta gällande "egentid" som alla pratar om

hur viktig är denna egentiden och varför behöver man den är det för att få vara vuxen, prata med andra vuxna ??
 
Sv: är jag gammeldags ?

Jag tror det handlar om värderingar, att det är "fult" att vilja festa. Jag kan personligen inte förstå kroglivet - jag skulle betala för att SLIPPA gå ut på ett ställe för att dansa till usel musik och där alla är dyngraka och man inte kan prata... men tycker någon OM att göra det så måste det rimligtvis vara lika okey att lämna barnet en natt för det som för att åka och rida långritt, träna hund, sparka boll, hälsa på moster eller något annat.
Jag är också mycket måttligt intresserad av just krogliv men alla är vi ju som sagt olika och om man vill gå på krogen eller göra en långritt eller bara kanske få en natts sömn borde vara frivilligt.
 
Sv: är jag gammeldags ?

jag satt som ett frågetacken ???

Nej, det gjorde du nog inte för då hade hon förmodligen förklarat.

Det är så otroligt fult och falskt att diskutera sina anhöriga på nätet istället för att ta det ansikte mot ansikte.

Ta det med henne själv i stället om du verkligen undrar. Men det märks att du inte gör det, du vill bara ha medhåll i uppfattningen som du redan bestämt dig för: hennes resonemang är moraliskt förkastligt:grin:
 
Sv: är jag gammeldags ?

Jag behöver vara för mig själv ibland för att fungera som människa.
Andra behöver umgås med andra bara vuxna och kunna koncentrera sig på det.
En del behöver ett par stenhårda timmar på gymmet.
Och andra behöver få umgås non-stop med sin avkomma.

Det är olika. För vi är olika. Och det ena är inte sämre än det andra så länge avkomman är väl omhändertagen.
 
Sv: är jag gammeldags ?

KL

Jag håller med mandalaki.
Om varenda ord.

I sakfrågan så anser jag att om man ser till att barnet är i god vård så är det inte alls något fel att göra vad man behagar och det är inte enligt mig finare att åka på kurs i persisk hemslöjd än att parta. Jag tycker det är snarare klokt att som förälder även se till att tänka på sig själv ibland.För mig är det en åldersfråga,om jag får förmånen att bli mamma igen så kommer jag att inte att gå på krogen eftersom jag slutat med det.Jag tror knappt vi behöver barnvakt öht.
Alexander kom dock till när jag var ute 3 gånger i veckan så han har jag till och med lämnat in i garderoben.Inte ens 20 bebisar skulle fått mig att dra ner då.Han mår väldigt bra idag och jag kan inte för mitt liv begripa hur jag tänkte.Men jag vet att barn är väldigt anpassningsbara och man kan ge dem vad de behöver under udda omständigheter och en del till synes perfekta förälder brister i omvårdnad och anknytning.
 
Sv: är jag gammeldags ?

men då ställer jag frågan detta gällande "egentid" som alla pratar om

hur viktig är denna egentiden och varför behöver man den är det för att få vara vuxen, prata med andra vuxna ??


Inte nödvändigt att prata med nån alls, men jag t.ex. har ett behov av att vara helt själv utan att behöva tänka på NÅN annan. Lulla ensam i skogen eller vad som, bara jag slipper vara social, det handlar om återhämtning.
 
Sv: är jag gammeldags ?

Varför denna hysteri med småbarn? De behöver "bara" mat, sömn och kärlek!


Jag tänker likadant.
Det är väl när de är små och inte fattar något det går att röja rövare :D

Min kompis, en mkt sympatiskt kul och härlig människa, brukar säga:
Det gäller att passa på nu de första åren, då han ändå inget kommer minnas ;)
 
Senast ändrad:
Sv: är jag gammeldags ?

men då ställer jag frågan detta gällande "egentid" som alla pratar om

hur viktig är denna egentiden och varför behöver man den är det för att få vara vuxen, prata med andra vuxna ??


Egentid handlar för min del dessutom om att jag verkligen vill ha tid för mig själv, med mig själv.
Jag har väldigt stort behov av att regelbundet slippa prata och umgås med andra människor utan bara läsa en bok, åka till gymmet, ta en promenad med hunden eller vara i stallet - själv.
Får jag inte detta utrymme blir jag mer eller mindre vansinnig. Det är mitt sätt att ladda batterierna.
 
Sv: är jag gammeldags ?

I sakfrågan så anser jag att om man ser till att barnet är i god vård så är det inte alls något fel att göra vad man behagar och det är inte enligt mig finare att åka på kurs i persisk hemslöjd än att parta.
Jag tycker det är snarare klokt att som förälder även se till att tänka på sig själv ibland
.

Vårdar man sig själv vårdar man även relationen.
Med tanke på hur många par som inte fixar småbarnsåren kanske fler borde tänka mer på själa- och relationsvård?
Jag tror inte det är bra att ha hårt fokus på barn och föräldraskap.
Fokuset borde riktas mot en själv, lycka och välmående.
Mår man bra och är lycklig har man nog de bästa förutsättningarna att per automatik vara en bra förälder.
 
Sv: är jag gammeldags ?

men då ställer jag frågan detta gällande "egentid" som alla pratar om

hur viktig är denna egentiden och varför behöver man den är det för att få vara vuxen, prata med andra vuxna ??

För mig handlar det om att inte offra hela mig för att ta hand om mitt barn. Det finns vissa saker jag gillar att göra som min son inte kan följa med på. Visst skulle jag kunna välja bort de sakerna då, men jag mår bättre och är en bättre person och mamma om jag faktiskt får göra de där sakerna ibland. Det kan handla om att gå på en konsert, följa med på en möhippa eller liknande.

Både jag och min man gillar att gå på konserter. Vi ringde ner hans mamma när det var Metaltown här i Göteborg så vi kunde gå tillsammans, få göra någonting roligt tillsammans på tu man hand för första gången på snart 8 månader. Var det livsviktigt för oss? Nej, men det gav guldkant på tillvaron och vi mådde bra av det.

Våran son var hos min mamma när vi var på min svågers bröllop med tillhörande fest. Inte heller det var livsviktigt för oss, men vi ville vara med och fira den stora dagen.

Det handlar inte om ett behov att slippa ta hand om sitt barn, det handlar helt enkelt om att göra saker man vill och att det inte alltid är lämpligt att ta med barnet.

Jag förstår inte varför man skulle låta bli "egentiden" om det är så att man har bra barnvakter och barnet trivs med dem?
 
Sv: är jag gammeldags ?

Knapplån

Min dotter är 2,5 och jag har varit ifrån henne 2 nätter, en vid 1 år och en vid 2 år när jag varit på jobbkonferens (då har pappan haft henne hemma).

Jag skulle nog gärna haft ytterligare lite mer egentid (och pappan och jag har inte varit ute tillsammans på kvällen en enda gång för att äta en lugn god matbit t.ex). Problemet är väl mest att barn är olika. Dottern vägrade flaska redan från början och jag helammade ett antal månader. Det enda sättet att få henne att somna var att amma ända till ca 8 månader... Hon är extremt mammig så det har inte känts ok att lämna bort henne mer än dagtid till andra.

Med lite kämpande och en del tårar hade det säkert gått, men så mycket har jag inte tyckt det varit värt... Nu kommer barn 2 inom några veckor så det dröjer väl ytterligare ett par år innan vi kan åka på en romantisk weekend eller nåt (om nu detta barn har samma inställning som det första, förstås!).

Ville bara ge en bild av att ibland får man låta barnet bestämma vad som är möjligt!
 
Sv: är jag gammeldags ?

Det gäller att passa på nu de första åren, då han ändå inget kommer minnas ;)

Vad är det då som gör att vissa barn har anknytnings svårigheter?

Jag vet en person som blev "lämnad" som ganska nyfödd, sedan som tre månaders och sedan som sex månaders, alla perioderna var ungefär en vecka.
Är det något fel på den här personen från början för att denne har anknytnings svårigheter då?
Eller beror det på det faktum att hen blev lämnad alldeles för tidigt?
Vad var det som gjorde att detta barn skrek hysteriskt när mamman kom tillbaka efter bortavaron när barnet var sex månader? Barnet skrek hysteriskt för att mamman tog barnet i famnen.
Varför gjorde hen det om det ändå inte spelar någon roll vem som tar hand om barnet?

Att man inte minns är en stor bluff, jag har själv klara minnen från tiden då jag var runt året.

Det är märkligt att i vissa trådar diskuteras curlingföräldrar med nedsättande ton men i vissa trådar lyser de curlade barnen "som är viktigast själva" som starka stjärnor när de hävdar att de minsann inte tänker sluta göra det som de alltid har gjort "bara" för att de har fått barn:confused:

Rent biologiskt ska bebisen inte vara ifrån sin mamma den första tiden, en bebis klarar sig inte själv och att lämna sitt barn är ett svek mot barnet eftersom det är den tiden då man lägger grunden för barnets anknytnings kompetens.

Jag hoppas verkligen någon kan förklara för mej för jag fattar inte resonomanget att man alltid själv ska gå först.
 
Sv: är jag gammeldags ?

Jag var på 30-årsfest när Oscar var 7 veckor - Fungerade utmärkt att lämna honom med sin pappa då jag hade pumpat mjölk som räckte hela natten & morgonen. Man måste få lite egen tid emellanåt annars blir man tokig.

//Linda
 
Sv: är jag gammeldags ?

Vad är det då som gör att vissa barn har anknytnings svårigheter?

Jag vet en person som blev "lämnad" som ganska nyfödd, sedan som tre månaders och sedan som sex månaders, alla perioderna var ungefär en vecka.
Är det något fel på den här personen från början för att denne har anknytnings svårigheter då?
Eller beror det på det faktum att hen blev lämnad alldeles för tidigt?
Vad var det som gjorde att detta barn skrek hysteriskt när mamman kom tillbaka efter bortavaron när barnet var sex månader? Barnet skrek hysteriskt för att mamman tog barnet i famnen.
Varför gjorde hen det om det ändå inte spelar någon roll vem som tar hand om barnet?

Det kan inte bero på något annat? För lite kramar kanske?

de minsann inte tänker sluta göra det som de alltid har gjort "bara" för att de har fått barn

En del anpassar sig och sina liv efter barnen (dem som antagligen gjort att många människor tror att "livet är slut när man får barn"). Andra anpassar barnen efter sina liv och då behövs inga större omställningar.

Att man inte minns är en stor bluff, jag har själv klara minnen från tiden då jag var runt året.

Bra gjort! Mina första minnen är nog från jag var runt 4 och då minns jag enbart fragment av händelser.



Rent biologiskt ska bebisen inte vara ifrån sin mamma den första tiden,

Hur viktigt är det att det är just mamman? Mat kan barnet få på annat sätt än från bröst.
Jag synar det påståendet.
 
Senast ändrad:
Sv: är jag gammeldags ?

Mitt barn har en pappa oxå som är lika mkt förälder som jag.
Dock dricker jag sällan för jag blir så j*vla bakfull ;) Men någon cider kan de ju bli.


Jag är nog en jätte hemsk försälder. För min son har bott hos sin mormor och morfar 13 mil bort sen i söndags (kommer hem idag)
 
Sv: är jag gammeldags ?

Jag håller med dig här - om det inte finns någon annan barnet träffat mycket. Finns det en person i barnets närhet som det träffat mycket och regelbundet ser jag inte några problem i att lämna barnet hos den.

Sedan förstår jag vad du menar med att bebisen inte ska vara ifrån sin mamma första tiden - men vad ska då räknas som första tiden? På sig låter det som ett år ungefär? Min uppfattning är att den första tiden är de första veckorna, och sedan beror det på vilka vuxna som finns runt barnet samt hur barnet själv är. Om barnet gallskriker och visar att det inte vill bli lämnat är det en bra idé att inte lämna det - om barnet är med någon den känner och är nöjd medan föräldrarna är borta så ser jag inte några fel i det. Ser du fel i det även i denna fiktiva situation?
 
Sv: är jag gammeldags ?

*typ kl*

Enligt min erfarenhet så blir barn som tämligen tidigt får spendera tid (även nätter) hos t.ex. hos morfar eller någon annan person de känner väl blir bara tryggare utav det. Alla mina syskonbarn har tidigt sovit över hos mor- eller farföräldrar, fastrar, mostrar, farbröder, morbröder och kusiner. Hos oss har det blivit lite av en positiv spiral; de riktigt små ser att de stora barnen har så himla kul när de sover borta så då vill de också göra det och det blir inte alls traumatiskt att vara utan mamma och pappa. Visst har det funnits individuella skillnader, men det är mer en knodd som sagt "sova morfar" så fort de kunnat sätta ihop två ord. :D

För att svara på ursprungsfrågan så tycker jag, no surprise, att det absolut inte är något att hetsa upp sig över. Så ja, du är gammeldags. För gaaaaranterat; hade det varit karln som skulle ut hade den här tråden inte startats...
 
Sv: är jag gammeldags ?

Håller med Tassetass och Mammas!

Tänkte skrivit nåt liknande men hoppar över det!
 

Liknande trådar

Relationer I vilken ände ska jag börja ens försöka förklara det som har hänt, mina tankar och allt kaos som just nu omsluter mig.. Jag får försöka...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
34 708
Senast: cirkus
·
  • Låst
Tjatter Långt tillbaka i tiden, för många hundra år sedan, vandrade Tengel den onde ut i ödemarken för att sälja sin själ till satan. Han blev...
47 48 49
Svar
961
· Visningar
44 312
Senast: LindgrenV
·
Relationer Ursäkta mig för det dunderlånga inlägget men känner att jag måste få skriva av mig lite, jag vet inte riktigt vad sjutton jag ska göra...
2
Svar
33
· Visningar
12 354
Senast: Mirre
·
Övr. Hund Min hanhund, 4 år, har av någon anledning svårt för min bror. Hunden är en omplacering så det är mycket möjligt att något hänt tidigare...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
4 530

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp